Sommartips 2

 

 

 

 

Cool Maritime Sharing Waves

Cool Maritime heter egentligen Sean Hellfrisch och är tydligen gift med buchladrottningen Kaitlyn Aurelia Smith som ju bland annat släppt en väldigt bra skiva med den ursprungliga buchladrottningen Suzanne Ciani. Cool Maritime har tidigare bland annat släppt en utmärkt skiva på Leaving Records, och den nya skivan är också släppt där. En stor del av den är inspelad utomhus med framför allt en modular ”lunchlåda”. Vissa av låtarna är ursprungligen beställningsverk för ett torg i LA. Mycket fin skiva, det finns också en liten remixskiva Shared Waves där bland annat Kaitlyn Aurelia Smith bidrar med ett spår.

Jason Kolàr Modified Perspectives

Jag har följt de fantastiska belgarna Stroom sedan deras första släpp, de är nu snart uppe i fjorton stycken. I princip alla skivorna har varit musik från sjuttio, åttio och nittiotal, typ. Ibland obskyr musik som tidigare bara getts på kassett ibland musik som aldrig släppts. Den röda tråden har väl varit att det mesta varit belgiskt, med vissa undantag som Vazz. Nu släpper de för första gången nyinspelad musik av en herre som kallar sig Jason Kolár men som egentligen heter Cristian Subirá och som är baserad i Barcelona.

Ziggy på Stroom så har han samlat på sig musik från vänner och bekanta. Ah fuck it jag slänger upp hela mailet då det är så fint.

”Music, imho, is all about emotional tension. And what better way to reach it, than the hands & minds from amateurs operating at the fringes? In my quest and lust for that certain loneliness, I’ve been amassing unreleased music from contemporary outsiders and friends. Seemed like a waste to let it slip into oblivion, and since music is music anyway and we’re here to support each other, I decided to compile and release records by contemporary pals. They will be thrown into the regular output schedule alongside all the insane older music I have coming. 

The first ”new” release we have coming is a full lp by Barcelona based Jason Kòlar, who is one and the same person as Cristian Subirà. For a while, he’s been producing music that’s at the same time outwards and inwards, merging ambient & new age, to create a secret playground where brainwaves can rejoice and wander around
”Modified perspectives” is a reflexive compilation of silky synths, vivid colours and soothing textures, a compass to navigate your lost soul through the beautiful mental landscapes it conjures. Your chakras can thank us later. 

X”.

Jag är kass på och hatar att beskriva ord i musik så det blir lite namedropping istället, men kort sagt så är det här en av mina favoritskivor i år. Så jävla fin och meditativ. Utbrändhet och ålder har fått mig att på senare år mest lyssna på väldigt lugn musik, med vissa undantag för korta avbrott för oväsen. Är dock sjukt trött på techno och annan dansmusik, det kanske går över men nu pallar jag inte med sånt. Bra då att sån här ljuvlig musik finns.

Om du gillar Woo, Express Rising, E Ruscha V, Hiroshi Yoshimura, 7FO, Kate NV, Milan W, Ssaliva, Yialmelic Frequencies, Tsembla, Midori Takada, Yoshio Ojima, Haruomi Hosono osv så är det här nog din kopp te.

Milan W. Envelope

Belgaren Milan W har tidigare släppt två väldigt fina skivor på Jj funhouse någon slags långsam rytmisk ambient typ. Jag är väldigt förtjust i det. Det gäller för övrigt det mesta som är släppt på Jj funhouse, det är något belgiskt över deras sound som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Detta gäller även en annan belgisk etikett nämligen Ekster som drivs av Roman Hiele, som jag skrivit om förut. Nu släpper de Milan W’s senaste skiva, och precis som hans tidigare skivor är detta en omistlig lite lagom dansant historia med förtjusande melodier. Hans förra skiva hittar man här.

 

Ssaliva Unplugged Vol 1

Apropå bra musik från Belgien så är den produktive Ssaliva igång med nytt. Han har ju släppt en drös plattor på bland annat Leaving Records och Not Not Fun, senaste skivan var hans bästa hitintills och den var släppt på Ekster. François Boulanger verkar vara extremt begåvad, han har släppt ganska mycket musik men hittar hela tiden nya uttryck. Vad han än gör så blir det bra.

Nu släpper han en ny skiva på Jj funhouse. Den första i en serie av just cd-skivor tydligen. Elva låtar på tjugotvå minuter och riktigt vacker. Den är väldigt högt mixad och den känns som att musiken nästan är påträngande, på ett bra sätt. Musiken är tydligen inspelad på en fake-nylon-srängad koto, han skulle troligen kunna spela på vad som helst, vackert är det. Musik med samma känslighet som Midori Takadas Through the Looking Glass.

