Ellen Arkbro For Organ and Brass

Ellen Arkbro studerar komposition med inriktning på elektroakustisk musik på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, hon spelar även i orkestern Hästköttskandalen.

For Organ and Brass är hennes solodebut och den släpps på Subtext Recordings som släppt en mängd bra skivor av Eric Holm, Joshua Sabin och Emptyset bl.a. Ellen spelar inte själv på skivan utan musiken framförs av Johan Graden (orgel), Elena Kakaliagou (horn) och Robin Hayward (Tuba). Det är två kompositioner: For Organ and Brass och Three samt en omarbetad version av den första kompositionen, Mountain of Air. 

Detta är tveklöst en av mina favoritskivor i år, så otroligt vacker. Av någon anledning så kommer jag bland annat att tänka på Arthur Russells Tower of Meaning, och Arkbro nämner det som en favoritskiva i en intervju.

Här kan du läsa mer om Ellen Arkbro i DN.

Félicia Atkinson Hand In Hand 

Félicia Atkinson är en musiker och konstnär som driver etiketten Shelter Press. Hon har gett ut flera skivor under namnet Je Suis Le Petit Chevalier och på senare år ett par under sitt eget namn. Ofta en blandning av ambient, drone, dub, spoken word och ljudkonst. Senaste skivan är inspelad vintern 2016 på EMS i Stockholm och i Brittany i Frankrike, där hon bor. En slags fortsättning på förra skivan A Readymade Ceremony men också det bästa jag har hört av henne.

Akis Space, Time and Beyond (Selected Works 1986-2016) 

Skivetiketten Into The Light släppte för ett par år sedan en fin samling med grekisk elektronisk och experimentell musik och har sedan dess släppt ett par skivor med några av artisterna på den skivan. Turen har nu kommit till Akis (Daoutis). Sjutton låtar mellan åren 1986 till 2016 och det är inte helt lätt av avgöra vad som är inspelat när. Ett måste om du gillar Marc Barreca, Vito Ricci och Vangelis Katsoulis bl.a.

Lieven Martens Moana Idylls

Lieven Martens Moana har givit upp sitt artistnamn Dolphins Into the Future (mer om det här), men musiken är lika vacker som förr. Han har möjligtvis förfinat sitt uttryck något. Skivan är utgiven av hans vän Spencer Clarks etikett Pacific City Sound Visions.

Floris Vanhoof Talking Gongs 

Lieven har själv gett ut Floris Vanhofs Talking Gongs som är ett trettio minuter långt stycke skapat genom att sända elektroniska signaler genom två gongs uppsatta i en trädgård. Det händer mer än vad man kanske kan tro, väldigt fin.

Federico Durand La Nina  Junco

Argentinaren Federico Durand har jag skrivit om förut och jag har följt honom i ganska många år nu. Har varierar sättet han skapar musik på från skiva till skiva men det är alltid nästintill extremt stillsamma. Detta är hans andra skiva på 12K, inspelad under två dagar med en synt (Crumar Performer) två loop-pedaler och en Roland Space Echo RE-201. Kanske min favoritskiva av honom.

Michel Banabila Sound  Years

Michel Banabila har ett förflutet i Chi (se nedan) och har även släppt en mängd musik under eget namn och tillsammans med andra. Sound Years består av två spår på nitton respektive sexton minuter, de innehåller flera låtar av musik från dokumentärfilmer, dansföreställningar, konstinstallationer, videoverk och annat. Allt som allt från tio olika skivor, det är dock sammanhållet och faktiskt till och med väldigt bra.

The Chi Factory The Kallikatsou Recordings

Astral Industries släpper en andra skiva med Hanyo van Oosteroms projekt Chi Factory, tredje om man räknar med Chi’s The Original Recordings. Omistligt.

Iona Fortune Tao of I 

Tao of I är Iona Fortunes debutskiva, släppt på Optimo Music. Hon medverkade även på deras fina samling Miracle Steps (Music From the Fourth World). Skivan är inspirerad av österländsk filosofi och är den första av åtta skivor! Det låter som en något hårdare och kärvare Through the Looking Glass av Midori Takada, bland annat. Riktigt fin.

Cybe Tropisch Verlangen 

Ännu ett fint släpp från StroomTV  den här gången av en holländsk musiker som kallar sig Cybe som släppte tre kassetter på åttiotalet, inspirerad av resor från Indonesien, Thailand, Java och Bali. Elektronisk gamelan, new age. Väldigt fin.

Matthew Hayes Indigo

Jag har följt etiketten Analogue Attic från Melbourne sedan deras första släpp, de har hela tiden balanserat på gränsen mellan house och ambient. Senaste skivan är deras första fullängdare. Jazzmusikern Matthew Hayes säger sig bland annat vara inspirerad av sin landsman Phil Stroud utmärkta album som jag skrivit om tidigare.

Indigo är inte lika rytmisk som den utan betydligt mer tillbakalutad med field recordings, akustiska instrument och stundtals lite house. Given om du gillar Jonny Nash och hans gelikar på Melody As Truth, Gaussian Curve,

Metro Riders Europe By Night

Henrik Stelzer har släppt en mängd skivor under namnet Fluorescent Heights. Hans musik låter lite som en blandning av några av mina favoritband/musiker som Skaters (samt olika projekt av Spencer Clark och James Ferraro) och Dolphins Into the Future. Men han har ändå ett säreget sound. Metro Riders är hans nya projekt där han är inspirerad av bland annat John Carpenters filmmusik. Här är spellista och en liten intervju där han pratar om inspiration till skivan.

Musiken på Europe By Night är precis lika bra som Stelzer tidigare musik. Visst Carpenter-influenserna hörs med det är ändå Stelzers personlighet som lyser igenom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s