Vårtips 1

 

 

Jaha ja lite mer skivor som jag tänkt att skriva om i flera månader. Musik att lyssna på medan världen fortsätter att brinna, ett högst personligt motstånd mot hetssamhället. Eller något, jag vet inte.

 

Ric Kaestner Music For Massage II 

1982 släppte Ric Kastestner kassetten Music For Massage, fem år senare kom del två. Det finns bara två fysiska exemplar av kassetten. Den första upptäckte jag via den utmärkta bloggen FOND/SOUNDFaktum är att When Sifted Sand Records som ger ut skivan på vinyl och cd, bad bloggens grundare Diego Olivas att skriva liner notes till den. Vissa av låtarna på skivan finns även med på den första kassetten, men under annat namn.

Musiken är en ljuvlig blandning av new age, ambient, Popol Vuhs softare stunder och mycket annat. Framför allt är det 90 vackra minuter som man kan tänkas få en massage till eller bara avnjuta ändå.

 

Kankyō Ongaku / Japanese Ambient, Environmental & New Age Music

Ännu en skiva med japansk ambient, sammanställd av Spencer Doran, ena halvan av Visible Cloaks och till stor del ansvarig för att mycket av den här musiken nu fått mer uppmärksamhet. Ett flertal av albumen som låtarna på den här skivan kommer ifrån, har gått att hitta för nedladdning på vissa bloggar. Men det är så klart kul att få dem i bättre versioner och förhoppningsvis kommer vissa av skivorna återutges i sin helhet, vilket redan hänt med bland annat Music For Nine Postcards , Takashi Kokubos A Dream Sails Out To Sea (Get At The Wave) och Midori Takada skulle varit med här men de lyckades inte få loss rättigheterna, trots att hon själv var med på det.

Den två och en halv timme långa skivan fungerar utmärkt som skiva betraktat, trots att det är en samling med olika musiker. Omslaget och bookleten är dessutom fantastiska. Mer om bakgrunden till skivans tillkomst i intervju med Doran här och här.

Vinylen består av 25 låtar, cd-skivan 23 och digitalt bara 10, detta då de endast fått rättigheterna till de 25 låtarna för just vinyl.

 

Meitei Komachi

Meitei från Japan har tidigare släppt lite musik på bandcamp bland annat Kwaidan som fick så pass mycket uppmärksamhet att den återutgavs på kassett med ett extraspår på Evening Chants. Kwaidan utgick från boken från samma namn, japansk folklore om spöken, och på flera låtar finns röstsamplingar från gamla radiouppläsningar. Det är till och med lite läskigt stundtals. Han säger att hans musik är baserad på ‘the lost Japanese mood’. Något han vill uppmärksamma sina lyssnare på. Han pratar mer om det här.

Nya skivan är släppt på Métron Records som bland annat gav ut 7FO’s Moments (Selected Works 2012-2017). Ljudbilden är lik den på Kwaidan, vågskvalp, J Dilla-aktiga beats, woodblocks och kanske en mindre dansant Susumo Yokota. Det mesta skulle även platsa på Kankyō Ongaku / Japanese Ambient, Environmental & New Age Music. Det finns onekligen ett släktskap till Visible Cloaks här också.

Musiken och omslagen till Meiteis musik är verkligen estetisk perfektion.

 

Yosuke Tokunaga 8 Furnitures

Två andra musiker som jag upptäckt nyligen är Yolabmi och Yosuke Tokunaga som båda alldeles nyss släppt varsin skiva på den nystartade etiketten Madriguera.

De medverkar även på samlingen Surging WavesVaagner, en samling med japanbaserade artister.

Tokunaga har tidigare gett ut ett gäng skivor på sin egna etikett Tost samt en skiva på Strange Rules.

Alla skivor utgår från ett tema: 11 Buttons, 11 Cloths, 14 Sheets och den senaste heter alltså 8 Furnitures. Den röda tråden på de tidigare skivorna är field recordings av fåglar och vatten och små försiktiga melodier. Men det tydligaste är de minimalistiska beatsen. På senaste skivan är det inte så mycket fåglar eller vatten, dock pianomelodier och dessa långsamma trasiga beats. Jag rekommenderar starkt hela Tokunagas katalog, riktigt fint.

 

Yolabmi Dear

Yolabmi släppte nyligen To Nocturnal Fellows på ryska Perfect Aesthetics och släpper nu sin andra skiva på Madriguera.

Luftiga beats, samplade röster, porlande vatten, dronepassager, trä mot trä, och Visible Cloaks-kaos men lugnt och behagligt.

 

Visible Cloaks, Yoshio Ojima & Satsuki Shibano FRKWYS Vol. 15: serenitatem

Supergrupper är väl kanske inte så hett att prata om men Jesus, Visible Cloaks har jag tjatat om mycket. Yoshio Ojima har slätt ett flertal skivor sedan åttiotalet, hans två skivor Une Collection Des Chainons I: Music For Spiral I och Iär fantastiskt fina. Som jag skrivit innan sammanställde Spencer Doran Kankyo Ongaku som Ojima medverkar på. Shibano är pianist och sångerska, hon har släppt en gäng soloskivor och ett par med Ojima.

Så det är kanske inte så konstigt att prata om en supergrupp, skivan låter precis som jag hade hoppats. Det är väldigt tydligt vem som gör vad, tror jag i alla fall. Det kanske verkar som att skivan låter splittrad men inte alls. Digitalt, analogt, Shibanos röst. Vackert som fan.

 

Knud Viktor Les Éphémères

Knud Viktors två skivor Ambiances och Images återutgavs 2017 av Institute for Danish Sound Archaeology som en dubbelskiva. De släpptes 1972 första gången och är omistliga om man gillar Michel Redolfis Sonic Waters till exempel. Nu kommer ännu en skiva, inspelad 1977 men som hittades först efter Viktors död 2013. Den består av två spår, en 23 minuter lång och en 19 minuter men egentligen är det 22 korta bitar och var ett beställningsverk från en fransk radiostation.

Field recordings av insekter (som inte längre finns kvar), djur och omgivningar från den franska ön Luberon som han bodde på. Väldigt vackert och nästan löjligt rätt i tiden.

”As it turns out, my work has actually set many things in motion; it touches upon something universal that I feel I have a duty to convey to others. A duty that I feel as a citizen of the earth. Not as a human citizen, but as a citizen of the earth. It may sound pretentious, but this is a question of generations to come.” – Knud Viktor

 

Kate Carr The Thing Itself And Not The Myth

”An album made from sounds gathered underwater and along many shorelines.
It is built from drones played by a synchronised swimming speaker broadcasting into a fjord, many spluttering radios, morse code, and geese.”

Som om Kate Carr tagit Knud Viktor på orden har hon med sin egna och andras field recordings och musik på sin etikett Flaming Pines fört hans arv vidare. Hennes senaste skiva är släppt på Jason Lescallets Glistening Examples, vilket i sig är en kvalitetssäkring.