”11 skeletons of pop songs, bare and glassy, played on a fake nylon-stringed koto for an imaginary court of internet angels”.

 

Simon Scott & Marcus Fischer Shape Memory

Två ambientfavoriter släpper skiva tillsammans på 12K. Inspelad på en ledig dag i S1/Synth Library i Portland då Slowdive var på turné i USA. En låt på 36 minuter uppdelad i tre delar. De hade innan de träffades delat inspelningar på kassetter med field recordings, tape-loopar, akustiska ljud och olika syntar. Över dessa inspelningar spelade de även in live med gitarr, cymbaler, kontaktmikrofoner, livesamplingar och syntar. Resultatet är så klart vackert. Droneigt, melodiöst, disharmoniskt med vissa elektroakustiska inslag. Omistligt som vanligt när det handlar om 12K.

 

Eleventeen Eston At the Water

Som jag har väntat på en uppföljare till Eleventeen Estons Delta Horizons som gavs ut för fyra långa år sedan. Dock släppte han ju den här med Andras Fox för två år sedan. Nya skivan är en ljuvlig blandning av ambient, new age, funk och Rangersaktig lofi utgiven på Growing Bin som ju även släppte 69. Perfekt sommarskiva på soffan.

 

Jon Hassell Listening To Pictures (Pentimento Volume One)

Jaha en helt ny skiva av Jon Hassell, första på nio år på nystartad etikett Ndeya som drivs av Hassell själv med hjälp av Warp. Jag har ärligt talat inte hört en dålig skiva av Hassell men var ändå lite rädd för att den här skulle kunna bli helt fel. Men icke. Redan omslaget påminner om tidigare skivor, vilket är lovande men kanske också lite oroväckande, han är för övrigt 81 år gammal, kommer det låta modernt på ”fel” sätt?

Det låter väldigt mycket Jon Hassell men också väldigt modernt, på ett, tack och lov, bra sätt. Hassell är nog den som haft störst påverkan på det mesta jag gillar med dagens musik, inte nödvändigtvis för hur det låter utan inställningen till musiken. Inför den här skivan har Hassell utgått från vad han kallar vertical listening, musiken ska inte lyssnas på linjärt där man väntar på vad som ska komma härnäst, utan snarare vad som händer vid varje givet tillfälle, att uppleva nuet.

Vacker antinyliberal musik.

Carl Stone Electronic Music from the Eighties and Nineties

För två år sedan släppte Unseen Worlds en fin samlingskiva med Carl Stone. Då med fokus på sjuttio och åttiotalet. Den var riktigt fin, nu är det fokus på åttio och nittiotalet och framför allt hans lugnare musik. Fyra spår, två på dryga kvarten och två på drygt 23 minuter vardera. Förbaskat bra musik.

M. Geddes Gengras Hawaiki Tapes

En av mina favoritskivor från i år av den gamle goda Geddes Gengras som bland annat brukar jobba med Cameron Stallones. Hawaiki Tapes består av tio spår på 70 minuter.

”Recorded during a vacation on the big island, Hawaiki Tapes is somewhat of an anomaly in the M. Geddes Gengras music —A series of short, improvised sequences voiced by a small plastic digital synthesizer, minimally processed in real time & jacked straight into a handheld recorder. It was made at night, on a little hotel room desk. The internal sequencer of the volca greatly influenced the pieces, since it only goes so slow and is limited in it’s voicing.

It was windy and cold for most of the trip, and the sky was gigantic and filled with massive rippling clouds that flew between the horizons in minutes. The landscape was made of endless, black rock fields with little grassy spots where the lava hadn’t hit yet. In the process, Gengras had in mind some of the formative ambient music he had listened to in his early years: Brian Eno, Harold Budd, Aphex Twin, and his focus is in the interaction between the synth, the delay and reverb effects. A perfect album for sleepless nights —A new sound statement from M. Geddes Gengras”.

Det spelar ingen roll om musik är inspelad på gamla analoga syntar eller, som i det här fallet, betydligt modernare prylar. Sjukt vacker skiva, känns som att befinna sig i undervattenavsnittet av BoJack Horseman när man lyssnar på den, omistlig.

