Sommartips 2018

 

 

Hiele Martens Lips & Un Canto della Tonnara

Roman Hiele driver bland annat skivetiketten Ekster där han släppt ett gäng bra skivor båda sina egna och andras. De tre samlingssskivorna de har släppt är riktigt bra, jag brukar tycka samlingsskivor är tråkiga men så är inte fallet här. Den här skivan har han spelat in tillsammans med en av mina husgudar Lieven Martens, och den är även utgiven på hans etikett Edicoes CNSkivan består av nio spår på drygt trettio minuter, där den sista är tjugotvå minuter lång. Field recordings, små melodier på diverse instrument och en sång om fiskare framförd på italienska av Hiele (tror jag). Helt omöjligt att försöka beskriva musiken men den är förstås livsnödvändig.

Berko Help

Första gången jag hörde Andrew Wilson var 2013, då han under namnet Andras Fox släppte en liten houseskiva med Oscar S Thorn som heter Embassy Café. Sedan dess har han släppt ett gäng skivor under olika namn. Favoriterna är nog 69 som han släppte under namnet Wilson Tanner tillsammans med John Tanner som gjort en fin skiva under namnet Eleventeen Eston (äntligen ny skiva på Growing Bin snart!). Och Overworld som A.R.T Wilson på Growing Bin.

Dessa skivor har varit lite åt ambient, new age och house hållet. Historien om tillkomsten av den här skivan lyder som så, att Lieven träffade Andrew en dag i Tokyo. Andrew berättade att han var väldigt förtjust i Youtube-videos med lastbilsolyckor, djur som attackerar människor och bloopers. Dessa videos brukar han sampla och göra små dronestycken av. Lieven tyckte det lät som en bra idé att ge ut vissa av dem. Det låter galet men det är vackert.

Gonçalo F Cardoso Impressões de uma Ilha (Unguja)

Gonçalo F Cardoso driver bland annat skivetiketten Discrepant och släpper även musik under namnet Gonzo. Den här gången släpper han under sitt riktiga namn på Lieven Martens Moanas Edicoes CNLieven kallar skivan en modern exoxtica-skiva, ett epitet han normal inte gillar. Skivan består av field recordings från en en månads resa i Zanzibar. Nästan allt på skivan består av field recordings och väldigt lite är manipulerad i efterhand. Det är sjukt vackert och det händer faktiskt ganska mycket. Fåglar, syrsor, vågskvalp, en Cikada sjunger duett med en flöjt. Perfekt skiva att ligga på soffan och drömma sig bort utan att behöva lämna soffan.

Francesco Cavaliere Xylomania

Fjärde släppet på Edicoes CN denna månad är en liten skiva av ännu en av mina favoriter nämligen Francesco Cavaliere. Den har givits ut förut men denna här gången med två extralåtar. Så nu är det fyra spår av datorexperiment. Ett program PRAAT använt för att att manipulera röster, sen skriver han något om hans besatthet av Xylofoner, jag vet inte riktigt men fint är det.

Michal Turtle Return To Jeka

Music From Memory släpper åtta låtar inspelade mellan 1983-1985 med Michal Turtle, de har ju som bekant tidigare släppt en tolva och en samlingsskiva. Det är plastig åttiotalsfunk, skev pop och lite smådubbigt. Trevligt.

Meyers Struggle Artist

Meyer drive etiketten Sympathy Limited och släppte för två år sedan Negative Space (1981-2014) en konceptskiva om en svår sjukdomstid och en nära döden upplevelse. Nya skivan Struggle Artist handar om tiden efter, inspelad på lunchraster och i väntrum på sjukhuset. Nu arbetslös i en hård nyliberal värld. Båda skivorna rekommenderas varmt, lite som ett lite kantigare Visible Cloaks, nya skivan är utgiven Shelter Press som går från klarhet till klarhet.

Pablo´s Eye Spring Break 

Apropå klarhet till klarhet så börjar Stroom Tv bygga upp en riktigt fin katalog. Pablo´s Eye består av Axel Libeert. Pablo´s Eye har existerat sen slutet av åttiotalet och håller fortfarande på, de gjorde tydligen en grej på Tate Modern nyligen. Spring Break är den första samlingen av tre på Stroom Tv. Stroom TV’s Ziggy Devriendt har har valt ut låtarna och fokuserat på deras lugnare låtar. Riktigt fint, det gäller även andra skivan som släpps i slutet av Juni.

Halftribe For The Summer, Or Forever

Halfttribe är en ny bekantskap för mig, en irländare som släppt ett par skivor tidigare. Den här är släppt på den ryska etiketten Dronarivm och är tänkt att vara ett soundtrack till sommaren. Musiken är lika vacker som omslaget, och det var det som fick mig att upptäcka skivan. Vågskvalp, fågelkvitter och vackra melodier. På låten Immaginery Lines tycker jag mig höra en dov flöjt vilket får mig att tänka på Les Halles sen dyker en pianoslinga upp, och det låter inte längre som Les Halles men fint är det.

Yialmelic Frequencies Yililok

Andra skivan från Diva Dompé, även denna är släppt på Leaving Records. Ambient, new age och interdimensional är taggar på henne bandcamp, och det låter verkligen som om musiken kom från en annan planet. Sjuttiofem minuter lång så den kräver tålamod, riktigt fin.

Celer Something Cathartic 

Vad ska man säga ännu en skiva med Celer den här gången på Polar Seas Recordings som nyligen släppte Hakobunes Obelisk. Det är som vanligt sjukt bra.

