Tips

 

Kyle Bobby Dunn From Here to Eternity

Kanadensaren Kyle Bobby Dunn är en mästare på episk droneig ambient. Fem år sedan förra skivan, följer han upp med en tre timmar lång skiva med en massa gästmusiker som Mark Nelson, Loscil och Maryam Servin. Dunn använder sig huvudsakligen av elgitarr men det förekommer även stråkar piano, syntar och annat. Skivan är som sagt tre timmar lång, men håller definitivt för sträcklyssning och kan i dessa dagar med jakt på snabba kickar vara nyttigt att ta sig an. Enligt Dunn själv är skivan ett försök att sammanfatta den eviga konflikten av interna motstridiga känslor som livet innebär. Släppt på Past Inside the Present som slipper en drös bra grejer framöver.

 

Gil Sansón / Lance Austin Olsen Works On Paper

Elsewhere drivs av Yuko Zama, här finns en intervju där hon förklarar varför hon startade sin etikett. Hon är även väldigt iblandad i Erstwhile med sin man Jon Abbot och Gravity Wave. som drivs av Michael Pisaro. Jag rekommenderar i princip allt på dessa etiketter, men nu handlar det om Works on Paper. Gil Sansón är från Venezuela och Lance Austin Olsen från Kanada. Deras första samarbete började när Olsen målade omslaget till Sansóns ‎Immanence, A Life.

Både Olsen har även på med måleri och grafisk konst och det var så de började samarbeta, sedan började de göra musik ihop. Först en låt’ A Meditation on the History of Painting’ från skivan Dark Heart på Another Timbre (ännu en etikett som är en musikalisk släkting till ovanstående etiketter).

Works on Paper består av fyra spår på drygt 30 minuter vardera. Det är två tolkningar av  de gör av varandras verk. Det är ett långsamt kollage av field recordings, röst, akustiska instrument och samplingar. En av årets finaste skivor.

Michael Pisaro Nature Denatured and Found Again

Apropå Pisaro och och Gravity Wave så har vi nu den här fyra timmar långa boxen, 20 låtar på 12 minuter vardera. Skivan är inspelad mellan 2011 och 2015. Skivan består av field recordings längs med Grosse Müh-floden i Österrike. Musiker som medverkar är Antoine Beuger, Jürg Frey, Marcus Kaiser, Radu Malfatti, André Möller, and Kathryn Pisaro. Jag hade nog bara koll på Jürg Frey innan som släppt en drös bra skivor på Wandelweiser och Another Timbre

Instrumenten är flöjt, oboe, cello, trombon, klarinett, elgitarr men Pisaro har även sine tones och annat så det är stundtals ganska droneigt och svårt vad som är field recordings och vad som är instrument. Nåväl fyra ljuvliga timmar musik och ljud.

 

Flussphoto.jpg

 

 

JAB Erg Herbe

John Also Bennett har varit inblandad i mycket som jag gillar på i sistone, Thoughts Of A Dot As It Travels A Surface på Shelter Press tillsammans med Christina Vantzou var soloskiva han också medverkar. Och trion Forma, vars senaste skiva SemblanceKranky var bra. Hans första soloskiva släpps nu på just Shelter Press.

Det tog honom nästan tio år att komma fram till den här skivan, vilket jag förstår den är verkligen speciell. Målet var att skapa en trevlig, konstig och omtänksam musik. Han har varit med på en massa skivor och spelat in eget men känner först nu att han lyckats åstadkomma något han kan som känns rätt.. Typ motsatsen till vårt trötta samhälle och kanske därför som jag älskar det.

De är en blandning av elektroniska och akustiska instrument. En fantastik mix av ambient, new age och amerikansk minimalism som La Monte Young, Terry Riley, Jon Gibson bland andra. Han är även inspirerad av Pauline Anna Strom, Phill Niblock, Laurie Spiegel och alldeles nyligen avlidna Dominique Lawalrée. Tveklöst en av årets skivor.

 

Black Zone Magick Chant Voyage Sacrifice

Ännu en skiva på Shelter Press Black Zone Magick eller Maxim Primault som han heter har släppt ett par skivor tidigare. De har varit en blandning av jazz, dub, dancehall och elektronik. Det här är dock den jag gillar bäst, kanske för att den är lite lugnare. Tre spår, två drygt 10 minuter och en på 22. Ganska mörkt och murkigt på de två första spåren medan det tredje är något ljusare, lite Tomoko Sauvage på Discrepant typ. Deep listening rekommenderas.

Här är en intervju där han pratar lite om inspiration med Shelter Press ena halva Bartolomé Sanson.

 

Joachim Nordwall Communication is the Key

Joachim Nordwall är inblandad i så mycket bra grejer att det nästan är löjligt. Två av mina favoritskivor där han är inblandad är nog de två soloskivorna på  Entr’acte Soul Music 1 och 2. Nu släpper han en tredje, dock med ett gäng gäster. Ett sjukt gäng skulle jag vilja säga, Gabi Loconcy på två spår, hon är ett geni även om kan inte gillar att kalla folk på genier, John Duncan, Coppice, Kevin Drumm och Tim Barnes och Jeph Jerman medverkar också. Sjukt sjukt sjukt.

 

Vanessa Rossetto You & I Are Earth

Vanessa Rossetto är ännu en av mina favoriter de senaste åren. Hennes senaste skivan är utgiven på nystartade Tone Glow som ju annars är en fantastisk blogg för intressant musik och konst. Rossetto arbetar i princip alltid med field recordings, inte nödvändigtvis vackra naturljud utan det kan vara stadsljud, även människor som pratar. Den här skivan öppnar med den 22 minuter långa The Dirt  där Vanessas mamma berättar om minnen från andra världskriget. Sedan följer tre spår till mellan nio minuter och en kvart, med stråkar, oljud, kollage och field recordings. sjukt bra.

 

Broshuda You’ll Always Stay Beautiful

Broshudas förra skiva Jemi var lite av en favorit förra året, ett lite stökigare Visible Cloaks, även Fatima’s Dream var fin. Nya skivan är släppt på No Corner som ju brukar släppa bra dub, techno och grime typ. Den här består dock av två spår på 15 och 17 minuter, egentligen en 33 minuter lång meditation över internet, självhjälp där han bland annat använder textuppläsning av självhjälps-twitter-botar.

Det låter digitalt, ödsligt och vackert. ”Spend time with your parents, look up from your because one day they won’t be there”.

 

Sora Re.sort

Återutgivning av en skiva som släpptes på cd 2003. Sora aka Takeshi Kurosawa samplar och klipper ihop ett somrigt kollage.

”Soothing cut-ups and analogue collages for dreamers in the summer breeze”

Skulle kunnat låta daterad men har åldrats riktigt fin. Släppt av Mitsuko & Svetlana Records men WRWTFWW sköter distributionen, deras nästa släpp är för övrigt en riktig godbit.

 

 

 

E B U Hinge

No Corner släpper även E B U sin debutskiva. En ljuvlig mix av pop, elektronik och ambient.

 

Fabio Perletta Hesitant

Italienarien Fabio Perletta har släppt en massa bra skivor, ambient, ljudkonst, drone och elektroakustiskt typ. Har driver även etiketten 901 Editions som låt på is ett tag men som han nu dragit igång igen. Hans senaste skiva, eller kassett är dock släppt på Dinzu Artefacts.

”An attempt to present sound as it is, not attached to anything but itself, yet far away from being a document or a representation of something.”

16 korta avskalade spår av ekon, knappa rytmer, något som släpas, ljud som knappt hörs,  knäppande ljud, regn? Jag vet i fan men jag älskar det.

 

øjeRum Syv Segel/Nattesne/on the swollen lips of the horizon

Paw Grabowski aka øjeRum bor i Köpenhamn och är en sån där produktiv jäkel som släpper massa kassetter och skivor. Det håller dock alltid väldigt hög klass. Ibland är det akustiskt gitarr och sång om än tyst och väldigt långsamt, ibland kollageartad loopad ambient och ibland mer droneigt.

De senaste är släppta på Line Imprint, Eilean och Obsolete Future. on the swollen lips of the horizon består av två spår på 30 respektive 22 minuter. Det är två liveimprovisationer på en synt och lite effekter. Syv Segl Obsolete Future består av sju spår som är ovanligt melodiösa. Tredje skivan Nattesne Eilean Records består av 15 kortare spår med akustisk gitarr, stråkar och drone.

Snart släpper han ännu en skiva på Shimmering Moods Records

 

 

 

 

Silentwave The Scenery That Was Forgotten

Japanske Yoshinori Noguchi har släppt ett gäng fina droneskivor och hans senaste på Rusted Tone Recordings. Fem spår på 47 minuter för den som gilla Celer och Forest Management.

Wil Bolton April Spiral

På samma etikett som ovanstående släpper Wil Bolton sin senaste skiva. Han levererar alltid. Här är en liten intervju inför senaste skivan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Vårtips 1

 

 

Jaha ja lite mer skivor som jag tänkt att skriva om i flera månader. Musik att lyssna på medan världen fortsätter att brinna, ett högst personligt motstånd mot hetssamhället. Eller något, jag vet inte.

 

Ric Kaestner Music For Massage II 

1982 släppte Ric Kastestner kassetten Music For Massage, fem år senare kom del två. Det finns bara två fysiska exemplar av kassetten. Den första upptäckte jag via den utmärkta bloggen FOND/SOUNDFaktum är att When Sifted Sand Records som ger ut skivan på vinyl och cd, bad bloggens grundare Diego Olivas att skriva liner notes till den. Vissa av låtarna på skivan finns även med på den första kassetten, men under annat namn.

Musiken är en ljuvlig blandning av new age, ambient, Popol Vuhs softare stunder och mycket annat. Framför allt är det 90 vackra minuter som man kan tänkas få en massage till eller bara avnjuta ändå.

 

Kankyō Ongaku / Japanese Ambient, Environmental & New Age Music

Ännu en skiva med japansk ambient, sammanställd av Spencer Doran, ena halvan av Visible Cloaks och till stor del ansvarig för att mycket av den här musiken nu fått mer uppmärksamhet. Ett flertal av albumen som låtarna på den här skivan kommer ifrån, har gått att hitta för nedladdning på vissa bloggar. Men det är så klart kul att få dem i bättre versioner och förhoppningsvis kommer vissa av skivorna återutges i sin helhet, vilket redan hänt med bland annat Music For Nine Postcards , Takashi Kokubos A Dream Sails Out To Sea (Get At The Wave) och Midori Takada skulle varit med här men de lyckades inte få loss rättigheterna, trots att hon själv var med på det.

Den två och en halv timme långa skivan fungerar utmärkt som skiva betraktat, trots att det är en samling med olika musiker. Omslaget och bookleten är dessutom fantastiska. Mer om bakgrunden till skivans tillkomst i intervju med Doran här och här.

Vinylen består av 25 låtar, cd-skivan 23 och digitalt bara 10, detta då de endast fått rättigheterna till de 25 låtarna för just vinyl.

 

Meitei Komachi

Meitei från Japan har tidigare släppt lite musik på bandcamp bland annat Kwaidan som fick så pass mycket uppmärksamhet att den återutgavs på kassett med ett extraspår på Evening Chants. Kwaidan utgick från boken från samma namn, japansk folklore om spöken, och på flera låtar finns röstsamplingar från gamla radiouppläsningar. Det är till och med lite läskigt stundtals. Han säger att hans musik är baserad på ‘the lost Japanese mood’. Något han vill uppmärksamma sina lyssnare på. Han pratar mer om det här.

Nya skivan är släppt på Métron Records som bland annat gav ut 7FO’s Moments (Selected Works 2012-2017). Ljudbilden är lik den på Kwaidan, vågskvalp, J Dilla-aktiga beats, woodblocks och kanske en mindre dansant Susumo Yokota. Det mesta skulle även platsa på Kankyō Ongaku / Japanese Ambient, Environmental & New Age Music. Det finns onekligen ett släktskap till Visible Cloaks här också.

Musiken och omslagen till Meiteis musik är verkligen estetisk perfektion.

 

Yosuke Tokunaga 8 Furnitures

Två andra musiker som jag upptäckt nyligen är Yolabmi och Yosuke Tokunaga som båda alldeles nyss släppt varsin skiva på den nystartade etiketten Madriguera.

De medverkar även på samlingen Surging WavesVaagner, en samling med japanbaserade artister.

Tokunaga har tidigare gett ut ett gäng skivor på sin egna etikett Tost samt en skiva på Strange Rules.

