Million Brazilians Red Rose And Obsidian

Million Brazillians är en duo från Portland Oregon, bestående av Grant Corum och Suzanne Stone (saxophone and vocals). De har gjort musik ihop sedan 2006. 2013 släppte de Wet Dry Jungala  på Moon Glyph och Psychic Sounds. En av låtarna på den skivan är med på samlingskivan Turn On, Tune In som jag skrivit om förut, utgiven på fantastiska Lullabies For Insomniacs. Där är även deras senaste skiva utgiven, och den är precis som förra skivan smått fantastisk. Exotica, fourth world, lite Slits och jag vet i fan. Sjukt bra är det.

Lullabies For Insomniacs har redan hunnit släppa en skiva till sedan den här släpptes och har en ny på gång med Tarotplane. Lullabies For Insomnicas blandar nyinspelad musik med utgivningar av äldre obskyra grejer men man skulle kunna göra en spellista av allt de släppt och köra random och det skulle ändå låta som Lullabies For Insomniacs. Izabel Caligiore har helt enkelt fantastisk koll och smak. Här är en ganska ny intervju och mix.

Joseph Shabason Aytche 

Jason Shabason brukar bland annat spela saxofon i Destroyer, Aytche är hans debutsoloskiva och det är en formidabel sådan. Saxofonen är huvudinstrumentet, ofta manipulerad på olika sätt, men även trummor, bas, gitarr och synt förekommer. En fin blandning av jazz, ambient, new age och Reich, Glass och Riley-minimalism.

Ett måste om du gillar Jon Hassell och Justine Walter, och kanske även Marc Barreca och K- Leimer.

Scott Tuma No Greener Grass

Scott Tuma senaste skiva är släppt på Dismal Niche och en tveklöst en av årets vackraste skivor, tjugofem relativt korta låtar. En akustisk gitarr och viss assistans av Jason Ajemian på bas och orgel på ett par spår. Nästan för vackert för den här sjuka världen. Fin intervju med Scott Tuma av författaren Rick Moody här.

H Takahashi Raum

Ny skiva med H Takahashi ! En av mina favoritmusiker på senare år, jag rekommenderar er att skaffa allt han gjort, senaste skivan Raum är andra skivan på Where To Know?  och första som släpps på vinyl. Musiken är tydligen skapad på en iPhone, och asvacker.

Oren Ambarchi/Crys Cole Hotel Record

Första gången jag hörde Oren Ambarchi var när han 2004 släppte Grapes From The Estate Touch. Han har sedan dess släppt extrem mycket skivor, med väldigt stor variation. Många av de senaste skivorna har varit väldigt fokuserade på rytm, som den fantastiska Quixotism för ett par år sedan.

Hotel Record är dock av det lugnare slaget, andra skivan med sin partner Crys Cole släppt på Orens Black Truffle Records.

Field recordings, elektroakustisk, ambient, röster på fyra spår och nog den vackraste skiva jag hört Oren varit iblandad i på länge.

Haco Qoosui

Japanska Haco har en lång karriär som musiker men detta är det första som jag lyssnat på. Vacker ambient/drone med sång på Room40Kan inte gå fel.

Birch Doldreams

Birch är danska musikern Sofie Birch som nyligen släppte Doldreams på etiketten Infinite Waves detta är första skivan av henne som släpps på vinyl men Infinite Waves gav även ut ep:n Sketchy Commodity på kassett. Field recordings, synt, gitarr, blåsintrument har använts. Brian Eno, Midori Takada och Erik Wøllo nämns som influenser. Jag såg SND nämnas i en recension, kommer även att tänka på Celer, Basinski och Chubby Wolf. Det låter även eget, vilket ju är svårt med den här typen av musik.

Jag rekommenderar er att skaffa både Sketchy Commodity och Doldreams genast, samt den här som hon också är ibland i.

Bjarke Rassmussen som driver Infinite Waves gör för övrigt fin musik under namnet Grøn, kolla in senaste skivan Med sammenknebne øjne på Interzone Tapes.

Waveform Transmission V 2.0-2.1

Astral Industries har än så länge inte släppt något som inte håller väldigt hög kvalitet. Waveform Transmissions består av Rod Modell (DeepChord, Echospace) och Chris Troy som släppte en ep på nittiotalet. Nu släpper de nytt, fyra artonminuterslåtar bubblig ambient med lite rytmer här och var. Mer mörkt än ljust men ändå inte så jävla mörkt, bra höstvibbar.

Gabriel Saloman Movement Building Vol. 3

Shelter Press  släpper del tre i Gabriel Salomans Movement Buildning trilogi. Den här gången en sammanhållen skiva till skillnad från de två första som var musik från dansföreställningar. Alla tre släpps nu även på en skiva, och detta är sjukt bra. Rytmiskt som fan, dronigt, pianomelodier, stök och väldigt fint.

Marcus Fischer Loss

Ny skiva med Marcus Fischer på 12k är alltid anledning at fira. Lite mörkare än vanligt, men väldigt vacker. Här är en ny intervju om inspelningen av skivan.

Små Vågor Små Vågor 3

Skivetiketten Flora & Fauna  drivs av Henrik Von Euler som också gör musik under namnet Små Vågor. Han har precis släppt sin tredje skiva och den är precis som de två första, väldigt fin. Det påminner mig lite om vissa sologrejer av Roedelius och Conrad Schnitzler.

Små Vågor 1 och Små Vågor 2 

V/A Peaceful Protest

En tre timmar lång samlingskassett med Kate NV som tidigare släppt den fina popskivan Binasu under namnet NV, här bidrar hon med fem fina new ageaktiga låtar, Zach Cooper   bidrar med en halvtimmes långt meditativt gitarrstycke, Raica med en fyrtio minuters långt dronestycke, C Lavander, Baltra och John Scherk bidrar alla med fin meditationsmusik, släppt av RVNG Intl. pengarna för försäljningen går till www.lgbtqcenterofdurham.org

MatthewDavid’s Mindflight Ophiuchus 

Matthew McQueen eller MatthewDavid som han ibland kallar sig, driver bland annat Leaving Records, har ett väldigt fint radioprogram dublab  och gör ambient/new age och lite annat under olika alias. Nu senast på NNA Tapes, två spår: titelspåret på tjugofyra minuter och M. Geddes Gengras-hyllningen Geddes. Båda är fina, Geddes-låten är lite mer dronig och första mer new ageig, skitbra skiva.

Patrick Higgins & Josh Modney ‘EVRLY MVSIC’

Inte direkt lättlyssnat men förbaskat bra, låter ibland som en bisvärm. De flesta låtarna är dock något lugnare. Framfört på akustisk gitarr och en fiol, låter som ett folkligt Xenakis.

Ka Baird Sapropelic Pycnic

Ka Baird har bland annat med och startade folkspykbandet Spires That In The Sunset Rise. Det här är dock hennes solodebut och det på Drag City. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska beskriva musiken mer än att det är mycket bra.

Tropical Rock Yellow Dock 

Ka Baird har även en duo med Camilla Padgitt-Coles, deras nya skiva är utgiven på Perfect wave. Två spår på drygt tjugo minuter vardera. Ljuvligt flummigt Terry Rileyaktig drone, ambient och new age-vibbar.

Private Elevators LA Looks

På samma etikett som Tropical Rock, Private Elevators andra skiva påminner lite om Celer, Kyle Bobby Dunn osv men mer melodiöst. Fyra spår på drygt åttio minuter, men lätt värd att ligga och lyssna på och inte göra något annat.

Euglossine Start Time

Hans bästa hitintills, påminner lite om Visible Cloaks.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s