Andrew Tasselmyer Places Real and Imagined 

Andrew Tasselmyer gör vanligt vis god ambient i gruppen Hotel Neon med sin bror och en vän. De har precis släppt en ny skiva Means of Nothing. De här är dock en soloskiva släppt på Polar Seas Recordings. Den är mer field recordings-betonad och fragmentarisk än Hotel Neons musik. En låt heter The Shore On Stockholm’s Harbor, kul.

Takashi Kokubo A Dream Sails Out To Sea (Get At The Wave)

I slutet av Augusti släpper Lag Records den här skivan av Takashi Kokubo. Den spelades in 1987 som en del av en marknadsföring för en luftkonditionering. Jag har tidigare bara lyckats ladda ner Get The Wave tidigare men nu ges den alltså ut remastrad med ett sexton minuters extra tidigare outgivet spår Ocean Breeze som spelade in samtidigt som de andra låtarna. Det går inte bli mer somrigt än så här, vågskvalp fågelkvitter och fantastiska melodier.

The Ivytree Unburdened Light

Ivy Tree är Glenn Donaldson, en man vars musik jag lyssnat på sedan början av år 2000, via Jewelled Antler Collective släppte de och skapade allt från pop, folk till ambient ibland allt på en gång. Under ett par år i början av 2000-talet hade Donaldson ett soloprojekt som han kallade Ivytree och ibland Birdtree.

Det var soloinspelningar inspelade utomhus i bästa Heron-style. Sean McCann som är ett gammalt fan frågade Donaldson om han hade lust att släppa en samlingsskiva med det här projekt, vilket han ville. Vackert som fan. Läs mer om det här. Här finns ett par skivor till.

Grouper Grid Of Point

Ny skiva av Grouper, sju spår på tjugotvå minuter. Avskalat, sång och piano. Hon är unik och fantastisk. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Här är en ny intervju med henne.

”I like exploring discomfort, “mistakes,” what happens when they are left in, incorporated. Silence is a mistake, we’re supposed to cut out the negative space on an album, in a conversation. I think I’ve spent much of my life feeling like I was a mistake, needed to change myself in order to fit in, which of course would involve talking more or better. Still struggle with it. I suppose in the silence there is a lot of trying to come to terms with myself, examining a need for slowness and space. This music is a room that I take care of, I help decide what is accepted. Here distortion and mistakes, silence, deep sadness and misunderstanding, they all have a place. They all fit in to the pattern.”

Les Halles Zephyr

Les Halles musik är bland den vackraste som finns och jag trodde nog inte att han kunde toppa förra skivan,men det kunde han visst. Den här skivan är tydligen helt och hållet skapad på en dator, men det är en otroligt varm och mjuk flöjtfest. Helt allvarligt bland det vackraste jag någonsin hört.

Lucrecia Dalt Anticlines

Colombianska Dalt släpper sin nya skiva på RVNG Intl. Inspirerad av bland annat Laurie Anderson skapar hon fjorton ganska korta metalliska ambientpoplåtar. Underbar ljudbild och fina och lite obehagliga låtar.

Mary Lattimore Hundres Of Days

Lattimores nya skiva är släppt på Ghostly.

Jag har hört några av hennes tidigare skivor och de bra men den här är riktigt bra. Hennes huvudinstrument är harpa, men syntar och annat. Det påminner lite om Colleens debut, om än inte med lika mycket loopar, fantastiskt vacker, i synnerhet melodin i Hello From the Edge of the World.

Deadline Paranoia 1/3

Ongehoord drivs av Jeroen Vermandere och är en relativt ny etikett belägen i Holland. Fokus på utgivningen experimentell musik som gavs ut på kassett på åttiotalet. Ännu en sådan där etikett kan tyckas det det finns hur mycket bra skit som helst där ute, så keep them coming säger jag. Första släpper kom i November förra året var den utmärkta samlingen Nirvana av gruppen Narwal. Andra släppet är det första av tre skivor med en grupp som heter Deadline Paranoia, skivan heter helt enkelt Deadline Paranoia 1/3.

Bandet existerade mellan 1986-1988, de var flera stycken och spelade minst fyra instrument var på inspelningarna. De använde field recordings, analoga instrument och syntar. Innan de spelade in så rökte de tydligen på rätt så rejält. Det låter lite som ett sömnigt Naffi Sandwich på, det vill säga alldeles underbart.

Sugai Ken Tele N Tech Da

Sugai Kens nya är släppt på Discrepant. Han fortsätter på samma lysande spår som tidigare, lite mer röstsamplingar från japansk  radioteater dock. Självklar omistlig.

Tasos Stamou Musique con Crète

Ännu en skiva på Discrepant nu av en ny bekantskap, en herre från Grekland. Stamou fick ett treårigt konstnärsresidens på Kreta. Han åkte dit under tre somrar och spelade in miljön, lokala musiker och komponerade elektroniska kompositioner. Av detta blev det ett ljudkollage. Mycket behaglig lyssning,

Pali Meursault Stridulations/ Échos

Och så tredje släppet från Discrepant. Meursault är också en ny bekantskap, han är kompositör, ljuddesigner och elektroakustisk musiker. På Stridulations har han samplat insekter, fladdermöss, fåglar och improviserat med elektronik under tre år. Det resulterade i den här ljuvliga skivan.

Mersault har nyligen släppt ännu en skiva, den består av field recordings från en festival i Lyon. Musik avStephen O’Malley, Clara De Asís & Laura Vasquez, and Bear Bones, Lay Low mfl. Detta har Meursault sedan gjort ett kollage av. Riktigt bra.

Ragnar Johnson Crying Bamboos: Ceremonial Flute Music from New Guinea Madang

Den här musiken, precis som all musik jag skriver om här, är den totala motsatsen till den vidriga nyliberala verklighet som är vår samtid. Detta är så vackert och så skört. Som om Moondog hade vuxit upp i Nya Guinea istället för i New York. Detta hjälper mig att härda ut all skit, detta poesi och en jävla massa tv-serier.

