Lite mer tips I väntan på apokalypsen, som väl snart är här nu.

Jake Meginsy Trinities

Jake Meginsky gjorde för något år sedan en dokumentärfilm om Milford Graves, som jag tyvärr fortfarande inte sett. Meginsky var bland annat elev till Graves, och den senaste skivan är en hyllning till honom. Meginsky har tidigare släppt en par fina skivor på Bill Nace’s etikett Open Mouth. Små rytmiska elektroakustiska saker. Så även här, kanske hans bästa hitintills, rekommenderas varmt.

Släppt på Poole Music, som ju bara släpper bra skit, och mer är på väg.

Monde Ufo Vandalized Statue To Be Replaced With Shrine

Quindi Records skrev jag om sist, med den fina slowcoreskivan av Bondo. Nu är det dags för en duo från Kalifornien. Skev pop, trummaskiner, exotica, ambient, fourth world, och bossanova. Riktigt fin, rekommenderar även deras förra skiva 7171. Och de har även släppt en ep med covers på Fugazi-låtar, bara en sån sak. Även på den här skivan, finns en med, sista låten.

Släppt på Quindi Records.

Wave Temples Panama Shift

En gammal favorit som legat lågt ett tag, släpper äntligen nytt. På Not Not Fun till råga på allt. Har väl följt honom i typ tio år, fortsatt exotica, undervattensambient i stil med Dolphins Into the Future, men även lite mer rytmiska låtar. En skiva dedikerad till den japansk-amerikanska antropologen Yosihiko H. Sinoto, vars ansikte pryder omslaget. Med skivan följer även en extra skiva ”Portals”, med mer lösryckta sketcher, även den fin.

Ljuvligt helt enkelt.

Old Saw Sewn The Name

Ny skiva med Old Saw aka Henry Birdsey, som ju utgör halva duon Tongue Depressor. Sjukt fin ökenambient-americana. Lite Oliveros, Riley-vibbar och ett av årets snyggaste skivomslag.

Släppt på Lobby Art Records.

Joseph Allred For the Fallen Dawn

Joseph Allred är en musiker från Tennessee, influerad av John Fahey och Robbie Basho, om än lite trött på de jämförelserna, Men det är amerikans primitivism i sin ädlaste form. Hen har släppt ganska många skivor, ibland med annat folk. Senaste skivan är släppt på utmärkta Island House Recordings.

Skivan är instrumental, med något enstaka inslag av sång. Instrument är akustisk gitarr, luta och typ cikador. Riktigt fin skiva.

Sons of Buzzi Die Hand der Riesin

Utmärkt syskonskiva till Allreds på Ramble Records. En ny bekantskap för mig, Sebastian Bischoff aka Sons of Buzzi, från Zurich. Något mer experimentell än Allred, men jävlig fint. Har släppt ett gäng skivor, som nog är värda att kolla upp.

Också släppt på Ramble Records.

MV & EE Green Ark

Ännu en skiva på Ramble Records, den här gången av legenderna MV & EE. Fem ganska långa flummiga grooviga låtar, som är alldeles ljuvliga. Rekommenderas varmt.

FOURTH WORLD MAGAZINE III Neoplatonic Aquatic Symposiums

Spencer Clark är fortfarande produktiv, nu ny skiva som Fourth World Magazine, ännu ett utmärkt släpp på Poole Music. Clark har ett helt unikt sound, trots att han varierar sig. Man hör direkt att det här han, vilket är en bra sak. 75 minuter i hans underbart knäppa värld, men den fysiska kopian medföljer även en tidskrift.

Släppt på Poole Music.

Canaan Balsam Eternity lies within or nowhere

Ännu en skiva på Where To Now! Andra skivan är lite hemlig britt. New age, ambient osv. Skulle kunna vara tråkigt, men jag gillar det. Han har även släppt en skiva innan den här, rekommenderas också.

Paul Danny Grody Arc of Day

Gitarristen Paul Danny Grody var en gång i tiden med i bandet Tarantel, med bland ananat Jefre-Cantu Ledesma. Just Grody och Ledesmas soloprojekt och sammarbetsprojekt har jag följt noga sedan dess. I princip alltid värt att lyssna på. Grody senaste skiva, släppt på alltid utmärkta Three Lobed Recordings.

