Mer tips

 

 

Gemini Sisters Gemini Sisters

Gemini Sisters består av John Kolodij och Matt Christensen, de gör vanligtvis musik på egen hand och ibland med andra. Den här skivan låter som ett dronigt Spacemen 3 i slowmotion. Riktigt fint. Släppt på Psychic Troubles

William Selman Musica Enterrada

William Selman har tidigare släppt techno under namnet Warmdesk, det har jag dock aldrig hört. Han har även släppt ett par skivor under namnet William Selman på Digitalis Limited och Hausu Mountain.

Då någon slags ambient med dubinfluenser, ganska eget och bra. På nya skivan som är släppt på Mysteries of the Deep hörs inga spår av dub. Jag kommer av någon anledning att tänka på Visible Cloaks när jag lyssnar på Music Enterrada, inte för att det låter särskilt mycket som dem. Det låter väldigt modernt, om än influerat av fourth world, i synnerhet på låten Inferno of the Same. Jag vet att många är trötta på allt som har med fourth world att göra men inte jag.

Sarah Davachi Let Night Come Bells End The Day

Sarah Davachi har släppt drygt tio skivor på diverse etiketter, nu är det dags för Sean McCanns Recital Program, det här är nog den vackraste skiva hon gjort, tänkte jag först, och det kanske det är. Men när jag lyssnar igenom hennes tidigare skivor visar det sig att de alla är jävligt vackra. Drones, långsamma melodier, musik som kräver tid och tålamod.

Davachi spelade nyligen live med en annan favorit, Ellen Arkbro, och det finns onekligen ett släktskap i deras musik. De är båda skolade i musik på akademisk nivå men musiken de gör låter absolut inte torr och akademisk, bara jävligt bra.

 

 

170244.jpg

Charlie Morrow Toot! Too

Ännu en skiva släppt på Recital Program. Musiken är inspelad mellan 1970-2014 av Charlie Morrow, har ingen koll på honom sedan tidigare. Rekommenderas om man till exempel gillar Sean McCanns Music For Public Ensemble.

Christina Vantzou No. 4

No. 4 är Christina Vantzous, föga förvånande, fjärde soloskiva (hon släppte ju som bekant nyligen den här med John Alson Bennett, som för övrigt medverkade på hennes förra skiva också). Hennes musik blir mindre och mindre dronig, mer varierad och det är lättare att urskilja enstaka instrument. Det hörs dock att det är Christina Vantzou.

En av årets finaste skivor, tillammans med Sarah Davachis.

Här är en intervju om skivan där hon bland att pratar om Borgets, Fred Moten och Saidiya Hartman som inspiration för skivan. Släppt på Kranky.

Chihei Hatakeyama Journey To The End Of August

Hatakeyama släpper ett gäng skivor per år, de är i princip alltid omistliga. Hans skivor är nästan alltid stillsamma men detta är nog en av hans mest stillsamma någonsin. Nytt för de senaste skivorna är att han allt oftare börjat använd syntar också förutom elgitarr. Sjukt vackert! Släppt på Hidden Vibes.

Hakobune Obelisk

Ännu en fin själfull droneskiva av Hakobune denna gång på Polar Seas Recordings tre spår på drygt fyrtio minuter. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar vissa drone/ambientmusiker mer än andra men Hakobune är alltid riktigt bra. Det finns tveklöst en likhet med Chihey Hatakeyamas musik men Hakobunes musik är något kyligare och mer karg.

Strange Mountain ll Rides Eternal

Strange Mountain består (bestod) av Marcel Thee från Jakarta. Jag har följt hans musik i ett par år, men för något år sedan avstannade hans utgivning plötsligt. Nu har han återuppstått som Strange Mountain ll. Tidigare har hans musik varit dronig ambient framfört på gitarr.

Nya skivan är utgiven på Geology Records, som gav ut en av hans tidigare skivor 2014. Rides Eternal låter inte alls som hans andra grejer men det finns ändå något där som påminner om hans tidigare skivor. Detta är dock betydligt mer varierat och riktigt bra.

Ned Milligan Afternoon Hours

Ned Milligan följer upp Nature Always Needs Improving  med en liknande skiva. Klockor, kontaktmickar och gamla kassettband. Vackert och skört. Släppt på Fluid Audio.

Tino Lullabies For Molecules

Har ingen koll på Tino eller Santio Gonzales som han egentligen heter, men den här skivan fångade min uppmärksamhet. Fina anspråkslösa små ambientgodnattvisor. Släppt på Aurel Canyon.