Kolla även in den förra skivan Ragnar Johnson Assisted By Jessica Mayer ‎Sacred Flute Music From New Guinea: Madang / Windim Mabu

Joanne Forman Cave Vaults of the Moon

Seance Centré är igång igen. Den här skivan spelades in 1987 och beskrivs som om Pep Llopis hade gjort musiken till The Wicker Man. Och det är faktiskt en mycket träffande beskrivning.

Sam McClellan Music of the Five Elements

Nästa skiva är också från Seance Centré. Ett spår på femtio minuter. Inspelad 1982, påminner mig om Jordan De La Sierras Gymnosphere fast framfört på synt och akustisk gitarr. Sjukt fin.

Chris Reimer Hello People 

Chris Reimer var gitarrist i det utmärkt skeva gitarrbandet Women. 2012 dog Reimer i sömnen endast tjugosex år gammal, av ett hjärtfel. Samma år släpptes en väldig fin samlingsskiva The Chad Tape som bestod av några av hans soloinspelningar som mest bestod av vackra instrumentala fragment. Nu sex år senare släpps Hello People, lika vacker den. Pengarna för skivförsäljningen går till en insamling för utbildning för ungdomar i dans och musik. Chris Reimer Legacy Fund Society

Kali Malone Cast of Mind

Kali Malone är från USA men bor och pluggar i Sverige, hon studerar på Kungliga Musikhögskolan. Hon har bland annat spelat in skivor med Ellen Arkbro och Caterine Barbieri. Hon driver även etiketten Xkatedral  (har jag för mig). Hon har nyligen varit ganska omskriven för Organ Dirges 2016-2017 släppt på Ascetic House, ett måste om du gillade Ellen Arkbros senaste. Cast of Mind är släppt på Hallow Ground som är baserat i Schweiz.

Den här skivan är något mörkare än Organ Dirges men också skitbra. Rekommenderas också om man gillar Sarah Davachi.

Graintable Heron

Heron är släppt på Ransom Note Records ett digitalt musikmagasin som utvecklats till skivbolag. James Cooke aka Graintable har tidigare mest gjort techno och instrumental hiphop. Fullängdsdebuten är dock mer åt ambienthållet. Det är dock en ganska varierad sådan, ibland mörk drone, ibland drag och Boards of Canada och tidigare Bibio, ibland påminner det om Oneohtrix Point Never. Den låter trots detta överraskande sammanhållen. Inte alls dumt.

Aqueduct Ensemble Improvisations On An Apricot

Detta är andra släppet på Last Resort  första släppet var ju G.S Schrays Gabriel. Den här skivan är lite annorlunda, inte så mycket Durutti Column här. Keith Freund som är huvudpersonen bakom projektet har släppt skivor med Trouble Books och ett par soloskivor. På den här skivan ville han låta lite som ECM under sjuttio och åttiotalet. Hans granne Stu brukade komma in och stämma hans piano och Freund gillade den musik han spelade när han stämde pianot.

Han bestämde sig för att bjuda in honom och ett par vänner till och spela in en skiva, resultatet blev väldigt fint och avslappad motståndsmusik.

”The recordings were made primarily in the summers of 2016 & 2017 (with a break in-between to mourn the triumph of neo-fascism as well as the passing of beloved pets). Ultimately I tried to follow the feel of those summer nights and the tranquility they offered. Open air or at least open windows, drifting along, you know”

Group Listening Clarinet & Piano: Selected Works Vol. 1

Group Listening är en duo av Sweet Babbo och en kille som heter Jones. De har studerat musik tillsammans på college och har nu bestämt sig för att göra en skiva ihop. Skivan består av covers med låtar av Robert Wyatt, Roedelius, Brian Eno och Arthur Russell bland annat . Musiken framför på piano och klarinett.Skivan är släppt på Prah Recordings. Här är en fin instrumental cover av Enos Julie With.

Peter Garland ‎Moon Viewing Music (Inscrutable Stillness Studies #1)

Peter Garland är en kompositör som jag inte har någon koll på, vad som fick mig att uppmärksamma den här skivan, var att det är William Winant som framför musiken. Han är en slagverkare som medverkat på Jon Hassells debutskiva, spelat med John Cage, Alvin Curran, Joan LaBarbara osv osv. Kolla in hans Five American Percussion Pieces.

Den här skivan är inspirerad av sex japanska dikter om månen, instrumenten består av tre gongs och en Tam tam. Garland har givit vissa instruktioner till Winant, som att ljuden från instrumenten måste få dö ut av sig själva. Det är långsamt, mullrande och otroligt vackert. Den påminner mig på något sätt om en av mina absoluta favoritskivor, Robert Turmans Flux.

Tourist Kid Crude Traces

Nytt släpp på Melody As Truth,

Tourist Kid har släppt ett par fina skivor förut, bland annat på insomnade Phinery. Det här är nog det stökigaste släppte på Melody As Truth, väldigt fin dock.

 

Annonser

Tips

 

 

 

Jonny Nash / Lindsay Todd Fauna Mapping

Första skivan som släpptes på Island of the Gods var Black Merlins Hiptonik Tradisi. Den här gången är det Jonny Nash och Lindsay Todd som besökt Bali, där Island of the Gods Daniel Mitchell bor. Jonny Nash har jag väl skrivit om förut, Lindsay Todd driver bland annat den utmärkta etiketten Firecracker Recordings. Konceptet är detsamma som på första skivan, field recordings från Bali och inspelningar av musiker från Bali som de använt som grund för den musik de själva gjort.

