Mer tips

 

 

Gemini Sisters Gemini Sisters

Gemini Sisters består av John Kolodij och Matt Christensen, de gör vanligtvis musik på egen hand och ibland med andra. Den här skivan låter som ett dronigt Spacemen 3 i slowmotion. Riktigt fint. Släppt på Psychic Troubles

William Selman Musica Enterrada

William Selman har tidigare släppt techno under namnet Warmdesk, det har jag dock aldrig hört. Han har även släppt ett par skivor under namnet William Selman på Digitalis Limited och Hausu Mountain.

Då någon slags ambient med dubinfluenser, ganska eget och bra. På nya skivan som är släppt på Mysteries of the Deep hörs inga spår av dub. Jag kommer av någon anledning att tänka på Visible Cloaks när jag lyssnar på Music Enterrada, inte för att det låter särskilt mycket som dem. Det låter väldigt modernt, om än influerat av fourth world, i synnerhet på låten Inferno of the Same. Jag vet att många är trötta på allt som har med fourth world att göra men inte jag.

Sarah Davachi Let Night Come Bells End The Day

Sarah Davachi har släppt drygt tio skivor på diverse etiketter, nu är det dags för Sean McCanns Recital Program, det här är nog den vackraste skiva hon gjort, tänkte jag först, och det kanske det är. Men när jag lyssnar igenom hennes tidigare skivor visar det sig att de alla är jävligt vackra. Drones, långsamma melodier, musik som kräver tid och tålamod.

Davachi spelade nyligen live med en annan favorit, Ellen Arkbro, och det finns onekligen ett släktskap i deras musik. De är båda skolade i musik på akademisk nivå men musiken de gör låter absolut inte torr och akademisk, bara jävligt bra.

 

 

170244.jpg

Charlie Morrow Toot! Too

Ännu en skiva släppt på Recital Program. Musiken är inspelad mellan 1970-2014 av Charlie Morrow, har ingen koll på honom sedan tidigare. Rekommenderas om man till exempel gillar Sean McCanns Music For Public Ensemble.

Christina Vantzou No. 4

No. 4 är Christina Vantzous, föga förvånande, fjärde soloskiva (hon släppte ju som bekant nyligen den här med John Alson Bennett, som för övrigt medverkade på hennes förra skiva också). Hennes musik blir mindre och mindre dronig, mer varierad och det är lättare att urskilja enstaka instrument. Det hörs dock att det är Christina Vantzou.

En av årets finaste skivor, tillammans med Sarah Davachis.

Här är en intervju om skivan där hon bland att pratar om Borgets, Fred Moten och Saidiya Hartman som inspiration för skivan. Släppt på Kranky.

Chihei Hatakeyama Journey To The End Of August

Hatakeyama släpper ett gäng skivor per år, de är i princip alltid omistliga. Hans skivor är nästan alltid stillsamma men detta är nog en av hans mest stillsamma någonsin. Nytt för de senaste skivorna är att han allt oftare börjat använd syntar också förutom elgitarr. Sjukt vackert! Släppt på Hidden Vibes.

Hakobune Obelisk

Ännu en fin själfull droneskiva av Hakobune denna gång på Polar Seas Recordings tre spår på drygt fyrtio minuter. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar vissa drone/ambientmusiker mer än andra men Hakobune är alltid riktigt bra. Det finns tveklöst en likhet med Chihey Hatakeyamas musik men Hakobunes musik är något kyligare och mer karg.

Strange Mountain ll Rides Eternal

Strange Mountain består (bestod) av Marcel Thee från Jakarta. Jag har följt hans musik i ett par år, men för något år sedan avstannade hans utgivning plötsligt. Nu har han återuppstått som Strange Mountain ll. Tidigare har hans musik varit dronig ambient framfört på gitarr.

Nya skivan är utgiven på Geology Records, som gav ut en av hans tidigare skivor 2014. Rides Eternal låter inte alls som hans andra grejer men det finns ändå något där som påminner om hans tidigare skivor. Detta är dock betydligt mer varierat och riktigt bra.

