Musik istället för att tappa det fullständigt.
Henning Christiansen SAVE THE NATURE – USE FLUXUS, The Box parking lot, Los Angeles/Op. 41 BADET / Kom Frem For Satan / Min Døde Hest / Op.72 Bondeføreren Knud Lavard/Op.201 L´ESSERE UMANO ERRABANDO LA VOCA ERRABANDO
Penultimate Press leverar ett flertal kulturskatter, nya såväl som gamla, även om det mesta är nytt för de flesta. Henning Christiansen-arkivet, som bland annat Penultimate Press Mark Harwood, har hand om. Är en otrolig kulturskatt med denna gamla fluxuskonstnär.
Det läggs kontinuerligt upp skivor på bandcamp, och det kommer allt fler fysiska släpp också. Nu senast, tre skivor på raken. Den första, Save the Nature…, är från ett sex timmar långt live-event från 2019, på en parkeringsplats i Los Angeles vid The BOX gallery. Skivan består av fyra spår på ca 20 minuter vardera.
En av de medverkande är Hennings och Ursula Reuter Christiansens son Thorbjørn Reuter Christiansen, som bland annat blandar inspelad musik och röst av Hans med egna ljud. Mark Harwood själv framför en musikalisk protest, med field recordings från de senaste protesterna Chile, eld, rytm och kaos. Även Paul McCarthty och hans dotter Mara medverkar (hon är även den som driver BOX gallery). Även konstnären Bjørn Nørgaard medverkar på ett spår där han läser texter om hur rutten kapitalismen är, och Mai Dengsøe Hanse spela på orgel.
Den andra skivan består av fyra stycken inspelade mellan 1967-1972. Första spåret Op. 41 Badet, där Charlotte Strandgaard läser upp sin dikt, Badet, i ett badkar. Henning spelar melodica till ljudet av plaskande. Sen förekommer även ett soundtrack till en skolpjäs, soundtracket till offrandet av en häst, (ett performance av Bjørn Nørgaard), och en låt med den ljuvliga titeln Kom Frem For Satan.
Sista skivan Op.201… är ett 35 minuter långt spår och är inspelat 1991. Det är ett verk för kör och sjungs av Henning, Ursula och ett par italienska vänner. Stycket kom till genom att de diskuterade likheterna med att bo på en ön, Møn (där Emile Bojesen bodde granne med Henning), italienarna kom från Sicilien).
Röster, ljudet av vågor, vindinstrument och pvc-rör. De låter lite som full sjömän, väldigt fint.
De fysiska skivorna finns att beställa på Penultimate Press
Komare The Sense Of Hearing
Nästa skiva är också släppt på Penultimate Press. En duo bestående av engelsmännen Dominic Goodman och Peter Blundell. Tillammans med Clive Phillips har de bandet Mosquitoes. De låter som en avlägsen släkting till This Heat. Komare uppstod på grund av att Clive ibland inte hade tid att vara i replokalen, och då bildade de andra två ett mer elektroniskt band. Båda banden låter dock underbart sönderfallande och fragmentariska, en mörk smådubbig kusin till The Shadow Ring.
Still House Plants Fast Edit
Blank Forms släpper tillsammans med Bison Records Still House Plants andra skiva. Tre konststudenter från The Glasgow School of Art, Finlay Clark, David Kennedy, och Jessica Hickie-Kallenbach. De låter som det dekonstruerat Orange Juice, med inslag av Crescent och Dirty Projectors. Att den haft en sex månaders residens Cafe Oto hörs också. Underart och skevt.
Moniek Darge Bratschebraut
Nick Hamilton har dragit igång en etikett som heter Horn of Plenty, och Penultimate Press verkar hjälpa till med distributionen. Ett av släppen är en ny skiva med belgiska Moniek Darge, fyra nya spår inspelade under samma tid som Sounds of Sacred Places.
Här kan man även köpa en samling från deras Logos Foundation. Hon är som alltid fantastisk.
Har nämnt det förut, men kolla in den här nya intervjun med Moniek.
Penultimate Press · Moniek Darge – Bratschebraut (excerpts)
Sean McCann, Matthew Sullivan, Alex Twomey Saturday Night
Mer fluxuxaktig musik och konst. Sean McCann och hans fantastiska Recital Program.