Hainbach Song For Coco

Ännu en skiva av en av mina senaste favoritmusiker, den här gången på Opal Tapes, där han förra året släppt No Need For Rain

”A six track suite of other worldly beauty from the tabletop electronics of Stefan Paul Goetsch AKA Hainbach. ”Songs For Coco” utilises the unique Cocoquantus effects system designed by Ciat Lombarde. The signature lo-fi cascading delays of this instrument become the signature to an utterly haunting and deeply personal album wherein Hainbach doesn’t seem to ”play” anything, rather the album feels like a microphone recording of some other dimension”.

Sepia and rose tinted, perfumed and utterly melancholic, while ambient in many ways the music undulates against a coarse grain of distortion which never allows for somniferous descent but a sharpening and luring to come and listen closer.

Ian Hawgood 

Ny skiva på eilean rec. av Ian Hawgood som bland annat driver Home Normal och är något av en veteran när det handlar om ambient. Det här är hans första soloskiva på sex år och den är föredömligt kort med nio spår på 29 minuter. Piano och gamla syntar, melankoliska vemodiga melodier utan att bli sentimentala. Motståndmusik mot vår förhatliga samtid. Vackert som fan.

Fieldem Silent Vigils

Apropå Home Normal är är Silent Vigils släppt just där. Fieldem är en duo bestående av James Murray och Stijn Hüwels två musiker som varit iblandade i en jäkla massa fin ambient. Vad som först fångade mitt intresse för den här skivan var dock det vackra omslaget av Małgorzata Łapsa-Malawska. Skivan består av fyra spår på drygt 46 minuter.

Jag vet fortfarande inte vad det är som gör att jag uppskattar vissa ambientskivor mer än andra, men den här är verkligen en av de bästa jag har hört i år.

”Molenbrook, Mossigwell, Zwartewall, Fieldem… places neither here nor there; half in the world, half in the mind. We began this project as an exchange of gestures across the water, a dialogue motivated by mutual respect and revolving around our shared love of the minimal, the graceful and the understated. We completed it on 23rd March 2017 – the day of the Westminster attack, one year to the day after the Brussels bombings. These four pieces have become our personal dedications to the quiet strength of blended culture, free thinking and open borders. Silent Vigils”.

 

HESITATION HESITATION

Nytt släpp på Kit Records är alltid anledning till glädje. Hesitation består av Chris Catlin aka Yaard som bland annat driver Reckno och Richard Greenan som driver Kit Records.

De började spela in det här samarbetet 2016 genom att improvisera med bland annat en gammal orgel, gitarrer och en saxofon. Detta blev tillslut en skiva två år senare. Rekommenderas om man gillar Tenniscoats, Zappas dimmiga gitarrslingor och tidiga Sebadoh står det i pressrealeasen. Och dessa beskrivningar stämmer ganska bra, ambientjazz läste jag någonstans också.

Definitivt en av de vackraste och själfullare skivor jag hört i år, mer antinyliberal konst helt enkelt.

 

Michael Vallera All Perfect Days

Valleras tredje soloskiva, den här gången på Denovali. Mindre rytmiskt än tidigare skivor. Piano, gitarr och synt, inspirerad av Harold Budd. Ganska mörkt men inte jobbigt utstuderat. Vackert som omslagsfotot han tagit (han är även yrkesfotograf).

 

Michel Banabila & Yaşar Saka 1993

Michel Banabila har jag skrivit om ett par gånger förut, han har en lång karriär och gör fortfarande bra musik. Den här musiken spelade han in med Yaşar Saka, som är från Turkiet men har bott och studerat i Holland, i början av nittiotalet och består av både tidigare outgivna låtar och vissa som varit med A Living Thing. 

När den gavs ut fick den bland annat det här omdömet

”Imagine O Yuki Conjugate meeting Cluster? The electronics are dark and moody, brought to life by ethnic/acoustic instruments. The sound is full of strange vibrations. A great listen! ”

Väldigt fin blandning av akustiskt och elektroniskt med spår av turkiskt folkmusik. Mycket vackert.

Den här släpps på ett återuppståndet Steamin’ Soundworks som drivs av holländaren Roel Kruize.

 

Monopoly Child Star Searchers Make Mine, Macaw

Återutgivning av den här finingen på Discrepant. Spencer Clark är en levande legend och hans musik låter inte som något annat. Den här gavs ändast ut som cdr på en turné och är en den av trilogin med Bamboo for Two och The Garnet Toucan. Fint att se den släppas på ”riktigt”.

 

Andrew Tuttle Andrew Tuttle 

Australiensaren Andrew Tuttles tredje skiva, släppt på room40En fin bland av banjo gitarr och elektronik. Delvis inspelad på EMS i Stockholm, och ett par gästmusiker på elgitarr, viola och och trumpet. Inspirerad av folkmusik, ragas, blues och drone. Riktigt fin.

