Sommartips 2

 

 

 

 

Cool Maritime Sharing Waves

Cool Maritime heter egentligen Sean Hellfrisch och är tydligen gift med buchladrottningen Kaitlyn Aurelia Smith som ju bland annat släppt en väldigt bra skiva med den ursprungliga buchladrottningen Suzanne Ciani. Cool Maritime har tidigare bland annat släppt en utmärkt skiva på Leaving Records, och den nya skivan är också släppt där. En stor del av den är inspelad utomhus med framför allt en modular ”lunchlåda”. Vissa av låtarna är ursprungligen beställningsverk för ett torg i LA. Mycket fin skiva, det finns också en liten remixskiva Shared Waves där bland annat Kaitlyn Aurelia Smith bidrar med ett spår.

Jason Kolàr Modified Perspectives

Jag har följt de fantastiska belgarna Stroom sedan deras första släpp, de är nu snart uppe i fjorton stycken. I princip alla skivorna har varit musik från sjuttio, åttio och nittiotal, typ. Ibland obskyr musik som tidigare bara getts på kassett ibland musik som aldrig släppts. Den röda tråden har väl varit att det mesta varit belgiskt, med vissa undantag som Vazz. Nu släpper de för första gången nyinspelad musik av en herre som kallar sig Jason Kolár men som egentligen heter Cristian Subirá och som är baserad i Barcelona.

Ziggy på Stroom så har han samlat på sig musik från vänner och bekanta. Ah fuck it jag slänger upp hela mailet då det är så fint.

”Music, imho, is all about emotional tension. And what better way to reach it, than the hands & minds from amateurs operating at the fringes? In my quest and lust for that certain loneliness, I’ve been amassing unreleased music from contemporary outsiders and friends. Seemed like a waste to let it slip into oblivion, and since music is music anyway and we’re here to support each other, I decided to compile and release records by contemporary pals. They will be thrown into the regular output schedule alongside all the insane older music I have coming. 

The first ”new” release we have coming is a full lp by Barcelona based Jason Kòlar, who is one and the same person as Cristian Subirà. For a while, he’s been producing music that’s at the same time outwards and inwards, merging ambient & new age, to create a secret playground where brainwaves can rejoice and wander around
”Modified perspectives” is a reflexive compilation of silky synths, vivid colours and soothing textures, a compass to navigate your lost soul through the beautiful mental landscapes it conjures. Your chakras can thank us later. 

X”.

Jag är kass på och hatar att beskriva ord i musik så det blir lite namedropping istället, men kort sagt så är det här en av mina favoritskivor i år. Så jävla fin och meditativ. Utbrändhet och ålder har fått mig att på senare år mest lyssna på väldigt lugn musik, med vissa undantag för korta avbrott för oväsen. Är dock sjukt trött på techno och annan dansmusik, det kanske går över men nu pallar jag inte med sånt. Bra då att sån här ljuvlig musik finns.

Om du gillar Woo, Express Rising, E Ruscha V, Hiroshi Yoshimura, 7FO, Kate NV, Milan W, Ssaliva, Yialmelic Frequencies, Tsembla, Midori Takada, Yoshio Ojima, Haruomi Hosono osv så är det här nog din kopp te.

Milan W. Envelope

Belgaren Milan W har tidigare släppt två väldigt fina skivor på Jj funhouse någon slags långsam rytmisk ambient typ. Jag är väldigt förtjust i det. Det gäller för övrigt det mesta som är släppt på Jj funhouse, det är något belgiskt över deras sound som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Detta gäller även en annan belgisk etikett nämligen Ekster som drivs av Roman Hiele, som jag skrivit om förut. Nu släpper de Milan W’s senaste skiva, och precis som hans tidigare skivor är detta en omistlig lite lagom dansant historia med förtjusande melodier. Hans förra skiva hittar man här.

 

Ssaliva Unplugged Vol 1

Apropå bra musik från Belgien så är den produktive Ssaliva igång med nytt. Han har ju släppt en drös plattor på bland annat Leaving Records och Not Not Fun, senaste skivan var hans bästa hitintills och den var släppt på Ekster. François Boulanger verkar vara extremt begåvad, han har släppt ganska mycket musik men hittar hela tiden nya uttryck. Vad han än gör så blir det bra.

Nu släpper han en ny skiva på Jj funhouse. Den första i en serie av just cd-skivor tydligen. Elva låtar på tjugotvå minuter och riktigt vacker. Den är väldigt högt mixad och den känns som att musiken nästan är påträngande, på ett bra sätt. Musiken är tydligen inspelad på en fake-nylon-srängad koto, han skulle troligen kunna spela på vad som helst, vackert är det. Musik med samma känslighet som Midori Takadas Through the Looking Glass.

”11 skeletons of pop songs, bare and glassy, played on a fake nylon-stringed koto for an imaginary court of internet angels”.

 

Simon Scott & Marcus Fischer Shape Memory

Två ambientfavoriter släpper skiva tillsammans på 12K. Inspelad på en ledig dag i S1/Synth Library i Portland då Slowdive var på turné i USA. En låt på 36 minuter uppdelad i tre delar. De hade innan de träffades delat inspelningar på kassetter med field recordings, tape-loopar, akustiska ljud och olika syntar. Över dessa inspelningar spelade de även in live med gitarr, cymbaler, kontaktmikrofoner, livesamplingar och syntar. Resultatet är så klart vackert. Droneigt, melodiöst, disharmoniskt med vissa elektroakustiska inslag. Omistligt som vanligt när det handlar om 12K.

 

Eleventeen Eston At the Water

Som jag har väntat på en uppföljare till Eleventeen Estons Delta Horizons som gavs ut för fyra långa år sedan. Dock släppte han ju den här med Andras Fox för två år sedan. Nya skivan är en ljuvlig blandning av ambient, new age, funk och Rangersaktig lofi utgiven på Growing Bin som ju även släppte 69. Perfekt sommarskiva på soffan.

 

Jon Hassell Listening To Pictures (Pentimento Volume One)

Jaha en helt ny skiva av Jon Hassell, första på nio år på nystartad etikett Ndeya som drivs av Hassell själv med hjälp av Warp. Jag har ärligt talat inte hört en dålig skiva av Hassell men var ändå lite rädd för att den här skulle kunna bli helt fel. Men icke. Redan omslaget påminner om tidigare skivor, vilket är lovande men kanske också lite oroväckande, han är för övrigt 81 år gammal, kommer det låta modernt på ”fel” sätt?

Det låter väldigt mycket Jon Hassell men också väldigt modernt, på ett, tack och lov, bra sätt. Hassell är nog den som haft störst påverkan på det mesta jag gillar med dagens musik, inte nödvändigtvis för hur det låter utan inställningen till musiken. Inför den här skivan har Hassell utgått från vad han kallar vertical listening, musiken ska inte lyssnas på linjärt där man väntar på vad som ska komma härnäst, utan snarare vad som händer vid varje givet tillfälle, att uppleva nuet.

Vacker antinyliberal musik.

Carl Stone Electronic Music from the Eighties and Nineties

För två år sedan släppte Unseen Worlds en fin samlingskiva med Carl Stone. Då med fokus på sjuttio och åttiotalet. Den var riktigt fin, nu är det fokus på åttio och nittiotalet och framför allt hans lugnare musik. Fyra spår, två på dryga kvarten och två på drygt 23 minuter vardera. Förbaskat bra musik.

M. Geddes Gengras Hawaiki Tapes

En av mina favoritskivor från i år av den gamle goda Geddes Gengras som bland annat brukar jobba med Cameron Stallones. Hawaiki Tapes består av tio spår på 70 minuter.

”Recorded during a vacation on the big island, Hawaiki Tapes is somewhat of an anomaly in the M. Geddes Gengras music —A series of short, improvised sequences voiced by a small plastic digital synthesizer, minimally processed in real time & jacked straight into a handheld recorder. It was made at night, on a little hotel room desk. The internal sequencer of the volca greatly influenced the pieces, since it only goes so slow and is limited in it’s voicing.

It was windy and cold for most of the trip, and the sky was gigantic and filled with massive rippling clouds that flew between the horizons in minutes. The landscape was made of endless, black rock fields with little grassy spots where the lava hadn’t hit yet. In the process, Gengras had in mind some of the formative ambient music he had listened to in his early years: Brian Eno, Harold Budd, Aphex Twin, and his focus is in the interaction between the synth, the delay and reverb effects. A perfect album for sleepless nights —A new sound statement from M. Geddes Gengras”.

Det spelar ingen roll om musik är inspelad på gamla analoga syntar eller, som i det här fallet, betydligt modernare prylar. Sjukt vacker skiva, känns som att befinna sig i undervattenavsnittet av BoJack Horseman när man lyssnar på den, omistlig.

Hainbach Song For Coco

Ännu en skiva av en av mina senaste favoritmusiker, den här gången på Opal Tapes, där han förra året släppt No Need For Rain

”A six track suite of other worldly beauty from the tabletop electronics of Stefan Paul Goetsch AKA Hainbach. ”Songs For Coco” utilises the unique Cocoquantus effects system designed by Ciat Lombarde. The signature lo-fi cascading delays of this instrument become the signature to an utterly haunting and deeply personal album wherein Hainbach doesn’t seem to ”play” anything, rather the album feels like a microphone recording of some other dimension”.

Sepia and rose tinted, perfumed and utterly melancholic, while ambient in many ways the music undulates against a coarse grain of distortion which never allows for somniferous descent but a sharpening and luring to come and listen closer.

Ian Hawgood 

Ny skiva på eilean rec. av Ian Hawgood som bland annat driver Home Normal och är något av en veteran när det handlar om ambient. Det här är hans första soloskiva på sex år och den är föredömligt kort med nio spår på 29 minuter. Piano och gamla syntar, melankoliska vemodiga melodier utan att bli sentimentala. Motståndmusik mot vår förhatliga samtid. Vackert som fan.

Fieldem Silent Vigils

Apropå Home Normal är är Silent Vigils släppt just där. Fieldem är en duo bestående av James Murray och Stijn Hüwels två musiker som varit iblandade i en jäkla massa fin ambient. Vad som först fångade mitt intresse för den här skivan var dock det vackra omslaget av Małgorzata Łapsa-Malawska. Skivan består av fyra spår på drygt 46 minuter.

Jag vet fortfarande inte vad det är som gör att jag uppskattar vissa ambientskivor mer än andra, men den här är verkligen en av de bästa jag har hört i år.

”Molenbrook, Mossigwell, Zwartewall, Fieldem… places neither here nor there; half in the world, half in the mind. We began this project as an exchange of gestures across the water, a dialogue motivated by mutual respect and revolving around our shared love of the minimal, the graceful and the understated. We completed it on 23rd March 2017 – the day of the Westminster attack, one year to the day after the Brussels bombings. These four pieces have become our personal dedications to the quiet strength of blended culture, free thinking and open borders. Silent Vigils”.