Den är något lugnare än Hiptonik Tradisi, drag av ambient, fourth world, dub och musique concrete. Allt samsas i den tjugo minuter långa The Gecko That Wore Its Skin Inside Out. Omslaget i sig, är precis som förra skivan, anledning nog att skaffa skivan.

E Ruscha V Who Are you

Eddie Ruscha som varit med i en mängd projekt släpper nu sin första soloskiva under eget namn. Han har ju bland annat släppt ett gäng utmärkta soloskivor under Secret Circuit. Det här är dock den som mest varit min kopp te så här på ålderns höst. I pressrealeasen nämns Vinny Riley, Wally Badarou, Gaussian Curve och Woo, och ja det låter verkligen som en blandning av dessa musiker. Låten Who Are You låter extremt mycket som Woo, och det kommer en singel med en version av just dem Woo Are You.

Det är enligt Ruscha själv hans mest personliga skiva, och ja den är riktigt fin.

Angophora Scenes

Australienska etiketten Ken Oath Records har släppt ett gäng housesinglar och en riktigt fin samling med lite lugnare grejer. Angophora består av Max Santilli och Jacob Fugar Scenes är första fullängdaren på Ken Oath Records, och den perfekt om du gillar E Ruschas skiva. Extremt somrig.

CV & JAB Zin Taylor Surfaceby

Ännu en skiva från Shelter PressChristina Vantzou och John Also Bennett. Vantzou har ju bland annat släppt ett gäng fina ambientplattor på Kranky, och Bennet är med i  Forma. På den här skivan har de tillsammans improviserat fram musik till en nittio meter lång väggmålning, där de använt målningen som ett musical graphic score (för trött för att komma på vad det heter på svenska). Mer information om skivan här.

Kilchhofer The Book Room 

Kilchhofer förra miniskiva Dersu  släpptes på Marionette Label där han även gör de fina omslagen till skivorna (bara bra skivor där för övrigt). The Book Room består av tjugo spår med ljuvliga rytmer, i samma stil som på Dersu, dock i ett lugnare tempo. Rekommenderas varmt.

Eblen Macari Música Para Planetarios

Ny skiva från Séance Centre, det är den mexikanske gitarristen Eblen Macaris skiva från 1987. Musiken på skivan var till för att spelas på ett planetarium. För dig som inte får nog av Finis Africae.

Terekke Improvisational Loops

Terekke släppte för ett par år sedan en lite ambient-ep, nu släpper Music From Memory en utökad version av den. Ett fint komplement till hans platta Plant Age .

Kuniyuki Takahashi Early Tape Works (1986 – 1993) Vol. 1

Del ett av av två i en samling med gamla kassettinspelningar som Takahashi spelade in som ung, ljuvlig mix av new age, ambient, house och new wave.

Mark Renner Few Traces

Ännu ett konstnärsskap som får världens uppmärksamhet tack vare RVNG Intl. Ett par spår låter som Go-Betweens medan det mesta är instrumentalt och åt ambienthållet. Mer av hans musik finns att upptäcka här  och mer är tydligen på gång.

Ursula K. Le Guin & Todd Barton Music and Poetry of the Kesh

Ännu ett omistligt släpp från Freedom To Spend. Skivan släpptes som medföljande kassett tills Lr Guins bok Always Coming Home, när den gavs ut 1985. Todd Barton gör musiken och Le Guin läser och sjunger på det påhittade språket Kesh. Påminner lite om Breadwomanskivan.

The Nightcrawlers The Biophonic Boombox Recordings

Ett Philadelphia-band som först bestod av två bröder och senare en tredje medlem. De släppte en drös kassetter på åttiotalet samt tre album, de var rejält inspirerade av Klaus Schulze och Tangerine Dream bl.a. Rekommenderar den här samlingen med musik från deras kassetter och samlingen Traveling Backwards med albumen. Intervju med Peter Gulsch här.

Grøn Ingen Skår I Frosne Haver

Ny fin kassett av Grøn aka Bjarke Rasmussen på sin egna etikett Infinite Waves. Fyra spår på drygt tjugo minuter ljuvlig ambient.

Ripperton Sight Being

Ripperton gör vanligtvis dansant musik men har till sin tredje skiva, under ett par år, samlat ihop tjugo spår på sjuttiofem minuter av årets finaste ambient. Släppt på ESP Institute.

Kyle Bobby Dunn The Searchers / Wayne Robert Thomas Voyevoda 

Äntligen ny musik av kanadensaren Kyle Bobby Dunn, ett tjugo minuters långt spår. Titeln är från John Fords The Searchers. Omistligt som alltid när det handlar om Dunn. B-sidan är en nykomling för mig men även den är rikigt fin. Finns att beställa här.

Jäverling ◇ von Euler Musik inspirerad av kullahusets hemlighet

Jäverling och von Euler har, som, titeln säger, spelat in en skiva som är inspirerad av Kullahusets hemlighet. Akustiskt och elektroniskt, lika vackert som Sten Eklunds bilder. Släppt på Flora & Fauna.

Oak House Oak House

Oak House är Dante Carfagna som är känd för att sammanställa bra samlingsskivor för bland annat Numero Uno, och för tre fina skivor under namnet Express Rising. Nu har Love All Day grävt fram ett gäng dronespår inspelade 1994-1997. Och det verkar som att han behärskar detta uttryck också, fint.

Warren Sampson Traveller 

Ännu ett släpp på Love All Day. Traveller spelades in i slutet på sjuttiotalet och början av åttiotalet och släpptes 1987, inspirerad av Jon Hassell och Brian Eno. Skivan är lika fin som historien om dess tillkomst, läs här.