 

Kristoffer Eikrem & Bendik Baksaas Duets

En ny bekantskap för mig Mutual Intentions är en skivetikett baserad i Oslo. Jag minns inte riktigt vad som fick mig att uppmärksamma dem men något gjorde mig nyfiken på Skivan Duets. Ett samarbete mellan två musiker, de spelar båda i olika jazzband och har spelat tillsammans i vissa band. Det var efter att ha spelat en konsert med bandet Mopti som de bestämde sig för att göra en duoskiva.

Den har allt jag gillar, field recordings, elektronik och  blåsinstrument. En blandning av ambient och jazz, 20 spår på ca 80 minuter. Rekommenderas varmt.

 

H Takahashi Elegy

Ok H Takahashi är ju som bekant tveklöst en av mina favoritmusiker de senaste åren. Han är verkligen en värdig arvtagare till Hiroshi Yoshimura, i synnerhet Yoshimuras

Music For Nine Postcards 

Hans senaste skiva släpptes på Where To Now? och det har varit en lång vänta på något nytt. Den här är släppt på relativt nystartade Muzan Editions som är baserade i Japan och drivs av Joshua Stefane som gör fin ambient under namnet EnduranceChristopher Olson Standard Grey och Andreas Hoderbach. De har tidigare släppt tre kassetter bland annat av Hegira Moyas Quiet Residential Area som jag gillar väldigt mycket. Han har för övrigt släppt en fin skiva på stockholmska Moloton som släpper väldigt fina grejer som bland annat Sonja Tofik & Mar-llena Vilar i dina spår.

Nåväl Takahashis nya består av sju spår på 22 minuter, precis som Groupers senaste skiva, och precis som hennes, känns den här skivan inte för kort. Bara helt perfekt.

 

April Larson There are No Endings

Den andra skivan av de tre i den senaste batchen är av April Larson. Jag har följt henne i ett par år och hon har släppt många skivor, med hög kvalitet rakt igenom. Hon har ett ganska varierat sound, den här skivan har 22 spår och är en timme lång. Korta knastriga kortvågsradio-sändningar. Mindre dronigt än vanligt men jag gillar det.

”The following are transcriptions of tape recordings made by Detective J. H. in October 2010, during his documentations of M.A.’s memories. Dates are unknown. Video reports were read aloud by an unseen narrator with a clipped, strained voice. Notes were sometimes not read at all but held up to the lens with trembling fingers. Footage was often ill-lit and unexplained. Loops, dropouts and other distortions occurred frequently. The first numbered tape, marked ”Recollection Number Three,” begins with the following exchange:

J.H.: How do you know these things?
M.A.: Dreams, mostly”.

 

Günter Schlienz Liederbuch

Tredje skivan eller kassetten i Muzan Editions-batchen är med Günter Schlienz, som är en sån där musiker med en gedigen katalog, det här är en av hans finaste tillsammans med förra årets Peace.

 

Wrong Water Dozen

Muscut är en mycket trevlig etikett som nu släpper skiva med ryssen Eugenii Fadeev som bland annat släppt musik under namnet Flaty. Detta är dock debuten under namnet Wrong Water. Inspirerad av Delia Derbyshire, Bruce Haack bland andra försöker han göra modern library music. Utfallet är mycket fint, för den som uppskattar Kate NV, Visible Cloaks och Ssaliva.

 

Sun Araw Guarda In Alto The Original Motion Picture Soundtrack

Ett en timmes långt soundtrack, hann lyssna på halva skivan innan jag insåg att Cameron Stallones stämma saknades på skivan. Antagligen för att jag vanligtvis ser han röst som ett i mängden av instrument. Nåväl det hörs genast att det är Stallones, han har ett helt unikt uttryck, på senare år har han allt mer börjat använda sig av digitala syntar men det spelar inte så stor roll vilket instrument han använder sig av. Jag har inte sett filmen men skivan är riktigt bra.

”Cameron Stallones aka Sun Araw is the quintessential contemporary cosmic courier. Emerging from the fumes of an ancient Egyptian civilization and now settled in one of the meccas of the American lysergic experience, Austin, Texas, our hero boasts an endless discography and collaborations with luminaries of the caliber of Laraaji (a solo new age traveler discovered by Brian Eno) and the legendary Rastafarian group, Congos. For the soundtrack of the feature film ‘Guarda In Alto’, directed by Fulvio Risuleo (the daring story of a baker who has access to a parallel universe on the roofs of the city) Sun Araw looks towards the possible horizons. Bypassing psych and electronic glitch, Sun Araw jets through a double album that seems to refer to the golden age of computer music as well as to the inventions of the Lovely house (the legendary New York label specializing in minimalism and 20th century avant-garde) and to a certain immeasurably psychotic dub aesthetic. A disk composed of many micro-cells, which marries the adventure to the ‘edge of heaven’ of the protagonist, reiterating that dreamy feeling that the protagonist”.

