Hiele Martens Lips & Un Canto della Tonnara
Roman Hiele driver bland annat skivetiketten Ekster där han släppt ett gäng bra skivor båda sina egna och andras. De tre samlingssskivorna de har släppt är riktigt bra, jag brukar tycka samlingsskivor är tråkiga men så är inte fallet här. Den här skivan har han spelat in tillsammans med en av mina husgudar Lieven Martens, och den är även utgiven på hans etikett Edicoes CN. Skivan består av nio spår på drygt trettio minuter, där den sista är tjugotvå minuter lång. Field recordings, små melodier på diverse instrument och en sång om fiskare framförd på italienska av Hiele (tror jag). Helt omöjligt att försöka beskriva musiken men den är förstås livsnödvändig.
Berko Help
Första gången jag hörde Andrew Wilson var 2013, då han under namnet Andras Fox släppte en liten houseskiva med Oscar S Thorn som heter Embassy Café. Sedan dess har han släppt ett gäng skivor under olika namn. Favoriterna är nog 69 som han släppte under namnet Wilson Tanner tillsammans med John Tanner som gjort en fin skiva under namnet Eleventeen Eston (äntligen ny skiva på Growing Bin snart!). Och Overworld som A.R.T Wilson på Growing Bin.
Dessa skivor har varit lite åt ambient, new age och house hållet. Historien om tillkomsten av den här skivan lyder som så, att Lieven träffade Andrew en dag i Tokyo. Andrew berättade att han var väldigt förtjust i Youtube-videos med lastbilsolyckor, djur som attackerar människor och bloopers. Dessa videos brukar han sampla och göra små dronestycken av. Lieven tyckte det lät som en bra idé att ge ut vissa av dem. Det låter galet men det är vackert.
Gonçalo F Cardoso Impressões de uma Ilha (Unguja)
Gonçalo F Cardoso driver bland annat skivetiketten Discrepant och släpper även musik under namnet Gonzo. Den här gången släpper han under sitt riktiga namn på Lieven Martens Moanas Edicoes CN. Lieven kallar skivan en modern exoxtica-skiva, ett epitet han normal inte gillar. Skivan består av field recordings från en en månads resa i Zanzibar. Nästan allt på skivan består av field recordings och väldigt lite är manipulerad i efterhand. Det är sjukt vackert och det händer faktiskt ganska mycket. Fåglar, syrsor, vågskvalp, en Cikada sjunger duett med en flöjt. Perfekt skiva att ligga på soffan och drömma sig bort utan att behöva lämna soffan.
Francesco Cavaliere Xylomania
Fjärde släppet på Edicoes CN denna månad är en liten skiva av ännu en av mina favoriter nämligen Francesco Cavaliere. Den har givits ut förut men denna här gången med två extralåtar. Så nu är det fyra spår av datorexperiment. Ett program PRAAT använt för att att manipulera röster, sen skriver han något om hans besatthet av Xylofoner, jag vet inte riktigt men fint är det.
Michal Turtle Return To Jeka
Music From Memory släpper åtta låtar inspelade mellan 1983-1985 med Michal Turtle, de har ju som bekant tidigare släppt en tolva och en samlingsskiva. Det är plastig åttiotalsfunk, skev pop och lite smådubbigt. Trevligt.
Meyers Struggle Artist
Meyer drive etiketten Sympathy Limited och släppte för två år sedan Negative Space (1981-2014) en konceptskiva om en svår sjukdomstid och en nära döden upplevelse. Nya skivan Struggle Artist handar om tiden efter, inspelad på lunchraster och i väntrum på sjukhuset. Nu arbetslös i en hård nyliberal värld. Båda skivorna rekommenderas varmt, lite som ett lite kantigare Visible Cloaks, nya skivan är utgiven Shelter Press som går från klarhet till klarhet.