Det finns ett par etiketter som alltid leverar, Black Truffle och Recital är två av dem. Gammal musik ny musik, spelar ingen roll. Aldrig förutsägbart eller konformt, alltid intressant och avigt. Senaste är en skiva med Sean själv, samt Matthew Sullivan och Alex Twomey, som han har släppt ett par fina skivor med förut. Den här räknas dock som den första riktiga skivan, jag tror de andra är typ live.
Fyra spår, första är ett 20 minuter långt och ganska stillsamt pianostycke med cello.
Resten av skivan blandar fluxus-skrammel och non-music. Fint som fan.
Aki Onda Nam June’s Spirit Was Speaking To Me
Ännu ett släpp på Recital Program denna gång en hyllning av Nam June Paik från Aki Onda. 2010 bodde Aki Onda under fyra dagar på Nam June Paik Art Center i Sydkorea. Inspelad på en portabel inspelningsbar radio under ett par år. Ganska bryska oljud blandas med intervjuer med Nam Jun Paik. Fint.
Derek Baron Curtain/Fourteen Latches of Heaven and Earth
En av mina absoluta favoritmusiker Derek Baron, som driver etiketten Reading Group, släppte nyligen nyss en skiva på Recital Program.
De har ju släppt skivor där förut, men detta är deras första soloskiva där. Två spår, det första ett 20 minuters långt kammarmusik-stycke för flöjt, gitarr, violin, keyboard och bas-klarinett. Väldigt vackert, andra stycket är ett 15 minuter långt kollage med field recordings. En av mina favoritskivor i år.
Ett par veckor efter den här, så släppte Café Oto via sin etikett Takuroku ännu en skiva av Derek Baron. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag tycker som mycket om med Derek Barons musik, men det är i alla fall perfekt för var jag råkar befinna mig i livet, vad gäller estetisk uppskattning, vad det nu kan betyda.
Här en ny intervju med Derek Baron på Tone Glow.
”For this new release they’ve treated us to a series of musical vignettes; uncovered fragments of memories and offering us tiny glimpses into their personal world. Tender, haunting and beguiling – these works burrow deep.
Fourteen Latches of Heaven and Earth is a collection of fragments from the last decade or so of my thinking about harmony and performance. ”J&C” was a collaboration with V Haddad; ”Herr Gott, dich loben wir” was recorded with Dominic Frigo. ”Choral Arrival” is a group learning of the Franciscan Salve Regina, sung at the co-incidence festival in Boston in January 2019. ”Choral Arrival” is named after a phrase by Annika Finne.” – Derek Baron
Takuji Naka/Tim Olive Minouragatake
Fantastiska Notice Recordings släpper tre ny skitbra skivor, som alltid. Min favorit är en duoskiva med Naka och Tim Olive, som släppt en skiva som duo förut och ett gäng med flera andra. Den här är i samma stuk som 3.
tapes/electronics, magnetic pickups/electronics. Knastrigt, murkigt och väldigt vackert.
Notice Recordings har även släppt två andra nya skivor, en gnisslig sak och en annan med bland annat Jason Kahn där han experimenterar med röst, som han ofta gör. Väldigt fin den också.
KMRU Peel/Opaquer
KMRU aka Joseph Kamaru är en 22-årig yngling från Nairobi. Han har nyligen fått uppmärksamhet för sin kommande skiva på Editions Mego. Här är en intervju på Tone Glow. Skivan är improviserad och inspelad under ett dygn, den låter dock genomarbetad. Han använder sig field recordings och elektronik. Lite innan den här skivan släpps, släppte amerikanska etiketten Dagoretti Records, en skiva som spelades in något år tidigare. Både är mycket bra, kanske att Opaquer är lite mer melodiös och inte lika droneig.
Det ska onekligen bli intressant att följa honom framöver.
Eiko Ishibashi Hyakki Yagyō
Japanska Eiko Ishibashi har en jäkla massa skivor, experimentell folk på Drag City, fin duoskiva med Darin Gray på Black Truffle och en massa annat. Den senaste soloskivan är också släppt på Black Truffle, som för övrigt släpper ett par fantastiskt fina skivor i månaden. Den här består av två spår på drygt 20 minuter vardera, ett myller av skramlande ljud. Jim O’Rourke och Joe Talia medverkar, det fint som fan.
