Vintertips 2

a0116657091_10Bill Seaman The Epiphanies 

Bill Seaman släpper sin andra skiva det här året, förra skivan släpptes på Eilean Rec. och den nya skivan är släppt på Fluid Audio. Den är snäppet lugnare än förra skivan annars känner man igen soundet, blås, stråkar, piano och syntar samt andra ljud som Seaman samlat på sig i sitt ljudbibliotek och sedan bearbetat. Att Craig Tattersall medverkar på skivan är en kvalitetssäkring. Det är dimmigt, brusigt och mycket vackert.

High Aura’d No River Long Enough Doesn’t Contain a Bend

High Aura’d är av John Kolodij och hans skivor brukar vara droneiga, så även stundtals på senaste skivan. Men gitarren är mer framträdande här, en mörkare Scott Tuma typ. Ett tonsatt Amerika efter att den där dåren ödelagt både USA och resten av världen. Skivan är instrumental bortsett från sista spåret, Red Rocks där Angel Olsen bidrar med sång. Släppt på Debacle Records.

Ned Milligan Nature Always Needs Improving 

Ned Milligan driver skivetiketten Florabelle Records där han nyligen gett ut sin fjärde skiva. Han är inspirerad av favoriter som Chihei Hatakeyama, Federico Durand och Philip Corner. Musikaliskt låter det väl mest likt Durand.

Olli Aarni Nielu

Den fantastiske Olli Aarnis nya skiva är släppt på Florabelle Records, precis som ovanstående. Aarni är en mästare på droneig ambient, detta är nog  hans bästa skiva sedan Muoviasom inte var så droneig, men dock väldigt fin.

France Jobin Scènes 

France Jobin är en kanadensisk musiker/ljudkonstnär, hon har släppt ett flertal skivor och detta är hennes tredje på Line. Jag har inte koll på allt hon har släppt men gillade verkligen hennes förra skiva Singulumoch Scénes påminner något om den. Högkvalitativ ambient.

Miguel Isaza Macondo

Miguel Isaza har också släppt ett gäng skivor, detta är dock den första på Line. Jag gillade  hans skiva på White Paddy Mountain och detta är väl lite samma stuk. Field recordings, atonala toner, inte helt lättlyssnat men väl värt besväret.

Patrick Cowley Afternooners

Del tre av Dark Entries  samlingar med gama porrfilms-sountracks av Patrick Cowley. Jag var först skeptiskt och tänkte att väl inte skulle ge ut en tredje skiva som var lika bra som de andra, men jo det gick tydligen. Intressant läsning här.

Geoffrey Landers 1 By 1

Music From Memory går alltid att lita på, detta är kanske inte deras bästa släppt men ändå väl värt att lyssna på, om du till exempel uppskattade deras samling med Michal Turtle  och även Patrick Cowley.

Snow Palms Origin and Echo

Snow Leopards består bland annat av Dave Sheppard som bland annat släppt ett par fina skivor med Pete Astor under namnet Ellis Island Sound. Snow Palms släppte sin första skiva för fem år sedan, den nya är en utmärkt fortsättning på den. Väldigt inspirerad av Steve Reich, vilket är bra.

 

Annonser

Musikstips våren 2017 del 2

 

Kate Carr The Story Surronds Us

Kate Carr driver skivetiketten Flaming Pines, skriver och har släppt en mängd skivor, ofta med field recordings som utgångspunkt. En favoritskiva är Fabulations  som hon släppte för ett par år sedan. Den följde hon upp förra året med It Was a Time of Laboured Metaphores på Jim Haynes etikett The Helen Scarsdale Agency och nu kommer uppföljaren på samma etikett. Precis på som på förra skivan handlar det om mörka små dubdroniga spår, rekommenderas om du gillar Fèlicia Atkinsons senaste.

Justin Walter Unseen Forces 

Justin Walters första skiva Lullabies & Nightmares ganska annorlunda ambientskiva gjord på loopar, synt och framförallt saxofon. Fyra år senare följs debut upp av Unseen Forces. Den här är i stort sett helt improviserad till skillnad från debuten, men minst lika fin.

Franco Nanni Elicoide 

Italiensk skiva inspelad 1987, jazz,new age, kraut, minimalism, Reich, Riley. Riktigt fin.