 

HESITATION HESITATION

Nytt släpp på Kit Records är alltid anledning till glädje. Hesitation består av Chris Catlin aka Yaard som bland annat driver Reckno och Richard Greenan som driver Kit Records.

De började spela in det här samarbetet 2016 genom att improvisera med bland annat en gammal orgel, gitarrer och en saxofon. Detta blev tillslut en skiva två år senare. Rekommenderas om man gillar Tenniscoats, Zappas dimmiga gitarrslingor och tidiga Sebadoh står det i pressrealeasen. Och dessa beskrivningar stämmer ganska bra, ambientjazz läste jag någonstans också.

Definitivt en av de vackraste och själfullare skivor jag hört i år, mer antinyliberal konst helt enkelt.

 

Michael Vallera All Perfect Days

Valleras tredje soloskiva, den här gången på Denovali. Mindre rytmiskt än tidigare skivor. Piano, gitarr och synt, inspirerad av Harold Budd. Ganska mörkt men inte jobbigt utstuderat. Vackert som omslagsfotot han tagit (han är även yrkesfotograf).

 

Michel Banabila & Yaşar Saka 1993

Michel Banabila har jag skrivit om ett par gånger förut, han har en lång karriär och gör fortfarande bra musik. Den här musiken spelade han in med Yaşar Saka, som är från Turkiet men har bott och studerat i Holland, i början av nittiotalet och består av både tidigare outgivna låtar och vissa som varit med A Living Thing. 

När den gavs ut fick den bland annat det här omdömet

”Imagine O Yuki Conjugate meeting Cluster? The electronics are dark and moody, brought to life by ethnic/acoustic instruments. The sound is full of strange vibrations. A great listen! ”

Väldigt fin blandning av akustiskt och elektroniskt med spår av turkiskt folkmusik. Mycket vackert.

Den här släpps på ett återuppståndet Steamin’ Soundworks som drivs av holländaren Roel Kruize.

 

Monopoly Child Star Searchers Make Mine, Macaw

Återutgivning av den här finingen på Discrepant. Spencer Clark är en levande legend och hans musik låter inte som något annat. Den här gavs ändast ut som cdr på en turné och är en den av trilogin med Bamboo for Two och The Garnet Toucan. Fint att se den släppas på ”riktigt”.

 

Andrew Tuttle Andrew Tuttle 

Australiensaren Andrew Tuttles tredje skiva, släppt på room40En fin bland av banjo gitarr och elektronik. Delvis inspelad på EMS i Stockholm, och ett par gästmusiker på elgitarr, viola och och trumpet. Inspirerad av folkmusik, ragas, blues och drone. Riktigt fin.

 

Kristoffer Eikrem & Bendik Baksaas Duets

En ny bekantskap för mig Mutual Intentions är en skivetikett baserad i Oslo. Jag minns inte riktigt vad som fick mig att uppmärksamma dem men något gjorde mig nyfiken på Skivan Duets. Ett samarbete mellan två musiker, de spelar båda i olika jazzband och har spelat tillsammans i vissa band. Det var efter att ha spelat en konsert med bandet Mopti som de bestämde sig för att göra en duoskiva.

Den har allt jag gillar, field recordings, elektronik och  blåsinstrument. En blandning av ambient och jazz, 20 spår på ca 80 minuter. Rekommenderas varmt.

 

H Takahashi Elegy

Ok H Takahashi är ju som bekant tveklöst en av mina favoritmusiker de senaste åren. Han är verkligen en värdig arvtagare till Hiroshi Yoshimura, i synnerhet Yoshimuras

Music For Nine Postcards 

Hans senaste skiva släpptes på Where To Now? och det har varit en lång vänta på något nytt. Den här är släppt på relativt nystartade Muzan Editions som är baserade i Japan och drivs av Joshua Stefane som gör fin ambient under namnet EnduranceChristopher Olson Standard Grey och Andreas Hoderbach. De har tidigare släppt tre kassetter bland annat av Hegira Moyas Quiet Residential Area som jag gillar väldigt mycket. Han har för övrigt släppt en fin skiva på stockholmska Moloton som släpper väldigt fina grejer som bland annat Sonja Tofik & Mar-llena Vilar i dina spår.

Nåväl Takahashis nya består av sju spår på 22 minuter, precis som Groupers senaste skiva, och precis som hennes, känns den här skivan inte för kort. Bara helt perfekt.

 

April Larson There are No Endings

Den andra skivan av de tre i den senaste batchen är av April Larson. Jag har följt henne i ett par år och hon har släppt många skivor, med hög kvalitet rakt igenom. Hon har ett ganska varierat sound, den här skivan har 22 spår och är en timme lång. Korta knastriga kortvågsradio-sändningar. Mindre dronigt än vanligt men jag gillar det.

”The following are transcriptions of tape recordings made by Detective J. H. in October 2010, during his documentations of M.A.’s memories. Dates are unknown. Video reports were read aloud by an unseen narrator with a clipped, strained voice. Notes were sometimes not read at all but held up to the lens with trembling fingers. Footage was often ill-lit and unexplained. Loops, dropouts and other distortions occurred frequently. The first numbered tape, marked ”Recollection Number Three,” begins with the following exchange:

J.H.: How do you know these things?
M.A.: Dreams, mostly”.

 

Günter Schlienz Liederbuch

Tredje skivan eller kassetten i Muzan Editions-batchen är med Günter Schlienz, som är en sån där musiker med en gedigen katalog, det här är en av hans finaste tillsammans med förra årets Peace.

 

Wrong Water Dozen

Muscut är en mycket trevlig etikett som nu släpper skiva med ryssen Eugenii Fadeev som bland annat släppt musik under namnet Flaty. Detta är dock debuten under namnet Wrong Water. Inspirerad av Delia Derbyshire, Bruce Haack bland andra försöker han göra modern library music. Utfallet är mycket fint, för den som uppskattar Kate NV, Visible Cloaks och Ssaliva.

 

Sun Araw Guarda In Alto The Original Motion Picture Soundtrack

Ett en timmes långt soundtrack, hann lyssna på halva skivan innan jag insåg att Cameron Stallones stämma saknades på skivan. Antagligen för att jag vanligtvis ser han röst som ett i mängden av instrument. Nåväl det hörs genast att det är Stallones, han har ett helt unikt uttryck, på senare år har han allt mer börjat använda sig av digitala syntar men det spelar inte så stor roll vilket instrument han använder sig av. Jag har inte sett filmen men skivan är riktigt bra.

”Cameron Stallones aka Sun Araw is the quintessential contemporary cosmic courier. Emerging from the fumes of an ancient Egyptian civilization and now settled in one of the meccas of the American lysergic experience, Austin, Texas, our hero boasts an endless discography and collaborations with luminaries of the caliber of Laraaji (a solo new age traveler discovered by Brian Eno) and the legendary Rastafarian group, Congos. For the soundtrack of the feature film ‘Guarda In Alto’, directed by Fulvio Risuleo (the daring story of a baker who has access to a parallel universe on the roofs of the city) Sun Araw looks towards the possible horizons. Bypassing psych and electronic glitch, Sun Araw jets through a double album that seems to refer to the golden age of computer music as well as to the inventions of the Lovely house (the legendary New York label specializing in minimalism and 20th century avant-garde) and to a certain immeasurably psychotic dub aesthetic. A disk composed of many micro-cells, which marries the adventure to the ‘edge of heaven’ of the protagonist, reiterating that dreamy feeling that the protagonist”.

Släppt på Goodfellas.

Sam Gendel & Sam Wilkes Music for Saxofone and Bass Guitar

Sam Gendel släppte ju alldeles nyligen en fin skiva på Leaving Records.Nu släpper han ännu en skiva där, den när gången tillsammans med Sam Wikes som spelar bas. Och ja den är är lika fin som Pass if Music. Saxonfon, bas, elektronik och lite beats. Här kan man läsa mer om deras samarbete.

 

Brian Chase Drums and Drones: Decade

Brian Chase är bland annat trummis i Yeah Yeah Yeahs, men han håller även på med jazz och improvisationsmusik. Han är stort fan av La Monte Young och Zeena och Marian Zazeela och deras Dream House där han bland annat brukar jobba. inspirerad av dessa startade han projektet Drums and Drones för att utforska subtila aspekterna av trummor.    Nu släpper han på sin egna etikett Chaikin Records en bok samt tre skivor, varav den senaste är nyinspelad.

Det är tre skivor som kräver riktigt djup lyssning, det är dronigt, rytmiskt men oftast väldigt lugnt och nästan utforskande. Det hör att Chase just utforskar vad trummor är och kan göra. Sista skivan heter Acoustic och är, antar jag den enda utan elektronik och därav utan effekter. Jag har tagit del av boken än men musiken räcker definitivt som anledning att skaffa den här boxen. Sjukt fint.

 

Joe Talia Tint

Joe Talia släpper första skivan på ett par år, den här gången på Oren Ambarchis Black Truffle. Han är från Australien men bor i Japan, han är precis trummis och brukar jobba med just Ambachi och även Jim O’Rourke. Tint består av två 15 minuter långa elektroakustiska spår med field recordings, syntar och en massa skrammel. Växer vid varje lyssning.

 

blacktruffle037-tint.jpg

 

Oren Ambarchi, Kassel Jaeger, James Rushford Face Time

Folk som Joe Talia brukar arbeta med släpper uppföljare till den smått fantastiska Pale Calling. Och Face Time är minst lika bra som den. Två spår på drygt 19 minuter den här gången också. Ett myller av långsamma krypande ljud. Något nedpitchad djur som ylar och det slutar i någon slags märklig dub. Sjukt bra.

 

blacktruffle038-face_time.jpg

 

Kate NV для FOR

Den underbara ryskan Kate Shilonosova som för ett par år sedan släpps Binasu och som är med i ett rockband samt håller på med ett projekt med Angel Deradoorian, släpper nu ny skiva på RVNG Int. Några av låtarna var med på Peaceful Protest. Den här är nästan helt instrumental och inte lika poppig som Binasu, men ack så fin. En blandning av Visible Cloaks, Midori Takada och Hiroshi Yoshimura typ.

Tsembla A Hole in the Landscape 

Tsembla är finska Marja Aht, det här är hennes femte skiva beroende på hur man räknar, hon brukar även medverka på Kemialliset Ystäväts skivor. Den här är släppt på NNA Tapes och jag gillar alla hennes skivor men den här är definitivt bäst hitintills. Finsk fourth world typ, alldeles ljuvlig.

 

Hilde Marie Holsen Lazuli

Lazuli är Hilde Marie Olsens andra skiva. Jag var väldigt förtjust i hennes debut Ask som släpptes på Hubro Music, det gäller även hennes nya. Det är trumpet och elektronik den här gången också. Stundtals ganska disharmonisk men riktigt fin.