Alla skivor utgår från ett tema: 11 Buttons, 11 Cloths, 14 Sheets och den senaste heter alltså 8 Furnitures. Den röda tråden på de tidigare skivorna är field recordings av fåglar och vatten och små försiktiga melodier. Men det tydligaste är de minimalistiska beatsen. På senaste skivan är det inte så mycket fåglar eller vatten, dock pianomelodier och dessa långsamma trasiga beats. Jag rekommenderar starkt hela Tokunagas katalog, riktigt fint.

 

Yolabmi Dear

Yolabmi släppte nyligen To Nocturnal Fellows på ryska Perfect Aesthetics och släpper nu sin andra skiva på Madriguera.

Luftiga beats, samplade röster, porlande vatten, dronepassager, trä mot trä, och Visible Cloaks-kaos men lugnt och behagligt.

 

Visible Cloaks, Yoshio Ojima & Satsuki Shibano FRKWYS Vol. 15: serenitatem

Supergrupper är väl kanske inte så hett att prata om men Jesus, Visible Cloaks har jag tjatat om mycket. Yoshio Ojima har slätt ett flertal skivor sedan åttiotalet, hans två skivor Une Collection Des Chainons I: Music For Spiral I och Iär fantastiskt fina. Som jag skrivit innan sammanställde Spencer Doran Kankyo Ongaku som Ojima medverkar på. Shibano är pianist och sångerska, hon har släppt en gäng soloskivor och ett par med Ojima.

Så det är kanske inte så konstigt att prata om en supergrupp, skivan låter precis som jag hade hoppats. Det är väldigt tydligt vem som gör vad, tror jag i alla fall. Det kanske verkar som att skivan låter splittrad men inte alls. Digitalt, analogt, Shibanos röst. Vackert som fan.

 

Knud Viktor Les Éphémères

Knud Viktors två skivor Ambiances och Images återutgavs 2017 av Institute for Danish Sound Archaeology som en dubbelskiva. De släpptes 1972 första gången och är omistliga om man gillar Michel Redolfis Sonic Waters till exempel. Nu kommer ännu en skiva, inspelad 1977 men som hittades först efter Viktors död 2013. Den består av två spår, en 23 minuter lång och en 19 minuter men egentligen är det 22 korta bitar och var ett beställningsverk från en fransk radiostation.

Field recordings av insekter (som inte längre finns kvar), djur och omgivningar från den franska ön Luberon som han bodde på. Väldigt vackert och nästan löjligt rätt i tiden.

”As it turns out, my work has actually set many things in motion; it touches upon something universal that I feel I have a duty to convey to others. A duty that I feel as a citizen of the earth. Not as a human citizen, but as a citizen of the earth. It may sound pretentious, but this is a question of generations to come.” – Knud Viktor

 

Kate Carr The Thing Itself And Not The Myth

”An album made from sounds gathered underwater and along many shorelines.
It is built from drones played by a synchronised swimming speaker broadcasting into a fjord, many spluttering radios, morse code, and geese.”

Som om Kate Carr tagit Knud Viktor på orden har hon med sin egna och andras field recordings och musik på sin etikett Flaming Pines fört hans arv vidare. Hennes senaste skiva är släppt på Jason Lescallets Glistening Examples, vilket i sig är en kvalitetssäkring.

Titel på skivan och låttitlar är tagna från/inspirerade av Adrienne Richs dikt Diving into the Wreck. Carr har vid det här laget släppt en gäng skivor och det finns nog inte någon jag inte gillar, men det här är den jag tycker om mest. En perfekt syskonskiva till Les Éphémères

 

Jana Winderen Spring Bloom in the Marginal Ice Zone

Jana Winderen är en av de stora som jag har följt längst när det handlar om field recordings. Hon har släppt ett flertal skivor på Touch, så även denna gång. Precis som med Carrs skiva är det inspelningar från havet, i Winderens fall är det ofta omanipulerade ljud (tror jag). Det är en installation och skivan består av två spår på 36 minuter, en som är mixad för hörlurar och en för monitor, plus en intervju med Carlos Duarte som verkar vara en forskare. Fint som fan

 

Simon Scott Soundings

Mer Touch den här gången med den gamla Slowdive-trummisen Simon Scott vars karriär som solomusiker jag har följt sedan debuten. Musiken har varierat något de senare åren även om det oftast varit instrumentalt och åt ambienthållet och mycket field recordings, såklart.

Senaste skivan är den första riktiga skivan som han släpper på Touch, han har släppt en liveskiva där tidigare, består av field recordings som han har samlat på sig från olika delar av världen, modularsyntar och laptop. Det är droneigt och det som sticker ut är att det förekommer stråkar frekvent genom skivan. Fint som alltid. Intervju med Scott här.

 

Joseph Shabason Anne

Jag skrev om Shabasons debut när de kom och nu kommer uppföljaren. En konceptskiva om hans mamma som insjuknat i parkinson. Det förekommer även en intervju med henne på en låt, på en annan medverkar Gigi Masin vilket hörs. Det är en väldigt fin skiva precis som förra, given om du gillar Jon Hassell bland annat. Släppt på Western Vinyl.

 

Matthew Shaw Among The Never Setting Stars

Matthew Shaw är en musiker och poet från Dorset, den enda musikern jag känner till därifrån är Directorsound. Shaw har tidigare släppt lite grejer men detta är hans debutskiva. Riktigt fin drone och melodiöst, given om man gillar Simon Scotts senaste. Intervju med Shaw här. Släppt på Blackest Rainbow

 

Philip Sanderson On One of These Bends

Philip Sanderson har varit igång sedan tidigt sent sjuttiotal, framför allt med bandet Storm BugsDetta är dock en samlingsskiva med sologrejer från musik till filmer och lite annat tidigare outgivet. Musiken är inspelad under åttiotalet. Lite lugnare och mindre stökigt än Storm Bugs. Väldigt fint. Släppt på Séance Centre som alltid släpper bra grejer.

Kolla även in det första släppet som inte är en återutgivning av Massimo Del Corpo.

 

Mike Cooper Tropical Gothic

Jaha ännu en ambientexotica-skiva av Mike Cooper, den här gången på DiscrepantSom vanligt är det vackert och unikt. Åtta kortare spår och ett nionde på drygt 18 minuter. Och i låten Running Naked har vi nästan en hit. Nåväl omistligt som alltid.

 

M. Geddes Gengras Light Pipe

Light Pipe är 2,5 timmar lång, hans förra skiva Hawaiki Tapes är 70 minuter lång. Musik som kräver tid, tålamod och till viss del uppmärksamhet. Musiken på den här skivan är skapad med platsspecifika spelningar som grund. Tio spår varav fyra är över 20 minuter långa. Släppt på Room40.

 

Angel Bat David Oracle

Ljuvlig spirituell jazz som påminner om Brother Ah new ageigare stunder. Angel Bat David är kompositör, klarinettist och sångare från Chicago. Hon brukar jobba med en mängd olika musiker men detta är en samling låtar som hon spelat in helt själv på sin mobiltelefon. Bortsett från ett spår där Dr Yusef Lateef medverkar. Underbar skiva, lätt en av mina favoriter hitintills i år.

Släppt på International Anthem Recordings.

 

Midori Hirano Mirrors in Mirrors

Det här är Hiranos sjätte skiva, lite beroende på hur man räknar. Hon släppte nyligen en skiva på Longform Editions där olika musiker släpper låtar i det längre formatet, jag rekommenderar typ rubbet där. Hennes bidrag är ett 30 minuters långt pianospår. Piano är hennes huvudinstrument men hon använder även syntar och annat.

Förra skivan Minor Planet släpptes på Sonic Pieces och bestod av sju låtar på 35 minuter, den nya är släppt på Daisart och består av sju låtar på 24 minuter men känns längre, det hinner hända ganska mycket. Vissa spår är mer traditionella pianolåtar, lite i samma stuk som Sakamotos nyligen återutgivna BTTB. Sista spåret Sleeping Under the Raintrees är riktigt vacker skulle definitivt platsa på samlingen V/A – Kankyō Ongaku Kankyō Ongaku: Japanese Ambient, Environmental & New Age Music 1980-1990. Hela skivan är för övrigt väldigt fin.

 

Maria Somerville All My People

Maria Somerville är irländare och ger ut den här utmärkta lilla skivan på egen hand. Den landar någonstans mellan Liz Harris Grouper, Carla dal Forno och kanske tidiga Beach House. Riktigt fint, har potential och bli något stort till nästa skiva, även om jag personligen hoppas på att hon fortsätter på samma spår som Harris, om inte musikaliskt så konstnärligt.

 

Geneva Skeen A Parallel Array Of Horses/Dream State

Dream State är utgiven på Chrystalline Morphologies som drivs av Gabie Strong som själv gör väldigt bra drone och oväsen, och hon medverkar även på ett spår på Liz Harris nya skiva under namnet Nivhek. (Intervju med Gabi Strong här). Geeneva Skeen släppte Dark SpeechDragon Eye’s Recordings, en skiva som jag tyckte mycket om. Nu har hon nyligen släppt två nya skivor en på Room40 och som sagt en på Gabi Strongs etikett. Det handlar som tidigare om ganska mörk och karg drone. Dream State är två spår på 20 minuter vardera och var från början ett audiovisuellt verk inspirerat av Agnes Varda.

 

Andreas Söderström & Rickard Jäverling Adelsö

Två musiker som jag lyssnat på i ganska många år och som aldrig gör en besviken, slår sig ihop och släpper en skiva som får mig att tänka på mitt gamla favoritband Tape, minus elektroniken. Två akustiska gitarrer och lite field recordings. Vackert som fan. Släppt på Flora & Fauna.

 

 

 

Hösttips

 

 

 

 

 

 

Här är några skivor som jag tänkt att skriva om i ett par månader, men jag har inte riktigt haft ork och världen brinner så varför ens bry sig?

 

Wanderwelle Gathering of the Ancient Spirits

Skivetiketten Silent Season har under drygt tio år levererat ambient och dubtechno från skogarna i Kanada. Nu släpper de Wanderwelles andra skiva, den första var fin men den här är verkligen min kopp te. Mindre dubtechnovibbar än på första och betydligt lugnare. Inspirerade av Paul Gauguins sista år i livet i Polynesien.

Field recordings, stilla rytmer och exoticakänsla. Om man gillade Ross Alexanders Memorias Vol​.​1 – Bugandan Sacred Places, de två skivorna på Island of the Gods (Black Merlin släpper för övrigt snart en ny skiva där), Mike Coopers ambientexoticaskivor och Andrew Peklers Tristes Tropiques  (och hans sound map Phantom Islands!) så bör man genast skaffa den här. Här pratar de lite om inspirationen till skivan.

Mårble Elixir Of Immortality

Mårble släppte ju nyligen en väldigt fin skiva på Not Not Fun. Nu är det dags för en uppföljare på en nystartad etikett som heter Natural Selections som är en underetikett till Nummer Music. Nya skivan fortsätter väl lite i samma spår som förra, det är kanske inte musik man väntar sig av en från Sibirien direkt, eller så är det jag som är fördomsfull. En blandning av fourth world, ambient, jazz, hip-hop och house. Kanske något mer dansant är Diego. Riktig jäkla fin.

Fredfades & Eikrem Grønlandsūtraen

Jag upptäckte nyligen Mutual Intentions i och med Kristoffer Eikrem & Bendik Baksaas fina Duets nu har samma etikett gett ut en kassett med samma Eikrem från Duets på trumpet och kalimba och en Fredfades på elektronik, percussion och annat. Musiken spelades in för diktsamlingen Grønlandsūtraen av Fredrik Høyer, en diktsamling om:

”anxiety associated with the climate crisis, the fear for smaller things such as everyday small-talk, the daily struggle to get out of the bed, and the fear for falling into patterns and repeatedly doing the same things. Grønlandsūtraen is the sūtra of worries – about the repeating thoughts constantly grinding inside your head, that spins round and around, over and over again.”

Jag har inte läst diktsamlingen men musiken är väldigt vacker. Lite ambient, new age kosmiche, elektronik och lite jazz.

Jake Muir Lady’s Mantle 

Detta är Jake Muirs tredje skiva, den första släpptes 2016 under namnet Monadh på Further Records och för ett drygt år sedan släppte han AcclimationDragon’s Eye Recordings då under sitt egna namn. Den nya skivan är släppt på Sferic som bland annat släppte Space Afrikas senaste skiva.

Det vackra omslaget ser ut som en havsbotten och musiken låter som att den är inspelad just där. Den är inte helt olik hans två tidigare skivor, dock är den här betydligt ljusare. Ibland hörs små spår av dub. En av årets finaste, perfekt svalka i soffan.