Titel på skivan och låttitlar är tagna från/inspirerade av Adrienne Richs dikt Diving into the Wreck. Carr har vid det här laget släppt en gäng skivor och det finns nog inte någon jag inte gillar, men det här är den jag tycker om mest. En perfekt syskonskiva till Les Éphémères

 

Jana Winderen Spring Bloom in the Marginal Ice Zone

Jana Winderen är en av de stora som jag har följt längst när det handlar om field recordings. Hon har släppt ett flertal skivor på Touch, så även denna gång. Precis som med Carrs skiva är det inspelningar från havet, i Winderens fall är det ofta omanipulerade ljud (tror jag). Det är en installation och skivan består av två spår på 36 minuter, en som är mixad för hörlurar och en för monitor, plus en intervju med Carlos Duarte som verkar vara en forskare. Fint som fan

 

Simon Scott Soundings

Mer Touch den här gången med den gamla Slowdive-trummisen Simon Scott vars karriär som solomusiker jag har följt sedan debuten. Musiken har varierat något de senare åren även om det oftast varit instrumentalt och åt ambienthållet och mycket field recordings, såklart.

Senaste skivan är den första riktiga skivan som han släpper på Touch, han har släppt en liveskiva där tidigare, består av field recordings som han har samlat på sig från olika delar av världen, modularsyntar och laptop. Det är droneigt och det som sticker ut är att det förekommer stråkar frekvent genom skivan. Fint som alltid. Intervju med Scott här.

 

Joseph Shabason Anne

Jag skrev om Shabasons debut när de kom och nu kommer uppföljaren. En konceptskiva om hans mamma som insjuknat i parkinson. Det förekommer även en intervju med henne på en låt, på en annan medverkar Gigi Masin vilket hörs. Det är en väldigt fin skiva precis som förra, given om du gillar Jon Hassell bland annat. Släppt på Western Vinyl.

 

Matthew Shaw Among The Never Setting Stars

Matthew Shaw är en musiker och poet från Dorset, den enda musikern jag känner till därifrån är Directorsound. Shaw har tidigare släppt lite grejer men detta är hans debutskiva. Riktigt fin drone och melodiöst, given om man gillar Simon Scotts senaste. Intervju med Shaw här. Släppt på Blackest Rainbow

 

Philip Sanderson On One of These Bends

Philip Sanderson har varit igång sedan tidigt sent sjuttiotal, framför allt med bandet Storm BugsDetta är dock en samlingsskiva med sologrejer från musik till filmer och lite annat tidigare outgivet. Musiken är inspelad under åttiotalet. Lite lugnare och mindre stökigt än Storm Bugs. Väldigt fint. Släppt på Séance Centre som alltid släpper bra grejer.

Kolla även in det första släppet som inte är en återutgivning av Massimo Del Corpo.

 

Mike Cooper Tropical Gothic

Jaha ännu en ambientexotica-skiva av Mike Cooper, den här gången på DiscrepantSom vanligt är det vackert och unikt. Åtta kortare spår och ett nionde på drygt 18 minuter. Och i låten Running Naked har vi nästan en hit. Nåväl omistligt som alltid.

 

M. Geddes Gengras Light Pipe

Light Pipe är 2,5 timmar lång, hans förra skiva Hawaiki Tapes är 70 minuter lång. Musik som kräver tid, tålamod och till viss del uppmärksamhet. Musiken på den här skivan är skapad med platsspecifika spelningar som grund. Tio spår varav fyra är över 20 minuter långa. Släppt på Room40.

 

Angel Bat David Oracle

Ljuvlig spirituell jazz som påminner om Brother Ah new ageigare stunder. Angel Bat David är kompositör, klarinettist och sångare från Chicago. Hon brukar jobba med en mängd olika musiker men detta är en samling låtar som hon spelat in helt själv på sin mobiltelefon. Bortsett från ett spår där Dr Yusef Lateef medverkar. Underbar skiva, lätt en av mina favoriter hitintills i år.

Släppt på International Anthem Recordings.

 

Midori Hirano Mirrors in Mirrors

Det här är Hiranos sjätte skiva, lite beroende på hur man räknar. Hon släppte nyligen en skiva på Longform Editions där olika musiker släpper låtar i det längre formatet, jag rekommenderar typ rubbet där. Hennes bidrag är ett 30 minuters långt pianospår. Piano är hennes huvudinstrument men hon använder även syntar och annat.

Förra skivan Minor Planet släpptes på Sonic Pieces och bestod av sju låtar på 35 minuter, den nya är släppt på Daisart och består av sju låtar på 24 minuter men känns längre, det hinner hända ganska mycket. Vissa spår är mer traditionella pianolåtar, lite i samma stuk som Sakamotos nyligen återutgivna BTTB. Sista spåret Sleeping Under the Raintrees är riktigt vacker skulle definitivt platsa på samlingen V/A – Kankyō Ongaku Kankyō Ongaku: Japanese Ambient, Environmental & New Age Music 1980-1990. Hela skivan är för övrigt väldigt fin.

 

Maria Somerville All My People

Maria Somerville är irländare och ger ut den här utmärkta lilla skivan på egen hand. Den landar någonstans mellan Liz Harris Grouper, Carla dal Forno och kanske tidiga Beach House. Riktigt fint, har potential och bli något stort till nästa skiva, även om jag personligen hoppas på att hon fortsätter på samma spår som Harris, om inte musikaliskt så konstnärligt.

 

Geneva Skeen A Parallel Array Of Horses/Dream State

Dream State är utgiven på Chrystalline Morphologies som drivs av Gabie Strong som själv gör väldigt bra drone och oväsen, och hon medverkar även på ett spår på Liz Harris nya skiva under namnet Nivhek. (Intervju med Gabi Strong här). Geeneva Skeen släppte Dark SpeechDragon Eye’s Recordings, en skiva som jag tyckte mycket om. Nu har hon nyligen släppt två nya skivor en på Room40 och som sagt en på Gabi Strongs etikett. Det handlar som tidigare om ganska mörk och karg drone. Dream State är två spår på 20 minuter vardera och var från början ett audiovisuellt verk inspirerat av Agnes Varda.

 

Andreas Söderström & Rickard Jäverling Adelsö

Två musiker som jag lyssnat på i ganska många år och som aldrig gör en besviken, slår sig ihop och släpper en skiva som får mig att tänka på mitt gamla favoritband Tape, minus elektroniken. Två akustiska gitarrer och lite field recordings. Vackert som fan. Släppt på Flora & Fauna.

 

 

 

Annonser

Sommartips 2

 

 

 

 

Cool Maritime Sharing Waves

Cool Maritime heter egentligen Sean Hellfrisch och är tydligen gift med buchladrottningen Kaitlyn Aurelia Smith som ju bland annat släppt en väldigt bra skiva med den ursprungliga buchladrottningen Suzanne Ciani. Cool Maritime har tidigare bland annat släppt en utmärkt skiva på Leaving Records, och den nya skivan är också släppt där. En stor del av den är inspelad utomhus med framför allt en modular ”lunchlåda”. Vissa av låtarna är ursprungligen beställningsverk för ett torg i LA. Mycket fin skiva, det finns också en liten remixskiva Shared Waves där bland annat Kaitlyn Aurelia Smith bidrar med ett spår.