 

Annonser

Sommartips 2018

 

 

Hiele Martens Lips & Un Canto della Tonnara

Roman Hiele driver bland annat skivetiketten Ekster där han släppt ett gäng bra skivor båda sina egna och andras. De tre samlingssskivorna de har släppt är riktigt bra, jag brukar tycka samlingsskivor är tråkiga men så är inte fallet här. Den här skivan har han spelat in tillsammans med en av mina husgudar Lieven Martens, och den är även utgiven på hans etikett Edicoes CNSkivan består av nio spår på drygt trettio minuter, där den sista är tjugotvå minuter lång. Field recordings, små melodier på diverse instrument och en sång om fiskare framförd på italienska av Hiele (tror jag). Helt omöjligt att försöka beskriva musiken men den är förstås livsnödvändig.

Berko Help

Första gången jag hörde Andrew Wilson var 2013, då han under namnet Andras Fox släppte en liten houseskiva med Oscar S Thorn som heter Embassy Café. Sedan dess har han släppt ett gäng skivor under olika namn. Favoriterna är nog 69 som han släppte under namnet Wilson Tanner tillsammans med John Tanner som gjort en fin skiva under namnet Eleventeen Eston (äntligen ny skiva på Growing Bin snart!). Och Overworld som A.R.T Wilson på Growing Bin.

Dessa skivor har varit lite åt ambient, new age och house hållet. Historien om tillkomsten av den här skivan lyder som så, att Lieven träffade Andrew en dag i Tokyo. Andrew berättade att han var väldigt förtjust i Youtube-videos med lastbilsolyckor, djur som attackerar människor och bloopers. Dessa videos brukar han sampla och göra små dronestycken av. Lieven tyckte det lät som en bra idé att ge ut vissa av dem. Det låter galet men det är vackert.

Gonçalo F Cardoso Impressões de uma Ilha (Unguja)

Gonçalo F Cardoso driver bland annat skivetiketten Discrepant och släpper även musik under namnet Gonzo. Den här gången släpper han under sitt riktiga namn på Lieven Martens Moanas Edicoes CNLieven kallar skivan en modern exoxtica-skiva, ett epitet han normal inte gillar. Skivan består av field recordings från en en månads resa i Zanzibar. Nästan allt på skivan består av field recordings och väldigt lite är manipulerad i efterhand. Det är sjukt vackert och det händer faktiskt ganska mycket. Fåglar, syrsor, vågskvalp, en Cikada sjunger duett med en flöjt. Perfekt skiva att ligga på soffan och drömma sig bort utan att behöva lämna soffan.

Francesco Cavaliere Xylomania

Fjärde släppet på Edicoes CN denna månad är en liten skiva av ännu en av mina favoriter nämligen Francesco Cavaliere. Den har givits ut förut men denna här gången med två extralåtar. Så nu är det fyra spår av datorexperiment. Ett program PRAAT använt för att att manipulera röster, sen skriver han något om hans besatthet av Xylofoner, jag vet inte riktigt men fint är det.

Michal Turtle Return To Jeka

Music From Memory släpper åtta låtar inspelade mellan 1983-1985 med Michal Turtle, de har ju som bekant tidigare släppt en tolva och en samlingsskiva. Det är plastig åttiotalsfunk, skev pop och lite smådubbigt. Trevligt.

Meyers Struggle Artist

Meyer drive etiketten Sympathy Limited och släppte för två år sedan Negative Space (1981-2014) en konceptskiva om en svår sjukdomstid och en nära döden upplevelse. Nya skivan Struggle Artist handar om tiden efter, inspelad på lunchraster och i väntrum på sjukhuset. Nu arbetslös i en hård nyliberal värld. Båda skivorna rekommenderas varmt, lite som ett lite kantigare Visible Cloaks, nya skivan är utgiven Shelter Press som går från klarhet till klarhet.

Pablo´s Eye Spring Break 

Apropå klarhet till klarhet så börjar Stroom Tv bygga upp en riktigt fin katalog. Pablo´s Eye består av Axel Libeert. Pablo´s Eye har existerat sen slutet av åttiotalet och håller fortfarande på, de gjorde tydligen en grej på Tate Modern nyligen. Spring Break är den första samlingen av tre på Stroom Tv. Stroom TV’s Ziggy Devriendt har har valt ut låtarna och fokuserat på deras lugnare låtar. Riktigt fint, det gäller även andra skivan som släpps i slutet av Juni.

Halftribe For The Summer, Or Forever

Halfttribe är en ny bekantskap för mig, en irländare som släppt ett par skivor tidigare. Den här är släppt på den ryska etiketten Dronarivm och är tänkt att vara ett soundtrack till sommaren. Musiken är lika vacker som omslaget, och det var det som fick mig att upptäcka skivan. Vågskvalp, fågelkvitter och vackra melodier. På låten Immaginery Lines tycker jag mig höra en dov flöjt vilket får mig att tänka på Les Halles sen dyker en pianoslinga upp, och det låter inte längre som Les Halles men fint är det.

Yialmelic Frequencies Yililok

Andra skivan från Diva Dompé, även denna är släppt på Leaving Records. Ambient, new age och interdimensional är taggar på henne bandcamp, och det låter verkligen som om musiken kom från en annan planet. Sjuttiofem minuter lång så den kräver tålamod, riktigt fin.

Celer Something Cathartic 

Vad ska man säga ännu en skiva med Celer den här gången på Polar Seas Recordings som nyligen släppte Hakobunes Obelisk. Det är som vanligt sjukt bra.

Andrew Tasselmyer Places Real and Imagined 

Andrew Tasselmyer gör vanligt vis god ambient i gruppen Hotel Neon med sin bror och en vän. De har precis släppt en ny skiva Means of Nothing. De här är dock en soloskiva släppt på Polar Seas Recordings. Den är mer field recordings-betonad och fragmentarisk än Hotel Neons musik. En låt heter The Shore On Stockholm’s Harbor, kul.

Takashi Kokubo A Dream Sails Out To Sea (Get At The Wave)

I slutet av Augusti släpper Lag Records den här skivan av Takashi Kokubo. Den spelades in 1987 som en del av en marknadsföring för en luftkonditionering. Jag har tidigare bara lyckats ladda ner Get The Wave tidigare men nu ges den alltså ut remastrad med ett sexton minuters extra tidigare outgivet spår Ocean Breeze som spelade in samtidigt som de andra låtarna. Det går inte bli mer somrigt än så här, vågskvalp fågelkvitter och fantastiska melodier.

The Ivytree Unburdened Light

Ivy Tree är Glenn Donaldson, en man vars musik jag lyssnat på sedan början av år 2000, via Jewelled Antler Collective släppte de och skapade allt från pop, folk till ambient ibland allt på en gång. Under ett par år i början av 2000-talet hade Donaldson ett soloprojekt som han kallade Ivytree och ibland Birdtree.

Det var soloinspelningar inspelade utomhus i bästa Heron-style. Sean McCann som är ett gammalt fan frågade Donaldson om han hade lust att släppa en samlingsskiva med det här projekt, vilket han ville. Vackert som fan. Läs mer om det här. Här finns ett par skivor till.

Grouper Grid Of Point

Ny skiva av Grouper, sju spår på tjugotvå minuter. Avskalat, sång och piano. Hon är unik och fantastisk. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Här är en ny intervju med henne.

”I like exploring discomfort, “mistakes,” what happens when they are left in, incorporated. Silence is a mistake, we’re supposed to cut out the negative space on an album, in a conversation. I think I’ve spent much of my life feeling like I was a mistake, needed to change myself in order to fit in, which of course would involve talking more or better. Still struggle with it. I suppose in the silence there is a lot of trying to come to terms with myself, examining a need for slowness and space. This music is a room that I take care of, I help decide what is accepted. Here distortion and mistakes, silence, deep sadness and misunderstanding, they all have a place. They all fit in to the pattern.”

Les Halles Zephyr

Les Halles musik är bland den vackraste som finns och jag trodde nog inte att han kunde toppa förra skivan,men det kunde han visst. Den här skivan är tydligen helt och hållet skapad på en dator, men det är en otroligt varm och mjuk flöjtfest. Helt allvarligt bland det vackraste jag någonsin hört.

Lucrecia Dalt Anticlines

Colombianska Dalt släpper sin nya skiva på RVNG Intl. Inspirerad av bland annat Laurie Anderson skapar hon fjorton ganska korta metalliska ambientpoplåtar. Underbar ljudbild och fina och lite obehagliga låtar.

Mary Lattimore Hundres Of Days

Lattimores nya skiva är släppt på Ghostly.

Jag har hört några av hennes tidigare skivor och de bra men den här är riktigt bra. Hennes huvudinstrument är harpa, men syntar och annat. Det påminner lite om Colleens debut, om än inte med lika mycket loopar, fantastiskt vacker, i synnerhet melodin i Hello From the Edge of the World.

Deadline Paranoia 1/3

Ongehoord drivs av Jeroen Vermandere och är en relativt ny etikett belägen i Holland. Fokus på utgivningen experimentell musik som gavs ut på kassett på åttiotalet. Ännu en sådan där etikett kan tyckas det det finns hur mycket bra skit som helst där ute, så keep them coming säger jag. Första släpper kom i November förra året var den utmärkta samlingen Nirvana av gruppen Narwal. Andra släppet är det första av tre skivor med en grupp som heter Deadline Paranoia, skivan heter helt enkelt Deadline Paranoia 1/3.

Bandet existerade mellan 1986-1988, de var flera stycken och spelade minst fyra instrument var på inspelningarna. De använde field recordings, analoga instrument och syntar. Innan de spelade in så rökte de tydligen på rätt så rejält. Det låter lite som ett sömnigt Naffi Sandwich på, det vill säga alldeles underbart.

Sugai Ken Tele N Tech Da

Sugai Kens nya är släppt på Discrepant. Han fortsätter på samma lysande spår som tidigare, lite mer röstsamplingar från japansk  radioteater dock. Självklar omistlig.

Tasos Stamou Musique con Crète

Ännu en skiva på Discrepant nu av en ny bekantskap, en herre från Grekland. Stamou fick ett treårigt konstnärsresidens på Kreta. Han åkte dit under tre somrar och spelade in miljön, lokala musiker och komponerade elektroniska kompositioner. Av detta blev det ett ljudkollage. Mycket behaglig lyssning,

Pali Meursault Stridulations/ Échos

Och så tredje släppet från Discrepant. Meursault är också en ny bekantskap, han är kompositör, ljuddesigner och elektroakustisk musiker. På Stridulations har han samplat insekter, fladdermöss, fåglar och improviserat med elektronik under tre år. Det resulterade i den här ljuvliga skivan.

Mersault har nyligen släppt ännu en skiva, den består av field recordings från en festival i Lyon. Musik avStephen O’Malley, Clara De Asís & Laura Vasquez, and Bear Bones, Lay Low mfl. Detta har Meursault sedan gjort ett kollage av. Riktigt bra.

