Tips

 

Kyle Bobby Dunn From Here to Eternity

Kanadensaren Kyle Bobby Dunn är en mästare på episk droneig ambient. Fem år sedan förra skivan, följer han upp med en tre timmar lång skiva med en massa gästmusiker som Mark Nelson, Loscil och Maryam Servin. Dunn använder sig huvudsakligen av elgitarr men det förekommer även stråkar piano, syntar och annat. Skivan är som sagt tre timmar lång, men håller definitivt för sträcklyssning och kan i dessa dagar med jakt på snabba kickar vara nyttigt att ta sig an. Enligt Dunn själv är skivan ett försök att sammanfatta den eviga konflikten av interna motstridiga känslor som livet innebär. Släppt på Past Inside the Present som slipper en drös bra grejer framöver.

 

Gil Sansón / Lance Austin Olsen Works On Paper

Elsewhere drivs av Yuko Zama, här finns en intervju där hon förklarar varför hon startade sin etikett. Hon är även väldigt iblandad i Erstwhile med sin man Jon Abbey och Gravity Wave. som drivs av Michael Pisaro. Jag rekommenderar i princip allt på dessa etiketter, men nu handlar det om Works on Paper. Gil Sansón är från Venezuela och Lance Austin Olsen från Kanada. Deras första samarbete började när Olsen målade omslaget till Sansóns ‎Immanence, A Life.

Både Olsen har även på med måleri och grafisk konst och det var så de började samarbeta, sedan började de göra musik ihop. Först en låt’ A Meditation on the History of Painting’ från skivan Dark Heart på Another Timbre (ännu en etikett som är en musikalisk släkting till ovanstående etiketter).

Works on Paper består av fyra spår på drygt 30 minuter vardera. Det är två tolkningar av  de gör av varandras verk. Det är ett långsamt kollage av field recordings, röst, akustiska instrument och samplingar. En av årets finaste skivor.

Michael Pisaro Nature Denatured and Found Again

Apropå Pisaro och och Gravity Wave så har vi nu den här fyra timmar långa boxen, 20 låtar på 12 minuter vardera. Skivan är inspelad mellan 2011 och 2015. Skivan består av field recordings längs med Grosse Müh-floden i Österrike. Musiker som medverkar är Antoine Beuger, Jürg Frey, Marcus Kaiser, Radu Malfatti, André Möller, and Kathryn Pisaro. Jag hade nog bara koll på Jürg Frey innan som släppt en drös bra skivor på Wandelweiser och Another Timbre

Instrumenten är flöjt, oboe, cello, trombon, klarinett, elgitarr men Pisaro har även sine tones och annat så det är stundtals ganska droneigt och svårt vad som är field recordings och vad som är instrument. Nåväl fyra ljuvliga timmar musik och ljud.

 

Flussphoto.jpg

 

 

JAB Erg Herbe

John Also Bennett har varit inblandad i mycket som jag gillar på i sistone, Thoughts Of A Dot As It Travels A Surface på Shelter Press tillsammans med Christina Vantzou var soloskiva han också medverkar. Och trion Forma, vars senaste skiva SemblanceKranky var bra. Hans första soloskiva släpps nu på just Shelter Press.

Det tog honom nästan tio år att komma fram till den här skivan, vilket jag förstår den är verkligen speciell. Målet var att skapa en trevlig, konstig och omtänksam musik. Han har varit med på en massa skivor och spelat in eget men känner först nu att han lyckats åstadkomma något han kan som känns rätt.. Typ motsatsen till vårt trötta samhälle och kanske därför som jag älskar det.

De är en blandning av elektroniska och akustiska instrument. En fantastik mix av ambient, new age och amerikansk minimalism som La Monte Young, Terry Riley, Jon Gibson bland andra. Han är även inspirerad av Pauline Anna Strom, Phill Niblock, Laurie Spiegel och alldeles nyligen avlidna Dominique Lawalrée. Tveklöst en av årets skivor.

