Bitchin Bajas Bitchin Fresh

Bitchin Bajas senaste album är nog det bästa jag hört av dem någonsin och då är ändå det mesta de gett ut, riktigt bra (något jag verka tacka om många skivor just nu). Terry Riley är deras husgud vilket brukar höras på deras skivor, de har även gjort ett par riktigt fina samarbeten med Natural Information Society, Will Oldham och med Olivia Wyatt. På senaste skivan består de dock av Cooper Crain, Dan Quinlivan och Rob Frye.

Man hör fortfarande att de är inspirerade av Terry Riley. Det är mer rytmiskt än vanligt och något mer varierat. Även en fin cover på Sun Ra’s Angels and Demons. Riktigt bra skiva, intressant intervju med Cooper Crain här. 

Gregg Kowalsky L’Orange, L’Orange

Gregg Kowalsky har släppt ett flertal soloskivor och tre skivor som duo med Marielle Jakobson under namnet Date Palms, gemensamt för dessa har väl varit att de alla varit ganska droneiga. Nya soloskivan är dock betydligt mer melodiös och varierad. Det är faktiskt en perfekt syskonskiva till Bajas Fresh, och precis som den är detta Kowalskys bästa skiva hitintills.

Visible Cloaks Lex

Visible Cloaks tillsammans med Sugai Ken som de delar etikett med, är två av mina favoriter just nu som låter extremt nu och samtidigt gör jävligt bra, vacker och utmanande musik. Tidigare i går följde de upp två kassettsläpp (digitalt) med en ”riktig” skiva: Reassemblage. Lex är en uppföljare till den i form av en miniskiva på sex spår, fem kortare där det sjätte är en femton minuter lång omarbetning av World från Reassemblage. På den här skivan har de arbetat med ett översättningsprogram, där man slänger in en massa språk som sedan bildar ett nytt språk, typ. Jag tror mig bland annat höra lite danska i Transient. Ibland påminner det om en av mina absoluta favoritlåtar Asa-Chang & Junrays Hana. 

Musiken är otroligt vacker, digitalt men även traditionella analoga instrument som kalimba (om inte den är är digital, spelar roll). Brennan Murphy som de samarbetar med för det visuella  är också en viktigt beståndsel.

Kolla även in G.S Sultans Qeba som påminner lite om Visible Cloaks sound.

Robert Haigh Creatures of the Deep

Robert Haighs karriär sträcker sig långt bak till början av åttiotalet, han har släppt en massa musik under olika alias och konstellationer. Industri, ambient och typ experimentellt rent allmänt, han är från Sheffield så ni fattar vad det handlar om.  Jag har mest lyssnat på musik han släppt under namnet Sema och under sitt riktiga namn. Han under de senare åren släppt ett par mycket fina skivor med fokus på piano, så även på senaste skivan släppt på eminenta Unseen Worlds (i princip allt de givit ut är värt att kolla upp).

Creatures of the Deep består alltså av elva låtar där pianot är i fokus men även vissa mer ambienta dronestycken. Det påminner ibland om vissa av Harold Budds skivor, men även om Matti Byes senare skivor, bland annat den senaste This Forgotten Land. 

Pauline Anna Strom Trans-Millenia Music

Första gången jag hörde Pauline Anna Strom var för ett par år sedan när Sounds Of The Dawn postade hennes kassett från 1982 Trans-Millenia Consort. När popgruppen MGMT hade med hennes låt Morning Splendor på sin Late Night Talesskiva trodde många att det var deras låt. RnvgIntl. har jobbat i sex år med att sammanställa den här samlingen som nu äntligen ges ut, de har samlat ihop tretton spår (femton på det digitala släppet) från de sju kassetter hon gav ut mellan 1982-1988. Hon föddes blind vilket gjorde att hon helst satt hemma när hennes man arbetade, en dag köpte han henne en orgel och hon började göra musik. Hon skaffade fler syntar och instrument och spelade in sju album som hon själv gav ut.

Riktig bra blandning av ambient, new age och kosmische. Intervju här.