Släppt på Goodfellas.

Sam Gendel & Sam Wilkes Music for Saxofone and Bass Guitar

Sam Gendel släppte ju alldeles nyligen en fin skiva på Leaving Records.Nu släpper han ännu en skiva där, den när gången tillsammans med Sam Wikes som spelar bas. Och ja den är är lika fin som Pass if Music. Saxonfon, bas, elektronik och lite beats. Här kan man läsa mer om deras samarbete.

 

Brian Chase Drums and Drones: Decade

Brian Chase är bland annat trummis i Yeah Yeah Yeahs, men han håller även på med jazz och improvisationsmusik. Han är stort fan av La Monte Young och Zeena och Marian Zazeela och deras Dream House där han bland annat brukar jobba. inspirerad av dessa startade han projektet Drums and Drones för att utforska subtila aspekterna av trummor.    Nu släpper han på sin egna etikett Chaikin Records en bok samt tre skivor, varav den senaste är nyinspelad.

Det är tre skivor som kräver riktigt djup lyssning, det är dronigt, rytmiskt men oftast väldigt lugnt och nästan utforskande. Det hör att Chase just utforskar vad trummor är och kan göra. Sista skivan heter Acoustic och är, antar jag den enda utan elektronik och därav utan effekter. Jag har tagit del av boken än men musiken räcker definitivt som anledning att skaffa den här boxen. Sjukt fint.

 

Joe Talia Tint

Joe Talia släpper första skivan på ett par år, den här gången på Oren Ambarchis Black Truffle. Han är från Australien men bor i Japan, han är precis trummis och brukar jobba med just Ambachi och även Jim O’Rourke. Tint består av två 15 minuter långa elektroakustiska spår med field recordings, syntar och en massa skrammel. Växer vid varje lyssning.

 

blacktruffle037-tint.jpg

 

Oren Ambarchi, Kassel Jaeger, James Rushford Face Time

Folk som Joe Talia brukar arbeta med släpper uppföljare till den smått fantastiska Pale Calling. Och Face Time är minst lika bra som den. Två spår på drygt 19 minuter den här gången också. Ett myller av långsamma krypande ljud. Något nedpitchad djur som ylar och det slutar i någon slags märklig dub. Sjukt bra.

 

blacktruffle038-face_time.jpg

 

Kate NV для FOR

Den underbara ryskan Kate Shilonosova som för ett par år sedan släpps Binasu och som är med i ett rockband samt håller på med ett projekt med Angel Deradoorian, släpper nu ny skiva på RVNG Int. Några av låtarna var med på Peaceful Protest. Den här är nästan helt instrumental och inte lika poppig som Binasu, men ack så fin. En blandning av Visible Cloaks, Midori Takada och Hiroshi Yoshimura typ.

Tsembla A Hole in the Landscape 

Tsembla är finska Marja Aht, det här är hennes femte skiva beroende på hur man räknar, hon brukar även medverka på Kemialliset Ystäväts skivor. Den här är släppt på NNA Tapes och jag gillar alla hennes skivor men den här är definitivt bäst hitintills. Finsk fourth world typ, alldeles ljuvlig.

 

Hilde Marie Holsen Lazuli

Lazuli är Hilde Marie Olsens andra skiva. Jag var väldigt förtjust i hennes debut Ask som släpptes på Hubro Music, det gäller även hennes nya. Det är trumpet och elektronik den här gången också. Stundtals ganska disharmonisk men riktigt fin.

 

Annonser

Vintertips 1

 

Bitchin Bajas Bitchin Fresh

Bitchin Bajas senaste album är nog det bästa jag hört av dem någonsin och då är ändå det mesta de gett ut, riktigt bra (något jag verka tacka om många skivor just nu). Terry Riley är deras husgud vilket brukar höras på deras skivor, de har även gjort ett par riktigt fina samarbeten med Natural Information Society, Will Oldham och med Olivia Wyatt. På senaste skivan består de dock av Cooper Crain, Dan Quinlivan och Rob Frye.