På den här skivan ville han ha lite fler musiker, än på de senaste soloskivorna. Chuck Johnson dyker upp på ett spår, och även medlemmar från Tarantel och The Drift. Väldigt vacker skiva, ibland naken amerikansk primitivism, ibland mer åt Tarantels svulstigare stunder. Rekommenderas varmt.

JC Leisure A Courtyard!

Britten JC Leisure har släppt minst två fina skivor tidigare. Den här är släppt på Cameron Stallones Sun Ark, vilket alltid bådar för kvalitet. En intressant sak med släppen på Sun Ark, oavsett artist. Är att jag ofta tycker mig höra spår av Sun Araw, inte för att den är en dålig. Bara lite intressant.

Jim O`Rourke Hands That Bind (Original Motion Picture Soundtrack)

Den otroligt mångfacetterade O’Rourke måste vara en av de mest respekterade musiker, jag känner till. Senaste skivan är ett soundtrack till en film som jag inte har sett, men det verkar fin. Musiken står sig dock väl på egen hand. Den är av det konventionellare slaget, för att komma från O’Rourke. Filmen verkar vara lite av en modern gotisk western, och musiken låter därefter.

Jag kom att tänka på Tindersticks soundtracks till Claire Denis filmer, och Bruce Langhornes soundtrack till The Hired Hand. Såg att Boomkat tänkte precis samma sak.

Släppt på Drag City.

Fint som alltid när det handlar om Jim O’Rourke, kolla även in relativt nyligen släppta Eiko Ishibashi/Jim O’Rourke Lifetime of a Flower.

Hydromedusae ST

Är en ny duo som består av Annelies Monseré och Jessica Bailiff. Belgiska Monseré jag ju släppt ett gäng fina folkskivor, solo och med bland annat gruppen Luster. Bailiff är väl lite av en legend bland ambient/folk/drone-fansen. Det här är hennes första nya musik sedan 2013, så vitt jag vet. Musiken är inspelad på varsitt håll. Något mer folkig än Bailiffs soloskivor, även om det ibland dyker distig drone. Det låter väl lite man hade hoppats och väntat sig av ett samarbete mellan de här två.

Släppt på Trome Records.

Natalia Beylis and Eimear Reidy She Came Through The Window To Stand By The Door

Duet mellan cello och orgel, inspelat i en kyrka på Irland. Beylis har jag koll på sedan tidigare. Cellisten Reidy är en ny bekantskap. Riktigt fint.

Utgiven på Eiderdown Records.

Ben Chasny & Rick Tomlinson Waves

Ben Chasny aka Six Organce of Admittance har jag fört i många många år, Tomlison är en ny bekantskap. Sex låtar, fem akustiska gitarrduetter och ett längre dronespår. Utsökt.

Släppt på Tomlinsons etikett Voix.

Hayden Pedigo The Happiest Times I Ever Ignored

Hayden Pedigo, skojaren från Texas som dök upp i en dokumentär när han på skoj ställde upp som politiker, eller jag han ställde upp som politiker på riktigt, efter att folk trodde att han i videon gjorde det på riktigt. Som har fans som William Basinski, Tim Heidecker och Gillian Welch. Som en dag fick för sig att han skulle lära sig spela gitarr, efter att ha upptäckt John Fahey. Och som ganska snabbt fick skivkontrakt med Mexican Summers. Och vars skivor och melodier bara blir finare och finare för varje skiva.

Släppt på Mexican Summer.

Rosso Polare Bocca D’ombra

Duon Rossa Polare från Milan, slsäptte nyligen sin tredje skiva på brittiska Sagome. Inspirerade av Timothy Mortons bok Dark Ecology, blandar de field recordings med akustiska och elektroniska instrument. Det är mörkt, vackert och lite otäckt. Som vår samtid typ.

Hösttips 2020

 

 

Musik istället för att tappa det fullständigt.

Henning Christiansen SAVE THE NATURE – USE FLUXUS, The Box parking lot, Los Angeles/Op. 41 BADET / Kom Frem For Satan / Min Døde Hest / Op​.​72 Bondeføreren Knud Lavard/Op​.​201 L´ESSERE UMANO ERRABANDO LA VOCA ERRABANDO

Penultimate Press leverar ett flertal kulturskatter, nya såväl som gamla, även om det mesta är nytt för de flesta. Henning Christiansen-arkivet, som bland annat Penultimate Press Mark Harwood, har hand om. Är en otrolig kulturskatt med denna gamla fluxuskonstnär.