Pablo´s Eye Spring Break
Apropå klarhet till klarhet så börjar Stroom Tv bygga upp en riktigt fin katalog. Pablo´s Eye består av Axel Libeert. Pablo´s Eye har existerat sen slutet av åttiotalet och håller fortfarande på, de gjorde tydligen en grej på Tate Modern nyligen. Spring Break är den första samlingen av tre på Stroom Tv. Stroom TV’s Ziggy Devriendt har har valt ut låtarna och fokuserat på deras lugnare låtar. Riktigt fint, det gäller även andra skivan som släpps i slutet av Juni.
Halftribe For The Summer, Or Forever
Halfttribe är en ny bekantskap för mig, en irländare som släppt ett par skivor tidigare. Den här är släppt på den ryska etiketten Dronarivm och är tänkt att vara ett soundtrack till sommaren. Musiken är lika vacker som omslaget, och det var det som fick mig att upptäcka skivan. Vågskvalp, fågelkvitter och vackra melodier. På låten Immaginery Lines tycker jag mig höra en dov flöjt vilket får mig att tänka på Les Halles sen dyker en pianoslinga upp, och det låter inte längre som Les Halles men fint är det.
Yialmelic Frequencies Yililok
Andra skivan från Diva Dompé, även denna är släppt på Leaving Records. Ambient, new age och interdimensional är taggar på henne bandcamp, och det låter verkligen som om musiken kom från en annan planet. Sjuttiofem minuter lång så den kräver tålamod, riktigt fin.
Celer Something Cathartic
Vad ska man säga ännu en skiva med Celer den här gången på Polar Seas Recordings som nyligen släppte Hakobunes Obelisk. Det är som vanligt sjukt bra.
Andrew Tasselmyer Places Real and Imagined
Andrew Tasselmyer gör vanligt vis god ambient i gruppen Hotel Neon med sin bror och en vän. De har precis släppt en ny skiva Means of Nothing. De här är dock en soloskiva släppt på Polar Seas Recordings. Den är mer field recordings-betonad och fragmentarisk än Hotel Neons musik. En låt heter The Shore On Stockholm’s Harbor, kul.
Takashi Kokubo A Dream Sails Out To Sea (Get At The Wave)
I slutet av Augusti släpper Lag Records den här skivan av Takashi Kokubo. Den spelades in 1987 som en del av en marknadsföring för en luftkonditionering. Jag har tidigare bara lyckats ladda ner Get The Wave tidigare men nu ges den alltså ut remastrad med ett sexton minuters extra tidigare outgivet spår Ocean Breeze som spelade in samtidigt som de andra låtarna. Det går inte bli mer somrigt än så här, vågskvalp fågelkvitter och fantastiska melodier.
The Ivytree Unburdened Light
Ivy Tree är Glenn Donaldson, en man vars musik jag lyssnat på sedan början av år 2000, via Jewelled Antler Collective släppte de och skapade allt från pop, folk till ambient ibland allt på en gång. Under ett par år i början av 2000-talet hade Donaldson ett soloprojekt som han kallade Ivytree och ibland Birdtree.
Det var soloinspelningar inspelade utomhus i bästa Heron-style. Sean McCann som är ett gammalt fan frågade Donaldson om han hade lust att släppa en samlingsskiva med det här projekt, vilket han ville. Vackert som fan. Läs mer om det här. Här finns ett par skivor till.
Grouper Grid Of Point
Ny skiva av Grouper, sju spår på tjugotvå minuter. Avskalat, sång och piano. Hon är unik och fantastisk. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Här är en ny intervju med henne.
”I like exploring discomfort, “mistakes,” what happens when they are left in, incorporated. Silence is a mistake, we’re supposed to cut out the negative space on an album, in a conversation. I think I’ve spent much of my life feeling like I was a mistake, needed to change myself in order to fit in, which of course would involve talking more or better. Still struggle with it. I suppose in the silence there is a lot of trying to come to terms with myself, examining a need for slowness and space. This music is a room that I take care of, I help decide what is accepted. Here distortion and mistakes, silence, deep sadness and misunderstanding, they all have a place. They all fit in to the pattern.”