 

Black Zone Magick Chant Voyage Sacrifice

Ännu en skiva på Shelter Press Black Zone Magick eller Maxim Primault som han heter har släppt ett par skivor tidigare. De har varit en blandning av jazz, dub, dancehall och elektronik. Det här är dock den jag gillar bäst, kanske för att den är lite lugnare. Tre spår, två drygt 10 minuter och en på 22. Ganska mörkt och murkigt på de två första spåren medan det tredje är något ljusare, lite Tomoko Sauvage på Discrepant typ. Deep listening rekommenderas.

Här är en intervju där han pratar lite om inspiration med Shelter Press ena halva Bartolomé Sanson.

 

Joachim Nordwall Communication is the Key

Joachim Nordwall är inblandad i så mycket bra grejer att det nästan är löjligt. Två av mina favoritskivor där han är inblandad är nog de två soloskivorna på  Entr’acte Soul Music 1 och 2. Nu släpper han en tredje, dock med ett gäng gäster. Ett sjukt gäng skulle jag vilja säga, Gabi Loconcy på två spår, hon är ett geni även om kan inte gillar att kalla folk på genier, John Duncan, Coppice, Kevin Drumm och Tim Barnes och Jeph Jerman medverkar också. Sjukt sjukt sjukt.

 

Vanessa Rossetto You & I Are Earth

Vanessa Rossetto är ännu en av mina favoriter de senaste åren. Hennes senaste skivan är utgiven på nystartade Tone Glow som ju annars är en fantastisk blogg för intressant musik och konst. Rossetto arbetar i princip alltid med field recordings, inte nödvändigtvis vackra naturljud utan det kan vara stadsljud, även människor som pratar. Den här skivan öppnar med den 22 minuter långa The Dirt  där Vanessas mamma berättar om minnen från andra världskriget. Sedan följer tre spår till mellan nio minuter och en kvart, med stråkar, oljud, kollage och field recordings. sjukt bra.

 

Broshuda You’ll Always Stay Beautiful

Broshudas förra skiva Jemi var lite av en favorit förra året, ett lite stökigare Visible Cloaks, även Fatima’s Dream var fin. Nya skivan är släppt på No Corner som ju brukar släppa bra dub, techno och grime typ. Den här består dock av två spår på 15 och 17 minuter, egentligen en 33 minuter lång meditation över internet, självhjälp där han bland annat använder textuppläsning av självhjälps-twitter-botar.

Det låter digitalt, ödsligt och vackert. ”Spend time with your parents, look up from your because one day they won’t be there”.

 

Sora Re.sort

Återutgivning av en skiva som släpptes på cd 2003. Sora aka Takeshi Kurosawa samplar och klipper ihop ett somrigt kollage.

”Soothing cut-ups and analogue collages for dreamers in the summer breeze”

Skulle kunnat låta daterad men har åldrats riktigt fin. Släppt av Mitsuko & Svetlana Records men WRWTFWW sköter distributionen, deras nästa släpp är för övrigt en riktig godbit.

 

 

 

E B U Hinge

No Corner släpper även E B U sin debutskiva. En ljuvlig mix av pop, elektronik och ambient.

 

Fabio Perletta Hesitant

Italienarien Fabio Perletta har släppt en massa bra skivor, ambient, ljudkonst, drone och elektroakustiskt typ. Har driver även etiketten 901 Editions som låt på is ett tag men som han nu dragit igång igen. Hans senaste skiva, eller kassett är dock släppt på Dinzu Artefacts.

”An attempt to present sound as it is, not attached to anything but itself, yet far away from being a document or a representation of something.”

16 korta avskalade spår av ekon, knappa rytmer, något som släpas, ljud som knappt hörs,  knäppande ljud, regn? Jag vet i fan men jag älskar det.

 

øjeRum Syv Segel/Nattesne/on the swollen lips of the horizon

Paw Grabowski aka øjeRum bor i Köpenhamn och är en sån där produktiv jäkel som släpper massa kassetter och skivor. Det håller dock alltid väldigt hög klass. Ibland är det akustiskt gitarr och sång om än tyst och väldigt långsamt, ibland kollageartad loopad ambient och ibland mer droneigt.