Jason Kolàr Modified Perspectives

Jag har följt de fantastiska belgarna Stroom sedan deras första släpp, de är nu snart uppe i fjorton stycken. I princip alla skivorna har varit musik från sjuttio, åttio och nittiotal, typ. Ibland obskyr musik som tidigare bara getts på kassett ibland musik som aldrig släppts. Den röda tråden har väl varit att det mesta varit belgiskt, med vissa undantag som Vazz. Nu släpper de för första gången nyinspelad musik av en herre som kallar sig Jason Kolár men som egentligen heter Cristian Subirá och som är baserad i Barcelona.

Ziggy på Stroom så har han samlat på sig musik från vänner och bekanta. Ah fuck it jag slänger upp hela mailet då det är så fint.

”Music, imho, is all about emotional tension. And what better way to reach it, than the hands & minds from amateurs operating at the fringes? In my quest and lust for that certain loneliness, I’ve been amassing unreleased music from contemporary outsiders and friends. Seemed like a waste to let it slip into oblivion, and since music is music anyway and we’re here to support each other, I decided to compile and release records by contemporary pals. They will be thrown into the regular output schedule alongside all the insane older music I have coming. 

The first ”new” release we have coming is a full lp by Barcelona based Jason Kòlar, who is one and the same person as Cristian Subirà. For a while, he’s been producing music that’s at the same time outwards and inwards, merging ambient & new age, to create a secret playground where brainwaves can rejoice and wander around
”Modified perspectives” is a reflexive compilation of silky synths, vivid colours and soothing textures, a compass to navigate your lost soul through the beautiful mental landscapes it conjures. Your chakras can thank us later. 

X”.

Jag är kass på och hatar att beskriva ord i musik så det blir lite namedropping istället, men kort sagt så är det här en av mina favoritskivor i år. Så jävla fin och meditativ. Utbrändhet och ålder har fått mig att på senare år mest lyssna på väldigt lugn musik, med vissa undantag för korta avbrott för oväsen. Är dock sjukt trött på techno och annan dansmusik, det kanske går över men nu pallar jag inte med sånt. Bra då att sån här ljuvlig musik finns.

Om du gillar Woo, Express Rising, E Ruscha V, Hiroshi Yoshimura, 7FO, Kate NV, Milan W, Ssaliva, Yialmelic Frequencies, Tsembla, Midori Takada, Yoshio Ojima, Haruomi Hosono osv så är det här nog din kopp te.

Milan W. Envelope

Belgaren Milan W har tidigare släppt två väldigt fina skivor på Jj funhouse någon slags långsam rytmisk ambient typ. Jag är väldigt förtjust i det. Det gäller för övrigt det mesta som är släppt på Jj funhouse, det är något belgiskt över deras sound som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Detta gäller även en annan belgisk etikett nämligen Ekster som drivs av Roman Hiele, som jag skrivit om förut. Nu släpper de Milan W’s senaste skiva, och precis som hans tidigare skivor är detta en omistlig lite lagom dansant historia med förtjusande melodier. Hans förra skiva hittar man här.

 

Ssaliva Unplugged Vol 1

Apropå bra musik från Belgien så är den produktive Ssaliva igång med nytt. Han har ju släppt en drös plattor på bland annat Leaving Records och Not Not Fun, senaste skivan var hans bästa hitintills och den var släppt på Ekster. François Boulanger verkar vara extremt begåvad, han har släppt ganska mycket musik men hittar hela tiden nya uttryck. Vad han än gör så blir det bra.

Nu släpper han en ny skiva på Jj funhouse. Den första i en serie av just cd-skivor tydligen. Elva låtar på tjugotvå minuter och riktigt vacker. Den är väldigt högt mixad och den känns som att musiken nästan är påträngande, på ett bra sätt. Musiken är tydligen inspelad på en fake-nylon-srängad koto, han skulle troligen kunna spela på vad som helst, vackert är det. Musik med samma känslighet som Midori Takadas Through the Looking Glass.

”11 skeletons of pop songs, bare and glassy, played on a fake nylon-stringed koto for an imaginary court of internet angels”.

 

Simon Scott & Marcus Fischer Shape Memory

Två ambientfavoriter släpper skiva tillsammans på 12K. Inspelad på en ledig dag i S1/Synth Library i Portland då Slowdive var på turné i USA. En låt på 36 minuter uppdelad i tre delar. De hade innan de träffades delat inspelningar på kassetter med field recordings, tape-loopar, akustiska ljud och olika syntar. Över dessa inspelningar spelade de även in live med gitarr, cymbaler, kontaktmikrofoner, livesamplingar och syntar. Resultatet är så klart vackert. Droneigt, melodiöst, disharmoniskt med vissa elektroakustiska inslag. Omistligt som vanligt när det handlar om 12K.

 

Eleventeen Eston At the Water

Som jag har väntat på en uppföljare till Eleventeen Estons Delta Horizons som gavs ut för fyra långa år sedan. Dock släppte han ju den här med Andras Fox för två år sedan. Nya skivan är en ljuvlig blandning av ambient, new age, funk och Rangersaktig lofi utgiven på Growing Bin som ju även släppte 69. Perfekt sommarskiva på soffan.

 

Jon Hassell Listening To Pictures (Pentimento Volume One)

Jaha en helt ny skiva av Jon Hassell, första på nio år på nystartad etikett Ndeya som drivs av Hassell själv med hjälp av Warp. Jag har ärligt talat inte hört en dålig skiva av Hassell men var ändå lite rädd för att den här skulle kunna bli helt fel. Men icke. Redan omslaget påminner om tidigare skivor, vilket är lovande men kanske också lite oroväckande, han är för övrigt 81 år gammal, kommer det låta modernt på ”fel” sätt?

Det låter väldigt mycket Jon Hassell men också väldigt modernt, på ett, tack och lov, bra sätt. Hassell är nog den som haft störst påverkan på det mesta jag gillar med dagens musik, inte nödvändigtvis för hur det låter utan inställningen till musiken. Inför den här skivan har Hassell utgått från vad han kallar vertical listening, musiken ska inte lyssnas på linjärt där man väntar på vad som ska komma härnäst, utan snarare vad som händer vid varje givet tillfälle, att uppleva nuet.

Vacker antinyliberal musik.

Carl Stone Electronic Music from the Eighties and Nineties

För två år sedan släppte Unseen Worlds en fin samlingskiva med Carl Stone. Då med fokus på sjuttio och åttiotalet. Den var riktigt fin, nu är det fokus på åttio och nittiotalet och framför allt hans lugnare musik. Fyra spår, två på dryga kvarten och två på drygt 23 minuter vardera. Förbaskat bra musik.