The Parels ‎Mineral Kingdom

Den här skivan släpptes förra året men jag lyckades missa den då. The Parels består av Jim Godall och Eddie Ruscha. De har båda släppt rejält med skivor genom åren, detta är dock deras andra skiva tillsammans. Den första släpptes på kassett av finska Lal Lal Lal Records så även denna, fast på vinyl. Musiken är en ljuvlig blandning av exotica, ambient  och extremt långsam pop. Som om Sun Araw skulle spela covers på låtar av Lieven Martens och släppas på Discrepant.

Kolla även in Ruschas Only Thingz

Various ‎Neptunalia

Anledningen till att jag fick upp ögon och öron till Lal Lal Lal Records är den här nya samlingsskivan med undervattensambient med favoriter som David Edren, H. Takahashi, Olli Aarni, Ilpo Numminen, Marja Ahti (Tsembla) och  Miaux. Riktigt fin. Skivan är för övrigt släppts tillsammans med Ikuisuus.

Matti Karjalainen & Unto Laine ‎Electronissimo Avantgardissimo

Ikuisuus har även släppt  den här skivan som spelades in 1973 på the laboratory of the Department of Electronics of Tampere University of Technology (TTKK), av två finska herrar. En kakafoni av ljud och oljud och självfallet alldeles ljuvligt.

Cameron Stallones & Noel Meek ADVENTURES IN OBJECT​-​HOOD!

Husguden Stallones slipper  skiva tillsammans med Noel Meek som bland annat driver End of the Alphabet Records. Stökigt och vackert! även den här är släppt på Ikuisuus.

Blessum Blessum

Släppt på Vrystaete som är en underetikett till Enfant Terrible. Drygt en halvtimme vacker orgeldrone.

”This is what happened when Keimpe Koldijk (one half of Bebe Fang) and Wouter Venema (musician and visual artist) locked themselves up during the summer 2011 in a 14th century church in the village of Blessum. This Frisian village, in the northern part of Holland, consists of less then 100 inhabitants. In this tranquil and withdrawn environment the musicians recorded their improvisations on the church organ (which is the second oldest in Europe)… accompanied with subtle electronics and a few other instruments… the result is a stunning experience of free spirited music … meditative soundscapes, lo-fi ambient music and drones including accidental recorded sounds of the surroundings during the sessions… all of this has a charming lo-tech and “live” feeling which only enhances the listening experience… turn off the lights, light a candle (or a few), lie down and let go…”

Foresteppe Mæta 

Foresteppe är från Ryssland, som så många andra av dagens ambientmusiker. Han nya skiva är släppt Eilean RecordsDet är knastriga melodiösa loopar, inget nytt kan tyckas men jag tycker att han lyckas göra något eget och personlig av det hela. Påminner lite om Federico Durand vissa stunder, väldigt fint.

The Prairie Lines Today Leap And Stop Time

Nästa skiva är också släppt på Eilean Records av en Bill Lawden från England, ingen jag bekantat mig med förut men han har tydligen släppt musik sedan 2005. Detta är knastrigt och loopigt med mer traditionella instrument.

Aaron Martin Touch Dissolves 

Mathias Van Eecloo som driver Eileen Records lyckas på något märkligt vis även ha tid att driva Ikki Books som släpper skivor med fotoböcker till. Jag har dock bara bekantat mig med musiken som i princip alltid är värd att kolla upp. Senaste skivan är av Aaron Martin, som bland annat är känd för att göra vacker drone/ambient medelst cello. Så är fallet här också även om andra instrument också är inblandade. En av hans bästa hitintills.

Omni Gardens West Coast Escapism

Steve Rosborough brukar vanligtvis göra musik under namnet Soothsayer och ligger bakom etiketten Moon GlyphNu släpper han en skiva under nytt alias och den är lätt det bästa jag hört av honom. Sju låtar på 31 minuter, bara att köra på repeat. Som om Iaso släppt en skiva på Leaving Records. Släppt på Holodeck Records.

Forest Management 21st Centrury Man

En av mina absoluta favoritmusiker de senare åren släpper uppföljare till Encounter även om han släppt en mängd kassetter och digitala släpp emellan. Omistlig drone och ambient.

Joaquín Gutiérrez Hadid Sustain

Argentinaren Gutiérrez är en ny bekantskap men släpper man en skiva på Richard Chartiers Line Imprint så lyssnar man. Skivan bygger på en platsspecifik ljudinstallation, resultat är en lyssningsvärd skiva.

Masaya Kato Contact 

Masaya Kato har släppt lite musik tidigare men det här är den första jag lyssnat på. Skivan är inspelad på ett Fender Rhodes-piano och ”layers of magnetic noise derived from tape reels, vinyl, 8mm film and VHS”. Extremt lugn och stilla musik och tveklöst ett av årets vackraste album. Släppt Whitelabelsrecs.

Broken Chip Maybe Sometimes She Haunts

Kate Carrs Flaming Pines släppte nyligen en perfekt liten syskonskiva till Katos Contact, nämligen en skiva av Broken Chip. En fullängdsdebut av en australiensare vid namn Martin Palmer. En loopad Moog sub37 genom ett Tapecho och ut kommer vackra melodier.

H. Takahashi Escapism/Low Power

Min absoluta favorit de senaste åren släpper först en ny skiva på Chihei Hatakeyamas White Paddy Mountain vilket känns helt logiskt. Ett par veckor senare släpper han ännu en skiva, då på Not Not Fun.

Jag känner mig minst sagt bortskämd. Takahashi gör all sin musik på sin Iphone, och han gör den vackraste musik jag vet. Vad man använder för prylar spelar verkligen inte något roll för utfallet, eller jo kanske ibland. Musiken fantastisk, oftast stillsam men även lite Snd-vibbar på de här två senaste skivorna. Ska allt av honom genast om ni inte har gjort det tidigare.

Magnétophonique Une Cartographie Idéale

En annan favoritmusiker är Baptiste Martines och hans Les Halles som ju även släppt ett par plattor på Not Not Fun. Han bodde under en period med Charles Belpois och har släppt ett par splitskivor ihop, han gör musik under namnet Magnétphonique. Det är någon slags märklig samplingsbaserad exotica och det är alldeles ljuvligt, och nu har Not Not Fun gett ut en liten samlingskiva med honom. Rekommenderas varmt.

R Girardin Emotional Music

Palto Flats som ännu inte gett ut en dålig skiva, vare sig det är gammal eller ny musik, gav nyligen ut R Girardins debutskiva. Han jobbar normalt sett med något så ovanligt som en location scout i Los Angeles, jag vet inte om det märks i musiken men märklig är den i alla fall, och vacker. Påminner stundtals om något som skulle kunnat ges ut på Orange Milk Records 

Max Ananyev Water Atlas 

Ryska Max Ananyev har släppt ett par skivor men det här är den första jag hört. Släppt på Serein. Tema vatten och atlas. Ananyevs huvudinstrument verkar vara gitarren och de tidigare skivorna verkar framför allt haft traditionell instrumentering. Här förekommer både piano och gitarr men även vissa dronepassager. Mycket fin.

La Plimbare l a p l i m b a r e

Ok den här skivan är helt fantastisk. Rumänskan Diana Voinea kallar sig för La Plimbare och skivan med samma namn är hennes debutskiva. Den har tydligen släppts förut men nu återutger Weareacr hennes skiva på kassett med tre remixer och omarbetningar av Endurance, Nate Scheible och Rui P. Andrade. Det handlar mycket om field recordings men det är svårt att veta vad som är vad. Känns definitivt som något Lieven Martens skulle kunna tänkas sig att ge ut. Kolla även upp allt med Carlo Giustini en fjärde skiva här också. som även han släppt skiva på Weareacr.

Kajsa Lindgren Womb 

Mer skivor med vattentema! Denna gång av svenska Kajsa Lindgren som är kompositör ljudmakare. Här kan man höra mer om skivan i Elektroniskt i p2. Även detta är en av årets finaste skivor, kolla även in remix-ep’n med bidrag av Teresa Winter och Felicia Atkinson.

7FO 竜のぬけがら Ryu no Nukegara

Ny skiva av 7FO! Denna gång på EM Record Som vanligt en alldeles briljant bladning av dub, ambient, electronica och jag vet inte vad.

Yaffle A Night of the Worried

Fina Kit Records har startat en liten underetikett som heter Kit Jr. Första släppet kallar sig Yaffle bor i Moskva och designar vanligtvis spel. Skivan består av 11 korta elektroniska vinjetter, mycket fint.

Otherworld Mad Wee Light

Andra släppet på Kit Jr är av Otherworld eller Kay Logan som hon egentligen heter. Hon bor i Glasgow. Musiken här är också elektronisk men betydligt mörkare än Yaffles, men väldigt fin även den.

 

 

 

Sommartips 2

 

 

 

 

Cool Maritime Sharing Waves

Cool Maritime heter egentligen Sean Hellfrisch och är tydligen gift med buchladrottningen Kaitlyn Aurelia Smith som ju bland annat släppt en väldigt bra skiva med den ursprungliga buchladrottningen Suzanne Ciani. Cool Maritime har tidigare bland annat släppt en utmärkt skiva på Leaving Records, och den nya skivan är också släppt där. En stor del av den är inspelad utomhus med framför allt en modular ”lunchlåda”. Vissa av låtarna är ursprungligen beställningsverk för ett torg i LA. Mycket fin skiva, det finns också en liten remixskiva Shared Waves där bland annat Kaitlyn Aurelia Smith bidrar med ett spår.

Jason Kolàr Modified Perspectives

Jag har följt de fantastiska belgarna Stroom sedan deras första släpp, de är nu snart uppe i fjorton stycken. I princip alla skivorna har varit musik från sjuttio, åttio och nittiotal, typ. Ibland obskyr musik som tidigare bara getts på kassett ibland musik som aldrig släppts. Den röda tråden har väl varit att det mesta varit belgiskt, med vissa undantag som Vazz. Nu släpper de för första gången nyinspelad musik av en herre som kallar sig Jason Kolár men som egentligen heter Cristian Subirá och som är baserad i Barcelona.

Ziggy på Stroom så har han samlat på sig musik från vänner och bekanta. Ah fuck it jag slänger upp hela mailet då det är så fint.

”Music, imho, is all about emotional tension. And what better way to reach it, than the hands & minds from amateurs operating at the fringes? In my quest and lust for that certain loneliness, I’ve been amassing unreleased music from contemporary outsiders and friends. Seemed like a waste to let it slip into oblivion, and since music is music anyway and we’re here to support each other, I decided to compile and release records by contemporary pals. They will be thrown into the regular output schedule alongside all the insane older music I have coming. 

The first ”new” release we have coming is a full lp by Barcelona based Jason Kòlar, who is one and the same person as Cristian Subirà. For a while, he’s been producing music that’s at the same time outwards and inwards, merging ambient & new age, to create a secret playground where brainwaves can rejoice and wander around
”Modified perspectives” is a reflexive compilation of silky synths, vivid colours and soothing textures, a compass to navigate your lost soul through the beautiful mental landscapes it conjures. Your chakras can thank us later. 

X”.

Jag är kass på och hatar att beskriva ord i musik så det blir lite namedropping istället, men kort sagt så är det här en av mina favoritskivor i år. Så jävla fin och meditativ. Utbrändhet och ålder har fått mig att på senare år mest lyssna på väldigt lugn musik, med vissa undantag för korta avbrott för oväsen. Är dock sjukt trött på techno och annan dansmusik, det kanske går över men nu pallar jag inte med sånt. Bra då att sån här ljuvlig musik finns.

Om du gillar Woo, Express Rising, E Ruscha V, Hiroshi Yoshimura, 7FO, Kate NV, Milan W, Ssaliva, Yialmelic Frequencies, Tsembla, Midori Takada, Yoshio Ojima, Haruomi Hosono osv så är det här nog din kopp te.

Milan W. Envelope

Belgaren Milan W har tidigare släppt två väldigt fina skivor på Jj funhouse någon slags långsam rytmisk ambient typ. Jag är väldigt förtjust i det. Det gäller för övrigt det mesta som är släppt på Jj funhouse, det är något belgiskt över deras sound som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Detta gäller även en annan belgisk etikett nämligen Ekster som drivs av Roman Hiele, som jag skrivit om förut. Nu släpper de Milan W’s senaste skiva, och precis som hans tidigare skivor är detta en omistlig lite lagom dansant historia med förtjusande melodier. Hans förra skiva hittar man här.

 

Ssaliva Unplugged Vol 1

Apropå bra musik från Belgien så är den produktive Ssaliva igång med nytt. Han har ju släppt en drös plattor på bland annat Leaving Records och Not Not Fun, senaste skivan var hans bästa hitintills och den var släppt på Ekster. François Boulanger verkar vara extremt begåvad, han har släppt ganska mycket musik men hittar hela tiden nya uttryck. Vad han än gör så blir det bra.