Sun Araw The Saddle of the Increate

Cameron Stallones och hans Sun Araw och hans olika projekt alltså wow, finns ingen som låter som honom. Jag förstår om det är en viss tröskel som måste överstigas för att ta sig in i hans värld men ha tålamod och du skall belönas. På senaste skivan har han börjat jobba mer digital än tidigare vilket ibland påminner lite om hur Visible Cloaks jobbar. Men det låter framför allt väldigt mycket Sun Araw. Här är en lång intressant intervju med Cameron.

Bellows Strand

Bellows utgör av Giuseppe Ielasi och Nicola Ratti, två musiker med gedigna solokataloger. Nu släpper de sin femte skiva som duon Bellows, den här gången på Félicia Atkinsons Shelter Press. Deras musik, både solo och som duo, är ofta avskalad och rytmisk. Jag är smått beroende av den. Kolla även in Ielasis senaste skiva under namnet Inventing Masks  och Bellows ep Sander. 

Bill Seaman Erasures and Displacements

William Seaman är professor i konst och konsthistoria. Jag känner dock mest till honom som musiker. Det här är en uppföljare till f (noir) som också släpptes på Eilean rec.

Seaman själv spelar piano men använder även ljud från sitt ljudbibliotek, field recordings, ljud från instrument som vänner spelat in, digitala instrument med mera. Skivan är nästan nittio minuter lång med titlar som Entering the Library of a Collapsed Moment, Slow Motioning Through Scattered Reflections och The Somber Space of a Word. Om du gillade förra skivan, Bing and Ruth och ödsliga trumpeter så rekommenderar jag den här varmt.

Barry Lynn Taurus Tapes Vol. 1 and Vol. ll

Barry Lynn har gjort ganska mycket musik under namnet Boxcutter, men jag fick upp öronen för honom när han 2015 under namnet The Host, släppte den stundtals Durutti Column/Loren Connors/Fripp/Eno-aktiga Esalen LecturesNu släpper han, på samma bolag (Touch Sensitive Records), två kassetter. Lite mer syntbetonat än Esalen Lectures men gillade du den så rekommenderas dessa tjugofem spår.

Chihei Hatakeyama Mirage

Chiei Hatakeyama fortsätter att ge ut vacker ambient, ännu en gång på Lawrence English Room 40. Inspelad under en femårsperiod, något mer ambitiös än hans alldeles utmärkta Void-skivor som han brukar släppa på egna etiketten White Paddy Mountain. Field recordings från Turkiet och en överhuvudtaget något rikare ljudbild än vanligt.

Mike Cooper Raft

Ännu en ambient/exotica-skiva av Mike Cooper, gud vad jag älskar dessa skivor. Jag älskar denna hawaii-skjortesamlande mannens musik. Raft är ett måste om du gillar hans andra ambient/exotica-skivor och hans andra skivor är också mycket bra. Intervjuer här och här.

Norman Westberg Jasper Sits Out

Room 40 fortsätter att ge ut The Swans-gitarristen Norman Westbergs meditativa gitarr-skivor.

Janek Schaefer Glitter in My Tears

Janek Schaefer har släppt många skivor och har hållit på länge, en av mina favoritskivor av honom är Lullaby. Glitter in My Tears, med sina tjugosex relativt korta spår, är tveklöst minst lika bra som Lullaby.

Pierre Mariétan Rose Des Vents

Mana Records är en ny skivetikett som drivs av Andrea Zarza som bland annat jobbar som curator på British Library Sound Archive och Matthew Kent som ligger bakom Blowing Up the Workshop.

Första släppet är en skiva som släpptes 1987 på privatpress, inspelad under sex år. Mer detaljer om skivan och Pierre Mariétans långa och imponerande karriär här.

En timme och fyrtio minuter av field recordings av natur, städer, intervjuer, barn som spelar blåsinstrument m.m. Rekommenderas om du gillar Luc Ferrari, Harry Partch och Maher Shalal Hash Baz.

Benedict Drew Crawling Through Tory Slime

Andra släppet på Mana Records är en skiva Benedict Drew en konstnär som jobbar med video och installationer. Han är även släppt ett par skivor förut, men detta är hans debutfullängdare. Crawling Through Tory Slime är inte bara en fin titel det är även en riktigt bra skiva. Två obetitlade spår på tjugotre respektive tjugofyra minuter med spår av Skaters, James Ferraro, David Lynch, dub, långsam techno,