Suzanne Menzel Goodbyes and Beginnings

Släppt på Frederiksberg 1981 producerad av  Klaus Schønning som ju är känd för ett gäng new age/kosmische-plattor. Suzanne Menzel gör dock mer traditionell singersongwriter folk typ Vashti Bunyan. Skivan hade varit väldigt fin även utan Schønnings elektroniska inramning men detta gör den ännu bättre.

Vintertips 2

a0116657091_10Bill Seaman The Epiphanies 

Bill Seaman släpper sin andra skiva det här året, förra skivan släpptes på Eilean Rec. och den nya skivan är släppt på Fluid Audio. Den är snäppet lugnare än förra skivan annars känner man igen soundet, blås, stråkar, piano och syntar samt andra ljud som Seaman samlat på sig i sitt ljudbibliotek och sedan bearbetat. Att Craig Tattersall medverkar på skivan är en kvalitetssäkring. Det är dimmigt, brusigt och mycket vackert.

High Aura’d No River Long Enough Doesn’t Contain a Bend

High Aura’d är av John Kolodij och hans skivor brukar vara droneiga, så även stundtals på senaste skivan. Men gitarren är mer framträdande här, en mörkare Scott Tuma typ. Ett tonsatt Amerika efter att den där dåren ödelagt både USA och resten av världen. Skivan är instrumental bortsett från sista spåret, Red Rocks där Angel Olsen bidrar med sång. Släppt på Debacle Records.

Ned Milligan Nature Always Needs Improving 

Ned Milligan driver skivetiketten Florabelle Records där han nyligen gett ut sin fjärde skiva. Han är inspirerad av favoriter som Chihei Hatakeyama, Federico Durand och Philip Corner. Musikaliskt låter det väl mest likt Durand.

Olli Aarni Nielu

Den fantastiske Olli Aarnis nya skiva är släppt på Florabelle Records, precis som ovanstående. Aarni är en mästare på droneig ambient, detta är nog  hans bästa skiva sedan Muoviasom inte var så droneig, men dock väldigt fin.

France Jobin Scènes 

France Jobin är en kanadensisk musiker/ljudkonstnär, hon har släppt ett flertal skivor och detta är hennes tredje på Line. Jag har inte koll på allt hon har släppt men gillade verkligen hennes förra skiva Singulumoch Scénes påminner något om den. Högkvalitativ ambient.

Miguel Isaza Macondo

Miguel Isaza har också släppt ett gäng skivor, detta är dock den första på Line. Jag gillade  hans skiva på White Paddy Mountain och detta är väl lite samma stuk. Field recordings, atonala toner, inte helt lättlyssnat men väl värt besväret.

Patrick Cowley Afternooners

Del tre av Dark Entries  samlingar med gama porrfilms-sountracks av Patrick Cowley. Jag var först skeptiskt och tänkte att väl inte skulle ge ut en tredje skiva som var lika bra som de andra, men jo det gick tydligen. Intressant läsning här.

Geoffrey Landers 1 By 1

Music From Memory går alltid att lita på, detta är kanske inte deras bästa släppt men ändå väl värt att lyssna på, om du till exempel uppskattade deras samling med Michal Turtle  och även Patrick Cowley.

Snow Palms Origin and Echo

Snow Leopards består bland annat av Dave Sheppard som bland annat släppt ett par fina skivor med Pete Astor under namnet Ellis Island Sound. Snow Palms släppte sin första skiva för fem år sedan, den nya är en utmärkt fortsättning på den. Väldigt inspirerad av Steve Reich, vilket är bra.

 

Sommartips (typ)

Holy Shit Solid Rain

Solid+Rain-Cover.jpg

Det är nästan exakt elva år sedan jag skrev om Holy Shits debutskiva Stranded At Two Harbors.  Då bestod Holy Shit av Matt Fishbeck och Ariel Pink, på Solid Rain verkar det mest vara Matt som kör solo. Detta är första riktiga skivan sedan debuten, bortsett från någon enstaka singel och en samlingsskiva som aldrig gavs ut. Solid Rain ges ut av på Semiotext(e), ett förlag som drivs av Hedi El Kholti och som vanligtvis ger ut böcker av Julia Kristeva, Foucalt, William Burroughs och Simone Weil. Mer om Matt Fishbeck och skivan här.

Tommy Awards Inre rymden

Tommy Awards är en duo (tror jag) från Stockholm (har jag för mig) där en av dem även gör musik under namnet Farbror Resande Mac.  Allt de gör är skitbra, så är även nya skivan, alldeles underbar. Kolla även upp deras omslagsmakare Leolyxxx mixtape som även det släpps på Origin Peoples, i juli.

 

Chuck Johnson Balsams

Chuck Johnson har släppt ett par skivor tidigare, men det är först nu med Balsams som jag fått upp öronen för honom. Att han säger sig vara inspirerad av Harold Budd inför den här skivan var väl det som gjorde mig uppmärksam. Inspelad under två veckor med steel guitar, och sedan omarbetad i studio. Video till Riga Black här. Ett måste om du gillade Daniel Lanois Goodbye To Language.

Pep Llopes Poiemusia La Nau Dels Argonautes

Freedom To Spend  är en underetikett till RVNG Intl. vilket egentligen räcker som kvalitetsstämpel och det drivs av Pete Swanson (från bland annat Yellow Swans) och och Jed Bindeman som driver Little Axe Records.  Deras två första släpp var Marc Barrecas Works For Industry och Michele Mercures Eye Chant  båda riktigt bra. Tredje släppet är det något så in i helsike bra, och låter faktiskt smått unikt.

Här går Pep själv igenom låt för låt.

Brother Ah Divine Music

Tre tidigare outgivna skivor med Brother Ah, helande själslig jazz och new age. Mer om de skivorna här.