Nu släpper han en ny skiva på Jj funhouse. Den första i en serie av just cd-skivor tydligen. Elva låtar på tjugotvå minuter och riktigt vacker. Den är väldigt högt mixad och den känns som att musiken nästan är påträngande, på ett bra sätt. Musiken är tydligen inspelad på en fake-nylon-srängad koto, han skulle troligen kunna spela på vad som helst, vackert är det. Musik med samma känslighet som Midori Takadas Through the Looking Glass.

”11 skeletons of pop songs, bare and glassy, played on a fake nylon-stringed koto for an imaginary court of internet angels”.

 

Simon Scott & Marcus Fischer Shape Memory

Två ambientfavoriter släpper skiva tillsammans på 12K. Inspelad på en ledig dag i S1/Synth Library i Portland då Slowdive var på turné i USA. En låt på 36 minuter uppdelad i tre delar. De hade innan de träffades delat inspelningar på kassetter med field recordings, tape-loopar, akustiska ljud och olika syntar. Över dessa inspelningar spelade de även in live med gitarr, cymbaler, kontaktmikrofoner, livesamplingar och syntar. Resultatet är så klart vackert. Droneigt, melodiöst, disharmoniskt med vissa elektroakustiska inslag. Omistligt som vanligt när det handlar om 12K.

 

Eleventeen Eston At the Water

Som jag har väntat på en uppföljare till Eleventeen Estons Delta Horizons som gavs ut för fyra långa år sedan. Dock släppte han ju den här med Andras Fox för två år sedan. Nya skivan är en ljuvlig blandning av ambient, new age, funk och Rangersaktig lofi utgiven på Growing Bin som ju även släppte 69. Perfekt sommarskiva på soffan.

 

Jon Hassell Listening To Pictures (Pentimento Volume One)

Jaha en helt ny skiva av Jon Hassell, första på nio år på nystartad etikett Ndeya som drivs av Hassell själv med hjälp av Warp. Jag har ärligt talat inte hört en dålig skiva av Hassell men var ändå lite rädd för att den här skulle kunna bli helt fel. Men icke. Redan omslaget påminner om tidigare skivor, vilket är lovande men kanske också lite oroväckande, han är för övrigt 81 år gammal, kommer det låta modernt på ”fel” sätt?

Det låter väldigt mycket Jon Hassell men också väldigt modernt, på ett, tack och lov, bra sätt. Hassell är nog den som haft störst påverkan på det mesta jag gillar med dagens musik, inte nödvändigtvis för hur det låter utan inställningen till musiken. Inför den här skivan har Hassell utgått från vad han kallar vertical listening, musiken ska inte lyssnas på linjärt där man väntar på vad som ska komma härnäst, utan snarare vad som händer vid varje givet tillfälle, att uppleva nuet.

Vacker antinyliberal musik.

Carl Stone Electronic Music from the Eighties and Nineties

För två år sedan släppte Unseen Worlds en fin samlingskiva med Carl Stone. Då med fokus på sjuttio och åttiotalet. Den var riktigt fin, nu är det fokus på åttio och nittiotalet och framför allt hans lugnare musik. Fyra spår, två på dryga kvarten och två på drygt 23 minuter vardera. Förbaskat bra musik.

M. Geddes Gengras Hawaiki Tapes

En av mina favoritskivor från i år av den gamle goda Geddes Gengras som bland annat brukar jobba med Cameron Stallones. Hawaiki Tapes består av tio spår på 70 minuter.

”Recorded during a vacation on the big island, Hawaiki Tapes is somewhat of an anomaly in the M. Geddes Gengras music —A series of short, improvised sequences voiced by a small plastic digital synthesizer, minimally processed in real time & jacked straight into a handheld recorder. It was made at night, on a little hotel room desk. The internal sequencer of the volca greatly influenced the pieces, since it only goes so slow and is limited in it’s voicing.

It was windy and cold for most of the trip, and the sky was gigantic and filled with massive rippling clouds that flew between the horizons in minutes. The landscape was made of endless, black rock fields with little grassy spots where the lava hadn’t hit yet. In the process, Gengras had in mind some of the formative ambient music he had listened to in his early years: Brian Eno, Harold Budd, Aphex Twin, and his focus is in the interaction between the synth, the delay and reverb effects. A perfect album for sleepless nights —A new sound statement from M. Geddes Gengras”.

Det spelar ingen roll om musik är inspelad på gamla analoga syntar eller, som i det här fallet, betydligt modernare prylar. Sjukt vacker skiva, känns som att befinna sig i undervattenavsnittet av BoJack Horseman när man lyssnar på den, omistlig.

Hainbach Song For Coco

Ännu en skiva av en av mina senaste favoritmusiker, den här gången på Opal Tapes, där han förra året släppt No Need For Rain

”A six track suite of other worldly beauty from the tabletop electronics of Stefan Paul Goetsch AKA Hainbach. ”Songs For Coco” utilises the unique Cocoquantus effects system designed by Ciat Lombarde. The signature lo-fi cascading delays of this instrument become the signature to an utterly haunting and deeply personal album wherein Hainbach doesn’t seem to ”play” anything, rather the album feels like a microphone recording of some other dimension”.

Sepia and rose tinted, perfumed and utterly melancholic, while ambient in many ways the music undulates against a coarse grain of distortion which never allows for somniferous descent but a sharpening and luring to come and listen closer.

Ian Hawgood 

Ny skiva på eilean rec. av Ian Hawgood som bland annat driver Home Normal och är något av en veteran när det handlar om ambient. Det här är hans första soloskiva på sex år och den är föredömligt kort med nio spår på 29 minuter. Piano och gamla syntar, melankoliska vemodiga melodier utan att bli sentimentala. Motståndmusik mot vår förhatliga samtid. Vackert som fan.

Fieldem Silent Vigils

Apropå Home Normal är är Silent Vigils släppt just där. Fieldem är en duo bestående av James Murray och Stijn Hüwels två musiker som varit iblandade i en jäkla massa fin ambient. Vad som först fångade mitt intresse för den här skivan var dock det vackra omslaget av Małgorzata Łapsa-Malawska. Skivan består av fyra spår på drygt 46 minuter.

Jag vet fortfarande inte vad det är som gör att jag uppskattar vissa ambientskivor mer än andra, men den här är verkligen en av de bästa jag har hört i år.

”Molenbrook, Mossigwell, Zwartewall, Fieldem… places neither here nor there; half in the world, half in the mind. We began this project as an exchange of gestures across the water, a dialogue motivated by mutual respect and revolving around our shared love of the minimal, the graceful and the understated. We completed it on 23rd March 2017 – the day of the Westminster attack, one year to the day after the Brussels bombings. These four pieces have become our personal dedications to the quiet strength of blended culture, free thinking and open borders. Silent Vigils”.

 

HESITATION HESITATION

Nytt släpp på Kit Records är alltid anledning till glädje. Hesitation består av Chris Catlin aka Yaard som bland annat driver Reckno och Richard Greenan som driver Kit Records.

De började spela in det här samarbetet 2016 genom att improvisera med bland annat en gammal orgel, gitarrer och en saxofon. Detta blev tillslut en skiva två år senare. Rekommenderas om man gillar Tenniscoats, Zappas dimmiga gitarrslingor och tidiga Sebadoh står det i pressrealeasen. Och dessa beskrivningar stämmer ganska bra, ambientjazz läste jag någonstans också.

Definitivt en av de vackraste och själfullare skivor jag hört i år, mer antinyliberal konst helt enkelt.

 

Michael Vallera All Perfect Days

Valleras tredje soloskiva, den här gången på Denovali. Mindre rytmiskt än tidigare skivor. Piano, gitarr och synt, inspirerad av Harold Budd. Ganska mörkt men inte jobbigt utstuderat. Vackert som omslagsfotot han tagit (han är även yrkesfotograf).

 

Michel Banabila & Yaşar Saka 1993

Michel Banabila har jag skrivit om ett par gånger förut, han har en lång karriär och gör fortfarande bra musik. Den här musiken spelade han in med Yaşar Saka, som är från Turkiet men har bott och studerat i Holland, i början av nittiotalet och består av både tidigare outgivna låtar och vissa som varit med A Living Thing. 

När den gavs ut fick den bland annat det här omdömet

”Imagine O Yuki Conjugate meeting Cluster? The electronics are dark and moody, brought to life by ethnic/acoustic instruments. The sound is full of strange vibrations. A great listen! ”

Väldigt fin blandning av akustiskt och elektroniskt med spår av turkiskt folkmusik. Mycket vackert.

Den här släpps på ett återuppståndet Steamin’ Soundworks som drivs av holländaren Roel Kruize.

 

Monopoly Child Star Searchers Make Mine, Macaw

Återutgivning av den här finingen på Discrepant. Spencer Clark är en levande legend och hans musik låter inte som något annat. Den här gavs ändast ut som cdr på en turné och är en den av trilogin med Bamboo for Two och The Garnet Toucan. Fint att se den släppas på ”riktigt”.

 

Andrew Tuttle Andrew Tuttle 

Australiensaren Andrew Tuttles tredje skiva, släppt på room40En fin bland av banjo gitarr och elektronik. Delvis inspelad på EMS i Stockholm, och ett par gästmusiker på elgitarr, viola och och trumpet. Inspirerad av folkmusik, ragas, blues och drone. Riktigt fin.

 

Kristoffer Eikrem & Bendik Baksaas Duets

En ny bekantskap för mig Mutual Intentions är en skivetikett baserad i Oslo. Jag minns inte riktigt vad som fick mig att uppmärksamma dem men något gjorde mig nyfiken på Skivan Duets. Ett samarbete mellan två musiker, de spelar båda i olika jazzband och har spelat tillsammans i vissa band. Det var efter att ha spelat en konsert med bandet Mopti som de bestämde sig för att göra en duoskiva.

Den har allt jag gillar, field recordings, elektronik och  blåsinstrument. En blandning av ambient och jazz, 20 spår på ca 80 minuter. Rekommenderas varmt.

 

H Takahashi Elegy

Ok H Takahashi är ju som bekant tveklöst en av mina favoritmusiker de senaste åren. Han är verkligen en värdig arvtagare till Hiroshi Yoshimura, i synnerhet Yoshimuras

Music For Nine Postcards 

Hans senaste skiva släpptes på Where To Now? och det har varit en lång vänta på något nytt. Den här är släppt på relativt nystartade Muzan Editions som är baserade i Japan och drivs av Joshua Stefane som gör fin ambient under namnet EnduranceChristopher Olson Standard Grey och Andreas Hoderbach. De har tidigare släppt tre kassetter bland annat av Hegira Moyas Quiet Residential Area som jag gillar väldigt mycket. Han har för övrigt släppt en fin skiva på stockholmska Moloton som släpper väldigt fina grejer som bland annat Sonja Tofik & Mar-llena Vilar i dina spår.

Nåväl Takahashis nya består av sju spår på 22 minuter, precis som Groupers senaste skiva, och precis som hennes, känns den här skivan inte för kort. Bara helt perfekt.

 

April Larson There are No Endings

Den andra skivan av de tre i den senaste batchen är av April Larson. Jag har följt henne i ett par år och hon har släppt många skivor, med hög kvalitet rakt igenom. Hon har ett ganska varierat sound, den här skivan har 22 spår och är en timme lång. Korta knastriga kortvågsradio-sändningar. Mindre dronigt än vanligt men jag gillar det.

”The following are transcriptions of tape recordings made by Detective J. H. in October 2010, during his documentations of M.A.’s memories. Dates are unknown. Video reports were read aloud by an unseen narrator with a clipped, strained voice. Notes were sometimes not read at all but held up to the lens with trembling fingers. Footage was often ill-lit and unexplained. Loops, dropouts and other distortions occurred frequently. The first numbered tape, marked ”Recollection Number Three,” begins with the following exchange:

J.H.: How do you know these things?
M.A.: Dreams, mostly”.

 

Günter Schlienz Liederbuch

Tredje skivan eller kassetten i Muzan Editions-batchen är med Günter Schlienz, som är en sån där musiker med en gedigen katalog, det här är en av hans finaste tillsammans med förra årets Peace.

 

Wrong Water Dozen

Muscut är en mycket trevlig etikett som nu släpper skiva med ryssen Eugenii Fadeev som bland annat släppt musik under namnet Flaty. Detta är dock debuten under namnet Wrong Water. Inspirerad av Delia Derbyshire, Bruce Haack bland andra försöker han göra modern library music. Utfallet är mycket fint, för den som uppskattar Kate NV, Visible Cloaks och Ssaliva.