Lavatone Lavatone 

Full Spectrum som alltid är bra, återger en skiva som släpptes på privatpress 1994. Riktigt riktigt fin, för den som gillar knäppa rytmer och, ja, fourth world.

JQ Invisible

Nytt släpp på New Atlantis. De är ju ganska new age-inspirerade men det de släpper låter ju ändå väldigt modernt, så även här. Muntra ord från upphovspersonen

”Invisible is the third release and debut album from New Atlantis resident & multi-instrumentalist JQ.

Invisible is an album about guilt, paranoia, depression, the relationship with self, and growing up in the digital age.

The result of five years of work, Invisible mixes ambient, experimental and pop. It is split into two parts: Past and Present, signifying life before and after invasive technology”.

Forest Management Rotating Angle

Ännu en av mina favoriter som släpper en jäkla massa musik, den här gången på UnifactorFint som alltid.

Dominic Copppola Honeymoon Phase

Utmärkt syskonskiva till John Daniels skiva, samma etikett.

Brett Naucke The Back of the Garden

Tredje skivan från Unifactor i detta inlägget, Brett Naucke gör alltid intressant musik. Lite stökigare musik än Forest Management och Dominic Coppola. Kolla även in hans The Mansion som också släpptes i år, på Spectrum Spools.

Rafael Anton Irisarri Sirimiri

Ny skiva av Irisarri, kanske hans lugnaste sedan Daydreaming. Jag uppskattar alla hans skivor, men det här var precis vad Jag behövde nu. En låt heter Vasastan. Blev nästan sugen på att dra anekdoten om när han en dag lade upp en bild på Instagram på våra vinylskivor på jobbet, men nä.

Släppt på fantastiska Umor Rex.

Byron Westbrook Confluence Patterns

Ännu en skiva släppt på Umor Rex. Byro Westbrook gör ganska stökig musik och det behövs också ibland. Han släppte även utmärkta Body Confluence Hands In The Dark i år.

Jules Adventures & Explorations (Volume 1)

Jules är en hemlig person som mailade mig den här skivan för ett tag sedan. Allt jag vet är att hen är från Kolkata i Indien. Skivan består av två spår på sjutton respektive arton minuter, med ljuvlig långsam ambient med små melodier. Rekommenderas varmt.

Joana Gama I Luís Fernandes At The Still Point Of The Turning World

Musik som är släppt på Lawrence English Room 40  är i princip alltid värd at kolla upp. Joana Gama och Luís Fernandes är ett nya namn för mig. Elektronik, piano och stråkar. Stökigt och vackert.

Lea Bertucci Metal Aether 

Lea Bertucci har släppt ett flertal fina skivor men det här är min favorit. Stråkar och blås i ljuvlig drone. Dan Gibson och Dicke Landrys Fifteen Saxonphones typ. Släppt på NNA Tapes.

 

Annonser

Musikstips våren 2017 del 2

 

Kate Carr The Story Surronds Us

Kate Carr driver skivetiketten Flaming Pines, skriver och har släppt en mängd skivor, ofta med field recordings som utgångspunkt. En favoritskiva är Fabulations  som hon släppte för ett par år sedan. Den följde hon upp förra året med It Was a Time of Laboured Metaphores på Jim Haynes etikett The Helen Scarsdale Agency och nu kommer uppföljaren på samma etikett. Precis på som på förra skivan handlar det om mörka små dubdroniga spår, rekommenderas om du gillar Fèlicia Atkinsons senaste.

Justin Walter Unseen Forces 

Justin Walters första skiva Lullabies & Nightmares ganska annorlunda ambientskiva gjord på loopar, synt och framförallt saxofon. Fyra år senare följs debut upp av Unseen Forces. Den här är i stort sett helt improviserad till skillnad från debuten, men minst lika fin.

Franco Nanni Elicoide 

Italiensk skiva inspelad 1987, jazz,new age, kraut, minimalism, Reich, Riley. Riktigt fin.

Sun Araw The Saddle of the Increate

Cameron Stallones och hans Sun Araw och hans olika projekt alltså wow, finns ingen som låter som honom. Jag förstår om det är en viss tröskel som måste överstigas för att ta sig in i hans värld men ha tålamod och du skall belönas. På senaste skivan har han börjat jobba mer digital än tidigare vilket ibland påminner lite om hur Visible Cloaks jobbar. Men det låter framför allt väldigt mycket Sun Araw. Här är en lång intressant intervju med Cameron.