Det läggs kontinuerligt upp skivor på bandcamp, och det kommer allt fler fysiska släpp också. Nu senast, tre skivor på raken. Den första, Save the Nature…, är från ett sex timmar långt live-event från 2019, på en parkeringsplats i Los Angeles vid The BOX gallery. Skivan består av fyra spår på ca 20 minuter vardera.

En av de medverkande är Hennings och Ursula Reuter Christiansens son Thorbjørn Reuter Christiansen, som bland annat blandar inspelad musik och röst av Hans med egna ljud. Mark Harwood själv framför en musikalisk protest, med field recordings från de senaste protesterna Chile, eld, rytm och kaos. Även Paul McCarthty och hans dotter Mara medverkar (hon är även den som driver BOX gallery). Även konstnären Bjørn Nørgaard medverkar på ett spår där han läser texter om hur rutten kapitalismen är, och Mai Dengsøe Hanse spela på orgel.

Den andra skivan består av fyra stycken inspelade mellan 1967-1972. Första spåret Op. 41 Badet, där Charlotte Strandgaard läser upp sin dikt, Badet, i ett badkar. Henning spelar melodica till ljudet av plaskande. Sen förekommer även ett soundtrack till en skolpjäs, soundtracket till offrandet av en häst, (ett performance av Bjørn Nørgaard), och en låt med den ljuvliga titeln Kom Frem For Satan.

Sista skivan Op.201… är ett 35 minuter långt spår och är inspelat 1991. Det är ett verk för kör och sjungs av Henning, Ursula och ett par italienska vänner. Stycket kom till genom att de diskuterade likheterna med att bo på en ön, Møn (där Emile Bojesen bodde granne med Henning), italienarna kom från Sicilien).

Röster, ljudet av vågor, vindinstrument och pvc-rör. De låter lite som full sjömän, väldigt fint.

De fysiska skivorna finns att beställa på Penultimate Press

 

Komare The Sense Of Hearing 

Nästa skiva är också släppt på Penultimate Press. En duo bestående av engelsmännen Dominic Goodman och Peter Blundell. Tillammans med Clive Phillips har de bandet Mosquitoes. De låter som en avlägsen släkting till This Heat. Komare uppstod på grund av att Clive ibland inte hade tid att vara i replokalen, och då bildade de andra två ett mer elektroniskt band. Båda banden låter dock underbart sönderfallande och fragmentariska, en mörk smådubbig kusin till The Shadow Ring.

 

Still House Plants Fast Edit

Blank Forms släpper tillsammans med Bison Records Still House Plants andra skiva. Tre konststudenter från The Glasgow School of Art, Finlay Clark, David Kennedy, och Jessica Hickie-Kallenbach. De låter som det dekonstruerat Orange Juice, med inslag av Crescent och Dirty Projectors. Att den haft en sex månaders residens Cafe Oto hörs också. Underart och skevt.

 

Moniek Darge Bratschebraut

Nick Hamilton har dragit igång en etikett som heter Horn of Plenty, och Penultimate Press verkar hjälpa till med distributionen. Ett av släppen är en ny skiva med belgiska Moniek Darge, fyra nya spår inspelade under samma tid som Sounds of Sacred Places. 

Här kan man även köpa en samling från deras Logos Foundation. Hon är som alltid fantastisk.

Har nämnt det förut, men kolla in den här nya intervjun med Moniek.

Penultimate Press · Moniek Darge – Bratschebraut (excerpts)

 

Sean McCann, Matthew Sullivan, Alex Twomey Saturday Night

Mer fluxuxaktig musik och konst. Sean McCann och hans fantastiska Recital Program.

Det finns ett par etiketter som alltid leverar, Black Truffle och Recital är två av dem. Gammal musik ny musik, spelar ingen roll. Aldrig förutsägbart eller konformt, alltid intressant och avigt. Senaste är en skiva med Sean själv, samt Matthew Sullivan och Alex Twomey, som han har släppt ett par fina skivor med förut. Den här räknas dock som den första riktiga skivan, jag tror de andra är typ live.