M. Geddes Gengras Hawaiki Tapes

En av mina favoritskivor från i år av den gamle goda Geddes Gengras som bland annat brukar jobba med Cameron Stallones. Hawaiki Tapes består av tio spår på 70 minuter.

”Recorded during a vacation on the big island, Hawaiki Tapes is somewhat of an anomaly in the M. Geddes Gengras music —A series of short, improvised sequences voiced by a small plastic digital synthesizer, minimally processed in real time & jacked straight into a handheld recorder. It was made at night, on a little hotel room desk. The internal sequencer of the volca greatly influenced the pieces, since it only goes so slow and is limited in it’s voicing.

It was windy and cold for most of the trip, and the sky was gigantic and filled with massive rippling clouds that flew between the horizons in minutes. The landscape was made of endless, black rock fields with little grassy spots where the lava hadn’t hit yet. In the process, Gengras had in mind some of the formative ambient music he had listened to in his early years: Brian Eno, Harold Budd, Aphex Twin, and his focus is in the interaction between the synth, the delay and reverb effects. A perfect album for sleepless nights —A new sound statement from M. Geddes Gengras”.

Det spelar ingen roll om musik är inspelad på gamla analoga syntar eller, som i det här fallet, betydligt modernare prylar. Sjukt vacker skiva, känns som att befinna sig i undervattenavsnittet av BoJack Horseman när man lyssnar på den, omistlig.

Hainbach Song For Coco

Ännu en skiva av en av mina senaste favoritmusiker, den här gången på Opal Tapes, där han förra året släppt No Need For Rain

”A six track suite of other worldly beauty from the tabletop electronics of Stefan Paul Goetsch AKA Hainbach. ”Songs For Coco” utilises the unique Cocoquantus effects system designed by Ciat Lombarde. The signature lo-fi cascading delays of this instrument become the signature to an utterly haunting and deeply personal album wherein Hainbach doesn’t seem to ”play” anything, rather the album feels like a microphone recording of some other dimension”.

Sepia and rose tinted, perfumed and utterly melancholic, while ambient in many ways the music undulates against a coarse grain of distortion which never allows for somniferous descent but a sharpening and luring to come and listen closer.

Ian Hawgood 

Ny skiva på eilean rec. av Ian Hawgood som bland annat driver Home Normal och är något av en veteran när det handlar om ambient. Det här är hans första soloskiva på sex år och den är föredömligt kort med nio spår på 29 minuter. Piano och gamla syntar, melankoliska vemodiga melodier utan att bli sentimentala. Motståndmusik mot vår förhatliga samtid. Vackert som fan.

Fieldem Silent Vigils

Apropå Home Normal är är Silent Vigils släppt just där. Fieldem är en duo bestående av James Murray och Stijn Hüwels två musiker som varit iblandade i en jäkla massa fin ambient. Vad som först fångade mitt intresse för den här skivan var dock det vackra omslaget av Małgorzata Łapsa-Malawska. Skivan består av fyra spår på drygt 46 minuter.

Jag vet fortfarande inte vad det är som gör att jag uppskattar vissa ambientskivor mer än andra, men den här är verkligen en av de bästa jag har hört i år.

”Molenbrook, Mossigwell, Zwartewall, Fieldem… places neither here nor there; half in the world, half in the mind. We began this project as an exchange of gestures across the water, a dialogue motivated by mutual respect and revolving around our shared love of the minimal, the graceful and the understated. We completed it on 23rd March 2017 – the day of the Westminster attack, one year to the day after the Brussels bombings. These four pieces have become our personal dedications to the quiet strength of blended culture, free thinking and open borders. Silent Vigils”.

 

HESITATION HESITATION

Nytt släpp på Kit Records är alltid anledning till glädje. Hesitation består av Chris Catlin aka Yaard som bland annat driver Reckno och Richard Greenan som driver Kit Records.

De började spela in det här samarbetet 2016 genom att improvisera med bland annat en gammal orgel, gitarrer och en saxofon. Detta blev tillslut en skiva två år senare. Rekommenderas om man gillar Tenniscoats, Zappas dimmiga gitarrslingor och tidiga Sebadoh står det i pressrealeasen. Och dessa beskrivningar stämmer ganska bra, ambientjazz läste jag någonstans också.

Definitivt en av de vackraste och själfullare skivor jag hört i år, mer antinyliberal konst helt enkelt.

 

Michael Vallera All Perfect Days

Valleras tredje soloskiva, den här gången på Denovali. Mindre rytmiskt än tidigare skivor. Piano, gitarr och synt, inspirerad av Harold Budd. Ganska mörkt men inte jobbigt utstuderat. Vackert som omslagsfotot han tagit (han är även yrkesfotograf).

 

Michel Banabila & Yaşar Saka 1993

Michel Banabila har jag skrivit om ett par gånger förut, han har en lång karriär och gör fortfarande bra musik. Den här musiken spelade han in med Yaşar Saka, som är från Turkiet men har bott och studerat i Holland, i början av nittiotalet och består av både tidigare outgivna låtar och vissa som varit med A Living Thing. 

När den gavs ut fick den bland annat det här omdömet

”Imagine O Yuki Conjugate meeting Cluster? The electronics are dark and moody, brought to life by ethnic/acoustic instruments. The sound is full of strange vibrations. A great listen! ”

Väldigt fin blandning av akustiskt och elektroniskt med spår av turkiskt folkmusik. Mycket vackert.

Den här släpps på ett återuppståndet Steamin’ Soundworks som drivs av holländaren Roel Kruize.

 

Monopoly Child Star Searchers Make Mine, Macaw

Återutgivning av den här finingen på Discrepant. Spencer Clark är en levande legend och hans musik låter inte som något annat. Den här gavs ändast ut som cdr på en turné och är en den av trilogin med Bamboo for Two och The Garnet Toucan. Fint att se den släppas på ”riktigt”.

 

Andrew Tuttle Andrew Tuttle 

Australiensaren Andrew Tuttles tredje skiva, släppt på room40En fin bland av banjo gitarr och elektronik. Delvis inspelad på EMS i Stockholm, och ett par gästmusiker på elgitarr, viola och och trumpet. Inspirerad av folkmusik, ragas, blues och drone. Riktigt fin.

 

Kristoffer Eikrem & Bendik Baksaas Duets

En ny bekantskap för mig Mutual Intentions är en skivetikett baserad i Oslo. Jag minns inte riktigt vad som fick mig att uppmärksamma dem men något gjorde mig nyfiken på Skivan Duets. Ett samarbete mellan två musiker, de spelar båda i olika jazzband och har spelat tillsammans i vissa band. Det var efter att ha spelat en konsert med bandet Mopti som de bestämde sig för att göra en duoskiva.

Den har allt jag gillar, field recordings, elektronik och  blåsinstrument. En blandning av ambient och jazz, 20 spår på ca 80 minuter. Rekommenderas varmt.