De senaste är släppta på Line Imprint, Eilean och Obsolete Future. on the swollen lips of the horizon består av två spår på 30 respektive 22 minuter. Det är två liveimprovisationer på en synt och lite effekter. Syv Segl Obsolete Future består av sju spår som är ovanligt melodiösa. Tredje skivan Nattesne Eilean Records består av 15 kortare spår med akustisk gitarr, stråkar och drone.

Snart släpper han ännu en skiva på Shimmering Moods Records

 

 

 

 

Silentwave The Scenery That Was Forgotten

Japanske Yoshinori Noguchi har släppt ett gäng fina droneskivor och hans senaste på Rusted Tone Recordings. Fem spår på 47 minuter för den som gilla Celer och Forest Management.

Wil Bolton April Spiral

På samma etikett som ovanstående släpper Wil Bolton sin senaste skiva. Han levererar alltid. Här är en liten intervju inför senaste skivan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Hösttips

 

 

 

 

 

 

Här är några skivor som jag tänkt att skriva om i ett par månader, men jag har inte riktigt haft ork och världen brinner så varför ens bry sig?

 

Wanderwelle Gathering of the Ancient Spirits

Skivetiketten Silent Season har under drygt tio år levererat ambient och dubtechno från skogarna i Kanada. Nu släpper de Wanderwelles andra skiva, den första var fin men den här är verkligen min kopp te. Mindre dubtechnovibbar än på första och betydligt lugnare. Inspirerade av Paul Gauguins sista år i livet i Polynesien.

Field recordings, stilla rytmer och exoticakänsla. Om man gillade Ross Alexanders Memorias Vol​.​1 – Bugandan Sacred Places, de två skivorna på Island of the Gods (Black Merlin släpper för övrigt snart en ny skiva där), Mike Coopers ambientexoticaskivor och Andrew Peklers Tristes Tropiques  (och hans sound map Phantom Islands!) så bör man genast skaffa den här. Här pratar de lite om inspirationen till skivan.

Mårble Elixir Of Immortality

Mårble släppte ju nyligen en väldigt fin skiva på Not Not Fun. Nu är det dags för en uppföljare på en nystartad etikett som heter Natural Selections som är en underetikett till Nummer Music. Nya skivan fortsätter väl lite i samma spår som förra, det är kanske inte musik man väntar sig av en från Sibirien direkt, eller så är det jag som är fördomsfull. En blandning av fourth world, ambient, jazz, hip-hop och house. Kanske något mer dansant är Diego. Riktig jäkla fin.

Fredfades & Eikrem Grønlandsūtraen

Jag upptäckte nyligen Mutual Intentions i och med Kristoffer Eikrem & Bendik Baksaas fina Duets nu har samma etikett gett ut en kassett med samma Eikrem från Duets på trumpet och kalimba och en Fredfades på elektronik, percussion och annat. Musiken spelades in för diktsamlingen Grønlandsūtraen av Fredrik Høyer, en diktsamling om:

”anxiety associated with the climate crisis, the fear for smaller things such as everyday small-talk, the daily struggle to get out of the bed, and the fear for falling into patterns and repeatedly doing the same things. Grønlandsūtraen is the sūtra of worries – about the repeating thoughts constantly grinding inside your head, that spins round and around, over and over again.”

Jag har inte läst diktsamlingen men musiken är väldigt vacker. Lite ambient, new age kosmiche, elektronik och lite jazz.

Jake Muir Lady’s Mantle 

Detta är Jake Muirs tredje skiva, den första släpptes 2016 under namnet Monadh på Further Records och för ett drygt år sedan släppte han AcclimationDragon’s Eye Recordings då under sitt egna namn. Den nya skivan är släppt på Sferic som bland annat släppte Space Afrikas senaste skiva.

Det vackra omslaget ser ut som en havsbotten och musiken låter som att den är inspelad just där. Den är inte helt olik hans två tidigare skivor, dock är den här betydligt ljusare. Ibland hörs små spår av dub. En av årets finaste, perfekt svalka i soffan.