Ned Milligan Afternoon Hours

Ned Milligan följer upp Nature Always Needs Improving  med en liknande skiva. Klockor, kontaktmickar och gamla kassettband. Vackert och skört. Släppt på Fluid Audio.

Tino Lullabies For Molecules

Har ingen koll på Tino eller Santio Gonzales som han egentligen heter, men den här skivan fångade min uppmärksamhet. Fina anspråkslösa små ambientgodnattvisor. Släppt på Aurel Canyon.

Lavatone Lavatone 

Full Spectrum som alltid är bra, återger en skiva som släpptes på privatpress 1994. Riktigt riktigt fin, för den som gillar knäppa rytmer och, ja, fourth world.

JQ Invisible

Nytt släpp på New Atlantis. De är ju ganska new age-inspirerade men det de släpper låter ju ändå väldigt modernt, så även här. Muntra ord från upphovspersonen

”Invisible is the third release and debut album from New Atlantis resident & multi-instrumentalist JQ.

Invisible is an album about guilt, paranoia, depression, the relationship with self, and growing up in the digital age.

The result of five years of work, Invisible mixes ambient, experimental and pop. It is split into two parts: Past and Present, signifying life before and after invasive technology”.

Forest Management Rotating Angle

Ännu en av mina favoriter som släpper en jäkla massa musik, den här gången på UnifactorFint som alltid.

Dominic Copppola Honeymoon Phase

Utmärkt syskonskiva till John Daniels skiva, samma etikett.

Brett Naucke The Back of the Garden

Tredje skivan från Unifactor i detta inlägget, Brett Naucke gör alltid intressant musik. Lite stökigare musik än Forest Management och Dominic Coppola. Kolla även in hans The Mansion som också släpptes i år, på Spectrum Spools.

Rafael Anton Irisarri Sirimiri

Ny skiva av Irisarri, kanske hans lugnaste sedan Daydreaming. Jag uppskattar alla hans skivor, men det här var precis vad Jag behövde nu. En låt heter Vasastan. Blev nästan sugen på att dra anekdoten om när han en dag lade upp en bild på Instagram på våra vinylskivor på jobbet, men nä.

Släppt på fantastiska Umor Rex.

Byron Westbrook Confluence Patterns

Ännu en skiva släppt på Umor Rex. Byro Westbrook gör ganska stökig musik och det behövs också ibland. Han släppte även utmärkta Body Confluence Hands In The Dark i år.

Jules Adventures & Explorations (Volume 1)

Jules är en hemlig person som mailade mig den här skivan för ett tag sedan. Allt jag vet är att hen är från Kolkata i Indien. Skivan består av två spår på sjutton respektive arton minuter, med ljuvlig långsam ambient med små melodier. Rekommenderas varmt.

Joana Gama I Luís Fernandes At The Still Point Of The Turning World

Musik som är släppt på Lawrence English Room 40  är i princip alltid värd at kolla upp. Joana Gama och Luís Fernandes är ett nya namn för mig. Elektronik, piano och stråkar. Stökigt och vackert.

Lea Bertucci Metal Aether 

Lea Bertucci har släppt ett flertal fina skivor men det här är min favorit. Stråkar och blås i ljuvlig drone. Dan Gibson och Dicke Landrys Fifteen Saxonphones typ. Släppt på NNA Tapes.

 

Annonser

Ett par skivtips 2

ÆOLUS A Retrospective

Aloha Got Soul är en skivetikett baserad på Honolulu vars mål är att introducera musik från Hawaii som de anser är förbisedd. Turen har nu kommit till Robert ÆOLUS Myers som gjort new age-aktig musik sedan 1982 fram till idag, och den här samlingen täcker åren fram till 2016. Aloha Got Soul upptäckte ÆOLUS tack vare den eminenta bloggen (och nu även skivetikett) Sounds Of The Dawn, som även hjälpte dem att få kontakt med honom.