 

H Takahashi Elegy

Ok H Takahashi är ju som bekant tveklöst en av mina favoritmusiker de senaste åren. Han är verkligen en värdig arvtagare till Hiroshi Yoshimura, i synnerhet Yoshimuras

Music For Nine Postcards 

Hans senaste skiva släpptes på Where To Now? och det har varit en lång vänta på något nytt. Den här är släppt på relativt nystartade Muzan Editions som är baserade i Japan och drivs av Joshua Stefane som gör fin ambient under namnet EnduranceChristopher Olson Standard Grey och Andreas Hoderbach. De har tidigare släppt tre kassetter bland annat av Hegira Moyas Quiet Residential Area som jag gillar väldigt mycket. Han har för övrigt släppt en fin skiva på stockholmska Moloton som släpper väldigt fina grejer som bland annat Sonja Tofik & Mar-llena Vilar i dina spår.

Nåväl Takahashis nya består av sju spår på 22 minuter, precis som Groupers senaste skiva, och precis som hennes, känns den här skivan inte för kort. Bara helt perfekt.

 

April Larson There are No Endings

Den andra skivan av de tre i den senaste batchen är av April Larson. Jag har följt henne i ett par år och hon har släppt många skivor, med hög kvalitet rakt igenom. Hon har ett ganska varierat sound, den här skivan har 22 spår och är en timme lång. Korta knastriga kortvågsradio-sändningar. Mindre dronigt än vanligt men jag gillar det.

”The following are transcriptions of tape recordings made by Detective J. H. in October 2010, during his documentations of M.A.’s memories. Dates are unknown. Video reports were read aloud by an unseen narrator with a clipped, strained voice. Notes were sometimes not read at all but held up to the lens with trembling fingers. Footage was often ill-lit and unexplained. Loops, dropouts and other distortions occurred frequently. The first numbered tape, marked ”Recollection Number Three,” begins with the following exchange:

J.H.: How do you know these things?
M.A.: Dreams, mostly”.

 

Günter Schlienz Liederbuch

Tredje skivan eller kassetten i Muzan Editions-batchen är med Günter Schlienz, som är en sån där musiker med en gedigen katalog, det här är en av hans finaste tillsammans med förra årets Peace.

 

Wrong Water Dozen

Muscut är en mycket trevlig etikett som nu släpper skiva med ryssen Eugenii Fadeev som bland annat släppt musik under namnet Flaty. Detta är dock debuten under namnet Wrong Water. Inspirerad av Delia Derbyshire, Bruce Haack bland andra försöker han göra modern library music. Utfallet är mycket fint, för den som uppskattar Kate NV, Visible Cloaks och Ssaliva.

 

Sun Araw Guarda In Alto The Original Motion Picture Soundtrack

Ett en timmes långt soundtrack, hann lyssna på halva skivan innan jag insåg att Cameron Stallones stämma saknades på skivan. Antagligen för att jag vanligtvis ser han röst som ett i mängden av instrument. Nåväl det hörs genast att det är Stallones, han har ett helt unikt uttryck, på senare år har han allt mer börjat använda sig av digitala syntar men det spelar inte så stor roll vilket instrument han använder sig av. Jag har inte sett filmen men skivan är riktigt bra.

”Cameron Stallones aka Sun Araw is the quintessential contemporary cosmic courier. Emerging from the fumes of an ancient Egyptian civilization and now settled in one of the meccas of the American lysergic experience, Austin, Texas, our hero boasts an endless discography and collaborations with luminaries of the caliber of Laraaji (a solo new age traveler discovered by Brian Eno) and the legendary Rastafarian group, Congos. For the soundtrack of the feature film ‘Guarda In Alto’, directed by Fulvio Risuleo (the daring story of a baker who has access to a parallel universe on the roofs of the city) Sun Araw looks towards the possible horizons. Bypassing psych and electronic glitch, Sun Araw jets through a double album that seems to refer to the golden age of computer music as well as to the inventions of the Lovely house (the legendary New York label specializing in minimalism and 20th century avant-garde) and to a certain immeasurably psychotic dub aesthetic. A disk composed of many micro-cells, which marries the adventure to the ‘edge of heaven’ of the protagonist, reiterating that dreamy feeling that the protagonist”.

Släppt på Goodfellas.

Sam Gendel & Sam Wilkes Music for Saxofone and Bass Guitar

Sam Gendel släppte ju alldeles nyligen en fin skiva på Leaving Records.Nu släpper han ännu en skiva där, den när gången tillsammans med Sam Wikes som spelar bas. Och ja den är är lika fin som Pass if Music. Saxonfon, bas, elektronik och lite beats. Här kan man läsa mer om deras samarbete.

 

Brian Chase Drums and Drones: Decade

Brian Chase är bland annat trummis i Yeah Yeah Yeahs, men han håller även på med jazz och improvisationsmusik. Han är stort fan av La Monte Young och Zeena och Marian Zazeela och deras Dream House där han bland annat brukar jobba. inspirerad av dessa startade han projektet Drums and Drones för att utforska subtila aspekterna av trummor.    Nu släpper han på sin egna etikett Chaikin Records en bok samt tre skivor, varav den senaste är nyinspelad.

Det är tre skivor som kräver riktigt djup lyssning, det är dronigt, rytmiskt men oftast väldigt lugnt och nästan utforskande. Det hör att Chase just utforskar vad trummor är och kan göra. Sista skivan heter Acoustic och är, antar jag den enda utan elektronik och därav utan effekter. Jag har tagit del av boken än men musiken räcker definitivt som anledning att skaffa den här boxen. Sjukt fint.

 

Joe Talia Tint

Joe Talia släpper första skivan på ett par år, den här gången på Oren Ambarchis Black Truffle. Han är från Australien men bor i Japan, han är precis trummis och brukar jobba med just Ambachi och även Jim O’Rourke. Tint består av två 15 minuter långa elektroakustiska spår med field recordings, syntar och en massa skrammel. Växer vid varje lyssning.

 

blacktruffle037-tint.jpg

 

Oren Ambarchi, Kassel Jaeger, James Rushford Face Time

Folk som Joe Talia brukar arbeta med släpper uppföljare till den smått fantastiska Pale Calling. Och Face Time är minst lika bra som den. Två spår på drygt 19 minuter den här gången också. Ett myller av långsamma krypande ljud. Något nedpitchad djur som ylar och det slutar i någon slags märklig dub. Sjukt bra.

 

blacktruffle038-face_time.jpg

 

Kate NV для FOR

Den underbara ryskan Kate Shilonosova som för ett par år sedan släpps Binasu och som är med i ett rockband samt håller på med ett projekt med Angel Deradoorian, släpper nu ny skiva på RVNG Int. Några av låtarna var med på Peaceful Protest. Den här är nästan helt instrumental och inte lika poppig som Binasu, men ack så fin. En blandning av Visible Cloaks, Midori Takada och Hiroshi Yoshimura typ.