Les Halles Zephyr
Les Halles musik är bland den vackraste som finns och jag trodde nog inte att han kunde toppa förra skivan,men det kunde han visst. Den här skivan är tydligen helt och hållet skapad på en dator, men det är en otroligt varm och mjuk flöjtfest. Helt allvarligt bland det vackraste jag någonsin hört.
Lucrecia Dalt Anticlines
Colombianska Dalt släpper sin nya skiva på RVNG Intl. Inspirerad av bland annat Laurie Anderson skapar hon fjorton ganska korta metalliska ambientpoplåtar. Underbar ljudbild och fina och lite obehagliga låtar.
Mary Lattimore Hundres Of Days
Lattimores nya skiva är släppt på Ghostly.
Jag har hört några av hennes tidigare skivor och de bra men den här är riktigt bra. Hennes huvudinstrument är harpa, men syntar och annat. Det påminner lite om Colleens debut, om än inte med lika mycket loopar, fantastiskt vacker, i synnerhet melodin i Hello From the Edge of the World.
Deadline Paranoia 1/3
Ongehoord drivs av Jeroen Vermandere och är en relativt ny etikett belägen i Holland. Fokus på utgivningen experimentell musik som gavs ut på kassett på åttiotalet. Ännu en sådan där etikett kan tyckas det det finns hur mycket bra skit som helst där ute, så keep them coming säger jag. Första släpper kom i November förra året var den utmärkta samlingen Nirvana av gruppen Narwal. Andra släppet är det första av tre skivor med en grupp som heter Deadline Paranoia, skivan heter helt enkelt Deadline Paranoia 1/3.
Bandet existerade mellan 1986-1988, de var flera stycken och spelade minst fyra instrument var på inspelningarna. De använde field recordings, analoga instrument och syntar. Innan de spelade in så rökte de tydligen på rätt så rejält. Det låter lite som ett sömnigt Naffi Sandwich på, det vill säga alldeles underbart.
Sugai Ken Tele N Tech Da
Sugai Kens nya är släppt på Discrepant. Han fortsätter på samma lysande spår som tidigare, lite mer röstsamplingar från japansk radioteater dock. Självklar omistlig.
Tasos Stamou Musique con Crète
Ännu en skiva på Discrepant nu av en ny bekantskap, en herre från Grekland. Stamou fick ett treårigt konstnärsresidens på Kreta. Han åkte dit under tre somrar och spelade in miljön, lokala musiker och komponerade elektroniska kompositioner. Av detta blev det ett ljudkollage. Mycket behaglig lyssning,
Pali Meursault Stridulations/ Échos
Och så tredje släppet från Discrepant. Meursault är också en ny bekantskap, han är kompositör, ljuddesigner och elektroakustisk musiker. På Stridulations har han samplat insekter, fladdermöss, fåglar och improviserat med elektronik under tre år. Det resulterade i den här ljuvliga skivan.
Mersault har nyligen släppt ännu en skiva, den består av field recordings från en festival i Lyon. Musik avStephen O’Malley, Clara De Asís & Laura Vasquez, and Bear Bones, Lay Low mfl. Detta har Meursault sedan gjort ett kollage av. Riktigt bra.
Ragnar Johnson Crying Bamboos: Ceremonial Flute Music from New Guinea Madang
Den här musiken, precis som all musik jag skriver om här, är den totala motsatsen till den vidriga nyliberala verklighet som är vår samtid. Detta är så vackert och så skört. Som om Moondog hade vuxit upp i Nya Guinea istället för i New York. Detta hjälper mig att härda ut all skit, detta poesi och en jävla massa tv-serier.