Man hör fortfarande att de är inspirerade av Terry Riley. Det är mer rytmiskt än vanligt och något mer varierat. Även en fin cover på Sun Ra’s Angels and Demons. Riktigt bra skiva, intressant intervju med Cooper Crain här. 

Gregg Kowalsky L’Orange, L’Orange

Gregg Kowalsky har släppt ett flertal soloskivor och tre skivor som duo med Marielle Jakobson under namnet Date Palms, gemensamt för dessa har väl varit att de alla varit ganska droneiga. Nya soloskivan är dock betydligt mer melodiös och varierad. Det är faktiskt en perfekt syskonskiva till Bajas Fresh, och precis som den är detta Kowalskys bästa skiva hitintills.

Visible Cloaks Lex

Visible Cloaks tillsammans med Sugai Ken som de delar etikett med, är två av mina favoriter just nu som låter extremt nu och samtidigt gör jävligt bra, vacker och utmanande musik. Tidigare i går följde de upp två kassettsläpp (digitalt) med en ”riktig” skiva: Reassemblage. Lex är en uppföljare till den i form av en miniskiva på sex spår, fem kortare där det sjätte är en femton minuter lång omarbetning av World från Reassemblage. På den här skivan har de arbetat med ett översättningsprogram, där man slänger in en massa språk som sedan bildar ett nytt språk, typ. Jag tror mig bland annat höra lite danska i Transient. Ibland påminner det om en av mina absoluta favoritlåtar Asa-Chang & Junrays Hana. 

Musiken är otroligt vacker, digitalt men även traditionella analoga instrument som kalimba (om inte den är är digital, spelar roll). Brennan Murphy som de samarbetar med för det visuella  är också en viktigt beståndsel.

Kolla även in G.S Sultans Qeba som påminner lite om Visible Cloaks sound.

Robert Haigh Creatures of the Deep

Robert Haighs karriär sträcker sig långt bak till början av åttiotalet, han har släppt en massa musik under olika alias och konstellationer. Industri, ambient och typ experimentellt rent allmänt, han är från Sheffield så ni fattar vad det handlar om.  Jag har mest lyssnat på musik han släppt under namnet Sema och under sitt riktiga namn. Han under de senare åren släppt ett par mycket fina skivor med fokus på piano, så även på senaste skivan släppt på eminenta Unseen Worlds (i princip allt de givit ut är värt att kolla upp).

Creatures of the Deep består alltså av elva låtar där pianot är i fokus men även vissa mer ambienta dronestycken. Det påminner ibland om vissa av Harold Budds skivor, men även om Matti Byes senare skivor, bland annat den senaste This Forgotten Land. 

Pauline Anna Strom Trans-Millenia Music

Första gången jag hörde Pauline Anna Strom var för ett par år sedan när Sounds Of The Dawn postade hennes kassett från 1982 Trans-Millenia Consort. När popgruppen MGMT hade med hennes låt Morning Splendor på sin Late Night Talesskiva trodde många att det var deras låt. RnvgIntl. har jobbat i sex år med att sammanställa den här samlingen som nu äntligen ges ut, de har samlat ihop tretton spår (femton på det digitala släppet) från de sju kassetter hon gav ut mellan 1982-1988. Hon föddes blind vilket gjorde att hon helst satt hemma när hennes man arbetade, en dag köpte han henne en orgel och hon började göra musik. Hon skaffade fler syntar och instrument och spelade in sju album som hon själv gav ut.

Riktig bra blandning av ambient, new age och kosmische. Intervju här.

Michel Banabila Trespassing

Holländaren Michel Banabila upptäckte jag för bara något år sedan, då för att han medverkade i CHI som Astral Industries återutgav. Sedan upptäcke jag att Banabila gett ut massa musik på egen hand och gör så än idag, och det mesta är riktigt bra och tidlöst. 1993 gavs hans debutskiva Marilli ut, en skiva han länge skämdes över och vägrade låta återutges tills nu.

Séance Centre startades ganska nyligen av Brandon Hocura som var en av grundarna till Invisible City Editions, och det var han som till slut lyckades övertala Banabila att återutges Marilli nu under namnet Trespassing med nio extra låtar. Här är en ny intervju med Banabila där han pratar om skivan och sin bakgrund, mycket intressant.

Séance Centre har även återutgivit Beverly Glenn Copelands Keyboard Fantasies och ska även återutge Eblen Macaris Música Para Planetarios. Jag hade för mig att jag läst att det skulle vara en samling först men minns väl fel, bra skiva i vilket fall.