Tsembla A Hole in the Landscape 

Tsembla är finska Marja Aht, det här är hennes femte skiva beroende på hur man räknar, hon brukar även medverka på Kemialliset Ystäväts skivor. Den här är släppt på NNA Tapes och jag gillar alla hennes skivor men den här är definitivt bäst hitintills. Finsk fourth world typ, alldeles ljuvlig.

 

Hilde Marie Holsen Lazuli

Lazuli är Hilde Marie Olsens andra skiva. Jag var väldigt förtjust i hennes debut Ask som släpptes på Hubro Music, det gäller även hennes nya. Det är trumpet och elektronik den här gången också. Stundtals ganska disharmonisk men riktigt fin.

 

Mer tips

 

 

Gemini Sisters Gemini Sisters

Gemini Sisters består av John Kolodij och Matt Christensen, de gör vanligtvis musik på egen hand och ibland med andra. Den här skivan låter som ett dronigt Spacemen 3 i slowmotion. Riktigt fint. Släppt på Psychic Troubles

William Selman Musica Enterrada

William Selman har tidigare släppt techno under namnet Warmdesk, det har jag dock aldrig hört. Han har även släppt ett par skivor under namnet William Selman på Digitalis Limited och Hausu Mountain.

Då någon slags ambient med dubinfluenser, ganska eget och bra. På nya skivan som är släppt på Mysteries of the Deep hörs inga spår av dub. Jag kommer av någon anledning att tänka på Visible Cloaks när jag lyssnar på Music Enterrada, inte för att det låter särskilt mycket som dem. Det låter väldigt modernt, om än influerat av fourth world, i synnerhet på låten Inferno of the Same. Jag vet att många är trötta på allt som har med fourth world att göra men inte jag.

Sarah Davachi Let Night Come Bells End The Day

Sarah Davachi har släppt drygt tio skivor på diverse etiketter, nu är det dags för Sean McCanns Recital Program, det här är nog den vackraste skiva hon gjort, tänkte jag först, och det kanske det är. Men när jag lyssnar igenom hennes tidigare skivor visar det sig att de alla är jävligt vackra. Drones, långsamma melodier, musik som kräver tid och tålamod.

Davachi spelade nyligen live med en annan favorit, Ellen Arkbro, och det finns onekligen ett släktskap i deras musik. De är båda skolade i musik på akademisk nivå men musiken de gör låter absolut inte torr och akademisk, bara jävligt bra.

 

 

170244.jpg

Charlie Morrow Toot! Too

Ännu en skiva släppt på Recital Program. Musiken är inspelad mellan 1970-2014 av Charlie Morrow, har ingen koll på honom sedan tidigare. Rekommenderas om man till exempel gillar Sean McCanns Music For Public Ensemble.

Christina Vantzou No. 4

No. 4 är Christina Vantzous, föga förvånande, fjärde soloskiva (hon släppte ju som bekant nyligen den här med John Alson Bennett, som för övrigt medverkade på hennes förra skiva också). Hennes musik blir mindre och mindre dronig, mer varierad och det är lättare att urskilja enstaka instrument. Det hörs dock att det är Christina Vantzou.

En av årets finaste skivor, tillammans med Sarah Davachis.

Här är en intervju om skivan där hon bland att pratar om Borgets, Fred Moten och Saidiya Hartman som inspiration för skivan. Släppt på Kranky.

Chihei Hatakeyama Journey To The End Of August

Hatakeyama släpper ett gäng skivor per år, de är i princip alltid omistliga. Hans skivor är nästan alltid stillsamma men detta är nog en av hans mest stillsamma någonsin. Nytt för de senaste skivorna är att han allt oftare börjat använd syntar också förutom elgitarr. Sjukt vackert! Släppt på Hidden Vibes.

Hakobune Obelisk

Ännu en fin själfull droneskiva av Hakobune denna gång på Polar Seas Recordings tre spår på drygt fyrtio minuter. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar vissa drone/ambientmusiker mer än andra men Hakobune är alltid riktigt bra. Det finns tveklöst en likhet med Chihey Hatakeyamas musik men Hakobunes musik är något kyligare och mer karg.

Strange Mountain ll Rides Eternal

Strange Mountain består (bestod) av Marcel Thee från Jakarta. Jag har följt hans musik i ett par år, men för något år sedan avstannade hans utgivning plötsligt. Nu har han återuppstått som Strange Mountain ll. Tidigare har hans musik varit dronig ambient framfört på gitarr.

Nya skivan är utgiven på Geology Records, som gav ut en av hans tidigare skivor 2014. Rides Eternal låter inte alls som hans andra grejer men det finns ändå något där som påminner om hans tidigare skivor. Detta är dock betydligt mer varierat och riktigt bra.

Ned Milligan Afternoon Hours

Ned Milligan följer upp Nature Always Needs Improving  med en liknande skiva. Klockor, kontaktmickar och gamla kassettband. Vackert och skört. Släppt på Fluid Audio.

Tino Lullabies For Molecules

Har ingen koll på Tino eller Santio Gonzales som han egentligen heter, men den här skivan fångade min uppmärksamhet. Fina anspråkslösa små ambientgodnattvisor. Släppt på Aurel Canyon.

Lavatone Lavatone 

Full Spectrum som alltid är bra, återger en skiva som släpptes på privatpress 1994. Riktigt riktigt fin, för den som gillar knäppa rytmer och, ja, fourth world.

JQ Invisible

Nytt släpp på New Atlantis. De är ju ganska new age-inspirerade men det de släpper låter ju ändå väldigt modernt, så även här. Muntra ord från upphovspersonen

”Invisible is the third release and debut album from New Atlantis resident & multi-instrumentalist JQ.

Invisible is an album about guilt, paranoia, depression, the relationship with self, and growing up in the digital age.

The result of five years of work, Invisible mixes ambient, experimental and pop. It is split into two parts: Past and Present, signifying life before and after invasive technology”.

Forest Management Rotating Angle

Ännu en av mina favoriter som släpper en jäkla massa musik, den här gången på UnifactorFint som alltid.

Dominic Copppola Honeymoon Phase

Utmärkt syskonskiva till John Daniels skiva, samma etikett.

Brett Naucke The Back of the Garden

Tredje skivan från Unifactor i detta inlägget, Brett Naucke gör alltid intressant musik. Lite stökigare musik än Forest Management och Dominic Coppola. Kolla även in hans The Mansion som också släpptes i år, på Spectrum Spools.

Rafael Anton Irisarri Sirimiri

Ny skiva av Irisarri, kanske hans lugnaste sedan Daydreaming. Jag uppskattar alla hans skivor, men det här var precis vad Jag behövde nu. En låt heter Vasastan. Blev nästan sugen på att dra anekdoten om när han en dag lade upp en bild på Instagram på våra vinylskivor på jobbet, men nä.

Släppt på fantastiska Umor Rex.

Byron Westbrook Confluence Patterns

Ännu en skiva släppt på Umor Rex. Byro Westbrook gör ganska stökig musik och det behövs också ibland. Han släppte även utmärkta Body Confluence Hands In The Dark i år.