Fyra spår, första är ett 20 minuter långt och ganska stillsamt pianostycke med cello.

Resten av skivan blandar fluxus-skrammel och non-music. Fint som fan.

 

Aki Onda Nam June’s Spirit Was Speaking To Me 

Ännu ett släpp på Recital Program denna gång en hyllning av Nam June Paik från Aki Onda. 2010 bodde Aki Onda under fyra dagar på Nam June Paik Art Center i Sydkorea. Inspelad på en portabel inspelningsbar radio under ett par år. Ganska bryska oljud blandas med intervjuer med Nam Jun Paik. Fint.

 

Derek Baron Curtain/Fourteen Latches of Heaven and Earth

En av mina absoluta favoritmusiker Derek Baron, som driver etiketten Reading Group, släppte nyligen nyss en skiva på Recital Program.

De har ju släppt skivor där förut, men detta är deras första soloskiva där. Två spår, det första ett 20 minuters långt kammarmusik-stycke för flöjt, gitarr, violin, keyboard och bas-klarinett. Väldigt vackert, andra stycket är ett 15 minuter långt kollage med field recordings. En av mina favoritskivor i år.

Ett par veckor efter den här, så släppte Café Oto via sin etikett Takuroku ännu en skiva av Derek Baron. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag tycker som mycket om med Derek Barons musik, men det är i alla fall perfekt för var jag råkar befinna mig i livet, vad gäller estetisk uppskattning, vad det nu kan betyda.

Här en ny intervju med Derek Baron på Tone Glow.

”For this new release they’ve treated us to a series of musical vignettes; uncovered fragments of memories and offering us tiny glimpses into their personal world. Tender, haunting and beguiling – these works burrow deep.

Fourteen Latches of Heaven and Earth is a collection of fragments from the last decade or so of my thinking about harmony and performance. ”J&C” was a collaboration with V Haddad; ”Herr Gott, dich loben wir” was recorded with Dominic Frigo. ”Choral Arrival” is a group learning of the Franciscan Salve Regina, sung at the co-incidence festival in Boston in January 2019. ”Choral Arrival” is named after a phrase by Annika Finne.” – Derek Baron

 

Takuji Naka/Tim Olive Minouragatake

Fantastiska Notice Recordings släpper tre ny skitbra skivor, som alltid. Min favorit är en duoskiva med Naka och Tim Olive, som släppt en skiva som duo förut och ett gäng med flera andra. Den här är i samma stuk som 3.

tapes/electronics, magnetic pickups/electronics. Knastrigt, murkigt och väldigt vackert.

Notice Recordings har även släppt två andra nya skivor, en gnisslig sak och en annan med bland annat Jason Kahn där han experimenterar med röst, som han ofta gör. Väldigt fin den också.

 

KMRU Peel/Opaquer

KMRU aka Joseph Kamaru är en 22-årig yngling från Nairobi. Han har nyligen fått uppmärksamhet för sin kommande skiva på Editions Mego. Här är en intervju på Tone Glow. Skivan är improviserad och inspelad under ett dygn, den låter dock genomarbetad. Han använder sig field recordings och elektronik. Lite innan den här skivan släpps, släppte amerikanska etiketten Dagoretti Records, en skiva som spelades in något år tidigare. Både är mycket bra, kanske att Opaquer är lite mer melodiös och inte lika droneig.

Det ska onekligen bli intressant att följa honom framöver.

 

Eiko Ishibashi Hyakki Yagyō 

Japanska Eiko Ishibashi har en jäkla massa skivor, experimentell  folk på Drag City, fin duoskiva med Darin Gray på Black Truffle och en massa annat. Den senaste soloskivan är också släppt på Black Truffle, som för övrigt släpper ett par fantastiskt fina skivor i månaden. Den här består av två spår på drygt 20 minuter vardera, ett myller av skramlande ljud. Jim O’Rourke och Joe Talia medverkar, det fint som fan.

Black Truffle alltså, Jesus såna släpp. Det bara fortsätter och fortsätter. De kommande månaderna har de släpp med Bellows, Judith Hamann, Tatsuhisa Yamamota och Kassel Jaeger på gång, alla omistliga.