Ragnar Johnson Crying Bamboos: Ceremonial Flute Music from New Guinea Madang

Den här musiken, precis som all musik jag skriver om här, är den totala motsatsen till den vidriga nyliberala verklighet som är vår samtid. Detta är så vackert och så skört. Som om Moondog hade vuxit upp i Nya Guinea istället för i New York. Detta hjälper mig att härda ut all skit, detta poesi och en jävla massa tv-serier.

Kolla även in den förra skivan Ragnar Johnson Assisted By Jessica Mayer ‎Sacred Flute Music From New Guinea: Madang / Windim Mabu

Joanne Forman Cave Vaults of the Moon

Seance Centré är igång igen. Den här skivan spelades in 1987 och beskrivs som om Pep Llopis hade gjort musiken till The Wicker Man. Och det är faktiskt en mycket träffande beskrivning.

Sam McClellan Music of the Five Elements

Nästa skiva är också från Seance Centré. Ett spår på femtio minuter. Inspelad 1982, påminner mig om Jordan De La Sierras Gymnosphere fast framfört på synt och akustisk gitarr. Sjukt fin.

Chris Reimer Hello People 

Chris Reimer var gitarrist i det utmärkt skeva gitarrbandet Women. 2012 dog Reimer i sömnen endast tjugosex år gammal, av ett hjärtfel. Samma år släpptes en väldig fin samlingsskiva The Chad Tape som bestod av några av hans soloinspelningar som mest bestod av vackra instrumentala fragment. Nu sex år senare släpps Hello People, lika vacker den. Pengarna för skivförsäljningen går till en insamling för utbildning för ungdomar i dans och musik. Chris Reimer Legacy Fund Society

Kali Malone Cast of Mind

Kali Malone är från USA men bor och pluggar i Sverige, hon studerar på Kungliga Musikhögskolan. Hon har bland annat spelat in skivor med Ellen Arkbro och Caterine Barbieri. Hon driver även etiketten Xkatedral  (har jag för mig). Hon har nyligen varit ganska omskriven för Organ Dirges 2016-2017 släppt på Ascetic House, ett måste om du gillade Ellen Arkbros senaste. Cast of Mind är släppt på Hallow Ground som är baserat i Schweiz.

Den här skivan är något mörkare än Organ Dirges men också skitbra. Rekommenderas också om man gillar Sarah Davachi.

Graintable Heron

Heron är släppt på Ransom Note Records ett digitalt musikmagasin som utvecklats till skivbolag. James Cooke aka Graintable har tidigare mest gjort techno och instrumental hiphop. Fullängdsdebuten är dock mer åt ambienthållet. Det är dock en ganska varierad sådan, ibland mörk drone, ibland drag och Boards of Canada och tidigare Bibio, ibland påminner det om Oneohtrix Point Never. Den låter trots detta överraskande sammanhållen. Inte alls dumt.

Aqueduct Ensemble Improvisations On An Apricot

Detta är andra släppet på Last Resort  första släppet var ju G.S Schrays Gabriel. Den här skivan är lite annorlunda, inte så mycket Durutti Column här. Keith Freund som är huvudpersonen bakom projektet har släppt skivor med Trouble Books och ett par soloskivor. På den här skivan ville han låta lite som ECM under sjuttio och åttiotalet. Hans granne Stu brukade komma in och stämma hans piano och Freund gillade den musik han spelade när han stämde pianot.

Han bestämde sig för att bjuda in honom och ett par vänner till och spela in en skiva, resultatet blev väldigt fint och avslappad motståndsmusik.

”The recordings were made primarily in the summers of 2016 & 2017 (with a break in-between to mourn the triumph of neo-fascism as well as the passing of beloved pets). Ultimately I tried to follow the feel of those summer nights and the tranquility they offered. Open air or at least open windows, drifting along, you know”

Group Listening Clarinet & Piano: Selected Works Vol. 1

Group Listening är en duo av Sweet Babbo och en kille som heter Jones. De har studerat musik tillsammans på college och har nu bestämt sig för att göra en skiva ihop. Skivan består av covers med låtar av Robert Wyatt, Roedelius, Brian Eno och Arthur Russell bland annat . Musiken framför på piano och klarinett.Skivan är släppt på Prah Recordings. Här är en fin instrumental cover av Enos Julie With.

Peter Garland ‎Moon Viewing Music (Inscrutable Stillness Studies #1)

Peter Garland är en kompositör som jag inte har någon koll på, vad som fick mig att uppmärksamma den här skivan, var att det är William Winant som framför musiken. Han är en slagverkare som medverkat på Jon Hassells debutskiva, spelat med John Cage, Alvin Curran, Joan LaBarbara osv osv. Kolla in hans Five American Percussion Pieces.

Den här skivan är inspirerad av sex japanska dikter om månen, instrumenten består av tre gongs och en Tam tam. Garland har givit vissa instruktioner till Winant, som att ljuden från instrumenten måste få dö ut av sig själva. Det är långsamt, mullrande och otroligt vackert. Den påminner mig på något sätt om en av mina absoluta favoritskivor, Robert Turmans Flux.

Tourist Kid Crude Traces

Nytt släpp på Melody As Truth,

Tourist Kid har släppt ett par fina skivor förut, bland annat på insomnade Phinery. Det här är nog det stökigaste släppte på Melody As Truth, väldigt fin dock.

 

Mer tips

 

 

Gemini Sisters Gemini Sisters

Gemini Sisters består av John Kolodij och Matt Christensen, de gör vanligtvis musik på egen hand och ibland med andra. Den här skivan låter som ett dronigt Spacemen 3 i slowmotion. Riktigt fint. Släppt på Psychic Troubles

William Selman Musica Enterrada

William Selman har tidigare släppt techno under namnet Warmdesk, det har jag dock aldrig hört. Han har även släppt ett par skivor under namnet William Selman på Digitalis Limited och Hausu Mountain.

Då någon slags ambient med dubinfluenser, ganska eget och bra. På nya skivan som är släppt på Mysteries of the Deep hörs inga spår av dub. Jag kommer av någon anledning att tänka på Visible Cloaks när jag lyssnar på Music Enterrada, inte för att det låter särskilt mycket som dem. Det låter väldigt modernt, om än influerat av fourth world, i synnerhet på låten Inferno of the Same. Jag vet att många är trötta på allt som har med fourth world att göra men inte jag.

Sarah Davachi Let Night Come Bells End The Day

Sarah Davachi har släppt drygt tio skivor på diverse etiketter, nu är det dags för Sean McCanns Recital Program, det här är nog den vackraste skiva hon gjort, tänkte jag först, och det kanske det är. Men när jag lyssnar igenom hennes tidigare skivor visar det sig att de alla är jävligt vackra. Drones, långsamma melodier, musik som kräver tid och tålamod.

Davachi spelade nyligen live med en annan favorit, Ellen Arkbro, och det finns onekligen ett släktskap i deras musik. De är båda skolade i musik på akademisk nivå men musiken de gör låter absolut inte torr och akademisk, bara jävligt bra.

 

 

170244.jpg

Charlie Morrow Toot! Too

Ännu en skiva släppt på Recital Program. Musiken är inspelad mellan 1970-2014 av Charlie Morrow, har ingen koll på honom sedan tidigare. Rekommenderas om man till exempel gillar Sean McCanns Music For Public Ensemble.

Christina Vantzou No. 4

No. 4 är Christina Vantzous, föga förvånande, fjärde soloskiva (hon släppte ju som bekant nyligen den här med John Alson Bennett, som för övrigt medverkade på hennes förra skiva också). Hennes musik blir mindre och mindre dronig, mer varierad och det är lättare att urskilja enstaka instrument. Det hörs dock att det är Christina Vantzou.

En av årets finaste skivor, tillammans med Sarah Davachis.

Här är en intervju om skivan där hon bland att pratar om Borgets, Fred Moten och Saidiya Hartman som inspiration för skivan. Släppt på Kranky.

Chihei Hatakeyama Journey To The End Of August

Hatakeyama släpper ett gäng skivor per år, de är i princip alltid omistliga. Hans skivor är nästan alltid stillsamma men detta är nog en av hans mest stillsamma någonsin. Nytt för de senaste skivorna är att han allt oftare börjat använd syntar också förutom elgitarr. Sjukt vackert! Släppt på Hidden Vibes.

Hakobune Obelisk

Ännu en fin själfull droneskiva av Hakobune denna gång på Polar Seas Recordings tre spår på drygt fyrtio minuter. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar vissa drone/ambientmusiker mer än andra men Hakobune är alltid riktigt bra. Det finns tveklöst en likhet med Chihey Hatakeyamas musik men Hakobunes musik är något kyligare och mer karg.

Strange Mountain ll Rides Eternal

Strange Mountain består (bestod) av Marcel Thee från Jakarta. Jag har följt hans musik i ett par år, men för något år sedan avstannade hans utgivning plötsligt. Nu har han återuppstått som Strange Mountain ll. Tidigare har hans musik varit dronig ambient framfört på gitarr.

Nya skivan är utgiven på Geology Records, som gav ut en av hans tidigare skivor 2014. Rides Eternal låter inte alls som hans andra grejer men det finns ändå något där som påminner om hans tidigare skivor. Detta är dock betydligt mer varierat och riktigt bra.

Ned Milligan Afternoon Hours

Ned Milligan följer upp Nature Always Needs Improving  med en liknande skiva. Klockor, kontaktmickar och gamla kassettband. Vackert och skört. Släppt på Fluid Audio.

Tino Lullabies For Molecules

Har ingen koll på Tino eller Santio Gonzales som han egentligen heter, men den här skivan fångade min uppmärksamhet. Fina anspråkslösa små ambientgodnattvisor. Släppt på Aurel Canyon.

Lavatone Lavatone 

Full Spectrum som alltid är bra, återger en skiva som släpptes på privatpress 1994. Riktigt riktigt fin, för den som gillar knäppa rytmer och, ja, fourth world.

JQ Invisible

Nytt släpp på New Atlantis. De är ju ganska new age-inspirerade men det de släpper låter ju ändå väldigt modernt, så även här. Muntra ord från upphovspersonen

”Invisible is the third release and debut album from New Atlantis resident & multi-instrumentalist JQ.

Invisible is an album about guilt, paranoia, depression, the relationship with self, and growing up in the digital age.

The result of five years of work, Invisible mixes ambient, experimental and pop. It is split into two parts: Past and Present, signifying life before and after invasive technology”.

Forest Management Rotating Angle

Ännu en av mina favoriter som släpper en jäkla massa musik, den här gången på UnifactorFint som alltid.

Dominic Copppola Honeymoon Phase

Utmärkt syskonskiva till John Daniels skiva, samma etikett.

Brett Naucke The Back of the Garden

Tredje skivan från Unifactor i detta inlägget, Brett Naucke gör alltid intressant musik. Lite stökigare musik än Forest Management och Dominic Coppola. Kolla även in hans The Mansion som också släpptes i år, på Spectrum Spools.