The Parels ‎Mineral Kingdom

Den här skivan släpptes förra året men jag lyckades missa den då. The Parels består av Jim Godall och Eddie Ruscha. De har båda släppt rejält med skivor genom åren, detta är dock deras andra skiva tillsammans. Den första släpptes på kassett av finska Lal Lal Lal Records så även denna, fast på vinyl. Musiken är en ljuvlig blandning av exotica, ambient  och extremt långsam pop. Som om Sun Araw skulle spela covers på låtar av Lieven Martens och släppas på Discrepant.

Kolla även in Ruschas Only Thingz

Various ‎Neptunalia

Anledningen till att jag fick upp ögon och öron till Lal Lal Lal Records är den här nya samlingsskivan med undervattensambient med favoriter som David Edren, H. Takahashi, Olli Aarni, Ilpo Numminen, Marja Ahti (Tsembla) och  Miaux. Riktigt fin. Skivan är för övrigt släppts tillsammans med Ikuisuus.

Matti Karjalainen & Unto Laine ‎Electronissimo Avantgardissimo

Ikuisuus har även släppt  den här skivan som spelades in 1973 på the laboratory of the Department of Electronics of Tampere University of Technology (TTKK), av två finska herrar. En kakafoni av ljud och oljud och självfallet alldeles ljuvligt.

Cameron Stallones & Noel Meek ADVENTURES IN OBJECT​-​HOOD!

Husguden Stallones slipper  skiva tillsammans med Noel Meek som bland annat driver End of the Alphabet Records. Stökigt och vackert! även den här är släppt på Ikuisuus.

Blessum Blessum

Släppt på Vrystaete som är en underetikett till Enfant Terrible. Drygt en halvtimme vacker orgeldrone.

”This is what happened when Keimpe Koldijk (one half of Bebe Fang) and Wouter Venema (musician and visual artist) locked themselves up during the summer 2011 in a 14th century church in the village of Blessum. This Frisian village, in the northern part of Holland, consists of less then 100 inhabitants. In this tranquil and withdrawn environment the musicians recorded their improvisations on the church organ (which is the second oldest in Europe)… accompanied with subtle electronics and a few other instruments… the result is a stunning experience of free spirited music … meditative soundscapes, lo-fi ambient music and drones including accidental recorded sounds of the surroundings during the sessions… all of this has a charming lo-tech and “live” feeling which only enhances the listening experience… turn off the lights, light a candle (or a few), lie down and let go…”

Foresteppe Mæta 

Foresteppe är från Ryssland, som så många andra av dagens ambientmusiker. Han nya skiva är släppt Eilean RecordsDet är knastriga melodiösa loopar, inget nytt kan tyckas men jag tycker att han lyckas göra något eget och personlig av det hela. Påminner lite om Federico Durand vissa stunder, väldigt fint.

The Prairie Lines Today Leap And Stop Time

Nästa skiva är också släppt på Eilean Records av en Bill Lawden från England, ingen jag bekantat mig med förut men han har tydligen släppt musik sedan 2005. Detta är knastrigt och loopigt med mer traditionella instrument.

Aaron Martin Touch Dissolves 

Mathias Van Eecloo som driver Eileen Records lyckas på något märkligt vis även ha tid att driva Ikki Books som släpper skivor med fotoböcker till. Jag har dock bara bekantat mig med musiken som i princip alltid är värd att kolla upp. Senaste skivan är av Aaron Martin, som bland annat är känd för att göra vacker drone/ambient medelst cello. Så är fallet här också även om andra instrument också är inblandade. En av hans bästa hitintills.

Omni Gardens West Coast Escapism

Steve Rosborough brukar vanligtvis göra musik under namnet Soothsayer och ligger bakom etiketten Moon GlyphNu släpper han en skiva under nytt alias och den är lätt det bästa jag hört av honom. Sju låtar på 31 minuter, bara att köra på repeat. Som om Iaso släppt en skiva på Leaving Records. Släppt på Holodeck Records.