Scott Gimore Subtle Vertigo

För ett drygt år sedan släppte Scott Gilmore en utmärkt liten kassett , sedan dess har Mark Barrott fått upp öronen för honom och släpper nu en riktigt fin liten uppföljare på International Feel.

Various Turn On, Tune In

Jag har ju skrivit om Lullabies For Insomniacs två första släpp förut, Izabel Calgiore som driver etiketten har vansinnigt bra smak. Intervju här och här. Det här är en samling med artister som hon gett ut skivor med och kommande artister, med bland annat favoriterna Georgia som för övrigt ska ha en skiva på gång med Matt Werth från RVNG Intl. Nåväl bra fourth World-vibbar på den här skivan.

GP Hall Industrial Blue

GP Hall är en brittisk musiker som tydligen hållit på ett tag. Gitarren är huvudinstrumentet men det är ganska stor bredd på uttrycken här. Mycket fin.

Garrett Private Life

Allt Music From Memory  rör vid blir guld. Inte mycket info om den här, men passar väldigt bra om du gillar Scott Gilmore-plattan på International Feel.

Love Theme Love Theme

Love Theme består av Alex Zhang som normalt gör musik under namnet Dirty Beaches, samt Austin Milne och Simon Frank. Två saxofoner, trummaskin, syntar och sång, riktigt fin saxofondrone och sista låten slutar in Suicide-ångest. Riktigt fin skiva. Alexander Zhang kan även ses på saxofon i slutet av femte avsnittet av senaste säsongen av Twin Peaks.

Ett par skivtips 2

ÆOLUS A Retrospective

Aloha Got Soul är en skivetikett baserad på Honolulu vars mål är att introducera musik från Hawaii som de anser är förbisedd. Turen har nu kommit till Robert ÆOLUS Myers som gjort new age-aktig musik sedan 1982 fram till idag, och den här samlingen täcker åren fram till 2016. Aloha Got Soul upptäckte ÆOLUS tack vare den eminenta bloggen (och nu även skivetikett) Sounds Of The Dawn, som även hjälpte dem att få kontakt med honom.

Mycket fin samling och musiken är mer varierad än man kanske väntar sig av en samling med new age-musik. Mer läsning om skivan och dess tillkomst här.

Serge Bulot Les Légendes De Brocéliande

Tack vare Stroom.tv upptäckte jag nyligen den här fina lilla skivan, som finns för gratis nedladdning på bandcamp om man inte vill ha kassetten också. Inspelad 1981 av fransmannen Serge Bulot som gjort flera fina skivor, bland annat en split med Bernard Fevre.

MJ Lallo The Channeled Voice

Full Spectrum som drivs av musikern Andrew Weathers ger vanligtvis ut musik i drone/ambient/folk/experimentiell-genrerna ,typ. Och då relativt nyskapad musik. MJ Lallos The Channeled Voice är dock inspelad och släppt 1988 av Lallo själv. Röst (snarare än sång), Linn Drum och någon enstaka synt. Fourth Worldigt, spökligt, flummigt och ljuvligt.

Live Banana

Live är litet projekt av Josiah Steinbrick bestående av ett band som egentligen var musiker till Cate Le Bon under en turné. Inspirerad av Jon Hassel, John Cage, Arthur Russel med flera spelades skivan in live. Fyra spår på tjugofyra minuter, väldigt fin. Och jag har för mig att jag läste någonstans att Steinbrick kommer släppa en hel platta på Leaving Records i mars.

Heavenly Music Corporation Lunar Phase

Lunar Phase släpptes första gången 1995 med beskrivningen ”This album is compiled of material composed especially for st. giga, japan, a satellite broadcast radio station that transmits ambient music 24 hours a day, whose the programming is based around current tidal movements.” 

Nu återutges den av Astral Industries med ett betydligt snyggare omslag.

Outro Tempo: Electronic And Comptemporary Music From Brazil 1978-1992

Åh gud Music From Memory, aldrig ett snedsteg. Snart nya skivor med Suso Saiz och Gaussian Curve. Men först den här samlingen med brasiliansk musik, helt fantastisk. Läs intervjun med John Gòmez som sammanställt samlingen.

Conrad Schnitzler Filmmusik 1 and 2

Det finns så vansinnigt mycket musik av Conrad Schnitzler och det mesta är också bra, och herregud vad han var före sin tid. Filmmusik 1 och 2 är två kassetter som hittats i hans arkiv, märkta Filmmusik 1975 A och Filmmusik 1980 B. Ingen vet dock om det finns några tillhörande filmer, bra är det i alla fall.

Master Wilbur Burchette

För något år sedan återutgav Numero Group Master Wilbur Burchettes skiva Mind Storm, nu finns fem till av de skivor han gav ut på egen hand under sjuttiotalet. Läs mer om hans musik här.

Hans Appelqvist Swimming Pool (släpps 24/2)

Hans Appelqvist är och förblir en av mina favoritmusiker. Jag blev något förvånad över att det gått så många år sedan förra skivan gavs ut, och som jag gillade väldigt mycket (skrev om den här).  Och den här skivan är lika fin den. Noterar också att min favoritlåt från den skivan När solen dör dyker upp i ny skepnad under namnet Swimming Pool 17.

Intressant nog så släpps skivan på den amerikanska kassettetiketten Orange Milk Records, och Appelqvist passar onekligen in i den världen, även om han alltid låter som just Hans Appelqvist och ingen annan.

Loto Retina Fiction (släpps 24/2)

På samma etikett släpper även Loto Retina sina nya skiva, en musiker som jag följt ett tag och som jag verkligen gillar.

The Necks Unfold 

The Necks släpper sin nya på Editions Mego vilket känns helt naturligt. Fyra spår mellan femton och tjugo minuter långa. Bra som alltid.