Rafael Anton Irisarri Sirimiri

Ny skiva av Irisarri, kanske hans lugnaste sedan Daydreaming. Jag uppskattar alla hans skivor, men det här var precis vad Jag behövde nu. En låt heter Vasastan. Blev nästan sugen på att dra anekdoten om när han en dag lade upp en bild på Instagram på våra vinylskivor på jobbet, men nä.

Släppt på fantastiska Umor Rex.

Byron Westbrook Confluence Patterns

Ännu en skiva släppt på Umor Rex. Byro Westbrook gör ganska stökig musik och det behövs också ibland. Han släppte även utmärkta Body Confluence Hands In The Dark i år.

Jules Adventures & Explorations (Volume 1)

Jules är en hemlig person som mailade mig den här skivan för ett tag sedan. Allt jag vet är att hen är från Kolkata i Indien. Skivan består av två spår på sjutton respektive arton minuter, med ljuvlig långsam ambient med små melodier. Rekommenderas varmt.

Joana Gama I Luís Fernandes At The Still Point Of The Turning World

Musik som är släppt på Lawrence English Room 40  är i princip alltid värd at kolla upp. Joana Gama och Luís Fernandes är ett nya namn för mig. Elektronik, piano och stråkar. Stökigt och vackert.

Lea Bertucci Metal Aether 

Lea Bertucci har släppt ett flertal fina skivor men det här är min favorit. Stråkar och blås i ljuvlig drone. Dan Gibson och Dicke Landrys Fifteen Saxonphones typ. Släppt på NNA Tapes.

 

Vårtips

 

 

7FO Moment (Selected Works 2012-2017)

7FO är en hemlig figur som bor i Osaka, för ett par år sedan släppte han (det är tydligen en han) den fina lilla ambient/dub-plattan Water Falls Into A Blank   Rvng.Intl, samt en sjua på Bokeh Versions med Sea Urchins som gäster. Nu släpper nystartade Métron Records en liten samling med sex spår.

Den här skivan är inte så dubbig men det är en vacker och lekfull liten ambienthistoria.

Kaoru Inoue Em Paz

Mer musik från Japan. Karou Inoue har tidigare släppt en skiva under namnet Chari Chari på Snaker. Nu släpper han en skiva på Groovement.

Skivan börjar inbjudande med vågskvalp i Wave Introduction och fortsätter sedan i ett fourth world/balearica-mys genom hela skivan, perfekt för en sommarkväll i soffan.

Mårble Diego

Not Not Fun har ju bland annat släppt skivor av ryssar som X.Y.R och Iguana Moonlight, och Delicate Features. Nu är det dags för Mårble aka Anton Glebov som har släppt ett par skivor tidigare. Det här känns dock som hans mest helgjutna. Han använder Field recordings från en resa i Georgien, balafon, saxofon, flöjt, synth och det blir en underbar lite småjazzig exotica-skiva. Lätt en av årets finaste.

De Leon De Leon

De Leon har tidigare släppt två fina kassetter på Aught. Nu släpper Mana sin och De Leons tredje skiva, jag har ju skrivit om Manas två andra släpp tidigare, som varmt rekommenderas. De Leons musik är väldigt rytmisk, där gamelan står i centrum. Perfekt för den som inte fick nog av Kilchhofers The Book Room.

Inner Travels Yonder

New age/ambient-etiketten Sounds of the Dawn släpper skiva med Inner Travels. Att det inte hänt tidigare förvånar mig nästan. Perfekt skiva för att försöka förtränga denna förhatliga vinter som aldrig tar slut.

Sam Gendel Pass if Music

Saxofonisten Sam Gendel släpper en ambientskiva på Leaving Records och det är såklart ljuvligt. Som en lo-fi Jon Hassell på saxofon istället för trumpet.

Kemialliset Ystävät SIIPI EMPII

Ännu en skiva på Leaving Records den här gången av ett gäng veteraner bestående av Jan Anderzén med vänner, jag noterar att Francesco Cavaliere medverkar den här gången. Detta är nog det bästa jag hört av dem på länge, någonstans finns det är släktskap med Cameron Stallones Sun Araw. Samma typ av lekfullhet och blandning av pop, dub, ambient och jag vet i fan, riktigt bra i alla fall.

Mokira Chill Out/Innersta Inne Solen träffar topparna först

Ännu ett veteran, Andreas Tilliander släpper två riktigt fina skivor. En hyllning till chill outen med Mokira på Kontra Musik och ett nytt projekt med Familjens Johan T Karlsson på Further Records.

Albrecht La’brooy Tidal River

Analogue Attic från Melbourne har under ett par år givit ut fin house och ambient. Nu släpper Albrecht La’brooy en somrig miniskiva.

Laurence Pike Distant Early Warning

Laurene Pike från bland annat Triosk  och Sun Waves  släpper soloskiva på Leaf label

”Originally conceived as a technological and spiritual jazz suite for drums, Distant Early Warning is a series of solo performances for kit and sampler recorded live in a single day.”

Mycket fint, påminner lite om Andre Belfis jazzigare stunder.

Celer & Forest Management Landmarks

Två favoritmusiker skapar ett soundtrack till Peter Weirs film och Paul Theroux bok The Mosquito Coast, släppt på Constellation Tatsu.

De här två släpper ju ganska mycket musik på ett år och det här är en av mina favoriter  av dem båda.

Seth Graham Gasp

Seth Graham som driver Orange Milk Recordssläpper sin nya skiva på just den etiketten.  Skivan är tänkt att låta som en digital blobb av klassisk musik. Det skulle kunna bli en jobbig historia men den är faktiskt riktigt bra.

Future Museums Rosewater Ceremony

Future Museums nya skiva är släppt på Holodeck. Stillsam ambient, stundtals rytmisk med lite shoegaze-vibbar.

 

Vintertips 2

a0116657091_10Bill Seaman The Epiphanies 

Bill Seaman släpper sin andra skiva det här året, förra skivan släpptes på Eilean Rec. och den nya skivan är släppt på Fluid Audio. Den är snäppet lugnare än förra skivan annars känner man igen soundet, blås, stråkar, piano och syntar samt andra ljud som Seaman samlat på sig i sitt ljudbibliotek och sedan bearbetat. Att Craig Tattersall medverkar på skivan är en kvalitetssäkring. Det är dimmigt, brusigt och mycket vackert.

High Aura’d No River Long Enough Doesn’t Contain a Bend

High Aura’d är av John Kolodij och hans skivor brukar vara droneiga, så även stundtals på senaste skivan. Men gitarren är mer framträdande här, en mörkare Scott Tuma typ. Ett tonsatt Amerika efter att den där dåren ödelagt både USA och resten av världen. Skivan är instrumental bortsett från sista spåret, Red Rocks där Angel Olsen bidrar med sång. Släppt på Debacle Records.

Ned Milligan Nature Always Needs Improving 

Ned Milligan driver skivetiketten Florabelle Records där han nyligen gett ut sin fjärde skiva. Han är inspirerad av favoriter som Chihei Hatakeyama, Federico Durand och Philip Corner. Musikaliskt låter det väl mest likt Durand.

Olli Aarni Nielu

Den fantastiske Olli Aarnis nya skiva är släppt på Florabelle Records, precis som ovanstående. Aarni är en mästare på droneig ambient, detta är nog  hans bästa skiva sedan Muoviasom inte var så droneig, men dock väldigt fin.

France Jobin Scènes 

France Jobin är en kanadensisk musiker/ljudkonstnär, hon har släppt ett flertal skivor och detta är hennes tredje på Line. Jag har inte koll på allt hon har släppt men gillade verkligen hennes förra skiva Singulumoch Scénes påminner något om den. Högkvalitativ ambient.

Miguel Isaza Macondo

Miguel Isaza har också släppt ett gäng skivor, detta är dock den första på Line. Jag gillade  hans skiva på White Paddy Mountain och detta är väl lite samma stuk. Field recordings, atonala toner, inte helt lättlyssnat men väl värt besväret.

Patrick Cowley Afternooners

Del tre av Dark Entries  samlingar med gama porrfilms-sountracks av Patrick Cowley. Jag var först skeptiskt och tänkte att väl inte skulle ge ut en tredje skiva som var lika bra som de andra, men jo det gick tydligen. Intressant läsning här.

Geoffrey Landers 1 By 1

Music From Memory går alltid att lita på, detta är kanske inte deras bästa släppt men ändå väl värt att lyssna på, om du till exempel uppskattade deras samling med Michal Turtle  och även Patrick Cowley.

Snow Palms Origin and Echo

Snow Leopards består bland annat av Dave Sheppard som bland annat släppt ett par fina skivor med Pete Astor under namnet Ellis Island Sound. Snow Palms släppte sin första skiva för fem år sedan, den nya är en utmärkt fortsättning på den. Väldigt inspirerad av Steve Reich, vilket är bra.

 

Vintertips 1

 

Bitchin Bajas Bitchin Fresh

Bitchin Bajas senaste album är nog det bästa jag hört av dem någonsin och då är ändå det mesta de gett ut, riktigt bra (något jag verka tacka om många skivor just nu). Terry Riley är deras husgud vilket brukar höras på deras skivor, de har även gjort ett par riktigt fina samarbeten med Natural Information Society, Will Oldham och med Olivia Wyatt. På senaste skivan består de dock av Cooper Crain, Dan Quinlivan och Rob Frye.

Man hör fortfarande att de är inspirerade av Terry Riley. Det är mer rytmiskt än vanligt och något mer varierat. Även en fin cover på Sun Ra’s Angels and Demons. Riktigt bra skiva, intressant intervju med Cooper Crain här. 

Gregg Kowalsky L’Orange, L’Orange

Gregg Kowalsky har släppt ett flertal soloskivor och tre skivor som duo med Marielle Jakobson under namnet Date Palms, gemensamt för dessa har väl varit att de alla varit ganska droneiga. Nya soloskivan är dock betydligt mer melodiös och varierad. Det är faktiskt en perfekt syskonskiva till Bajas Fresh, och precis som den är detta Kowalskys bästa skiva hitintills.

Visible Cloaks Lex

Visible Cloaks tillsammans med Sugai Ken som de delar etikett med, är två av mina favoriter just nu som låter extremt nu och samtidigt gör jävligt bra, vacker och utmanande musik. Tidigare i går följde de upp två kassettsläpp (digitalt) med en ”riktig” skiva: Reassemblage. Lex är en uppföljare till den i form av en miniskiva på sex spår, fem kortare där det sjätte är en femton minuter lång omarbetning av World från Reassemblage. På den här skivan har de arbetat med ett översättningsprogram, där man slänger in en massa språk som sedan bildar ett nytt språk, typ. Jag tror mig bland annat höra lite danska i Transient. Ibland påminner det om en av mina absoluta favoritlåtar Asa-Chang & Junrays Hana. 