Forest Management 21st Centrury Man

En av mina absoluta favoritmusiker de senare åren släpper uppföljare till Encounter även om han släppt en mängd kassetter och digitala släpp emellan. Omistlig drone och ambient.

Joaquín Gutiérrez Hadid Sustain

Argentinaren Gutiérrez är en ny bekantskap men släpper man en skiva på Richard Chartiers Line Imprint så lyssnar man. Skivan bygger på en platsspecifik ljudinstallation, resultat är en lyssningsvärd skiva.

Masaya Kato Contact 

Masaya Kato har släppt lite musik tidigare men det här är den första jag lyssnat på. Skivan är inspelad på ett Fender Rhodes-piano och ”layers of magnetic noise derived from tape reels, vinyl, 8mm film and VHS”. Extremt lugn och stilla musik och tveklöst ett av årets vackraste album. Släppt Whitelabelsrecs.

Broken Chip Maybe Sometimes She Haunts

Kate Carrs Flaming Pines släppte nyligen en perfekt liten syskonskiva till Katos Contact, nämligen en skiva av Broken Chip. En fullängdsdebut av en australiensare vid namn Martin Palmer. En loopad Moog sub37 genom ett Tapecho och ut kommer vackra melodier.

H. Takahashi Escapism/Low Power

Min absoluta favorit de senaste åren släpper först en ny skiva på Chihei Hatakeyamas White Paddy Mountain vilket känns helt logiskt. Ett par veckor senare släpper han ännu en skiva, då på Not Not Fun.

Jag känner mig minst sagt bortskämd. Takahashi gör all sin musik på sin Iphone, och han gör den vackraste musik jag vet. Vad man använder för prylar spelar verkligen inte något roll för utfallet, eller jo kanske ibland. Musiken fantastisk, oftast stillsam men även lite Snd-vibbar på de här två senaste skivorna. Ska allt av honom genast om ni inte har gjort det tidigare.

Magnétophonique Une Cartographie Idéale

En annan favoritmusiker är Baptiste Martines och hans Les Halles som ju även släppt ett par plattor på Not Not Fun. Han bodde under en period med Charles Belpois och har släppt ett par splitskivor ihop, han gör musik under namnet Magnétphonique. Det är någon slags märklig samplingsbaserad exotica och det är alldeles ljuvligt, och nu har Not Not Fun gett ut en liten samlingskiva med honom. Rekommenderas varmt.

R Girardin Emotional Music

Palto Flats som ännu inte gett ut en dålig skiva, vare sig det är gammal eller ny musik, gav nyligen ut R Girardins debutskiva. Han jobbar normalt sett med något så ovanligt som en location scout i Los Angeles, jag vet inte om det märks i musiken men märklig är den i alla fall, och vacker. Påminner stundtals om något som skulle kunnat ges ut på Orange Milk Records 

Max Ananyev Water Atlas 

Ryska Max Ananyev har släppt ett par skivor men det här är den första jag hört. Släppt på Serein. Tema vatten och atlas. Ananyevs huvudinstrument verkar vara gitarren och de tidigare skivorna verkar framför allt haft traditionell instrumentering. Här förekommer både piano och gitarr men även vissa dronepassager. Mycket fin.

La Plimbare l a p l i m b a r e

Ok den här skivan är helt fantastisk. Rumänskan Diana Voinea kallar sig för La Plimbare och skivan med samma namn är hennes debutskiva. Den har tydligen släppts förut men nu återutger Weareacr hennes skiva på kassett med tre remixer och omarbetningar av Endurance, Nate Scheible och Rui P. Andrade. Det handlar mycket om field recordings men det är svårt att veta vad som är vad. Känns definitivt som något Lieven Martens skulle kunna tänkas sig att ge ut. Kolla även upp allt med Carlo Giustini en fjärde skiva här också. som även han släppt skiva på Weareacr.

Kajsa Lindgren Womb 

Mer skivor med vattentema! Denna gång av svenska Kajsa Lindgren som är kompositör ljudmakare. Här kan man höra mer om skivan i Elektroniskt i p2. Även detta är en av årets finaste skivor, kolla även in remix-ep’n med bidrag av Teresa Winter och Felicia Atkinson.