 

Bellows Undercurrent 

Ännu ett släpp på Black Truffle, Bellows är en duo bestående av Nicola Ratti och Guiseppe Ielasi, två legendarer som släppt massor av fantastisk musik. Om ni inte redan prenumererar på Ielasis nyhetsbrev samt skivetikett så råder jag er att genast göra det. Det är minimalistiskt, påminner möjligtvis lite om briljanta Blue Chemise. 

Där är är alldeles alldeles underbart. Sjukt snyggt omslag också.

 

Guiseppe Ielasi Five Wooden Frames

Ny soloskiva av Ielasi på 12K. Här är han tillbaka med gitarren, vilket var hans vanligaste instrument i början av hans karriär. Loopar av akustisk gitarr, påminner lite om skivor som han släppte på Häpna och tidigare skivor på 12K, som Aix som nyligen återutgavs.

 

This Valley Of Old Mountains S/t

Något av en superduo, Taylor Dupree som driver 12K där den även är utgiven, och Federico Durand. Det är skört varmt och gulligt, På ett bra sätt, på rätt sida av det sentimentala.

 

Lionel Marchetti PLANKTOS ​​​/​​​ 2015 – 2020 ~ composition de musique concrète

Lionel Marchetti är född 1967 i Lyon och är ett stort och respekterat namn inom den elektroakustiska experimentella världen. Han har släppt löjligt många skivor med genomgående hög kvalitet. Den senaste skivan är 3,5 timmar lång, ett undervattens epos med field recordings och akustisk och elektroniska instrument. Fantastisk.

 

Nate Scheible Prions And Scrapie

Nate Scheibles typ sjätte skiva, den här är släppt på Unifactor.

De släpper alltid en batch med tre kassetter åt gången, och de två andra av Whisker och Amanda R. Howland. Alla tre är riktigtbra, Howland är en blandning av poesi och ett jäkla oväsen. Men Scheible är nog ändå favoriten här, loopar, drones och ibland några röster. Vet inte hur han gör det men han sticker ut.

 

Ellen Fullman & Theresa Wong Harbors

Ellen Fullman och hennes long string instrument har minst sagt, fått mycket uppmärksamhet på sistone. Här är en relativt nyinspelad skiva tillsammans med cellisten Theresa Wongö. Utgiven på Room40 som precis som Black Truffle och Recital Program bara öser ut fantastisk musik.

 

Ned Milligan & John Atkinson Call Me When You Can

Ned Milligan och John Atkinson har släppt ett gäng fina soloskivor, detta är deras första samarbete. Ned Milligan spelar huvudsakligen klockspel inspelande på hans veranda, som John Atkinson sedan bearbetat. Bland det vackraste i år, rekommenderar även deras  soloskivor.

Släppt på brittiska Facture .

 

John Atkinson + Talya Cooper Plains

John Atkinson släppte även en skiva ihop Talya Cooper på Milligans etikett Florabelle Records. Rekommenderas varmt, så även Atkinsons och Miligans soloskivor som de relativt nyligen släppte.

 

John Atkinson Quattro Terre

 

Ned Miligan Fricatives

 

G.S Sultan Music For A Living Water 

Nytt av G.S Sultan, datoriserad underwattensambient med visst släktskap med Visible Cloaks. Kanske hans mest lättillgängliga, fin som fan. Släppt på Orange Milk Records  

 

Wave Temples Tales From The Cymatic Abyss

Not Not Fun är igång igen, ja favoriten Wave Tempels släpptes redan förra batchen och det är som alltid fint som fan. Två spår på 26 minuter vardera. Ljuvlig undervattens ambient som alltid.

 

X.Y.R Pilgrimage

Nytt från Ryssland, också på Not Not Fun, en gammal favorit som lugnat ner sig lite med utgivniningstakten på sistone. Här två nya spår på drygt 20 minuter vardera, kanske hans bästa hitintills. Fler fina släpp släpp i den här batchen av V. Kristoff som är en av de som har etiketten Jungle Gym Records. 

Här med fin drömsk ambient inspelat på en iPhone. Även en annan ryss, Coral Club med sin skiva Nowhere Island rekommenderas varmt.