Mycket fin samling och musiken är mer varierad än man kanske väntar sig av en samling med new age-musik. Mer läsning om skivan och dess tillkomst här.

Serge Bulot Les Légendes De Brocéliande

Tack vare Stroom.tv upptäckte jag nyligen den här fina lilla skivan, som finns för gratis nedladdning på bandcamp om man inte vill ha kassetten också. Inspelad 1981 av fransmannen Serge Bulot som gjort flera fina skivor, bland annat en split med Bernard Fevre.

MJ Lallo The Channeled Voice

Full Spectrum som drivs av musikern Andrew Weathers ger vanligtvis ut musik i drone/ambient/folk/experimentiell-genrerna ,typ. Och då relativt nyskapad musik. MJ Lallos The Channeled Voice är dock inspelad och släppt 1988 av Lallo själv. Röst (snarare än sång), Linn Drum och någon enstaka synt. Fourth Worldigt, spökligt, flummigt och ljuvligt.

Live Banana

Live är litet projekt av Josiah Steinbrick bestående av ett band som egentligen var musiker till Cate Le Bon under en turné. Inspirerad av Jon Hassel, John Cage, Arthur Russel med flera spelades skivan in live. Fyra spår på tjugofyra minuter, väldigt fin. Och jag har för mig att jag läste någonstans att Steinbrick kommer släppa en hel platta på Leaving Records i mars.

Heavenly Music Corporation Lunar Phase

Lunar Phase släpptes första gången 1995 med beskrivningen ”This album is compiled of material composed especially for st. giga, japan, a satellite broadcast radio station that transmits ambient music 24 hours a day, whose the programming is based around current tidal movements.” 

Nu återutges den av Astral Industries med ett betydligt snyggare omslag.

Outro Tempo: Electronic And Comptemporary Music From Brazil 1978-1992

Åh gud Music From Memory, aldrig ett snedsteg. Snart nya skivor med Suso Saiz och Gaussian Curve. Men först den här samlingen med brasiliansk musik, helt fantastisk. Läs intervjun med John Gòmez som sammanställt samlingen.

Conrad Schnitzler Filmmusik 1 and 2

Det finns så vansinnigt mycket musik av Conrad Schnitzler och det mesta är också bra, och herregud vad han var före sin tid. Filmmusik 1 och 2 är två kassetter som hittats i hans arkiv, märkta Filmmusik 1975 A och Filmmusik 1980 B. Ingen vet dock om det finns några tillhörande filmer, bra är det i alla fall.

Master Wilbur Burchette

För något år sedan återutgav Numero Group Master Wilbur Burchettes skiva Mind Storm, nu finns fem till av de skivor han gav ut på egen hand under sjuttiotalet. Läs mer om hans musik här.

Hans Appelqvist Swimming Pool (släpps 24/2)

Hans Appelqvist är och förblir en av mina favoritmusiker. Jag blev något förvånad över att det gått så många år sedan förra skivan gavs ut, och som jag gillade väldigt mycket (skrev om den här).  Och den här skivan är lika fin den. Noterar också att min favoritlåt från den skivan När solen dör dyker upp i ny skepnad under namnet Swimming Pool 17.

Intressant nog så släpps skivan på den amerikanska kassettetiketten Orange Milk Records, och Appelqvist passar onekligen in i den världen, även om han alltid låter som just Hans Appelqvist och ingen annan.

Loto Retina Fiction (släpps 24/2)

På samma etikett släpper även Loto Retina sina nya skiva, en musiker som jag följt ett tag och som jag verkligen gillar.

The Necks Unfold 

The Necks släpper sin nya på Editions Mego vilket känns helt naturligt. Fyra spår mellan femton och tjugo minuter långa. Bra som alltid.

Ramzi Phobiza ”dia” Vol. 1/Phobiza ”Noite”  Vol. 2

Ramzi eller Phoebé Guillemot som hon egentligen heter fortsätter med sin fourth world-aktiga house/ambient.