 

Sun Araw Guarda In Alto The Original Motion Picture Soundtrack

Ett en timmes långt soundtrack, hann lyssna på halva skivan innan jag insåg att Cameron Stallones stämma saknades på skivan. Antagligen för att jag vanligtvis ser han röst som ett i mängden av instrument. Nåväl det hörs genast att det är Stallones, han har ett helt unikt uttryck, på senare år har han allt mer börjat använda sig av digitala syntar men det spelar inte så stor roll vilket instrument han använder sig av. Jag har inte sett filmen men skivan är riktigt bra.

”Cameron Stallones aka Sun Araw is the quintessential contemporary cosmic courier. Emerging from the fumes of an ancient Egyptian civilization and now settled in one of the meccas of the American lysergic experience, Austin, Texas, our hero boasts an endless discography and collaborations with luminaries of the caliber of Laraaji (a solo new age traveler discovered by Brian Eno) and the legendary Rastafarian group, Congos. For the soundtrack of the feature film ‘Guarda In Alto’, directed by Fulvio Risuleo (the daring story of a baker who has access to a parallel universe on the roofs of the city) Sun Araw looks towards the possible horizons. Bypassing psych and electronic glitch, Sun Araw jets through a double album that seems to refer to the golden age of computer music as well as to the inventions of the Lovely house (the legendary New York label specializing in minimalism and 20th century avant-garde) and to a certain immeasurably psychotic dub aesthetic. A disk composed of many micro-cells, which marries the adventure to the ‘edge of heaven’ of the protagonist, reiterating that dreamy feeling that the protagonist”.

Släppt på Goodfellas.

Sam Gendel & Sam Wilkes Music for Saxofone and Bass Guitar

Sam Gendel släppte ju alldeles nyligen en fin skiva på Leaving Records.Nu släpper han ännu en skiva där, den när gången tillsammans med Sam Wikes som spelar bas. Och ja den är är lika fin som Pass if Music. Saxonfon, bas, elektronik och lite beats. Här kan man läsa mer om deras samarbete.

 

Brian Chase Drums and Drones: Decade

Brian Chase är bland annat trummis i Yeah Yeah Yeahs, men han håller även på med jazz och improvisationsmusik. Han är stort fan av La Monte Young och Zeena och Marian Zazeela och deras Dream House där han bland annat brukar jobba. inspirerad av dessa startade han projektet Drums and Drones för att utforska subtila aspekterna av trummor.    Nu släpper han på sin egna etikett Chaikin Records en bok samt tre skivor, varav den senaste är nyinspelad.

Det är tre skivor som kräver riktigt djup lyssning, det är dronigt, rytmiskt men oftast väldigt lugnt och nästan utforskande. Det hör att Chase just utforskar vad trummor är och kan göra. Sista skivan heter Acoustic och är, antar jag den enda utan elektronik och därav utan effekter. Jag har tagit del av boken än men musiken räcker definitivt som anledning att skaffa den här boxen. Sjukt fint.

 

Joe Talia Tint

Joe Talia släpper första skivan på ett par år, den här gången på Oren Ambarchis Black Truffle. Han är från Australien men bor i Japan, han är precis trummis och brukar jobba med just Ambachi och även Jim O’Rourke. Tint består av två 15 minuter långa elektroakustiska spår med field recordings, syntar och en massa skrammel. Växer vid varje lyssning.

 

blacktruffle037-tint.jpg

 

Oren Ambarchi, Kassel Jaeger, James Rushford Face Time

Folk som Joe Talia brukar arbeta med släpper uppföljare till den smått fantastiska Pale Calling. Och Face Time är minst lika bra som den. Två spår på drygt 19 minuter den här gången också. Ett myller av långsamma krypande ljud. Något nedpitchad djur som ylar och det slutar i någon slags märklig dub. Sjukt bra.

 

blacktruffle038-face_time.jpg

 

Kate NV для FOR

Den underbara ryskan Kate Shilonosova som för ett par år sedan släpps Binasu och som är med i ett rockband samt håller på med ett projekt med Angel Deradoorian, släpper nu ny skiva på RVNG Int. Några av låtarna var med på Peaceful Protest. Den här är nästan helt instrumental och inte lika poppig som Binasu, men ack så fin. En blandning av Visible Cloaks, Midori Takada och Hiroshi Yoshimura typ.

Tsembla A Hole in the Landscape 

Tsembla är finska Marja Aht, det här är hennes femte skiva beroende på hur man räknar, hon brukar även medverka på Kemialliset Ystäväts skivor. Den här är släppt på NNA Tapes och jag gillar alla hennes skivor men den här är definitivt bäst hitintills. Finsk fourth world typ, alldeles ljuvlig.

 

Hilde Marie Holsen Lazuli

Lazuli är Hilde Marie Olsens andra skiva. Jag var väldigt förtjust i hennes debut Ask som släpptes på Hubro Music, det gäller även hennes nya. Det är trumpet och elektronik den här gången också. Stundtals ganska disharmonisk men riktigt fin.

 

Sommartips 2018

 

 

Hiele Martens Lips & Un Canto della Tonnara

Roman Hiele driver bland annat skivetiketten Ekster där han släppt ett gäng bra skivor båda sina egna och andras. De tre samlingssskivorna de har släppt är riktigt bra, jag brukar tycka samlingsskivor är tråkiga men så är inte fallet här. Den här skivan har han spelat in tillsammans med en av mina husgudar Lieven Martens, och den är även utgiven på hans etikett Edicoes CNSkivan består av nio spår på drygt trettio minuter, där den sista är tjugotvå minuter lång. Field recordings, små melodier på diverse instrument och en sång om fiskare framförd på italienska av Hiele (tror jag). Helt omöjligt att försöka beskriva musiken men den är förstås livsnödvändig.

Berko Help

Första gången jag hörde Andrew Wilson var 2013, då han under namnet Andras Fox släppte en liten houseskiva med Oscar S Thorn som heter Embassy Café. Sedan dess har han släppt ett gäng skivor under olika namn. Favoriterna är nog 69 som han släppte under namnet Wilson Tanner tillsammans med John Tanner som gjort en fin skiva under namnet Eleventeen Eston (äntligen ny skiva på Growing Bin snart!). Och Overworld som A.R.T Wilson på Growing Bin.

Dessa skivor har varit lite åt ambient, new age och house hållet. Historien om tillkomsten av den här skivan lyder som så, att Lieven träffade Andrew en dag i Tokyo. Andrew berättade att han var väldigt förtjust i Youtube-videos med lastbilsolyckor, djur som attackerar människor och bloopers. Dessa videos brukar han sampla och göra små dronestycken av. Lieven tyckte det lät som en bra idé att ge ut vissa av dem. Det låter galet men det är vackert.

Gonçalo F Cardoso Impressões de uma Ilha (Unguja)

Gonçalo F Cardoso driver bland annat skivetiketten Discrepant och släpper även musik under namnet Gonzo. Den här gången släpper han under sitt riktiga namn på Lieven Martens Moanas Edicoes CNLieven kallar skivan en modern exoxtica-skiva, ett epitet han normal inte gillar. Skivan består av field recordings från en en månads resa i Zanzibar. Nästan allt på skivan består av field recordings och väldigt lite är manipulerad i efterhand. Det är sjukt vackert och det händer faktiskt ganska mycket. Fåglar, syrsor, vågskvalp, en Cikada sjunger duett med en flöjt. Perfekt skiva att ligga på soffan och drömma sig bort utan att behöva lämna soffan.

Francesco Cavaliere Xylomania

Fjärde släppet på Edicoes CN denna månad är en liten skiva av ännu en av mina favoriter nämligen Francesco Cavaliere. Den har givits ut förut men denna här gången med två extralåtar. Så nu är det fyra spår av datorexperiment. Ett program PRAAT använt för att att manipulera röster, sen skriver han något om hans besatthet av Xylofoner, jag vet inte riktigt men fint är det.

Michal Turtle Return To Jeka

Music From Memory släpper åtta låtar inspelade mellan 1983-1985 med Michal Turtle, de har ju som bekant tidigare släppt en tolva och en samlingsskiva. Det är plastig åttiotalsfunk, skev pop och lite smådubbigt. Trevligt.

Meyers Struggle Artist

Meyer drive etiketten Sympathy Limited och släppte för två år sedan Negative Space (1981-2014) en konceptskiva om en svår sjukdomstid och en nära döden upplevelse. Nya skivan Struggle Artist handar om tiden efter, inspelad på lunchraster och i väntrum på sjukhuset. Nu arbetslös i en hård nyliberal värld. Båda skivorna rekommenderas varmt, lite som ett lite kantigare Visible Cloaks, nya skivan är utgiven Shelter Press som går från klarhet till klarhet.

Pablo´s Eye Spring Break 

Apropå klarhet till klarhet så börjar Stroom Tv bygga upp en riktigt fin katalog. Pablo´s Eye består av Axel Libeert. Pablo´s Eye har existerat sen slutet av åttiotalet och håller fortfarande på, de gjorde tydligen en grej på Tate Modern nyligen. Spring Break är den första samlingen av tre på Stroom Tv. Stroom TV’s Ziggy Devriendt har har valt ut låtarna och fokuserat på deras lugnare låtar. Riktigt fint, det gäller även andra skivan som släpps i slutet av Juni.

Halftribe For The Summer, Or Forever

Halfttribe är en ny bekantskap för mig, en irländare som släppt ett par skivor tidigare. Den här är släppt på den ryska etiketten Dronarivm och är tänkt att vara ett soundtrack till sommaren. Musiken är lika vacker som omslaget, och det var det som fick mig att upptäcka skivan. Vågskvalp, fågelkvitter och vackra melodier. På låten Immaginery Lines tycker jag mig höra en dov flöjt vilket får mig att tänka på Les Halles sen dyker en pianoslinga upp, och det låter inte längre som Les Halles men fint är det.

Yialmelic Frequencies Yililok

Andra skivan från Diva Dompé, även denna är släppt på Leaving Records. Ambient, new age och interdimensional är taggar på henne bandcamp, och det låter verkligen som om musiken kom från en annan planet. Sjuttiofem minuter lång så den kräver tålamod, riktigt fin.

Celer Something Cathartic 

Vad ska man säga ännu en skiva med Celer den här gången på Polar Seas Recordings som nyligen släppte Hakobunes Obelisk. Det är som vanligt sjukt bra.

Andrew Tasselmyer Places Real and Imagined 

Andrew Tasselmyer gör vanligt vis god ambient i gruppen Hotel Neon med sin bror och en vän. De har precis släppt en ny skiva Means of Nothing. De här är dock en soloskiva släppt på Polar Seas Recordings. Den är mer field recordings-betonad och fragmentarisk än Hotel Neons musik. En låt heter The Shore On Stockholm’s Harbor, kul.

Takashi Kokubo A Dream Sails Out To Sea (Get At The Wave)

I slutet av Augusti släpper Lag Records den här skivan av Takashi Kokubo. Den spelades in 1987 som en del av en marknadsföring för en luftkonditionering. Jag har tidigare bara lyckats ladda ner Get The Wave tidigare men nu ges den alltså ut remastrad med ett sexton minuters extra tidigare outgivet spår Ocean Breeze som spelade in samtidigt som de andra låtarna. Det går inte bli mer somrigt än så här, vågskvalp fågelkvitter och fantastiska melodier.

The Ivytree Unburdened Light

Ivy Tree är Glenn Donaldson, en man vars musik jag lyssnat på sedan början av år 2000, via Jewelled Antler Collective släppte de och skapade allt från pop, folk till ambient ibland allt på en gång. Under ett par år i början av 2000-talet hade Donaldson ett soloprojekt som han kallade Ivytree och ibland Birdtree.

Det var soloinspelningar inspelade utomhus i bästa Heron-style. Sean McCann som är ett gammalt fan frågade Donaldson om han hade lust att släppa en samlingsskiva med det här projekt, vilket han ville. Vackert som fan. Läs mer om det här. Här finns ett par skivor till.

Grouper Grid Of Point

Ny skiva av Grouper, sju spår på tjugotvå minuter. Avskalat, sång och piano. Hon är unik och fantastisk. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Här är en ny intervju med henne.

”I like exploring discomfort, “mistakes,” what happens when they are left in, incorporated. Silence is a mistake, we’re supposed to cut out the negative space on an album, in a conversation. I think I’ve spent much of my life feeling like I was a mistake, needed to change myself in order to fit in, which of course would involve talking more or better. Still struggle with it. I suppose in the silence there is a lot of trying to come to terms with myself, examining a need for slowness and space. This music is a room that I take care of, I help decide what is accepted. Here distortion and mistakes, silence, deep sadness and misunderstanding, they all have a place. They all fit in to the pattern.”