Jules Adventures & Explorations (Volume 1)

Jules är en hemlig person som mailade mig den här skivan för ett tag sedan. Allt jag vet är att hen är från Kolkata i Indien. Skivan består av två spår på sjutton respektive arton minuter, med ljuvlig långsam ambient med små melodier. Rekommenderas varmt.

Joana Gama I Luís Fernandes At The Still Point Of The Turning World

Musik som är släppt på Lawrence English Room 40  är i princip alltid värd at kolla upp. Joana Gama och Luís Fernandes är ett nya namn för mig. Elektronik, piano och stråkar. Stökigt och vackert.

Lea Bertucci Metal Aether 

Lea Bertucci har släppt ett flertal fina skivor men det här är min favorit. Stråkar och blås i ljuvlig drone. Dan Gibson och Dicke Landrys Fifteen Saxonphones typ. Släppt på NNA Tapes.

 

Hösttips 1, 2017

 

Million Brazilians Red Rose And Obsidian

Million Brazillians är en duo från Portland Oregon, bestående av Grant Corum och Suzanne Stone (saxophone and vocals). De har gjort musik ihop sedan 2006. 2013 släppte de Wet Dry Jungala  på Moon Glyph och Psychic Sounds. En av låtarna på den skivan är med på samlingskivan Turn On, Tune In som jag skrivit om förut, utgiven på fantastiska Lullabies For Insomniacs. Där är även deras senaste skiva utgiven, och den är precis som förra skivan smått fantastisk. Exotica, fourth world, lite Slits och jag vet i fan. Sjukt bra är det.

Lullabies For Insomniacs har redan hunnit släppa en skiva till sedan den här släpptes och har en ny på gång med Tarotplane. Lullabies For Insomnicas blandar nyinspelad musik med utgivningar av äldre obskyra grejer men man skulle kunna göra en spellista av allt de släppt och köra random och det skulle ändå låta som Lullabies For Insomniacs. Izabel Caligiore har helt enkelt fantastisk koll och smak. Här är en ganska ny intervju och mix.

Joseph Shabason Aytche 

Jason Shabason brukar bland annat spela saxofon i Destroyer, Aytche är hans debutsoloskiva och det är en formidabel sådan. Saxofonen är huvudinstrumentet, ofta manipulerad på olika sätt, men även trummor, bas, gitarr och synt förekommer. En fin blandning av jazz, ambient, new age och Reich, Glass och Riley-minimalism.

Ett måste om du gillar Jon Hassell och Justine Walter, och kanske även Marc Barreca och K- Leimer.

Scott Tuma No Greener Grass

Scott Tuma senaste skiva är släppt på Dismal Niche och en tveklöst en av årets vackraste skivor, tjugofem relativt korta låtar. En akustisk gitarr och viss assistans av Jason Ajemian på bas och orgel på ett par spår. Nästan för vackert för den här sjuka världen. Fin intervju med Scott Tuma av författaren Rick Moody här.

H Takahashi Raum

Ny skiva med H Takahashi ! En av mina favoritmusiker på senare år, jag rekommenderar er att skaffa allt han gjort, senaste skivan Raum är andra skivan på Where To Know?  och första som släpps på vinyl. Musiken är tydligen skapad på en iPhone, och asvacker.

Oren Ambarchi/Crys Cole Hotel Record

Första gången jag hörde Oren Ambarchi var när han 2004 släppte Grapes From The Estate Touch. Han har sedan dess släppt extrem mycket skivor, med väldigt stor variation. Många av de senaste skivorna har varit väldigt fokuserade på rytm, som den fantastiska Quixotism för ett par år sedan.

Hotel Record är dock av det lugnare slaget, andra skivan med sin partner Crys Cole släppt på Orens Black Truffle Records.

Field recordings, elektroakustisk, ambient, röster på fyra spår och nog den vackraste skiva jag hört Oren varit iblandad i på länge.

Haco Qoosui

Japanska Haco har en lång karriär som musiker men detta är det första som jag lyssnat på. Vacker ambient/drone med sång på Room40Kan inte gå fel.

Birch Doldreams

Birch är danska musikern Sofie Birch som nyligen släppte Doldreams på etiketten Infinite Waves detta är första skivan av henne som släpps på vinyl men Infinite Waves gav även ut ep:n Sketchy Commodity på kassett. Field recordings, synt, gitarr, blåsintrument har använts. Brian Eno, Midori Takada och Erik Wøllo nämns som influenser. Jag såg SND nämnas i en recension, kommer även att tänka på Celer, Basinski och Chubby Wolf. Det låter även eget, vilket ju är svårt med den här typen av musik.

Jag rekommenderar er att skaffa både Sketchy Commodity och Doldreams genast, samt den här som hon också är ibland i.

Bjarke Rassmussen som driver Infinite Waves gör för övrigt fin musik under namnet Grøn, kolla in senaste skivan Med sammenknebne øjne på Interzone Tapes.

Waveform Transmission V 2.0-2.1

Astral Industries har än så länge inte släppt något som inte håller väldigt hög kvalitet. Waveform Transmissions består av Rod Modell (DeepChord, Echospace) och Chris Troy som släppte en ep på nittiotalet. Nu släpper de nytt, fyra artonminuterslåtar bubblig ambient med lite rytmer här och var. Mer mörkt än ljust men ändå inte så jävla mörkt, bra höstvibbar.

Gabriel Saloman Movement Building Vol. 3

Shelter Press  släpper del tre i Gabriel Salomans Movement Buildning trilogi. Den här gången en sammanhållen skiva till skillnad från de två första som var musik från dansföreställningar. Alla tre släpps nu även på en skiva, och detta är sjukt bra. Rytmiskt som fan, dronigt, pianomelodier, stök och väldigt fint.

Marcus Fischer Loss

Ny skiva med Marcus Fischer på 12k är alltid anledning at fira. Lite mörkare än vanligt, men väldigt vacker. Här är en ny intervju om inspelningen av skivan.

Små Vågor Små Vågor 3

Skivetiketten Flora & Fauna  drivs av Henrik Von Euler som också gör musik under namnet Små Vågor. Han har precis släppt sin tredje skiva och den är precis som de två första, väldigt fin. Det påminner mig lite om vissa sologrejer av Roedelius och Conrad Schnitzler.

Små Vågor 1 och Små Vågor 2 

V/A Peaceful Protest

En tre timmar lång samlingskassett med Kate NV som tidigare släppt den fina popskivan Binasu under namnet NV, här bidrar hon med fem fina new ageaktiga låtar, Zach Cooper   bidrar med en halvtimmes långt meditativt gitarrstycke, Raica med en fyrtio minuters långt dronestycke, C Lavander, Baltra och John Scherk bidrar alla med fin meditationsmusik, släppt av RVNG Intl. pengarna för försäljningen går till www.lgbtqcenterofdurham.org

MatthewDavid’s Mindflight Ophiuchus 

Matthew McQueen eller MatthewDavid som han ibland kallar sig, driver bland annat Leaving Records, har ett väldigt fint radioprogram dublab  och gör ambient/new age och lite annat under olika alias. Nu senast på NNA Tapes, två spår: titelspåret på tjugofyra minuter och M. Geddes Gengras-hyllningen Geddes. Båda är fina, Geddes-låten är lite mer dronig och första mer new ageig, skitbra skiva.