Musiken är otroligt vacker, digitalt men även traditionella analoga instrument som kalimba (om inte den är är digital, spelar roll). Brennan Murphy som de samarbetar med för det visuella  är också en viktigt beståndsel.

Kolla även in G.S Sultans Qeba som påminner lite om Visible Cloaks sound.

Robert Haigh Creatures of the Deep

Robert Haighs karriär sträcker sig långt bak till början av åttiotalet, han har släppt en massa musik under olika alias och konstellationer. Industri, ambient och typ experimentellt rent allmänt, han är från Sheffield så ni fattar vad det handlar om.  Jag har mest lyssnat på musik han släppt under namnet Sema och under sitt riktiga namn. Han under de senare åren släppt ett par mycket fina skivor med fokus på piano, så även på senaste skivan släppt på eminenta Unseen Worlds (i princip allt de givit ut är värt att kolla upp).

Creatures of the Deep består alltså av elva låtar där pianot är i fokus men även vissa mer ambienta dronestycken. Det påminner ibland om vissa av Harold Budds skivor, men även om Matti Byes senare skivor, bland annat den senaste This Forgotten Land. 

Pauline Anna Strom Trans-Millenia Music

Första gången jag hörde Pauline Anna Strom var för ett par år sedan när Sounds Of The Dawn postade hennes kassett från 1982 Trans-Millenia Consort. När popgruppen MGMT hade med hennes låt Morning Splendor på sin Late Night Talesskiva trodde många att det var deras låt. RnvgIntl. har jobbat i sex år med att sammanställa den här samlingen som nu äntligen ges ut, de har samlat ihop tretton spår (femton på det digitala släppet) från de sju kassetter hon gav ut mellan 1982-1988. Hon föddes blind vilket gjorde att hon helst satt hemma när hennes man arbetade, en dag köpte han henne en orgel och hon började göra musik. Hon skaffade fler syntar och instrument och spelade in sju album som hon själv gav ut.

Riktig bra blandning av ambient, new age och kosmische. Intervju här.

Michel Banabila Trespassing

Holländaren Michel Banabila upptäckte jag för bara något år sedan, då för att han medverkade i CHI som Astral Industries återutgav. Sedan upptäcke jag att Banabila gett ut massa musik på egen hand och gör så än idag, och det mesta är riktigt bra och tidlöst. 1993 gavs hans debutskiva Marilli ut, en skiva han länge skämdes över och vägrade låta återutges tills nu.

Séance Centre startades ganska nyligen av Brandon Hocura som var en av grundarna till Invisible City Editions, och det var han som till slut lyckades övertala Banabila att återutges Marilli nu under namnet Trespassing med nio extra låtar. Här är en ny intervju med Banabila där han pratar om skivan och sin bakgrund, mycket intressant.

Séance Centre har även återutgivit Beverly Glenn Copelands Keyboard Fantasies och ska även återutge Eblen Macaris Música Para Planetarios. Jag hade för mig att jag läst att det skulle vara en samling först men minns väl fel, bra skiva i vilket fall.

Jag är också väldigt nyfiken på den här novellsamlingen av Vito Ricco med noveller om hans tid i Vietnamkriget med tillhörande soundtrack på kassett, och den här poesisamlingen av Michael Klasuman. Förutom att släppa bra grejer så säljer de även en massa bra skivor som är svåra att få tag på, bra ställe att hitta musiktips på också.

Tresspassing är för övrigt väldigt fin, lite fourth world, lite Kama Aina, O Yuki Conjugate och ganska exotiskt. Det där lejonet som han nämner i intervjun är väl det enda minuset. Det finns definitivt en röd tråd i hans musik som hörs genom hela hans produktion och han är ett exempel på att det finns en outsinlig källa av musiker att upptäcka, musiker som inte fick den uppmärksamhet de förtjänade när det begav sig.

Roberto Aglieri Ragapadani

Ragapadani är släppt på Archeo Recordings som tidigare i år återutgav Paolo Modugnos.  fina Brise D’Automne. De återutger framför allt musik från Italien från sjuttio, åttio och nittiotalet. Lite som Soave. Ragapadani är från 1987, sexton spår och väldigt lite information om skivan. Flöjt på de flesta låtarna, akustiska instrument, körer, Ariel Kalma, lite new age, lite jazzigt men ändå inte. Väldigt vacker.

Yamaneko Spa Commissions

Yamaneko heter egentligen Joe Moynihan och gör ibland ambient namnet Talbot Fade och ibland grime, det mesta släpps på Local Action.

Spa Commissions är precis vad det låter som, han fick en dag uppdraget att göra musik till ett spa, detta är resultatet av de något utvecklat för att kunna bli en skiva. Betydligt bättre än vad man kanske skulle kunna tro. Favoriten är Any% Teardrop ASMR med ljudet av en spinnande katt i bakgrunden.

Fondation La Vaisseau Blanc

Tunnel Visions Records är en nystartad skivetikett baserad i Lyon som främst vill återutge experimentell musik som tidigare varit svår att få tag på. Det finns väldigt många sådana här skivetiketter nu för tiden, för många anser vissa, det gör dock inte jag. Deras första släpp är av en fransk duo vid namn Fondation och skivan La Vaisseau Blanc har tidigare släppts på kassett 1983 på Tago Mago. Duon bestod av Annanka Raghe på keybord och röst och Ivan Coaquette på gitarr, synth och slagverk.

Varje låt börjar med att Annanka läser ur Lovecrafts det vita skeppet.  Det är ljuvligt franskt proggigt typ Heldon, men definitivt mer åt ambient och kosmiche-hållet. Gitarren får mig att tänka på Franco Falsini, och kanske ett mindre tokigt Syrinx.  Mörkt, mystiskt och vackert.

25353536_165934540695341_1679210793_o

Dr. C. Stein Selected Works 1983-1988

Dr. C Stein heter egentligen Hanjo Erkamp och var en gång i tiden med i den utmärkta Holländska gruppen Ende Shneafliet. Kolla upp den fantastiska boxen från Vinyl On Demand. Musiken han spelade in på egen hand är dock betydligt softare och mer melodiös. Skivan är släppt på belgiska JJ Funhouse som bland annat släppt ett flertal av mina favoritskivor på sistone, nyinspelad musik till skillnad från Dr C. Stein. Kolla upp Milan W., Mittland Och Leo och Accou bland annat.

 

 

Hösttips 2

 

 

Sugai Ken Ukabaz

Första gången jag stötte på japanska Sugai Kens musik var förra året när Lullabies For Insomniacs släppte QuakefishInspirerad av nätterna i Kanagawa gör han egensinnig musik med field recordings och elektronik. Det är vackert, läskigt, unikt och alldeles fantastiskt. På nya skivan, utgiven av Rvng Intl., lyckas han utveckla sitt ljudskapande ytterligare. Ett visst släktskap med Visible Cloaks men ändå väldigt eget sound. Sugai Ken och H Takahashi och just Visible Cloak är definitivt några av mina favoritmusiker på sistone.

Första skivan ToKiShiNe är också mycket bra, och Goto no Yoniwa Garden in the Night (An Electronic Re-creation)  utgiven på EM Records. 

Lieven Martens Moana Three Amazonian Essays

Apropå EM Records så har de bett min gamle favorit Lieven Martens Moana, före detta Dolphins Into the Future, att remixa Finis Africaes skiva Amazonia, som de återutgav för ett par år sedan. Amazonia är ju i sig fantastisk, Lieven väljer att omtolka skivan snarare än att remixa den. Vackert som vanligt när Lieven är inblandad.

Richard Horowitz Eros In Arabia

Freedom to Spends fjärde släpp, jag har ju nämnt de tre tidigare förut, och ja jävlar ännu en fantastisk skiva. Dr Rob sammanfattar skivan perfekt här. Richard Horowitz har jobbat med Jon Hassell, Bill Laswell, Sussan Deyhim och har hängt med Paul Bowles i Marocko, gjort filmmusik m.m. Om du gillar förra släppet på Freedom To Spend, Pep Llopis skiva så är denna ett måste. Lyssna på Eros Never Stops Dreaming ,  eller tjugominutersspåret Elephant Dance så otroligt vackert.

Jun Fukamaschi Nicole (86 Spring And Summer Collection – Instrumental Images)

Ännu en obskyr japansk ambientskiva återugiven av WRWTFWW som tidigare återgivit Midori Takadas Through the Looking Glass, och alldeles nyligen hennes och Masahiko Satos Lunar Cruise  (håll även utkik efter Yasuaki Shimizus Kakashisom Palto Flats snart återutger tillsammans med WRWTFWW).

Nicole släpptes i en mycket liten upplaga 1986, musikens skrevs för en modevisning och delades ut där till besökarna. En riktig liten pärla, pianostycken varvas med ljuvlig japansk åttiotalsambient.

Kolla även in Yasuaki Shimizus Music for Commercials som nyligen återgivits på Crammed Discs.

Josiah Steinbrick Meeting of Waters

Josiah Steinbrick släppte för bara ett par månader sedan skivan Live under namnet Banana, jag tyckte om den väldigt mycket. Nu släpper han en uppföljare under eget namn och Jesus vad bra den är! Live var en ensembleskiva, detta är en soloskiva med vissa undantag, Cate Le Bon spelar synt på ett spår och har producerat. Skivans titlar är också beskrivning av vilka instrument som använts. Five Synthesizer heter en låt, en annan heter Carbon Steel, Four Spheres, Four Drums, Three Synthesizers osv.

Det här är verkligen perfekt musik, jag äskar den så mycket.

Carlos Niño & Friends Going Home

På samma etikett som Josiah Steinbrick släpper Carlos Niño sin femte skiva, andra för just Leaving Records. Något stökigare än ovanstående skiva men också riktigt fin, och på sista låten gästar Iasos.

Ross Alexander Memorias Vol. 1 Bugundan Sacred Places

Det är är det första jag hört av Ross Alexander, utgiven Discrepants underetikett Sucata Tapes .Field recordings från kungadömet Bugande och lokala musiker som Albert Sembeke och Nilotika Collecive, där Alexander sedan lagt till musik med en Yamaha DX7 och en FM Synth. Det låter som en blandning av Dolphins Into The Future och Jon Hassell, tveklöst en av mina favoritskivor i år.

Inner Travels Sea of Leaves

Inner Travels har släppt en mängd fina ambientskivor och nu släpper han sina andra skiva på Inner Islands , som i sin tur har släppt en mängd fina ambient/new age-skivor. Sea Of Leaves är precis som de tidigare skivorna väldigt bra och given om du gillar Michael Stearns, Stephen Halpern, Ioasos, Constance Demby eller senare ambient.

Kolla även in SunMoonStars nya skiva Rainbow Springs

Rod Hamilton & Tiffany Seal Moon Lush

Nästa skiva är släppt på Sounds Of The Dawn, new age-bloggen som blev en skivetikett, bloggen är ju verkligen en guldgruva vad gäller att leta fram och dela med sig av musik som man antagligen annars skulle höra talas om och ännu mindre, höra.