Les Halles Zephyr

Les Halles musik är bland den vackraste som finns och jag trodde nog inte att han kunde toppa förra skivan,men det kunde han visst. Den här skivan är tydligen helt och hållet skapad på en dator, men det är en otroligt varm och mjuk flöjtfest. Helt allvarligt bland det vackraste jag någonsin hört.

Lucrecia Dalt Anticlines

Colombianska Dalt släpper sin nya skiva på RVNG Intl. Inspirerad av bland annat Laurie Anderson skapar hon fjorton ganska korta metalliska ambientpoplåtar. Underbar ljudbild och fina och lite obehagliga låtar.

Mary Lattimore Hundres Of Days

Lattimores nya skiva är släppt på Ghostly.

Jag har hört några av hennes tidigare skivor och de bra men den här är riktigt bra. Hennes huvudinstrument är harpa, men syntar och annat. Det påminner lite om Colleens debut, om än inte med lika mycket loopar, fantastiskt vacker, i synnerhet melodin i Hello From the Edge of the World.

Deadline Paranoia 1/3

Ongehoord drivs av Jeroen Vermandere och är en relativt ny etikett belägen i Holland. Fokus på utgivningen experimentell musik som gavs ut på kassett på åttiotalet. Ännu en sådan där etikett kan tyckas det det finns hur mycket bra skit som helst där ute, så keep them coming säger jag. Första släpper kom i November förra året var den utmärkta samlingen Nirvana av gruppen Narwal. Andra släppet är det första av tre skivor med en grupp som heter Deadline Paranoia, skivan heter helt enkelt Deadline Paranoia 1/3.

Bandet existerade mellan 1986-1988, de var flera stycken och spelade minst fyra instrument var på inspelningarna. De använde field recordings, analoga instrument och syntar. Innan de spelade in så rökte de tydligen på rätt så rejält. Det låter lite som ett sömnigt Naffi Sandwich på, det vill säga alldeles underbart.

Sugai Ken Tele N Tech Da

Sugai Kens nya är släppt på Discrepant. Han fortsätter på samma lysande spår som tidigare, lite mer röstsamplingar från japansk  radioteater dock. Självklar omistlig.

Tasos Stamou Musique con Crète

Ännu en skiva på Discrepant nu av en ny bekantskap, en herre från Grekland. Stamou fick ett treårigt konstnärsresidens på Kreta. Han åkte dit under tre somrar och spelade in miljön, lokala musiker och komponerade elektroniska kompositioner. Av detta blev det ett ljudkollage. Mycket behaglig lyssning,

Pali Meursault Stridulations/ Échos

Och så tredje släppet från Discrepant. Meursault är också en ny bekantskap, han är kompositör, ljuddesigner och elektroakustisk musiker. På Stridulations har han samplat insekter, fladdermöss, fåglar och improviserat med elektronik under tre år. Det resulterade i den här ljuvliga skivan.

Mersault har nyligen släppt ännu en skiva, den består av field recordings från en festival i Lyon. Musik avStephen O’Malley, Clara De Asís & Laura Vasquez, and Bear Bones, Lay Low mfl. Detta har Meursault sedan gjort ett kollage av. Riktigt bra.

Ragnar Johnson Crying Bamboos: Ceremonial Flute Music from New Guinea Madang

Den här musiken, precis som all musik jag skriver om här, är den totala motsatsen till den vidriga nyliberala verklighet som är vår samtid. Detta är så vackert och så skört. Som om Moondog hade vuxit upp i Nya Guinea istället för i New York. Detta hjälper mig att härda ut all skit, detta poesi och en jävla massa tv-serier.

Kolla även in den förra skivan Ragnar Johnson Assisted By Jessica Mayer ‎Sacred Flute Music From New Guinea: Madang / Windim Mabu

Joanne Forman Cave Vaults of the Moon

Seance Centré är igång igen. Den här skivan spelades in 1987 och beskrivs som om Pep Llopis hade gjort musiken till The Wicker Man. Och det är faktiskt en mycket träffande beskrivning.

Sam McClellan Music of the Five Elements

Nästa skiva är också från Seance Centré. Ett spår på femtio minuter. Inspelad 1982, påminner mig om Jordan De La Sierras Gymnosphere fast framfört på synt och akustisk gitarr. Sjukt fin.

Chris Reimer Hello People 

Chris Reimer var gitarrist i det utmärkt skeva gitarrbandet Women. 2012 dog Reimer i sömnen endast tjugosex år gammal, av ett hjärtfel. Samma år släpptes en väldig fin samlingsskiva The Chad Tape som bestod av några av hans soloinspelningar som mest bestod av vackra instrumentala fragment. Nu sex år senare släpps Hello People, lika vacker den. Pengarna för skivförsäljningen går till en insamling för utbildning för ungdomar i dans och musik. Chris Reimer Legacy Fund Society

Kali Malone Cast of Mind

Kali Malone är från USA men bor och pluggar i Sverige, hon studerar på Kungliga Musikhögskolan. Hon har bland annat spelat in skivor med Ellen Arkbro och Caterine Barbieri. Hon driver även etiketten Xkatedral  (har jag för mig). Hon har nyligen varit ganska omskriven för Organ Dirges 2016-2017 släppt på Ascetic House, ett måste om du gillade Ellen Arkbros senaste. Cast of Mind är släppt på Hallow Ground som är baserat i Schweiz.

Den här skivan är något mörkare än Organ Dirges men också skitbra. Rekommenderas också om man gillar Sarah Davachi.

Graintable Heron

Heron är släppt på Ransom Note Records ett digitalt musikmagasin som utvecklats till skivbolag. James Cooke aka Graintable har tidigare mest gjort techno och instrumental hiphop. Fullängdsdebuten är dock mer åt ambienthållet. Det är dock en ganska varierad sådan, ibland mörk drone, ibland drag och Boards of Canada och tidigare Bibio, ibland påminner det om Oneohtrix Point Never. Den låter trots detta överraskande sammanhållen. Inte alls dumt.

Aqueduct Ensemble Improvisations On An Apricot

Detta är andra släppet på Last Resort  första släppet var ju G.S Schrays Gabriel. Den här skivan är lite annorlunda, inte så mycket Durutti Column här. Keith Freund som är huvudpersonen bakom projektet har släppt skivor med Trouble Books och ett par soloskivor. På den här skivan ville han låta lite som ECM under sjuttio och åttiotalet. Hans granne Stu brukade komma in och stämma hans piano och Freund gillade den musik han spelade när han stämde pianot.

Han bestämde sig för att bjuda in honom och ett par vänner till och spela in en skiva, resultatet blev väldigt fint och avslappad motståndsmusik.

”The recordings were made primarily in the summers of 2016 & 2017 (with a break in-between to mourn the triumph of neo-fascism as well as the passing of beloved pets). Ultimately I tried to follow the feel of those summer nights and the tranquility they offered. Open air or at least open windows, drifting along, you know”

Group Listening Clarinet & Piano: Selected Works Vol. 1

Group Listening är en duo av Sweet Babbo och en kille som heter Jones. De har studerat musik tillsammans på college och har nu bestämt sig för att göra en skiva ihop. Skivan består av covers med låtar av Robert Wyatt, Roedelius, Brian Eno och Arthur Russell bland annat . Musiken framför på piano och klarinett.Skivan är släppt på Prah Recordings. Här är en fin instrumental cover av Enos Julie With.

Peter Garland ‎Moon Viewing Music (Inscrutable Stillness Studies #1)

Peter Garland är en kompositör som jag inte har någon koll på, vad som fick mig att uppmärksamma den här skivan, var att det är William Winant som framför musiken. Han är en slagverkare som medverkat på Jon Hassells debutskiva, spelat med John Cage, Alvin Curran, Joan LaBarbara osv osv. Kolla in hans Five American Percussion Pieces.

Den här skivan är inspirerad av sex japanska dikter om månen, instrumenten består av tre gongs och en Tam tam. Garland har givit vissa instruktioner till Winant, som att ljuden från instrumenten måste få dö ut av sig själva. Det är långsamt, mullrande och otroligt vackert. Den påminner mig på något sätt om en av mina absoluta favoritskivor, Robert Turmans Flux.

Tourist Kid Crude Traces

Nytt släpp på Melody As Truth,

Tourist Kid har släppt ett par fina skivor förut, bland annat på insomnade Phinery. Det här är nog det stökigaste släppte på Melody As Truth, väldigt fin dock.

 

Mer tips

 

 

Gemini Sisters Gemini Sisters

Gemini Sisters består av John Kolodij och Matt Christensen, de gör vanligtvis musik på egen hand och ibland med andra. Den här skivan låter som ett dronigt Spacemen 3 i slowmotion. Riktigt fint. Släppt på Psychic Troubles

William Selman Musica Enterrada

William Selman har tidigare släppt techno under namnet Warmdesk, det har jag dock aldrig hört. Han har även släppt ett par skivor under namnet William Selman på Digitalis Limited och Hausu Mountain.

Då någon slags ambient med dubinfluenser, ganska eget och bra. På nya skivan som är släppt på Mysteries of the Deep hörs inga spår av dub. Jag kommer av någon anledning att tänka på Visible Cloaks när jag lyssnar på Music Enterrada, inte för att det låter särskilt mycket som dem. Det låter väldigt modernt, om än influerat av fourth world, i synnerhet på låten Inferno of the Same. Jag vet att många är trötta på allt som har med fourth world att göra men inte jag.

Sarah Davachi Let Night Come Bells End The Day

Sarah Davachi har släppt drygt tio skivor på diverse etiketter, nu är det dags för Sean McCanns Recital Program, det här är nog den vackraste skiva hon gjort, tänkte jag först, och det kanske det är. Men när jag lyssnar igenom hennes tidigare skivor visar det sig att de alla är jävligt vackra. Drones, långsamma melodier, musik som kräver tid och tålamod.

Davachi spelade nyligen live med en annan favorit, Ellen Arkbro, och det finns onekligen ett släktskap i deras musik. De är båda skolade i musik på akademisk nivå men musiken de gör låter absolut inte torr och akademisk, bara jävligt bra.

 

 

170244.jpg

Charlie Morrow Toot! Too

Ännu en skiva släppt på Recital Program. Musiken är inspelad mellan 1970-2014 av Charlie Morrow, har ingen koll på honom sedan tidigare. Rekommenderas om man till exempel gillar Sean McCanns Music For Public Ensemble.

Christina Vantzou No. 4

No. 4 är Christina Vantzous, föga förvånande, fjärde soloskiva (hon släppte ju som bekant nyligen den här med John Alson Bennett, som för övrigt medverkade på hennes förra skiva också). Hennes musik blir mindre och mindre dronig, mer varierad och det är lättare att urskilja enstaka instrument. Det hörs dock att det är Christina Vantzou.

En av årets finaste skivor, tillammans med Sarah Davachis.

Här är en intervju om skivan där hon bland att pratar om Borgets, Fred Moten och Saidiya Hartman som inspiration för skivan. Släppt på Kranky.

Chihei Hatakeyama Journey To The End Of August

Hatakeyama släpper ett gäng skivor per år, de är i princip alltid omistliga. Hans skivor är nästan alltid stillsamma men detta är nog en av hans mest stillsamma någonsin. Nytt för de senaste skivorna är att han allt oftare börjat använd syntar också förutom elgitarr. Sjukt vackert! Släppt på Hidden Vibes.

Hakobune Obelisk

Ännu en fin själfull droneskiva av Hakobune denna gång på Polar Seas Recordings tre spår på drygt fyrtio minuter. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar vissa drone/ambientmusiker mer än andra men Hakobune är alltid riktigt bra. Det finns tveklöst en likhet med Chihey Hatakeyamas musik men Hakobunes musik är något kyligare och mer karg.

Strange Mountain ll Rides Eternal

Strange Mountain består (bestod) av Marcel Thee från Jakarta. Jag har följt hans musik i ett par år, men för något år sedan avstannade hans utgivning plötsligt. Nu har han återuppstått som Strange Mountain ll. Tidigare har hans musik varit dronig ambient framfört på gitarr.

Nya skivan är utgiven på Geology Records, som gav ut en av hans tidigare skivor 2014. Rides Eternal låter inte alls som hans andra grejer men det finns ändå något där som påminner om hans tidigare skivor. Detta är dock betydligt mer varierat och riktigt bra.