Ramzi Phobiza ”dia” Vol. 1/Phobiza ”Noite”  Vol. 2

Ramzi eller Phoebé Guillemot som hon egentligen heter fortsätter med sin fourth world-aktiga house/ambient.

Ett par skivtips 1

The Hired Hands: A Tribute to Bruce Langhorne/Various

Bruce Langhorne är ”känd” för att ha jobbat med musiker som bland annat Bob Dylan och Joan Baez. Men mest känd är han nog för soundtracket till Peter Fondas film The Hired Hand (1971). Ett minst sagt vackert avskalat soundtrack till denna antiwesternfilm, med melodier som jag nog aldrig kommer att tröttna på.

Musikern Dylan Golden Aycock driver den väldigt fina etiketten Scissor Tail Editions, och de återutgav bland annat Hired Hand 2014. Han gör även musik under eget namn och även som  Talk West (jag rekommenderar allt).

Nu har Dylan samlat ihop ett gäng musiker med hjälp av två av mina absoluta favoritmänniskor Loren Connors och Suzanne Langille för att göra en hyllningsskiva. Normalt sett brukar jag inte vara så förtjust i sådana här skivor med covers, men med tanke på vilka som valt ut musikerna och vilka musikerna är så blev jag ändå nyfiken. Två timmar lång trettiotvå låtar på nästan lika många musiker, där originalet består av elva låtar på tjugofyra minuter.

Några av musikerna är Loren Connors, John Fahey (gammal cover så klart), Alan Licht tillsammans med Steve Shelley, Tom Carter, Dylan Golden Aycock, Lee Ranaldo, Susan Alcorn, Scott Tuma, Chris Corsano, Laura Ortman och många fler. Och detta är minst sagt en lyckad skiva.

G.S Schray Gabriel

Gabriel S. Schray har släppt lite musik tidigare men det är det första jag hört av honom. Pressreleasen nämner Durutti Column, Talk Talk, Suzanne Craft och Lord if the Isles (minus kicktrumman). Och det räcker gott och väl för att jag ska bli intresserad. Vidare referenser skulle nog kunna vara Jonny Nash och Gigi Masin.

Och jag kan väl inte säga att jag är besviken, klart min kopp te. Skivan är släppt på den nystartade skivetiketten Last Resort.

Dan Melchior Melpomene

Dan Melchior har släppt väldigt många skivor sedan slutet av nittiotalet, den första var en skiva med Billy Childish och han förknippades nog länge med skitigt rock och popmusik. Han var gift med Letha Rodman Melchior som tragiskt nog gick bort i cancer 2014. Hennes musik och konst var kollageartad ambient. Jag rekommenderar verkligen hennes skivor Handbook For Mortals och den postumt utgivna Shimmering Ghost. Dan har såvitt jag vet tidigare gett ut minst två liknande skivor, och jag tror de var inspirerade av Lethas musik: Happiness is Over Rated och The Souls of Birds and Mice. Både är väldigt bra, den första i synnerhet är otroligt vacker.

Senaste skivan: Melpomene är utgiven på Idea Intermedia. Dan har använt en Sony mini kassett för att spela in alla ljud på skivan som består av akustiska instrument, grytor och annat. Den påminner onekligen om de två skivor jag nämnt tidigare, med den skillnaden att den stundtals låter som att den doppats i ett badkar med dub. Pianoklink, akustiska gitarrklink dränkt i ekon. Rekommenderas varmt.

Graeme Miller & Steve Shill The Moomins

I början av åttiotalet tillfrågas de två musikerna Graeme Miller och Steve Shill att göra ny musik till den polska tv-versionen av Mumintrollen för brittisk tv. De är bland annat inspirerade av Brian Eno och Young Marble Giants. Nu utgiven för första gången av Finders Keepers. Riktigt fin. Intervju med Graeme och Steve här.

Visible Cloaks Reassemblage

Jag är mycket förtjust i Visble Cloaks tidigare skivor (ibland under namnet Cloaks), de har även fantastisk smak, kolla in deras mixar som den här. Jag blev alldeles till mig när jag fick veta att de skulle släppa en skiva på en av mina favoritetiketter RVNG Intl. Det låter extremt modernt och alldeles fantastiskt.

SSaliva We Never Happened 

Om du gillar Visible Cloaks så rekommenderar jag Ssalivas nya skiva, som även den är riktigt bra.

Jan Zonder Vrees OST

Stroom.tv började som en belgisk radiostation som förra året utvecklades till en skivetikett som lyfter fram mindre kända belgiska artister. Första släppet var ett soundtrack till en animerad film: Jan Zonder Vrees OST (1984) av Alain Pierre.

Alain Neffe An Introduction Into The Insane World Of Alain Neffe

Det andra släppet är en samling med musikern Alain Neffe som under åttiotalet under en mängd olika namn gjorde musik ensam och med vänner och flickvänner. Här är en nyinspelad intervju med honom.

Jan Van den Broeke 11000 Dreams

Senaste släppet är en samling, och min favorit, med musikern Jan Van den Broeke, som även han gjorde musik under flera namn och med olika människor. Musiken enligt pressrealeasen är ”introvert music gold” och jag instämmer. Långsamma små ambienta poplåtar med pratsång av Jan själv och ibland av vänner, ackompanjerad av field recordings, trummaskiner och samplingar från filmer. Starkt influerad av Les Disques du Crépuscule och Crammed Discs. Rekommenderas något alldeles oerhört.

Joel Vandroogenbroeck The Coloursound Box 

När vi ändå är inne på Belgien så måste jag tipsa om en box med arton library-skivor släppta på åttiotalet av Brainticket-medlemmen Joel Vandroogenbroeck. En av dessa skivor återutgavs för något år sedan av Superior Viaduct (Biomechanoid) och den är mycket bra, vill påstå att nästan rubbet i den här boxen också är det, med ett par undantag. Här är en ny intervju med Joel.