Den musik som ges ut på etiketten är nygjord musik till skillnad från musiken från bloggen som oftast är från åttiotalet. Senaste släppet är med duon Rod Hamilton och Tiffany Seal, som tidigare bland annat släppt Versatile Ambience Och de är riktigt jävla bra, och senaste skivan är omistligt.

Ett måste om du gillar skivorna med Midori Takada och även hennes grupp Mkwaju Ensemble, vars två skivor jag har för mig snart kommer att återutges. Även Wave Temples och Fluorescent Heights känns som givna referenser. Skaffa Moon Lush genast, eller så snart den släpps, vilket är i slutet av oktober.

Fantastic Twins Obakodomo

Fantastic Twins är Julienne Dessagne, vars tidigare musik var dansmusik åt klubbhållet. Det är här dock musik till en dansföreställning vars publik ska vara barn i fyraårsåldern, släppt på Optimo Music, som ju alltid släpper bra musik. Det låter som Harry Partch typ, vilket är ett mycket gott betyg.

breaking babytheth O.S.T

Breaking är en 22-årig kille från Brooklyn som gjort den här kortfilmen, och nu släpper musiken till den som en trettiosex minuter lång kassett, på Hush Hush Records. En minst sagt begåvad kille. Stillsam ambient med lite rytmer, påminner stundtals on Harold Budd. Låten Finn (Night) där han får sällskap av vänner på trumpet, tuba och trombon sticker ut något extra.

Fumio Miyashita Live On the Boffomundo Show

Fumio Miyashita från Far East Family Band spelade in den här runt 1979-1980, helt fantastisk! Kolla in liveframträdandet här nere.

Elodie Vieux Silence

Elodie består av Andrew Chalk och Timo Van Luijk och gästas på den här skivan av Tom James Scott (som släppt ett par skivor med Andrew Chalk), Jean-Noël Rebilly och Daniel Morris. Det är första skivan som släpps på Ideological Organ.

Det är mörkt, men inte för mörkt. Piano, stråkar, filmiskt och vackert. Bra som alltid när Andrew Chalk är inblandad. Rekomenderar även typ allt med Tom James Scott

Colleen Flame My Love, A Frequency 

Colleens typ femte skiva, beroende på hur man räknar. Fjorton år sedan debuten, och hon fortsätter utmana sig själv inför varje skiva med nya sätt att skapa musik. Omistlig.

John Carroll Kirby Travel

Skivetiketten Outside Insight drivs av Julian Schoen (intervju här). Enligt Schoen så är Jon Hassell en stor inspiration för etiketten vilket ju onekligen låter lovande. De har bland annat gett ut musik av Sadaf. 

Artisten som fångade mitt intresse är dock John Carroll Kirby som har producerat och skrivit med Solange, spelar i ett band med Sébastien Tellier och verkar rent allmänt vara en riktigt musikermusiker, vilket ju kan vara lite avskräckande ibland. Han släpper nu sin debutsoloskiva, inspirerad av resor, Martin Dennys exotica och Jon Hassells fourth worldmusik. Och det låter som en salig blandning av Midori Takada, Hiroshi Yoshimuras ambientskivor, Jon Hassell och Phil Collins (som han hoppas få arbeta med någon dag).

Inte det minsta musikermusikaktigt, men begåvat och väldigt fint.

Rafael Toral Moon Field

Rafael Toral har släppt sjukt mycket skivor, jag har dock bara hört ett apr, vet inte varför. Gillar dock den här märkliga frijazzrymdaktiga ambienthistorien på alltid lysande Room40

Jon Hassell Dream Theory In Malaya: Fourth World Volume Two

Jag har under ett par år nu varit djupt nere i Hassells fourth worlds-träsk, och mycket av den musik jag gillar mest är inspirerad av den. Bäst gör han den den själv. Detta är hans fjärde skiva, nu återutgiven med ett extraspår. Rekommenderas varmt, precis som i princip alla hans skivor.

Bulbs Anomanols 

Duon Bulbs släppte förra året en riktigt fin ambientdubskiva på Shelter Press, låter inte alls som vanlig gammal ambientdub. Deras nya skiva är smått fantastiskt fin, som om Dolphins Into The Future jammat med Sun Araw. De har nyligen lagt upp lite äldre grejer på deras bandcamp, mycket fint.

Tomoko Sauvage Hydromantique 

Tomoko Sauvage är från japan men har bott länge i Berlin där hon är verksam. Hon har specialiserat sig på att göra musik med hjälp av skålar med vatten och mikrofoner. Första skivan Ombrophilia släpptes 2009 och spelades in i en studio och var komponerad, medan senaste skivan är improviserad live. Skillnaden är inte jättestor även om Hydroromantique känns betydligt lugnare och med mer tystnad. Skivan består av tre spår, ett på ca tjugo minuter och en på tio och en på åtta minutera, och det är en otroligt vacker och bra skivan. Släck lyset lägg dig ner och lyssna.

 

 

Hösttips 1, 2017

 

Million Brazilians Red Rose And Obsidian

Million Brazillians är en duo från Portland Oregon, bestående av Grant Corum och Suzanne Stone (saxophone and vocals). De har gjort musik ihop sedan 2006. 2013 släppte de Wet Dry Jungala  på Moon Glyph och Psychic Sounds. En av låtarna på den skivan är med på samlingskivan Turn On, Tune In som jag skrivit om förut, utgiven på fantastiska Lullabies For Insomniacs. Där är även deras senaste skiva utgiven, och den är precis som förra skivan smått fantastisk. Exotica, fourth world, lite Slits och jag vet i fan. Sjukt bra är det.

Lullabies For Insomniacs har redan hunnit släppa en skiva till sedan den här släpptes och har en ny på gång med Tarotplane. Lullabies For Insomnicas blandar nyinspelad musik med utgivningar av äldre obskyra grejer men man skulle kunna göra en spellista av allt de släppt och köra random och det skulle ändå låta som Lullabies For Insomniacs. Izabel Caligiore har helt enkelt fantastisk koll och smak. Här är en ganska ny intervju och mix.

Joseph Shabason Aytche 

Jason Shabason brukar bland annat spela saxofon i Destroyer, Aytche är hans debutsoloskiva och det är en formidabel sådan. Saxofonen är huvudinstrumentet, ofta manipulerad på olika sätt, men även trummor, bas, gitarr och synt förekommer. En fin blandning av jazz, ambient, new age och Reich, Glass och Riley-minimalism.

Ett måste om du gillar Jon Hassell och Justine Walter, och kanske även Marc Barreca och K- Leimer.

Scott Tuma No Greener Grass

Scott Tuma senaste skiva är släppt på Dismal Niche och en tveklöst en av årets vackraste skivor, tjugofem relativt korta låtar. En akustisk gitarr och viss assistans av Jason Ajemian på bas och orgel på ett par spår. Nästan för vackert för den här sjuka världen. Fin intervju med Scott Tuma av författaren Rick Moody här.

H Takahashi Raum

Ny skiva med H Takahashi ! En av mina favoritmusiker på senare år, jag rekommenderar er att skaffa allt han gjort, senaste skivan Raum är andra skivan på Where To Know?  och första som släpps på vinyl. Musiken är tydligen skapad på en iPhone, och asvacker.

Oren Ambarchi/Crys Cole Hotel Record

Första gången jag hörde Oren Ambarchi var när han 2004 släppte Grapes From The Estate Touch. Han har sedan dess släppt extrem mycket skivor, med väldigt stor variation. Många av de senaste skivorna har varit väldigt fokuserade på rytm, som den fantastiska Quixotism för ett par år sedan.

Hotel Record är dock av det lugnare slaget, andra skivan med sin partner Crys Cole släppt på Orens Black Truffle Records.

Field recordings, elektroakustisk, ambient, röster på fyra spår och nog den vackraste skiva jag hört Oren varit iblandad i på länge.

Haco Qoosui

Japanska Haco har en lång karriär som musiker men detta är det första som jag lyssnat på. Vacker ambient/drone med sång på Room40Kan inte gå fel.

Birch Doldreams

Birch är danska musikern Sofie Birch som nyligen släppte Doldreams på etiketten Infinite Waves detta är första skivan av henne som släpps på vinyl men Infinite Waves gav även ut ep:n Sketchy Commodity på kassett. Field recordings, synt, gitarr, blåsintrument har använts. Brian Eno, Midori Takada och Erik Wøllo nämns som influenser. Jag såg SND nämnas i en recension, kommer även att tänka på Celer, Basinski och Chubby Wolf. Det låter även eget, vilket ju är svårt med den här typen av musik.

Jag rekommenderar er att skaffa både Sketchy Commodity och Doldreams genast, samt den här som hon också är ibland i.

Bjarke Rassmussen som driver Infinite Waves gör för övrigt fin musik under namnet Grøn, kolla in senaste skivan Med sammenknebne øjne på Interzone Tapes.

Waveform Transmission V 2.0-2.1

Astral Industries har än så länge inte släppt något som inte håller väldigt hög kvalitet. Waveform Transmissions består av Rod Modell (DeepChord, Echospace) och Chris Troy som släppte en ep på nittiotalet. Nu släpper de nytt, fyra artonminuterslåtar bubblig ambient med lite rytmer här och var. Mer mörkt än ljust men ändå inte så jävla mörkt, bra höstvibbar.

Gabriel Saloman Movement Building Vol. 3

Shelter Press  släpper del tre i Gabriel Salomans Movement Buildning trilogi. Den här gången en sammanhållen skiva till skillnad från de två första som var musik från dansföreställningar. Alla tre släpps nu även på en skiva, och detta är sjukt bra. Rytmiskt som fan, dronigt, pianomelodier, stök och väldigt fint.

Marcus Fischer Loss

Ny skiva med Marcus Fischer på 12k är alltid anledning at fira. Lite mörkare än vanligt, men väldigt vacker. Här är en ny intervju om inspelningen av skivan.

Små Vågor Små Vågor 3

Skivetiketten Flora & Fauna  drivs av Henrik Von Euler som också gör musik under namnet Små Vågor. Han har precis släppt sin tredje skiva och den är precis som de två första, väldigt fin. Det påminner mig lite om vissa sologrejer av Roedelius och Conrad Schnitzler.