Bellows Strand

Bellows utgör av Giuseppe Ielasi och Nicola Ratti, två musiker med gedigna solokataloger. Nu släpper de sin femte skiva som duon Bellows, den här gången på Félicia Atkinsons Shelter Press. Deras musik, både solo och som duo, är ofta avskalad och rytmisk. Jag är smått beroende av den. Kolla även in Ielasis senaste skiva under namnet Inventing Masks  och Bellows ep Sander. 

Bill Seaman Erasures and Displacements

William Seaman är professor i konst och konsthistoria. Jag känner dock mest till honom som musiker. Det här är en uppföljare till f (noir) som också släpptes på Eilean rec.

Seaman själv spelar piano men använder även ljud från sitt ljudbibliotek, field recordings, ljud från instrument som vänner spelat in, digitala instrument med mera. Skivan är nästan nittio minuter lång med titlar som Entering the Library of a Collapsed Moment, Slow Motioning Through Scattered Reflections och The Somber Space of a Word. Om du gillade förra skivan, Bing and Ruth och ödsliga trumpeter så rekommenderar jag den här varmt.

Barry Lynn Taurus Tapes Vol. 1 and Vol. ll

Barry Lynn har gjort ganska mycket musik under namnet Boxcutter, men jag fick upp öronen för honom när han 2015 under namnet The Host, släppte den stundtals Durutti Column/Loren Connors/Fripp/Eno-aktiga Esalen LecturesNu släpper han, på samma bolag (Touch Sensitive Records), två kassetter. Lite mer syntbetonat än Esalen Lectures men gillade du den så rekommenderas dessa tjugofem spår.

Chihei Hatakeyama Mirage

Chiei Hatakeyama fortsätter att ge ut vacker ambient, ännu en gång på Lawrence English Room 40. Inspelad under en femårsperiod, något mer ambitiös än hans alldeles utmärkta Void-skivor som han brukar släppa på egna etiketten White Paddy Mountain. Field recordings från Turkiet och en överhuvudtaget något rikare ljudbild än vanligt.

Mike Cooper Raft

Ännu en ambient/exotica-skiva av Mike Cooper, gud vad jag älskar dessa skivor. Jag älskar denna hawaii-skjortesamlande mannens musik. Raft är ett måste om du gillar hans andra ambient/exotica-skivor och hans andra skivor är också mycket bra. Intervjuer här och här.

Norman Westberg Jasper Sits Out

Room 40 fortsätter att ge ut The Swans-gitarristen Norman Westbergs meditativa gitarr-skivor.

Janek Schaefer Glitter in My Tears

Janek Schaefer har släppt många skivor och har hållit på länge, en av mina favoritskivor av honom är Lullaby. Glitter in My Tears, med sina tjugosex relativt korta spår, är tveklöst minst lika bra som Lullaby.

Pierre Mariétan Rose Des Vents

Mana Records är en ny skivetikett som drivs av Andrea Zarza som bland annat jobbar som curator på British Library Sound Archive och Matthew Kent som ligger bakom Blowing Up the Workshop.

Första släppet är en skiva som släpptes 1987 på privatpress, inspelad under sex år. Mer detaljer om skivan och Pierre Mariétans långa och imponerande karriär här.

En timme och fyrtio minuter av field recordings av natur, städer, intervjuer, barn som spelar blåsinstrument m.m. Rekommenderas om du gillar Luc Ferrari, Harry Partch och Maher Shalal Hash Baz.

Benedict Drew Crawling Through Tory Slime

Andra släppet på Mana Records är en skiva Benedict Drew en konstnär som jobbar med video och installationer. Han är även släppt ett par skivor förut, men detta är hans debutfullängdare. Crawling Through Tory Slime är inte bara en fin titel det är även en riktigt bra skiva. Två obetitlade spår på tjugotre respektive tjugofyra minuter med spår av Skaters, James Ferraro, David Lynch, dub, långsam techno,

 

Musik 2016 1

Året 2016 var på många sätt ett vidrigt år.

Här lite av den musik som hjälpt mig att uthärda.

Sea Urchin Yaquaza

Berlinbaserade Sea Urchin består av italienaren Francesco Cavaliere och Egypten/Österrike-bördiga Leila Hassan. Tillsammans gör de någon slags dubbig popmusik som jag är mycket förtjust i, påminner stundtals om Excepter.