Jag är också väldigt nyfiken på den här novellsamlingen av Vito Ricco med noveller om hans tid i Vietnamkriget med tillhörande soundtrack på kassett, och den här poesisamlingen av Michael Klasuman. Förutom att släppa bra grejer så säljer de även en massa bra skivor som är svåra att få tag på, bra ställe att hitta musiktips på också.

Tresspassing är för övrigt väldigt fin, lite fourth world, lite Kama Aina, O Yuki Conjugate och ganska exotiskt. Det där lejonet som han nämner i intervjun är väl det enda minuset. Det finns definitivt en röd tråd i hans musik som hörs genom hela hans produktion och han är ett exempel på att det finns en outsinlig källa av musiker att upptäcka, musiker som inte fick den uppmärksamhet de förtjänade när det begav sig.

Roberto Aglieri Ragapadani

Ragapadani är släppt på Archeo Recordings som tidigare i år återutgav Paolo Modugnos.  fina Brise D’Automne. De återutger framför allt musik från Italien från sjuttio, åttio och nittiotalet. Lite som Soave. Ragapadani är från 1987, sexton spår och väldigt lite information om skivan. Flöjt på de flesta låtarna, akustiska instrument, körer, Ariel Kalma, lite new age, lite jazzigt men ändå inte. Väldigt vacker.

Yamaneko Spa Commissions

Yamaneko heter egentligen Joe Moynihan och gör ibland ambient namnet Talbot Fade och ibland grime, det mesta släpps på Local Action.

Spa Commissions är precis vad det låter som, han fick en dag uppdraget att göra musik till ett spa, detta är resultatet av de något utvecklat för att kunna bli en skiva. Betydligt bättre än vad man kanske skulle kunna tro. Favoriten är Any% Teardrop ASMR med ljudet av en spinnande katt i bakgrunden.

Fondation La Vaisseau Blanc

Tunnel Visions Records är en nystartad skivetikett baserad i Lyon som främst vill återutge experimentell musik som tidigare varit svår att få tag på. Det finns väldigt många sådana här skivetiketter nu för tiden, för många anser vissa, det gör dock inte jag. Deras första släpp är av en fransk duo vid namn Fondation och skivan La Vaisseau Blanc har tidigare släppts på kassett 1983 på Tago Mago. Duon bestod av Annanka Raghe på keybord och röst och Ivan Coaquette på gitarr, synth och slagverk.

Varje låt börjar med att Annanka läser ur Lovecrafts det vita skeppet.  Det är ljuvligt franskt proggigt typ Heldon, men definitivt mer åt ambient och kosmiche-hållet. Gitarren får mig att tänka på Franco Falsini, och kanske ett mindre tokigt Syrinx.  Mörkt, mystiskt och vackert.

25353536_165934540695341_1679210793_o

Dr. C. Stein Selected Works 1983-1988

Dr. C Stein heter egentligen Hanjo Erkamp och var en gång i tiden med i den utmärkta Holländska gruppen Ende Shneafliet. Kolla upp den fantastiska boxen från Vinyl On Demand. Musiken han spelade in på egen hand är dock betydligt softare och mer melodiös. Skivan är släppt på belgiska JJ Funhouse som bland annat släppt ett flertal av mina favoritskivor på sistone, nyinspelad musik till skillnad från Dr C. Stein. Kolla upp Milan W., Mittland Och Leo och Accou bland annat.

 

 

Musikstips våren 2017 del 1

Ellen Arkbro For Organ and Brass

Ellen Arkbro studerar komposition med inriktning på elektroakustisk musik på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, hon spelar även i orkestern Hästköttskandalen.

For Organ and Brass är hennes solodebut och den släpps på Subtext Recordings som släppt en mängd bra skivor av Eric Holm, Joshua Sabin och Emptyset bl.a. Ellen spelar inte själv på skivan utan musiken framförs av Johan Graden (orgel), Elena Kakaliagou (horn) och Robin Hayward (Tuba). Det är två kompositioner: For Organ and Brass och Three samt en omarbetad version av den första kompositionen, Mountain of Air. 

Detta är tveklöst en av mina favoritskivor i år, så otroligt vacker. Av någon anledning så kommer jag bland annat att tänka på Arthur Russells Tower of Meaning, och Arkbro nämner det som en favoritskiva i en intervju.

Här kan du läsa mer om Ellen Arkbro i DN.