Små Vågor 1 och Små Vågor 2 

V/A Peaceful Protest

En tre timmar lång samlingskassett med Kate NV som tidigare släppt den fina popskivan Binasu under namnet NV, här bidrar hon med fem fina new ageaktiga låtar, Zach Cooper   bidrar med en halvtimmes långt meditativt gitarrstycke, Raica med en fyrtio minuters långt dronestycke, C Lavander, Baltra och John Scherk bidrar alla med fin meditationsmusik, släppt av RVNG Intl. pengarna för försäljningen går till www.lgbtqcenterofdurham.org

MatthewDavid’s Mindflight Ophiuchus 

Matthew McQueen eller MatthewDavid som han ibland kallar sig, driver bland annat Leaving Records, har ett väldigt fint radioprogram dublab  och gör ambient/new age och lite annat under olika alias. Nu senast på NNA Tapes, två spår: titelspåret på tjugofyra minuter och M. Geddes Gengras-hyllningen Geddes. Båda är fina, Geddes-låten är lite mer dronig och första mer new ageig, skitbra skiva.

Patrick Higgins & Josh Modney ‘EVRLY MVSIC’

Inte direkt lättlyssnat men förbaskat bra, låter ibland som en bisvärm. De flesta låtarna är dock något lugnare. Framfört på akustisk gitarr och en fiol, låter som ett folkligt Xenakis.

Ka Baird Sapropelic Pycnic

Ka Baird har bland annat med och startade folkspykbandet Spires That In The Sunset Rise. Det här är dock hennes solodebut och det på Drag City. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska beskriva musiken mer än att det är mycket bra.

Tropical Rock Yellow Dock 

Ka Baird har även en duo med Camilla Padgitt-Coles, deras nya skiva är utgiven på Perfect wave. Två spår på drygt tjugo minuter vardera. Ljuvligt flummigt Terry Rileyaktig drone, ambient och new age-vibbar.

Private Elevators LA Looks

På samma etikett som Tropical Rock, Private Elevators andra skiva påminner lite om Celer, Kyle Bobby Dunn osv men mer melodiöst. Fyra spår på drygt åttio minuter, men lätt värd att ligga och lyssna på och inte göra något annat.

Euglossine Start Time

Hans bästa hitintills, påminner lite om Visible Cloaks.

 

 

 

Sommartips (typ)

Holy Shit Solid Rain

Solid+Rain-Cover.jpg

Det är nästan exakt elva år sedan jag skrev om Holy Shits debutskiva Stranded At Two Harbors.  Då bestod Holy Shit av Matt Fishbeck och Ariel Pink, på Solid Rain verkar det mest vara Matt som kör solo. Detta är första riktiga skivan sedan debuten, bortsett från någon enstaka singel och en samlingsskiva som aldrig gavs ut. Solid Rain ges ut av på Semiotext(e), ett förlag som drivs av Hedi El Kholti och som vanligtvis ger ut böcker av Julia Kristeva, Foucalt, William Burroughs och Simone Weil. Mer om Matt Fishbeck och skivan här.

Tommy Awards Inre rymden

Tommy Awards är en duo (tror jag) från Stockholm (har jag för mig) där en av dem även gör musik under namnet Farbror Resande Mac.  Allt de gör är skitbra, så är även nya skivan, alldeles underbar. Kolla även upp deras omslagsmakare Leolyxxx mixtape som även det släpps på Origin Peoples, i juli.

 

Chuck Johnson Balsams

Chuck Johnson har släppt ett par skivor tidigare, men det är först nu med Balsams som jag fått upp öronen för honom. Att han säger sig vara inspirerad av Harold Budd inför den här skivan var väl det som gjorde mig uppmärksam. Inspelad under två veckor med steel guitar, och sedan omarbetad i studio. Video till Riga Black här. Ett måste om du gillade Daniel Lanois Goodbye To Language.

Pep Llopes Poiemusia La Nau Dels Argonautes

Freedom To Spend  är en underetikett till RVNG Intl. vilket egentligen räcker som kvalitetsstämpel och det drivs av Pete Swanson (från bland annat Yellow Swans) och och Jed Bindeman som driver Little Axe Records.  Deras två första släpp var Marc Barrecas Works For Industry och Michele Mercures Eye Chant  båda riktigt bra. Tredje släppet är det något så in i helsike bra, och låter faktiskt smått unikt.

Här går Pep själv igenom låt för låt.

Brother Ah Divine Music

Tre tidigare outgivna skivor med Brother Ah, helande själslig jazz och new age. Mer om de skivorna här.

Scott Gimore Subtle Vertigo

För ett drygt år sedan släppte Scott Gilmore en utmärkt liten kassett , sedan dess har Mark Barrott fått upp öronen för honom och släpper nu en riktigt fin liten uppföljare på International Feel.

Various Turn On, Tune In

Jag har ju skrivit om Lullabies For Insomniacs två första släpp förut, Izabel Calgiore som driver etiketten har vansinnigt bra smak. Intervju här och här. Det här är en samling med artister som hon gett ut skivor med och kommande artister, med bland annat favoriterna Georgia som för övrigt ska ha en skiva på gång med Matt Werth från RVNG Intl. Nåväl bra fourth World-vibbar på den här skivan.

GP Hall Industrial Blue

GP Hall är en brittisk musiker som tydligen hållit på ett tag. Gitarren är huvudinstrumentet men det är ganska stor bredd på uttrycken här. Mycket fin.

Garrett Private Life

Allt Music From Memory  rör vid blir guld. Inte mycket info om den här, men passar väldigt bra om du gillar Scott Gilmore-plattan på International Feel.

Love Theme Love Theme

Love Theme består av Alex Zhang som normalt gör musik under namnet Dirty Beaches, samt Austin Milne och Simon Frank. Två saxofoner, trummaskin, syntar och sång, riktigt fin saxofondrone och sista låten slutar in Suicide-ångest. Riktigt fin skiva. Alexander Zhang kan även ses på saxofon i slutet av femte avsnittet av senaste säsongen av Twin Peaks.

Musikstips våren 2017 del 2

 

Kate Carr The Story Surronds Us

Kate Carr driver skivetiketten Flaming Pines, skriver och har släppt en mängd skivor, ofta med field recordings som utgångspunkt. En favoritskiva är Fabulations  som hon släppte för ett par år sedan. Den följde hon upp förra året med It Was a Time of Laboured Metaphores på Jim Haynes etikett The Helen Scarsdale Agency och nu kommer uppföljaren på samma etikett. Precis på som på förra skivan handlar det om mörka små dubdroniga spår, rekommenderas om du gillar Fèlicia Atkinsons senaste.

Justin Walter Unseen Forces 

Justin Walters första skiva Lullabies & Nightmares ganska annorlunda ambientskiva gjord på loopar, synt och framförallt saxofon. Fyra år senare följs debut upp av Unseen Forces. Den här är i stort sett helt improviserad till skillnad från debuten, men minst lika fin.

Franco Nanni Elicoide 

Italiensk skiva inspelad 1987, jazz,new age, kraut, minimalism, Reich, Riley. Riktigt fin.

Sun Araw The Saddle of the Increate

Cameron Stallones och hans Sun Araw och hans olika projekt alltså wow, finns ingen som låter som honom. Jag förstår om det är en viss tröskel som måste överstigas för att ta sig in i hans värld men ha tålamod och du skall belönas. På senaste skivan har han börjat jobba mer digital än tidigare vilket ibland påminner lite om hur Visible Cloaks jobbar. Men det låter framför allt väldigt mycket Sun Araw. Här är en lång intressant intervju med Cameron.

Bellows Strand

Bellows utgör av Giuseppe Ielasi och Nicola Ratti, två musiker med gedigna solokataloger. Nu släpper de sin femte skiva som duon Bellows, den här gången på Félicia Atkinsons Shelter Press. Deras musik, både solo och som duo, är ofta avskalad och rytmisk. Jag är smått beroende av den. Kolla även in Ielasis senaste skiva under namnet Inventing Masks  och Bellows ep Sander. 

Bill Seaman Erasures and Displacements

William Seaman är professor i konst och konsthistoria. Jag känner dock mest till honom som musiker. Det här är en uppföljare till f (noir) som också släpptes på Eilean rec.

Seaman själv spelar piano men använder även ljud från sitt ljudbibliotek, field recordings, ljud från instrument som vänner spelat in, digitala instrument med mera. Skivan är nästan nittio minuter lång med titlar som Entering the Library of a Collapsed Moment, Slow Motioning Through Scattered Reflections och The Somber Space of a Word. Om du gillade förra skivan, Bing and Ruth och ödsliga trumpeter så rekommenderar jag den här varmt.

Barry Lynn Taurus Tapes Vol. 1 and Vol. ll

Barry Lynn har gjort ganska mycket musik under namnet Boxcutter, men jag fick upp öronen för honom när han 2015 under namnet The Host, släppte den stundtals Durutti Column/Loren Connors/Fripp/Eno-aktiga Esalen LecturesNu släpper han, på samma bolag (Touch Sensitive Records), två kassetter. Lite mer syntbetonat än Esalen Lectures men gillade du den så rekommenderas dessa tjugofem spår.

Chihei Hatakeyama Mirage

Chiei Hatakeyama fortsätter att ge ut vacker ambient, ännu en gång på Lawrence English Room 40. Inspelad under en femårsperiod, något mer ambitiös än hans alldeles utmärkta Void-skivor som han brukar släppa på egna etiketten White Paddy Mountain. Field recordings från Turkiet och en överhuvudtaget något rikare ljudbild än vanligt.

Mike Cooper Raft

Ännu en ambient/exotica-skiva av Mike Cooper, gud vad jag älskar dessa skivor. Jag älskar denna hawaii-skjortesamlande mannens musik. Raft är ett måste om du gillar hans andra ambient/exotica-skivor och hans andra skivor är också mycket bra. Intervjuer här och här.

Norman Westberg Jasper Sits Out

Room 40 fortsätter att ge ut The Swans-gitarristen Norman Westbergs meditativa gitarr-skivor.

Janek Schaefer Glitter in My Tears

Janek Schaefer har släppt många skivor och har hållit på länge, en av mina favoritskivor av honom är Lullaby. Glitter in My Tears, med sina tjugosex relativt korta spår, är tveklöst minst lika bra som Lullaby.

Pierre Mariétan Rose Des Vents

Mana Records är en ny skivetikett som drivs av Andrea Zarza som bland annat jobbar som curator på British Library Sound Archive och Matthew Kent som ligger bakom Blowing Up the Workshop.

Första släppet är en skiva som släpptes 1987 på privatpress, inspelad under sex år. Mer detaljer om skivan och Pierre Mariétans långa och imponerande karriär här.

En timme och fyrtio minuter av field recordings av natur, städer, intervjuer, barn som spelar blåsinstrument m.m. Rekommenderas om du gillar Luc Ferrari, Harry Partch och Maher Shalal Hash Baz.

Benedict Drew Crawling Through Tory Slime

Andra släppet på Mana Records är en skiva Benedict Drew en konstnär som jobbar med video och installationer. Han är även släppt ett par skivor förut, men detta är hans debutfullängdare. Crawling Through Tory Slime är inte bara en fin titel det är även en riktigt bra skiva. Två obetitlade spår på tjugotre respektive tjugofyra minuter med spår av Skaters, James Ferraro, David Lynch, dub, långsam techno,