Francesco Cavaliere Gancio Cielo/Gancio Cielo 2 Il Gruppo Respingi Comete

Cavaliere har i år även släppt två soloskivor och spelat live med min husgud Lieven Martens (Dolphins Into the Future). De två skivorna tillsammans utgör fyra spår på ca femton minuter vardera, där Cavaliere berättar historier på italienska över hemmagjorda syntar och en massa märkliga ljud, alldeles jävla underbart.

Lieven Martens Coral Groups/Two Pastorals

Lieven Martens har gett ut en sjua och en tiotummare som är väldigt fina, och i januari släpper Lieven en ny skiva på Spencer Clarks Pacific City Sound Visions.

Spencer Clark The Stimulated Australia
Clark släppte en fin skiva med field recordings på Lieven Martens etikett Edicoes CN

Typhonian Highlife The World of Shells

 och en fantastisk skiva på Kraak under sitt alias Typhonian Highlife.
Det är nästan omöjligt att beskriva musiken men Spencer Clark och Lieven Martens gör något av den vackraste musik jag vet.
 Wave Temples Isle Enchanted
En annan favorit är Wave Temples som nyligen släppte Isle Enchanted på Not Not Fun. Hans musik brukar, inte helt oförtjänt, jämföras med Dolphin Into the Future.
Ectoplasm Girls New Feeling Home
Nadine och Tanya Byrne har släppt sin andra skiva och den är förstås skitbra, kolla även upp deras soloskivor.
Andrew Pekler Tristes Tropiques är utgiven på Jan Jelineks Faitich och är en konceptuell skiva inspirerad av exotica och tropisk musik. Inte olikt det Lieven Martens sysslar men här skapad med artificiella field recordings av naturen. I vilket fall som helst är det en ljuvlig skiva.
Roméo Poiriers Plage
På typ samma tema som Peklers skiva rekommenderar jag även Roméo Poiriers Plage Arrière på Kit Records.
Kit Records gav även it Devananons City of All Times. En blandning av field recordings och sånger.
Black Merlin Hipnotik Tradisi
David Mitchell som driver etiketten Island of the Gods. Mitchell bor på Bali och bjöd dit Gordon Thompson som gör musik under namnet Black Merlin för att spela in musik tillsammans med lokala musiker. Resultatet blev minst sagt lyckat.
Roberto Musci Tower of Silence
Music From Memory är tveklöst ett av mina favoritetiketter på senare år, de har inte släppt en skiva som jag inte gillat. En favorit i år är samlingen med Roberto Musci Tower of Silence.
Musci är en italiensk musiker som under åren 1974-1985 reste runt i Asien och Afrika, där han spelade inte field recordings och lärde sig musik från lokala musiker. Syntar blandas med traditionella instrument och den här skivan är ett måste om du till exempel gillar Ariel Kalma.
Music From Memory gav även ut Suso Sáiz Odisea.
En spanjor som var med i ett par olika band under sjuttio och åttiotalen. Ett måste om du gillar Durutti Column, Ariel Kalma och Finis Africae.
Ok ännu en skiva från Music From Memory.
Michal Turtle Phantoms of Dreamland
 
Hemmainspelningar från första halvan åttiotalet av en engelsman som bodde Schweiz och då själv gav ut en skiva under namnet Music From the Living Room. Här är de låtarna samt ett gäng till. Jon Hassell, Arthur Russell lite plastig funk. Kolla även upp tolvan Are You Psychic, något av en hit.
Tom Boogizm Posh People Make Ill
The Chi Factory The Bamboo Recordings
De är två skivorna är måsten om du gillar Jon Hassell! Mer kommer på Astral Industries nästa år.
CHI The Original Recordings
Carla Dal Forno You Know What It’s Like
 
Carla Dal Forno som bland annat är med i grupperna F ingers och Tarcar, solodebuterar med en avskalad långsam liten postpunkpärla. Riktigt fin.
Georgia All Kind Music
 
Tredje skivan av Brian Close och Justin Tripp, denna gång på Palto Flats som ju bland annat gett ut Woo och Mariah’s Utukata No Hibi.
Woo AWAAWAA
 Apropå Palto Flats så släppte de även en skiva med mitt älskade Woo.
Chihei Hatakeyama Coastal Railroads In Memories/Above the Deserts
 
 Hatakeyama har på senare år blivit en av mina absolut ambient/dronemusiker.
Forest Management Acclimation/Shifting
 
Ovanstående gäller även John Daniels Forest Management