Félicia Atkinson Hand In Hand 

Félicia Atkinson är en musiker och konstnär som driver etiketten Shelter Press. Hon har gett ut flera skivor under namnet Je Suis Le Petit Chevalier och på senare år ett par under sitt eget namn. Ofta en blandning av ambient, drone, dub, spoken word och ljudkonst. Senaste skivan är inspelad vintern 2016 på EMS i Stockholm och i Brittany i Frankrike, där hon bor. En slags fortsättning på förra skivan A Readymade Ceremony men också det bästa jag har hört av henne.

Akis Space, Time and Beyond (Selected Works 1986-2016) 

Skivetiketten Into The Light släppte för ett par år sedan en fin samling med grekisk elektronisk och experimentell musik och har sedan dess släppt ett par skivor med några av artisterna på den skivan. Turen har nu kommit till Akis (Daoutis). Sjutton låtar mellan åren 1986 till 2016 och det är inte helt lätt av avgöra vad som är inspelat när. Ett måste om du gillar Marc Barreca, Vito Ricci och Vangelis Katsoulis bl.a.

Lieven Martens Moana Idylls

Lieven Martens Moana har givit upp sitt artistnamn Dolphins Into the Future (mer om det här), men musiken är lika vacker som förr. Han har möjligtvis förfinat sitt uttryck något. Skivan är utgiven av hans vän Spencer Clarks etikett Pacific City Sound Visions.

Floris Vanhoof Talking Gongs 

Lieven har själv gett ut Floris Vanhofs Talking Gongs som är ett trettio minuter långt stycke skapat genom att sända elektroniska signaler genom två gongs uppsatta i en trädgård. Det händer mer än vad man kanske kan tro, väldigt fin.

Federico Durand La Nina  Junco

Argentinaren Federico Durand har jag skrivit om förut och jag har följt honom i ganska många år nu. Har varierar sättet han skapar musik på från skiva till skiva men det är alltid nästintill extremt stillsamma. Detta är hans andra skiva på 12K, inspelad under två dagar med en synt (Crumar Performer) två loop-pedaler och en Roland Space Echo RE-201. Kanske min favoritskiva av honom.

Michel Banabila Sound  Years

Michel Banabila har ett förflutet i Chi (se nedan) och har även släppt en mängd musik under eget namn och tillsammans med andra. Sound Years består av två spår på nitton respektive sexton minuter, de innehåller flera låtar av musik från dokumentärfilmer, dansföreställningar, konstinstallationer, videoverk och annat. Allt som allt från tio olika skivor, det är dock sammanhållet och faktiskt till och med väldigt bra.

The Chi Factory The Kallikatsou Recordings

Astral Industries släpper en andra skiva med Hanyo van Oosteroms projekt Chi Factory, tredje om man räknar med Chi’s The Original Recordings. Omistligt.

Iona Fortune Tao of I 

Tao of I är Iona Fortunes debutskiva, släppt på Optimo Music. Hon medverkade även på deras fina samling Miracle Steps (Music From the Fourth World). Skivan är inspirerad av österländsk filosofi och är den första av åtta skivor! Det låter som en något hårdare och kärvare Through the Looking Glass av Midori Takada, bland annat. Riktigt fin.

Cybe Tropisch Verlangen 

Ännu ett fint släpp från StroomTV  den här gången av en holländsk musiker som kallar sig Cybe som släppte tre kassetter på åttiotalet, inspirerad av resor från Indonesien, Thailand, Java och Bali. Elektronisk gamelan, new age. Väldigt fin.

Matthew Hayes Indigo

Jag har följt etiketten Analogue Attic från Melbourne sedan deras första släpp, de har hela tiden balanserat på gränsen mellan house och ambient. Senaste skivan är deras första fullängdare. Jazzmusikern Matthew Hayes säger sig bland annat vara inspirerad av sin landsman Phil Stroud utmärkta album som jag skrivit om tidigare.

Indigo är inte lika rytmisk som den utan betydligt mer tillbakalutad med field recordings, akustiska instrument och stundtals lite house. Given om du gillar Jonny Nash och hans gelikar på Melody As Truth, Gaussian Curve,

Metro Riders Europe By Night

Henrik Stelzer har släppt en mängd skivor under namnet Fluorescent Heights. Hans musik låter lite som en blandning av några av mina favoritband/musiker som Skaters (samt olika projekt av Spencer Clark och James Ferraro) och Dolphins Into the Future. Men han har ändå ett säreget sound. Metro Riders är hans nya projekt där han är inspirerad av bland annat John Carpenters filmmusik. Här är spellista och en liten intervju där han pratar om inspiration till skivan.

Musiken på Europe By Night är precis lika bra som Stelzer tidigare musik. Visst Carpenter-influenserna hörs med det är ändå Stelzers personlighet som lyser igenom.