Patrick Higgins & Josh Modney ‘EVRLY MVSIC’

Inte direkt lättlyssnat men förbaskat bra, låter ibland som en bisvärm. De flesta låtarna är dock något lugnare. Framfört på akustisk gitarr och en fiol, låter som ett folkligt Xenakis.

Ka Baird Sapropelic Pycnic

Ka Baird har bland annat med och startade folkspykbandet Spires That In The Sunset Rise. Det här är dock hennes solodebut och det på Drag City. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska beskriva musiken mer än att det är mycket bra.

Tropical Rock Yellow Dock 

Ka Baird har även en duo med Camilla Padgitt-Coles, deras nya skiva är utgiven på Perfect wave. Två spår på drygt tjugo minuter vardera. Ljuvligt flummigt Terry Rileyaktig drone, ambient och new age-vibbar.

Private Elevators LA Looks

På samma etikett som Tropical Rock, Private Elevators andra skiva påminner lite om Celer, Kyle Bobby Dunn osv men mer melodiöst. Fyra spår på drygt åttio minuter, men lätt värd att ligga och lyssna på och inte göra något annat.

Euglossine Start Time

Hans bästa hitintills, påminner lite om Visible Cloaks.

 

 

 

Musikstips våren 2017 del 2

 

Kate Carr The Story Surronds Us

Kate Carr driver skivetiketten Flaming Pines, skriver och har släppt en mängd skivor, ofta med field recordings som utgångspunkt. En favoritskiva är Fabulations  som hon släppte för ett par år sedan. Den följde hon upp förra året med It Was a Time of Laboured Metaphores på Jim Haynes etikett The Helen Scarsdale Agency och nu kommer uppföljaren på samma etikett. Precis på som på förra skivan handlar det om mörka små dubdroniga spår, rekommenderas om du gillar Fèlicia Atkinsons senaste.

Justin Walter Unseen Forces 

Justin Walters första skiva Lullabies & Nightmares ganska annorlunda ambientskiva gjord på loopar, synt och framförallt saxofon. Fyra år senare följs debut upp av Unseen Forces. Den här är i stort sett helt improviserad till skillnad från debuten, men minst lika fin.

Franco Nanni Elicoide 

Italiensk skiva inspelad 1987, jazz,new age, kraut, minimalism, Reich, Riley. Riktigt fin.

Sun Araw The Saddle of the Increate

Cameron Stallones och hans Sun Araw och hans olika projekt alltså wow, finns ingen som låter som honom. Jag förstår om det är en viss tröskel som måste överstigas för att ta sig in i hans värld men ha tålamod och du skall belönas. På senaste skivan har han börjat jobba mer digital än tidigare vilket ibland påminner lite om hur Visible Cloaks jobbar. Men det låter framför allt väldigt mycket Sun Araw. Här är en lång intressant intervju med Cameron.

Bellows Strand

Bellows utgör av Giuseppe Ielasi och Nicola Ratti, två musiker med gedigna solokataloger. Nu släpper de sin femte skiva som duon Bellows, den här gången på Félicia Atkinsons Shelter Press. Deras musik, både solo och som duo, är ofta avskalad och rytmisk. Jag är smått beroende av den. Kolla även in Ielasis senaste skiva under namnet Inventing Masks  och Bellows ep Sander. 

Bill Seaman Erasures and Displacements

William Seaman är professor i konst och konsthistoria. Jag känner dock mest till honom som musiker. Det här är en uppföljare till f (noir) som också släpptes på Eilean rec.

Seaman själv spelar piano men använder även ljud från sitt ljudbibliotek, field recordings, ljud från instrument som vänner spelat in, digitala instrument med mera. Skivan är nästan nittio minuter lång med titlar som Entering the Library of a Collapsed Moment, Slow Motioning Through Scattered Reflections och The Somber Space of a Word. Om du gillade förra skivan, Bing and Ruth och ödsliga trumpeter så rekommenderar jag den här varmt.

Barry Lynn Taurus Tapes Vol. 1 and Vol. ll

Barry Lynn har gjort ganska mycket musik under namnet Boxcutter, men jag fick upp öronen för honom när han 2015 under namnet The Host, släppte den stundtals Durutti Column/Loren Connors/Fripp/Eno-aktiga Esalen LecturesNu släpper han, på samma bolag (Touch Sensitive Records), två kassetter. Lite mer syntbetonat än Esalen Lectures men gillade du den så rekommenderas dessa tjugofem spår.

Chihei Hatakeyama Mirage

Chiei Hatakeyama fortsätter att ge ut vacker ambient, ännu en gång på Lawrence English Room 40. Inspelad under en femårsperiod, något mer ambitiös än hans alldeles utmärkta Void-skivor som han brukar släppa på egna etiketten White Paddy Mountain. Field recordings från Turkiet och en överhuvudtaget något rikare ljudbild än vanligt.

Mike Cooper Raft

Ännu en ambient/exotica-skiva av Mike Cooper, gud vad jag älskar dessa skivor. Jag älskar denna hawaii-skjortesamlande mannens musik. Raft är ett måste om du gillar hans andra ambient/exotica-skivor och hans andra skivor är också mycket bra. Intervjuer här och här.

Norman Westberg Jasper Sits Out

Room 40 fortsätter att ge ut The Swans-gitarristen Norman Westbergs meditativa gitarr-skivor.

Janek Schaefer Glitter in My Tears

Janek Schaefer har släppt många skivor och har hållit på länge, en av mina favoritskivor av honom är Lullaby. Glitter in My Tears, med sina tjugosex relativt korta spår, är tveklöst minst lika bra som Lullaby.

Pierre Mariétan Rose Des Vents

Mana Records är en ny skivetikett som drivs av Andrea Zarza som bland annat jobbar som curator på British Library Sound Archive och Matthew Kent som ligger bakom Blowing Up the Workshop.

Första släppet är en skiva som släpptes 1987 på privatpress, inspelad under sex år. Mer detaljer om skivan och Pierre Mariétans långa och imponerande karriär här.

En timme och fyrtio minuter av field recordings av natur, städer, intervjuer, barn som spelar blåsinstrument m.m. Rekommenderas om du gillar Luc Ferrari, Harry Partch och Maher Shalal Hash Baz.

Benedict Drew Crawling Through Tory Slime

Andra släppet på Mana Records är en skiva Benedict Drew en konstnär som jobbar med video och installationer. Han är även släppt ett par skivor förut, men detta är hans debutfullängdare. Crawling Through Tory Slime är inte bara en fin titel det är även en riktigt bra skiva. Två obetitlade spår på tjugotre respektive tjugofyra minuter med spår av Skaters, James Ferraro, David Lynch, dub, långsam techno,