Dominique Lawalrée First Meeting

Ok vi tar en belgare till, Dominique Lawalrée är en kompositör som under sjuttio och åttiotalet gav ut en mängd skivor på sin egna etikett Editions Walrus. First Meeting är en samlingsskiva med låtar från fyra av hans skivor. Utgiven av de två etiketterna Ergot Records och Catch Wave Limited. Pianokompositioner inspirerade av Satie samsas med ambientstycken framförda på syntar, orgel, röst och slagverk. Hans musik var tydligen en gång i tiden tänkt att ges ut på Brian Enos Obscure Records men så blev aldrig fallet.

Musik 2016 1

Året 2016 var på många sätt ett vidrigt år.

Här lite av den musik som hjälpt mig att uthärda.

Sea Urchin Yaquaza

Berlinbaserade Sea Urchin består av italienaren Francesco Cavaliere och Egypten/Österrike-bördiga Leila Hassan. Tillsammans gör de någon slags dubbig popmusik som jag är mycket förtjust i, påminner stundtals om Excepter.

Francesco Cavaliere Gancio Cielo/Gancio Cielo 2 Il Gruppo Respingi Comete

Cavaliere har i år även släppt två soloskivor och spelat live med min husgud Lieven Martens (Dolphins Into the Future). De två skivorna tillsammans utgör fyra spår på ca femton minuter vardera, där Cavaliere berättar historier på italienska över hemmagjorda syntar och en massa märkliga ljud, alldeles jävla underbart.

Lieven Martens Coral Groups/Two Pastorals

Lieven Martens har gett ut en sjua och en tiotummare som är väldigt fina, och i januari släpper Lieven en ny skiva på Spencer Clarks Pacific City Sound Visions.

Spencer Clark The Stimulated Australia
Clark släppte en fin skiva med field recordings på Lieven Martens etikett Edicoes CN

Typhonian Highlife The World of Shells

 och en fantastisk skiva på Kraak under sitt alias Typhonian Highlife.
Det är nästan omöjligt att beskriva musiken men Spencer Clark och Lieven Martens gör något av den vackraste musik jag vet.
 Wave Temples Isle Enchanted
En annan favorit är Wave Temples som nyligen släppte Isle Enchanted på Not Not Fun. Hans musik brukar, inte helt oförtjänt, jämföras med Dolphin Into the Future.
Ectoplasm Girls New Feeling Home
Nadine och Tanya Byrne har släppt sin andra skiva och den är förstås skitbra, kolla även upp deras soloskivor.
Andrew Pekler Tristes Tropiques är utgiven på Jan Jelineks Faitich och är en konceptuell skiva inspirerad av exotica och tropisk musik. Inte olikt det Lieven Martens sysslar men här skapad med artificiella field recordings av naturen. I vilket fall som helst är det en ljuvlig skiva.
Roméo Poiriers Plage
På typ samma tema som Peklers skiva rekommenderar jag även Roméo Poiriers Plage Arrière på Kit Records.
Kit Records gav även it Devananons City of All Times. En blandning av field recordings och sånger.
Black Merlin Hipnotik Tradisi
David Mitchell som driver etiketten Island of the Gods. Mitchell bor på Bali och bjöd dit Gordon Thompson som gör musik under namnet Black Merlin för att spela in musik tillsammans med lokala musiker. Resultatet blev minst sagt lyckat.
Roberto Musci Tower of Silence
Music From Memory är tveklöst ett av mina favoritetiketter på senare år, de har inte släppt en skiva som jag inte gillat. En favorit i år är samlingen med Roberto Musci Tower of Silence.
Musci är en italiensk musiker som under åren 1974-1985 reste runt i Asien och Afrika, där han spelade inte field recordings och lärde sig musik från lokala musiker. Syntar blandas med traditionella instrument och den här skivan är ett måste om du till exempel gillar Ariel Kalma.
Music From Memory gav även ut Suso Sáiz Odisea.
En spanjor som var med i ett par olika band under sjuttio och åttiotalen. Ett måste om du gillar Durutti Column, Ariel Kalma och Finis Africae.
Ok ännu en skiva från Music From Memory.
Michal Turtle Phantoms of Dreamland
 
Hemmainspelningar från första halvan åttiotalet av en engelsman som bodde Schweiz och då själv gav ut en skiva under namnet Music From the Living Room. Här är de låtarna samt ett gäng till. Jon Hassell, Arthur Russell lite plastig funk. Kolla även upp tolvan Are You Psychic, något av en hit.
Tom Boogizm Posh People Make Ill
The Chi Factory The Bamboo Recordings
De är två skivorna är måsten om du gillar Jon Hassell! Mer kommer på Astral Industries nästa år.
CHI The Original Recordings
Carla Dal Forno You Know What It’s Like
 
Carla Dal Forno som bland annat är med i grupperna F ingers och Tarcar, solodebuterar med en avskalad långsam liten postpunkpärla. Riktigt fin.
Georgia All Kind Music
 
Tredje skivan av Brian Close och Justin Tripp, denna gång på Palto Flats som ju bland annat gett ut Woo och Mariah’s Utukata No Hibi.
Woo AWAAWAA
 Apropå Palto Flats så släppte de även en skiva med mitt älskade Woo.
Chihei Hatakeyama Coastal Railroads In Memories/Above the Deserts
 
 Hatakeyama har på senare år blivit en av mina absolut ambient/dronemusiker.
Forest Management Acclimation/Shifting
 
Ovanstående gäller även John Daniels Forest Management