Ned Milligan Afternoon Hours

Ned Milligan följer upp Nature Always Needs Improving  med en liknande skiva. Klockor, kontaktmickar och gamla kassettband. Vackert och skört. Släppt på Fluid Audio.

Tino Lullabies For Molecules

Har ingen koll på Tino eller Santio Gonzales som han egentligen heter, men den här skivan fångade min uppmärksamhet. Fina anspråkslösa små ambientgodnattvisor. Släppt på Aurel Canyon.

Lavatone Lavatone 

Full Spectrum som alltid är bra, återger en skiva som släpptes på privatpress 1994. Riktigt riktigt fin, för den som gillar knäppa rytmer och, ja, fourth world.

JQ Invisible

Nytt släpp på New Atlantis. De är ju ganska new age-inspirerade men det de släpper låter ju ändå väldigt modernt, så även här. Muntra ord från upphovspersonen

”Invisible is the third release and debut album from New Atlantis resident & multi-instrumentalist JQ.

Invisible is an album about guilt, paranoia, depression, the relationship with self, and growing up in the digital age.

The result of five years of work, Invisible mixes ambient, experimental and pop. It is split into two parts: Past and Present, signifying life before and after invasive technology”.

Forest Management Rotating Angle

Ännu en av mina favoriter som släpper en jäkla massa musik, den här gången på UnifactorFint som alltid.

Dominic Copppola Honeymoon Phase

Utmärkt syskonskiva till John Daniels skiva, samma etikett.

Brett Naucke The Back of the Garden

Tredje skivan från Unifactor i detta inlägget, Brett Naucke gör alltid intressant musik. Lite stökigare musik än Forest Management och Dominic Coppola. Kolla även in hans The Mansion som också släpptes i år, på Spectrum Spools.

Rafael Anton Irisarri Sirimiri

Ny skiva av Irisarri, kanske hans lugnaste sedan Daydreaming. Jag uppskattar alla hans skivor, men det här var precis vad Jag behövde nu. En låt heter Vasastan. Blev nästan sugen på att dra anekdoten om när han en dag lade upp en bild på Instagram på våra vinylskivor på jobbet, men nä.

Släppt på fantastiska Umor Rex.

Byron Westbrook Confluence Patterns

Ännu en skiva släppt på Umor Rex. Byro Westbrook gör ganska stökig musik och det behövs också ibland. Han släppte även utmärkta Body Confluence Hands In The Dark i år.

Jules Adventures & Explorations (Volume 1)

Jules är en hemlig person som mailade mig den här skivan för ett tag sedan. Allt jag vet är att hen är från Kolkata i Indien. Skivan består av två spår på sjutton respektive arton minuter, med ljuvlig långsam ambient med små melodier. Rekommenderas varmt.

Joana Gama I Luís Fernandes At The Still Point Of The Turning World

Musik som är släppt på Lawrence English Room 40  är i princip alltid värd at kolla upp. Joana Gama och Luís Fernandes är ett nya namn för mig. Elektronik, piano och stråkar. Stökigt och vackert.

Lea Bertucci Metal Aether 

Lea Bertucci har släppt ett flertal fina skivor men det här är min favorit. Stråkar och blås i ljuvlig drone. Dan Gibson och Dicke Landrys Fifteen Saxonphones typ. Släppt på NNA Tapes.

 

Vårtips

 

 

7FO Moment (Selected Works 2012-2017)

7FO är en hemlig figur som bor i Osaka, för ett par år sedan släppte han (det är tydligen en han) den fina lilla ambient/dub-plattan Water Falls Into A Blank   Rvng.Intl, samt en sjua på Bokeh Versions med Sea Urchins som gäster. Nu släpper nystartade Métron Records en liten samling med sex spår.

Den här skivan är inte så dubbig men det är en vacker och lekfull liten ambienthistoria.

Kaoru Inoue Em Paz

Mer musik från Japan. Karou Inoue har tidigare släppt en skiva under namnet Chari Chari på Snaker. Nu släpper han en skiva på Groovement.

Skivan börjar inbjudande med vågskvalp i Wave Introduction och fortsätter sedan i ett fourth world/balearica-mys genom hela skivan, perfekt för en sommarkväll i soffan.

Mårble Diego

Not Not Fun har ju bland annat släppt skivor av ryssar som X.Y.R och Iguana Moonlight, och Delicate Features. Nu är det dags för Mårble aka Anton Glebov som har släppt ett par skivor tidigare. Det här känns dock som hans mest helgjutna. Han använder Field recordings från en resa i Georgien, balafon, saxofon, flöjt, synth och det blir en underbar lite småjazzig exotica-skiva. Lätt en av årets finaste.

De Leon De Leon

De Leon har tidigare släppt två fina kassetter på Aught. Nu släpper Mana sin och De Leons tredje skiva, jag har ju skrivit om Manas två andra släpp tidigare, som varmt rekommenderas. De Leons musik är väldigt rytmisk, där gamelan står i centrum. Perfekt för den som inte fick nog av Kilchhofers The Book Room.

Inner Travels Yonder

New age/ambient-etiketten Sounds of the Dawn släpper skiva med Inner Travels. Att det inte hänt tidigare förvånar mig nästan. Perfekt skiva för att försöka förtränga denna förhatliga vinter som aldrig tar slut.

Sam Gendel Pass if Music

Saxofonisten Sam Gendel släpper en ambientskiva på Leaving Records och det är såklart ljuvligt. Som en lo-fi Jon Hassell på saxofon istället för trumpet.

Kemialliset Ystävät SIIPI EMPII

Ännu en skiva på Leaving Records den här gången av ett gäng veteraner bestående av Jan Anderzén med vänner, jag noterar att Francesco Cavaliere medverkar den här gången. Detta är nog det bästa jag hört av dem på länge, någonstans finns det är släktskap med Cameron Stallones Sun Araw. Samma typ av lekfullhet och blandning av pop, dub, ambient och jag vet i fan, riktigt bra i alla fall.

Mokira Chill Out/Innersta Inne Solen träffar topparna först

Ännu ett veteran, Andreas Tilliander släpper två riktigt fina skivor. En hyllning till chill outen med Mokira på Kontra Musik och ett nytt projekt med Familjens Johan T Karlsson på Further Records.

Albrecht La’brooy Tidal River

Analogue Attic från Melbourne har under ett par år givit ut fin house och ambient. Nu släpper Albrecht La’brooy en somrig miniskiva.

Laurence Pike Distant Early Warning

Laurene Pike från bland annat Triosk  och Sun Waves  släpper soloskiva på Leaf label

”Originally conceived as a technological and spiritual jazz suite for drums, Distant Early Warning is a series of solo performances for kit and sampler recorded live in a single day.”

Mycket fint, påminner lite om Andre Belfis jazzigare stunder.

Celer & Forest Management Landmarks

Två favoritmusiker skapar ett soundtrack till Peter Weirs film och Paul Theroux bok The Mosquito Coast, släppt på Constellation Tatsu.

De här två släpper ju ganska mycket musik på ett år och det här är en av mina favoriter  av dem båda.

Seth Graham Gasp

Seth Graham som driver Orange Milk Recordssläpper sin nya skiva på just den etiketten.  Skivan är tänkt att låta som en digital blobb av klassisk musik. Det skulle kunna bli en jobbig historia men den är faktiskt riktigt bra.

Future Museums Rosewater Ceremony

Future Museums nya skiva är släppt på Holodeck. Stillsam ambient, stundtals rytmisk med lite shoegaze-vibbar.

 

Tips

 

 

 

Jonny Nash / Lindsay Todd Fauna Mapping

Första skivan som släpptes på Island of the Gods var Black Merlins Hiptonik Tradisi. Den här gången är det Jonny Nash och Lindsay Todd som besökt Bali, där Island of the Gods Daniel Mitchell bor. Jonny Nash har jag väl skrivit om förut, Lindsay Todd driver bland annat den utmärkta etiketten Firecracker Recordings. Konceptet är detsamma som på första skivan, field recordings från Bali och inspelningar av musiker från Bali som de använt som grund för den musik de själva gjort.

Den är något lugnare än Hiptonik Tradisi, drag av ambient, fourth world, dub och musique concrete. Allt samsas i den tjugo minuter långa The Gecko That Wore Its Skin Inside Out. Omslaget i sig, är precis som förra skivan, anledning nog att skaffa skivan.

E Ruscha V Who Are you

Eddie Ruscha som varit med i en mängd projekt släpper nu sin första soloskiva under eget namn. Han har ju bland annat släppt ett gäng utmärkta soloskivor under Secret Circuit. Det här är dock den som mest varit min kopp te så här på ålderns höst. I pressrealeasen nämns Vinny Riley, Wally Badarou, Gaussian Curve och Woo, och ja det låter verkligen som en blandning av dessa musiker. Låten Who Are You låter extremt mycket som Woo, och det kommer en singel med en version av just dem Woo Are You.

Det är enligt Ruscha själv hans mest personliga skiva, och ja den är riktigt fin.

Angophora Scenes

Australienska etiketten Ken Oath Records har släppt ett gäng housesinglar och en riktigt fin samling med lite lugnare grejer. Angophora består av Max Santilli och Jacob Fugar Scenes är första fullängdaren på Ken Oath Records, och den perfekt om du gillar E Ruschas skiva. Extremt somrig.

CV & JAB Zin Taylor Surfaceby

Ännu en skiva från Shelter PressChristina Vantzou och John Also Bennett. Vantzou har ju bland annat släppt ett gäng fina ambientplattor på Kranky, och Bennet är med i  Forma. På den här skivan har de tillsammans improviserat fram musik till en nittio meter lång väggmålning, där de använt målningen som ett musical graphic score (för trött för att komma på vad det heter på svenska). Mer information om skivan här.

Kilchhofer The Book Room 

Kilchhofer förra miniskiva Dersu  släpptes på Marionette Label där han även gör de fina omslagen till skivorna (bara bra skivor där för övrigt). The Book Room består av tjugo spår med ljuvliga rytmer, i samma stil som på Dersu, dock i ett lugnare tempo. Rekommenderas varmt.

Eblen Macari Música Para Planetarios

Ny skiva från Séance Centre, det är den mexikanske gitarristen Eblen Macaris skiva från 1987. Musiken på skivan var till för att spelas på ett planetarium. För dig som inte får nog av Finis Africae.

Terekke Improvisational Loops

Terekke släppte för ett par år sedan en lite ambient-ep, nu släpper Music From Memory en utökad version av den. Ett fint komplement till hans platta Plant Age .

Kuniyuki Takahashi Early Tape Works (1986 – 1993) Vol. 1

Del ett av av två i en samling med gamla kassettinspelningar som Takahashi spelade in som ung, ljuvlig mix av new age, ambient, house och new wave.

Mark Renner Few Traces

Ännu ett konstnärsskap som får världens uppmärksamhet tack vare RVNG Intl. Ett par spår låter som Go-Betweens medan det mesta är instrumentalt och åt ambienthållet. Mer av hans musik finns att upptäcka här  och mer är tydligen på gång.

Ursula K. Le Guin & Todd Barton Music and Poetry of the Kesh

Ännu ett omistligt släpp från Freedom To Spend. Skivan släpptes som medföljande kassett tills Lr Guins bok Always Coming Home, när den gavs ut 1985. Todd Barton gör musiken och Le Guin läser och sjunger på det påhittade språket Kesh. Påminner lite om Breadwomanskivan.

The Nightcrawlers The Biophonic Boombox Recordings

Ett Philadelphia-band som först bestod av två bröder och senare en tredje medlem. De släppte en drös kassetter på åttiotalet samt tre album, de var rejält inspirerade av Klaus Schulze och Tangerine Dream bl.a. Rekommenderar den här samlingen med musik från deras kassetter och samlingen Traveling Backwards med albumen. Intervju med Peter Gulsch här.

Grøn Ingen Skår I Frosne Haver

Ny fin kassett av Grøn aka Bjarke Rasmussen på sin egna etikett Infinite Waves. Fyra spår på drygt tjugo minuter ljuvlig ambient.

Ripperton Sight Being

Ripperton gör vanligtvis dansant musik men har till sin tredje skiva, under ett par år, samlat ihop tjugo spår på sjuttiofem minuter av årets finaste ambient. Släppt på ESP Institute.

Kyle Bobby Dunn The Searchers / Wayne Robert Thomas Voyevoda 

Äntligen ny musik av kanadensaren Kyle Bobby Dunn, ett tjugo minuters långt spår. Titeln är från John Fords The Searchers. Omistligt som alltid när det handlar om Dunn. B-sidan är en nykomling för mig men även den är rikigt fin. Finns att beställa här.