Black Truffle alltså, Jesus såna släpp. Det bara fortsätter och fortsätter. De kommande månaderna har de släpp med Bellows, Judith Hamann, Tatsuhisa Yamamota och Kassel Jaeger på gång, alla omistliga.
Bellows Undercurrent
Ännu ett släpp på Black Truffle, Bellows är en duo bestående av Nicola Ratti och Guiseppe Ielasi, två legendarer som släppt massor av fantastisk musik. Om ni inte redan prenumererar på Ielasis nyhetsbrev samt skivetikett så råder jag er att genast göra det. Det är minimalistiskt, påminner möjligtvis lite om briljanta Blue Chemise.
Där är är alldeles alldeles underbart. Sjukt snyggt omslag också.
Guiseppe Ielasi Five Wooden Frames
Ny soloskiva av Ielasi på 12K. Här är han tillbaka med gitarren, vilket var hans vanligaste instrument i början av hans karriär. Loopar av akustisk gitarr, påminner lite om skivor som han släppte på Häpna och tidigare skivor på 12K, som Aix som nyligen återutgavs.
This Valley Of Old Mountains S/t
Något av en superduo, Taylor Dupree som driver 12K där den även är utgiven, och Federico Durand. Det är skört varmt och gulligt, På ett bra sätt, på rätt sida av det sentimentala.
Lionel Marchetti PLANKTOS / 2015 – 2020 ~ composition de musique concrète
Lionel Marchetti är född 1967 i Lyon och är ett stort och respekterat namn inom den elektroakustiska experimentella världen. Han har släppt löjligt många skivor med genomgående hög kvalitet. Den senaste skivan är 3,5 timmar lång, ett undervattens epos med field recordings och akustisk och elektroniska instrument. Fantastisk.
Nate Scheible Prions And Scrapie
Nate Scheibles typ sjätte skiva, den här är släppt på Unifactor.
De släpper alltid en batch med tre kassetter åt gången, och de två andra av Whisker och Amanda R. Howland. Alla tre är riktigtbra, Howland är en blandning av poesi och ett jäkla oväsen. Men Scheible är nog ändå favoriten här, loopar, drones och ibland några röster. Vet inte hur han gör det men han sticker ut.
Ellen Fullman & Theresa Wong Harbors
Ellen Fullman och hennes long string instrument har minst sagt, fått mycket uppmärksamhet på sistone. Här är en relativt nyinspelad skiva tillsammans med cellisten Theresa Wongö. Utgiven på Room40 som precis som Black Truffle och Recital Program bara öser ut fantastisk musik.
Ned Milligan & John Atkinson Call Me When You Can
Ned Milligan och John Atkinson har släppt ett gäng fina soloskivor, detta är deras första samarbete. Ned Milligan spelar huvudsakligen klockspel inspelande på hans veranda, som John Atkinson sedan bearbetat. Bland det vackraste i år, rekommenderar även deras soloskivor.
Släppt på brittiska Facture .
John Atkinson + Talya Cooper Plains
John Atkinson släppte även en skiva ihop Talya Cooper på Milligans etikett Florabelle Records. Rekommenderas varmt, så även Atkinsons och Miligans soloskivor som de relativt nyligen släppte.
John Atkinson Quattro Terre
Ned Miligan Fricatives
G.S Sultan Music For A Living Water
Nytt av G.S Sultan, datoriserad underwattensambient med visst släktskap med Visible Cloaks. Kanske hans mest lättillgängliga, fin som fan. Släppt på Orange Milk Records
Wave Temples Tales From The Cymatic Abyss
Not Not Fun är igång igen, ja favoriten Wave Tempels släpptes redan förra batchen och det är som alltid fint som fan. Två spår på 26 minuter vardera. Ljuvlig undervattens ambient som alltid.
X.Y.R Pilgrimage
Nytt från Ryssland, också på Not Not Fun, en gammal favorit som lugnat ner sig lite med utgivniningstakten på sistone. Här två nya spår på drygt 20 minuter vardera, kanske hans bästa hitintills. Fler fina släpp släpp i den här batchen av V. Kristoff som är en av de som har etiketten Jungle Gym Records.
Här med fin drömsk ambient inspelat på en iPhone. Även en annan ryss, Coral Club med sin skiva Nowhere Island rekommenderas varmt.
Discreet Music 