7FO 竜のぬけがら Ryu no Nukegara

Ny skiva av 7FO! Denna gång på EM Record Som vanligt en alldeles briljant bladning av dub, ambient, electronica och jag vet inte vad.

Yaffle A Night of the Worried

Fina Kit Records har startat en liten underetikett som heter Kit Jr. Första släppet kallar sig Yaffle bor i Moskva och designar vanligtvis spel. Skivan består av 11 korta elektroniska vinjetter, mycket fint.

Otherworld Mad Wee Light

Andra släppet på Kit Jr är av Otherworld eller Kay Logan som hon egentligen heter. Hon bor i Glasgow. Musiken här är också elektronisk men betydligt mörkare än Yaffles, men väldigt fin även den.

 

 

 

Vintertips 2

a0116657091_10Bill Seaman The Epiphanies 

Bill Seaman släpper sin andra skiva det här året, förra skivan släpptes på Eilean Rec. och den nya skivan är släppt på Fluid Audio. Den är snäppet lugnare än förra skivan annars känner man igen soundet, blås, stråkar, piano och syntar samt andra ljud som Seaman samlat på sig i sitt ljudbibliotek och sedan bearbetat. Att Craig Tattersall medverkar på skivan är en kvalitetssäkring. Det är dimmigt, brusigt och mycket vackert.

High Aura’d No River Long Enough Doesn’t Contain a Bend

High Aura’d är av John Kolodij och hans skivor brukar vara droneiga, så även stundtals på senaste skivan. Men gitarren är mer framträdande här, en mörkare Scott Tuma typ. Ett tonsatt Amerika efter att den där dåren ödelagt både USA och resten av världen. Skivan är instrumental bortsett från sista spåret, Red Rocks där Angel Olsen bidrar med sång. Släppt på Debacle Records.

Ned Milligan Nature Always Needs Improving 

Ned Milligan driver skivetiketten Florabelle Records där han nyligen gett ut sin fjärde skiva. Han är inspirerad av favoriter som Chihei Hatakeyama, Federico Durand och Philip Corner. Musikaliskt låter det väl mest likt Durand.

Olli Aarni Nielu

Den fantastiske Olli Aarnis nya skiva är släppt på Florabelle Records, precis som ovanstående. Aarni är en mästare på droneig ambient, detta är nog  hans bästa skiva sedan Muoviasom inte var så droneig, men dock väldigt fin.

France Jobin Scènes 

France Jobin är en kanadensisk musiker/ljudkonstnär, hon har släppt ett flertal skivor och detta är hennes tredje på Line. Jag har inte koll på allt hon har släppt men gillade verkligen hennes förra skiva Singulumoch Scénes påminner något om den. Högkvalitativ ambient.

Miguel Isaza Macondo

Miguel Isaza har också släppt ett gäng skivor, detta är dock den första på Line. Jag gillade  hans skiva på White Paddy Mountain och detta är väl lite samma stuk. Field recordings, atonala toner, inte helt lättlyssnat men väl värt besväret.

Patrick Cowley Afternooners

Del tre av Dark Entries  samlingar med gama porrfilms-sountracks av Patrick Cowley. Jag var först skeptiskt och tänkte att väl inte skulle ge ut en tredje skiva som var lika bra som de andra, men jo det gick tydligen. Intressant läsning här.

Geoffrey Landers 1 By 1

Music From Memory går alltid att lita på, detta är kanske inte deras bästa släppt men ändå väl värt att lyssna på, om du till exempel uppskattade deras samling med Michal Turtle  och även Patrick Cowley.

Snow Palms Origin and Echo

Snow Leopards består bland annat av Dave Sheppard som bland annat släppt ett par fina skivor med Pete Astor under namnet Ellis Island Sound. Snow Palms släppte sin första skiva för fem år sedan, den nya är en utmärkt fortsättning på den. Väldigt inspirerad av Steve Reich, vilket är bra.