Michel Banabila Trespassing

Holländaren Michel Banabila upptäckte jag för bara något år sedan, då för att han medverkade i CHI som Astral Industries återutgav. Sedan upptäcke jag att Banabila gett ut massa musik på egen hand och gör så än idag, och det mesta är riktigt bra och tidlöst. 1993 gavs hans debutskiva Marilli ut, en skiva han länge skämdes över och vägrade låta återutges tills nu.

Séance Centre startades ganska nyligen av Brandon Hocura som var en av grundarna till Invisible City Editions, och det var han som till slut lyckades övertala Banabila att återutges Marilli nu under namnet Trespassing med nio extra låtar. Här är en ny intervju med Banabila där han pratar om skivan och sin bakgrund, mycket intressant.

Séance Centre har även återutgivit Beverly Glenn Copelands Keyboard Fantasies och ska även återutge Eblen Macaris Música Para Planetarios. Jag hade för mig att jag läst att det skulle vara en samling först men minns väl fel, bra skiva i vilket fall.

Jag är också väldigt nyfiken på den här novellsamlingen av Vito Ricco med noveller om hans tid i Vietnamkriget med tillhörande soundtrack på kassett, och den här poesisamlingen av Michael Klasuman. Förutom att släppa bra grejer så säljer de även en massa bra skivor som är svåra att få tag på, bra ställe att hitta musiktips på också.

Tresspassing är för övrigt väldigt fin, lite fourth world, lite Kama Aina, O Yuki Conjugate och ganska exotiskt. Det där lejonet som han nämner i intervjun är väl det enda minuset. Det finns definitivt en röd tråd i hans musik som hörs genom hela hans produktion och han är ett exempel på att det finns en outsinlig källa av musiker att upptäcka, musiker som inte fick den uppmärksamhet de förtjänade när det begav sig.

Roberto Aglieri Ragapadani

Ragapadani är släppt på Archeo Recordings som tidigare i år återutgav Paolo Modugnos.  fina Brise D’Automne. De återutger framför allt musik från Italien från sjuttio, åttio och nittiotalet. Lite som Soave. Ragapadani är från 1987, sexton spår och väldigt lite information om skivan. Flöjt på de flesta låtarna, akustiska instrument, körer, Ariel Kalma, lite new age, lite jazzigt men ändå inte. Väldigt vacker.

Yamaneko Spa Commissions

Yamaneko heter egentligen Joe Moynihan och gör ibland ambient namnet Talbot Fade och ibland grime, det mesta släpps på Local Action.

Spa Commissions är precis vad det låter som, han fick en dag uppdraget att göra musik till ett spa, detta är resultatet av de något utvecklat för att kunna bli en skiva. Betydligt bättre än vad man kanske skulle kunna tro. Favoriten är Any% Teardrop ASMR med ljudet av en spinnande katt i bakgrunden.

Fondation La Vaisseau Blanc

Tunnel Visions Records är en nystartad skivetikett baserad i Lyon som främst vill återutge experimentell musik som tidigare varit svår att få tag på. Det finns väldigt många sådana här skivetiketter nu för tiden, för många anser vissa, det gör dock inte jag. Deras första släpp är av en fransk duo vid namn Fondation och skivan La Vaisseau Blanc har tidigare släppts på kassett 1983 på Tago Mago. Duon bestod av Annanka Raghe på keybord och röst och Ivan Coaquette på gitarr, synth och slagverk.

Varje låt börjar med att Annanka läser ur Lovecrafts det vita skeppet.  Det är ljuvligt franskt proggigt typ Heldon, men definitivt mer åt ambient och kosmiche-hållet. Gitarren får mig att tänka på Franco Falsini, och kanske ett mindre tokigt Syrinx.  Mörkt, mystiskt och vackert.

25353536_165934540695341_1679210793_o

Dr. C. Stein Selected Works 1983-1988

Dr. C Stein heter egentligen Hanjo Erkamp och var en gång i tiden med i den utmärkta Holländska gruppen Ende Shneafliet. Kolla upp den fantastiska boxen från Vinyl On Demand. Musiken han spelade in på egen hand är dock betydligt softare och mer melodiös. Skivan är släppt på belgiska JJ Funhouse som bland annat släppt ett flertal av mina favoritskivor på sistone, nyinspelad musik till skillnad från Dr C. Stein. Kolla upp Milan W., Mittland Och Leo och Accou bland annat.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s