Jäverling ◇ von Euler Musik inspirerad av kullahusets hemlighet

Jäverling och von Euler har, som, titeln säger, spelat in en skiva som är inspirerad av Kullahusets hemlighet. Akustiskt och elektroniskt, lika vackert som Sten Eklunds bilder. Släppt på Flora & Fauna.

Oak House Oak House

Oak House är Dante Carfagna som är känd för att sammanställa bra samlingsskivor för bland annat Numero Uno, och för tre fina skivor under namnet Express Rising. Nu har Love All Day grävt fram ett gäng dronespår inspelade 1994-1997. Och det verkar som att han behärskar detta uttryck också, fint.

Warren Sampson Traveller 

Ännu ett släpp på Love All Day. Traveller spelades in i slutet på sjuttiotalet och början av åttiotalet och släpptes 1987, inspirerad av Jon Hassell och Brian Eno. Skivan är lika fin som historien om dess tillkomst, läs här.

Suzanne Menzel Goodbyes and Beginnings

Släppt på Frederiksberg 1981 producerad av  Klaus Schønning som ju är känd för ett gäng new age/kosmische-plattor. Suzanne Menzel gör dock mer traditionell singersongwriter folk typ Vashti Bunyan. Skivan hade varit väldigt fin även utan Schønnings elektroniska inramning men detta gör den ännu bättre.

Vintertips 2

a0116657091_10Bill Seaman The Epiphanies 

Bill Seaman släpper sin andra skiva det här året, förra skivan släpptes på Eilean Rec. och den nya skivan är släppt på Fluid Audio. Den är snäppet lugnare än förra skivan annars känner man igen soundet, blås, stråkar, piano och syntar samt andra ljud som Seaman samlat på sig i sitt ljudbibliotek och sedan bearbetat. Att Craig Tattersall medverkar på skivan är en kvalitetssäkring. Det är dimmigt, brusigt och mycket vackert.

High Aura’d No River Long Enough Doesn’t Contain a Bend

High Aura’d är av John Kolodij och hans skivor brukar vara droneiga, så även stundtals på senaste skivan. Men gitarren är mer framträdande här, en mörkare Scott Tuma typ. Ett tonsatt Amerika efter att den där dåren ödelagt både USA och resten av världen. Skivan är instrumental bortsett från sista spåret, Red Rocks där Angel Olsen bidrar med sång. Släppt på Debacle Records.

Ned Milligan Nature Always Needs Improving 

Ned Milligan driver skivetiketten Florabelle Records där han nyligen gett ut sin fjärde skiva. Han är inspirerad av favoriter som Chihei Hatakeyama, Federico Durand och Philip Corner. Musikaliskt låter det väl mest likt Durand.

Olli Aarni Nielu

Den fantastiske Olli Aarnis nya skiva är släppt på Florabelle Records, precis som ovanstående. Aarni är en mästare på droneig ambient, detta är nog  hans bästa skiva sedan Muoviasom inte var så droneig, men dock väldigt fin.

France Jobin Scènes 

France Jobin är en kanadensisk musiker/ljudkonstnär, hon har släppt ett flertal skivor och detta är hennes tredje på Line. Jag har inte koll på allt hon har släppt men gillade verkligen hennes förra skiva Singulumoch Scénes påminner något om den. Högkvalitativ ambient.

Miguel Isaza Macondo

Miguel Isaza har också släppt ett gäng skivor, detta är dock den första på Line. Jag gillade  hans skiva på White Paddy Mountain och detta är väl lite samma stuk. Field recordings, atonala toner, inte helt lättlyssnat men väl värt besväret.

Patrick Cowley Afternooners

Del tre av Dark Entries  samlingar med gama porrfilms-sountracks av Patrick Cowley. Jag var först skeptiskt och tänkte att väl inte skulle ge ut en tredje skiva som var lika bra som de andra, men jo det gick tydligen. Intressant läsning här.

Geoffrey Landers 1 By 1

Music From Memory går alltid att lita på, detta är kanske inte deras bästa släppt men ändå väl värt att lyssna på, om du till exempel uppskattade deras samling med Michal Turtle  och även Patrick Cowley.

Snow Palms Origin and Echo

Snow Leopards består bland annat av Dave Sheppard som bland annat släppt ett par fina skivor med Pete Astor under namnet Ellis Island Sound. Snow Palms släppte sin första skiva för fem år sedan, den nya är en utmärkt fortsättning på den. Väldigt inspirerad av Steve Reich, vilket är bra.

 

Vintertips 1

 

Bitchin Bajas Bitchin Fresh

Bitchin Bajas senaste album är nog det bästa jag hört av dem någonsin och då är ändå det mesta de gett ut, riktigt bra (något jag verka tacka om många skivor just nu). Terry Riley är deras husgud vilket brukar höras på deras skivor, de har även gjort ett par riktigt fina samarbeten med Natural Information Society, Will Oldham och med Olivia Wyatt. På senaste skivan består de dock av Cooper Crain, Dan Quinlivan och Rob Frye.

Man hör fortfarande att de är inspirerade av Terry Riley. Det är mer rytmiskt än vanligt och något mer varierat. Även en fin cover på Sun Ra’s Angels and Demons. Riktigt bra skiva, intressant intervju med Cooper Crain här. 

Gregg Kowalsky L’Orange, L’Orange

Gregg Kowalsky har släppt ett flertal soloskivor och tre skivor som duo med Marielle Jakobson under namnet Date Palms, gemensamt för dessa har väl varit att de alla varit ganska droneiga. Nya soloskivan är dock betydligt mer melodiös och varierad. Det är faktiskt en perfekt syskonskiva till Bajas Fresh, och precis som den är detta Kowalskys bästa skiva hitintills.

Visible Cloaks Lex

Visible Cloaks tillsammans med Sugai Ken som de delar etikett med, är två av mina favoriter just nu som låter extremt nu och samtidigt gör jävligt bra, vacker och utmanande musik. Tidigare i går följde de upp två kassettsläpp (digitalt) med en ”riktig” skiva: Reassemblage. Lex är en uppföljare till den i form av en miniskiva på sex spår, fem kortare där det sjätte är en femton minuter lång omarbetning av World från Reassemblage. På den här skivan har de arbetat med ett översättningsprogram, där man slänger in en massa språk som sedan bildar ett nytt språk, typ. Jag tror mig bland annat höra lite danska i Transient. Ibland påminner det om en av mina absoluta favoritlåtar Asa-Chang & Junrays Hana. 

Musiken är otroligt vacker, digitalt men även traditionella analoga instrument som kalimba (om inte den är är digital, spelar roll). Brennan Murphy som de samarbetar med för det visuella  är också en viktigt beståndsel.

Kolla även in G.S Sultans Qeba som påminner lite om Visible Cloaks sound.

Robert Haigh Creatures of the Deep

Robert Haighs karriär sträcker sig långt bak till början av åttiotalet, han har släppt en massa musik under olika alias och konstellationer. Industri, ambient och typ experimentellt rent allmänt, han är från Sheffield så ni fattar vad det handlar om.  Jag har mest lyssnat på musik han släppt under namnet Sema och under sitt riktiga namn. Han under de senare åren släppt ett par mycket fina skivor med fokus på piano, så även på senaste skivan släppt på eminenta Unseen Worlds (i princip allt de givit ut är värt att kolla upp).

Creatures of the Deep består alltså av elva låtar där pianot är i fokus men även vissa mer ambienta dronestycken. Det påminner ibland om vissa av Harold Budds skivor, men även om Matti Byes senare skivor, bland annat den senaste This Forgotten Land. 

Pauline Anna Strom Trans-Millenia Music

Första gången jag hörde Pauline Anna Strom var för ett par år sedan när Sounds Of The Dawn postade hennes kassett från 1982 Trans-Millenia Consort. När popgruppen MGMT hade med hennes låt Morning Splendor på sin Late Night Talesskiva trodde många att det var deras låt. RnvgIntl. har jobbat i sex år med att sammanställa den här samlingen som nu äntligen ges ut, de har samlat ihop tretton spår (femton på det digitala släppet) från de sju kassetter hon gav ut mellan 1982-1988. Hon föddes blind vilket gjorde att hon helst satt hemma när hennes man arbetade, en dag köpte han henne en orgel och hon började göra musik. Hon skaffade fler syntar och instrument och spelade in sju album som hon själv gav ut.

Riktig bra blandning av ambient, new age och kosmische. Intervju här.

Michel Banabila Trespassing

Holländaren Michel Banabila upptäckte jag för bara något år sedan, då för att han medverkade i CHI som Astral Industries återutgav. Sedan upptäcke jag att Banabila gett ut massa musik på egen hand och gör så än idag, och det mesta är riktigt bra och tidlöst. 1993 gavs hans debutskiva Marilli ut, en skiva han länge skämdes över och vägrade låta återutges tills nu.

Séance Centre startades ganska nyligen av Brandon Hocura som var en av grundarna till Invisible City Editions, och det var han som till slut lyckades övertala Banabila att återutges Marilli nu under namnet Trespassing med nio extra låtar. Här är en ny intervju med Banabila där han pratar om skivan och sin bakgrund, mycket intressant.

Séance Centre har även återutgivit Beverly Glenn Copelands Keyboard Fantasies och ska även återutge Eblen Macaris Música Para Planetarios. Jag hade för mig att jag läst att det skulle vara en samling först men minns väl fel, bra skiva i vilket fall.

Jag är också väldigt nyfiken på den här novellsamlingen av Vito Ricco med noveller om hans tid i Vietnamkriget med tillhörande soundtrack på kassett, och den här poesisamlingen av Michael Klasuman. Förutom att släppa bra grejer så säljer de även en massa bra skivor som är svåra att få tag på, bra ställe att hitta musiktips på också.

Tresspassing är för övrigt väldigt fin, lite fourth world, lite Kama Aina, O Yuki Conjugate och ganska exotiskt. Det där lejonet som han nämner i intervjun är väl det enda minuset. Det finns definitivt en röd tråd i hans musik som hörs genom hela hans produktion och han är ett exempel på att det finns en outsinlig källa av musiker att upptäcka, musiker som inte fick den uppmärksamhet de förtjänade när det begav sig.

Roberto Aglieri Ragapadani

Ragapadani är släppt på Archeo Recordings som tidigare i år återutgav Paolo Modugnos.  fina Brise D’Automne. De återutger framför allt musik från Italien från sjuttio, åttio och nittiotalet. Lite som Soave. Ragapadani är från 1987, sexton spår och väldigt lite information om skivan. Flöjt på de flesta låtarna, akustiska instrument, körer, Ariel Kalma, lite new age, lite jazzigt men ändå inte. Väldigt vacker.

Yamaneko Spa Commissions

Yamaneko heter egentligen Joe Moynihan och gör ibland ambient namnet Talbot Fade och ibland grime, det mesta släpps på Local Action.

Spa Commissions är precis vad det låter som, han fick en dag uppdraget att göra musik till ett spa, detta är resultatet av de något utvecklat för att kunna bli en skiva. Betydligt bättre än vad man kanske skulle kunna tro. Favoriten är Any% Teardrop ASMR med ljudet av en spinnande katt i bakgrunden.

Fondation La Vaisseau Blanc

Tunnel Visions Records är en nystartad skivetikett baserad i Lyon som främst vill återutge experimentell musik som tidigare varit svår att få tag på. Det finns väldigt många sådana här skivetiketter nu för tiden, för många anser vissa, det gör dock inte jag. Deras första släpp är av en fransk duo vid namn Fondation och skivan La Vaisseau Blanc har tidigare släppts på kassett 1983 på Tago Mago. Duon bestod av Annanka Raghe på keybord och röst och Ivan Coaquette på gitarr, synth och slagverk.

Varje låt börjar med att Annanka läser ur Lovecrafts det vita skeppet.  Det är ljuvligt franskt proggigt typ Heldon, men definitivt mer åt ambient och kosmiche-hållet. Gitarren får mig att tänka på Franco Falsini, och kanske ett mindre tokigt Syrinx.  Mörkt, mystiskt och vackert.

25353536_165934540695341_1679210793_o

Dr. C. Stein Selected Works 1983-1988

Dr. C Stein heter egentligen Hanjo Erkamp och var en gång i tiden med i den utmärkta Holländska gruppen Ende Shneafliet. Kolla upp den fantastiska boxen från Vinyl On Demand. Musiken han spelade in på egen hand är dock betydligt softare och mer melodiös. Skivan är släppt på belgiska JJ Funhouse som bland annat släppt ett flertal av mina favoritskivor på sistone, nyinspelad musik till skillnad från Dr C. Stein. Kolla upp Milan W., Mittland Och Leo och Accou bland annat.