Mer motståndsmusik och ickemusik mot det nyliberala förfallet som är vår samtid, det verkar bara bli värre och värre. Men låt oss fokusera på annat så länge.
Massimo Toniutti har jag ju nämnt förut, hans bror Giancarlo också?
Jag minns inte. Black Truffle återutgav ju för något år sedan Il Museo Selvatico med en extra skiva, ren perfektion. 2016 gav Vitrine ut kassetten antidocument/groundwork. Två spår på 13 minuter vardera. Nu ger Klanggalerie ut den på cd med ett nytt 22 minuters långt extraspår. Det är underbar musique concrète, non-music, field recordings och skrammel. Härligt dystopiskt. Ett mildare Small Cruel Party typ. Det här är typ nästan allt man behöver.
Mattias Gustafsson Frusen musik
Ännu en skiva på Careful Catalogue som gav ut Shots Private Hate.
På samma tema som Toniutti har vi Mattias Gustafsson med ett förflutet i bandet Jam Session. Han gör annars musik under Alter of Flies och under sitt egna namn. Det här är dock mörkare och skitigare än Toniuttis senaste. Själv är jag särskilt förtjust i Gustafssons senare skivor Nattmusik och Frånvarande.
Senaste skivan är alltså Frusen musik på den utmärkta etiketten och distributören Careful Catalogue, som både släpper och även distribuerar livsnödvändig musik. Här det field recordings av knarrande dörrar, knaster, ljudet av vad som låter som tomma övergivna hus där det regnar in, rundgång, metall mot metall, något som släpas, drone och i sista låten Orosstund hörs ett piano. Det är underbart, och kanske har vi här Sveriges nästa stora musikaliska export. Utsålda stadium väntar.
barn sour horses fucked over the head with bricks
Ännu ett släpp på Careful Catalogue, den här gången en sjua med två spår på ca fyra minuter vardera. Jag har ingen större koll på dem sedan tidigare men hittade en ”låt” på en samlingskassett på Male Activity.
Första spåret här består av någon som skrattar på ett läskigt sätt medan en liten drone låter i bakgrunden. Andra låten låter det som att någon eller några talar i tungor, ackompanjerade av ett tungt piano. Även detta är alldeles underbart.
Idea Fire Company The Light That Never Ceases To Fail
Detta kultband som består av Karla Boreckey och Scott Faust, har varit igång länge och släppt en massa fantastisk musik. Och är man Graham Lambkin-fan så har man så klart koll på dem. Bland annat deras grupp Tart. Det här är deras drygt 25:e skiva och släppt på Feeding Tube, en kvalitetsgaranti där genren i stort sett kan vara vad som helst.
Det här låter som vanligt sjukt bra, Karla på piano och Faust på synt trumpet och annat. Det är sånt gör som gör att man inte helt ger upp hoppet om mänskligheten.
Nick Malkin A Typical Night in the Pit
Nick Malkin är från Los Angeles, har släppt ett par kassetter under namnet Afterhours. Han är skolad jazzmusiker har jag för mig. Hans förra skiva under eget namn var den utmärkta Slow Day on Briliant Drive på Geographic North. Någon slags jazzig ambient typ, med lite Visible Cloaksvibbar. Så är även fallet på uppföljaren på Soda Gong.
Inspirerad av Los Angeles genom Robert Altman och Alan Rudolps filmer och Mark Ishams musik. Modernt, nostalgiskt och en skön känsla av noir. Jag blir väldigt sugen på nästa säsong av Bosch. Rekommenderas varmt
Ian Wellman Susan’s Last Breath Became the Chill in the Air and the Fog Over the City’s Night Sky/Bioaccumulation
Ian Wellman släppte sin debut på Dragon Eye Recordings och släpper nu sin andra skiva på Room40.
Båda skivorna utgår från field recordings av djur och natur, med ganska hårda kontraster där musiken är droneig och rejält bister. Något jag tröttnade lite på ett tag men nu börjat uppskatta igen, jag menar allt kan ju inte vara mysigt jämt. Men soundtrack till sönderfallet.
John Chantler Tomorrow I Too Late
John Chantler är ju ett namn som varit med ganska länge nu. Han har släppt väldigt mycket musik och ganska varierad sådan, varit iblandad typ överallt. Café Oto i London, varit verksam i Japan och hängt lite med Maher Shalal Hash Baz. Han är ursprungligen från Australien men bor faktiskt nu här i Stockholm. Här har han bland annat arrangerat den fantastiska festivalen Edition, som jag nu har för mig är pausad. Han är i vilket fall en riktig eldsjäl.
Hans senaste skiva är nog min favorit hitintills (ok han har inte släppt minst ett samarbete sedan denna). Den här är släppt på Room40 och blev till när han var på INA GRM for their Présences Électronique festival. Den känns ganska electroakustisk med lite raga på sina ställen. Vet inte riktigt vad det men jag gillar den väldigt mycket.
Yann Novak Slowly Dismantling
Yann Novak drive etiketten Dragon Eye Recordings efter att ha tagit över ansvaret från sin far Paul. Han har släppt en massa skivor och släpper nu en ny på Room40. På omslaget till skivan är det nedbrända Hotel Washington i hans gamla hemstad Madison. Det var ett ställe där LGBTQ+ communityn höll till men det brann ner 1996. Skivan är en slags konceptskiva som handlar om hur han, som queer, aldrig kände sig hemma då den konst och musik han gjorde inte riktigt passade in i den världen. Det var först 2019 under en queermusik-tillställning som han kände att han hittade en samhörighet.
Vanligtvis brukar han använda sig av samplingar som han förändrar till oigenkännlighet, men på den här skivan är allt inspelat med analoga och digitala syntar på MESS i Melbourne och på EMS i Stockholm.
First Tone Reactions
Består av Turk Dietrich från Second Woman och Belong, och Duane Pitre. Musiken låter val typ som man hade hoppats. Långsamma ganska mörka drones, men inte för mörka. Den får mig bland annat att tänka på Ellen Arkbros suveräna For Organ and Brass, även om musiken är skapad på syntar. Riktigt bra, släppt på Spectrum Spools.
Christine Abdelnour / Magda Mayas The Setting Sun Is Beautiful Because Of All It Makes Us Lose
Det här är den här duons tredje skiva men den första jag hört, de har även släppt en väldigt massa skivor solo och i andra projekt. Sehnaoui verkar framför allt spela saxofon och Mayas är pianist, dock verkar hon inte alltid använda det på ett konventionellt sätt. Skivan är släppt på norska Sofa Music som jag väl framför allt förknippar med experimentell jazz. Så är väl även fallet här. Skivan består av ett 30 minuter långt spår, och spelades in på Ultima Festival i Oslo 2018.
J Rowe Channels of the Lake
Nytt släppt från Sounds of the Dawn, den här gången från J Rowe som bland annat brukar vara medlem i His Name Is Alive och duon Westbur & Rowe. Den här soloskivan består av typ spår på ca 20 minuter vardera. J Rowe på trummor, percussion, gongs, tibetan bowls och annat, samt två musiker på cello, flöjt och dubbelbas. Riktigt fin skiva.
Ryoko Akama/Anne-F Jacques Evaporation
Japanska Ryoko Akama verkar vara inblandad i en massa projekt och har bland annat släppt ett par skivor på Another Timbre, den gamla supergruppen Lappetites och en mängd andra projekt. Själv är jag mest förtjust i hennes samarbete med den också mycket intressanta kanadensaren Anne-F Jacques. Bland annat deras samarbete på Falt härom året.
Nu följer det upp det samarbetet med en kassett på Notice Recordings en leverantör av kvalitet belägen i Chicago. Skivan består av två livespår på dryga 22 minuter vardera, inspelade 2018 i New York och Boston. Mycket sprak, släp, gnissel och höga toner. Fint.
Kolla även in Mike Weis ljuvliga skiva och ja hela katalogen.
Rie Nakajima Fusuma
Rie Nakajima är jag bekant med sedan tidigare, bland annat genom den här på 901 Editions. Hon har även släppt ett flertal soloskivor men det här är den första jag hört med henne. Detta är väl typ på på samma tema som ovanstående skivor på Notice Recordingss och riktigt bra och minimalistiskt.
Och jag skulle definitivt rekommendera Tsss Tapes hela katalog, man får faktiskt alla sju släpp för 11,20 euro. Deras första släpp Free Percussions kan vara en bra början, och det är väl typ som det låter.
Derek Baron & Zoots Houston A Realistic Morning Prayer
Den här är också släppt på Tsss Tapes, Derek Baron är ju som bekant en favorit, allt han rör vid blir guld. Zoot Houston faktiskt nyligen släppt en utmärkt jazzexperimentell skiva på just Notice Recordings, med Ben Bennett och Fred Lonberg-Holm. Och både skivorna är riktigt fina även om den med Baron mer är min kopp te.
Danny Clay & Matt Atkins An Index of Textures
Clay och Atkins är två gamla bekanta som alltid leverar. Behagligt skrammel med små pianomelodier.
Toryo Ito • Takamitsu Ohta • Asuna + Minoru Sato • Eisuke Yanagisawa • Fabio Perletta Hodokeru Mimi
Här är en liveskiva på 901 Editions, med bland annat etikettens grundare Fabio Perletta. Skivan är inspelad en kväll i Ryosoku-in Templet i Kyoto 9/12-2017. Så vackert, antitesen till ja ni vet vad.
”The cold December day freezes the atmosphere, making it eternal. Birds pass by. A construction site. The sound of the shijou opens the zazen. Humble gestures and wooden marbles. Steps across the hallway. The floor creaks break the audience’s breathless silence. Air flows between the maple branches. Frogs, water, and forest remind us of the transient beauty of nature. The organ’s mechanical imperfection and resonant glass tubes echo, warming the space. Raw tones, distant spaces, sound molecules woven in minimal, fractured, and quietly evolving textures. The perception changes. A display of Autumn passes. Moss, stones. Dry garden. Shelter. Five artists evoke time and introspection with detailed yet minimalist sounds that stretch slowly and carefully through the environment in shades of crimson red and pale brown. Transition. The dark streets’ electric glow sheds light over the silence in Gion. Is it possible to have an open experience where the tangled thread loosens and unwinds? As the Northern Hemisphere begins its quiet descent from fall into winter, we bring you sounds that will hopefully give you some breathing space in the over-saturated world around us. Hodokeru Mimi, unwinding ears.”
Mi Cosa de Resistance 7 Songs to be Listened in Silence
Väldigt fin skiva på nystartade etiketten Left Tapes baserad i Devon i England. Fernando Perales är från Argentina. Han har bland annat varit med i det fantastiska bandet Reynols. Någon dag ska kan orka skriva om boxen som Pica Disc nyligen gav ut, skaffa den genast!
Den här skivan är tydligen helt baserad samplingar från vinylskivor, vilket jag nog inte hade gissat på. Det är ett väldigt varmt sound, långsamt och det låter som vågskvalp men det är nog något annat. Fint är det i alla fall.
Lecu Scented Sonar
Lecu aka Leo Cunningham som driver ovanstående Left Tapes har släppt ett par skivor tidigare men detta är hans första släpp på hans egna etikett. Tre låtar, betydlig lugnare än hans förra skiva. Ett tydlig maritimt tema, riktigt fin.
Discreet Music 