Kolla även in den förra skivan Ragnar Johnson Assisted By Jessica Mayer Sacred Flute Music From New Guinea: Madang / Windim Mabu
Joanne Forman Cave Vaults of the Moon
Seance Centré är igång igen. Den här skivan spelades in 1987 och beskrivs som om Pep Llopis hade gjort musiken till The Wicker Man. Och det är faktiskt en mycket träffande beskrivning.
Sam McClellan Music of the Five Elements
Nästa skiva är också från Seance Centré. Ett spår på femtio minuter. Inspelad 1982, påminner mig om Jordan De La Sierras Gymnosphere fast framfört på synt och akustisk gitarr. Sjukt fin.
Chris Reimer Hello People
Chris Reimer var gitarrist i det utmärkt skeva gitarrbandet Women. 2012 dog Reimer i sömnen endast tjugosex år gammal, av ett hjärtfel. Samma år släpptes en väldig fin samlingsskiva The Chad Tape som bestod av några av hans soloinspelningar som mest bestod av vackra instrumentala fragment. Nu sex år senare släpps Hello People, lika vacker den. Pengarna för skivförsäljningen går till en insamling för utbildning för ungdomar i dans och musik. Chris Reimer Legacy Fund Society
Kali Malone Cast of Mind
Kali Malone är från USA men bor och pluggar i Sverige, hon studerar på Kungliga Musikhögskolan. Hon har bland annat spelat in skivor med Ellen Arkbro och Caterine Barbieri. Hon driver även etiketten Xkatedral (har jag för mig). Hon har nyligen varit ganska omskriven för Organ Dirges 2016-2017 släppt på Ascetic House, ett måste om du gillade Ellen Arkbros senaste. Cast of Mind är släppt på Hallow Ground som är baserat i Schweiz.
Den här skivan är något mörkare än Organ Dirges men också skitbra. Rekommenderas också om man gillar Sarah Davachi.
Graintable Heron
Heron är släppt på Ransom Note Records ett digitalt musikmagasin som utvecklats till skivbolag. James Cooke aka Graintable har tidigare mest gjort techno och instrumental hiphop. Fullängdsdebuten är dock mer åt ambienthållet. Det är dock en ganska varierad sådan, ibland mörk drone, ibland drag och Boards of Canada och tidigare Bibio, ibland påminner det om Oneohtrix Point Never. Den låter trots detta överraskande sammanhållen. Inte alls dumt.
Aqueduct Ensemble Improvisations On An Apricot
Detta är andra släppet på Last Resort första släppet var ju G.S Schrays Gabriel. Den här skivan är lite annorlunda, inte så mycket Durutti Column här. Keith Freund som är huvudpersonen bakom projektet har släppt skivor med Trouble Books och ett par soloskivor. På den här skivan ville han låta lite som ECM under sjuttio och åttiotalet. Hans granne Stu brukade komma in och stämma hans piano och Freund gillade den musik han spelade när han stämde pianot.
Han bestämde sig för att bjuda in honom och ett par vänner till och spela in en skiva, resultatet blev väldigt fint och avslappad motståndsmusik.
”The recordings were made primarily in the summers of 2016 & 2017 (with a break in-between to mourn the triumph of neo-fascism as well as the passing of beloved pets). Ultimately I tried to follow the feel of those summer nights and the tranquility they offered. Open air or at least open windows, drifting along, you know”
Group Listening Clarinet & Piano: Selected Works Vol. 1
Group Listening är en duo av Sweet Babbo och en kille som heter Jones. De har studerat musik tillsammans på college och har nu bestämt sig för att göra en skiva ihop. Skivan består av covers med låtar av Robert Wyatt, Roedelius, Brian Eno och Arthur Russell bland annat . Musiken framför på piano och klarinett.Skivan är släppt på Prah Recordings. Här är en fin instrumental cover av Enos Julie With.
Peter Garland Moon Viewing Music (Inscrutable Stillness Studies #1)
Peter Garland är en kompositör som jag inte har någon koll på, vad som fick mig att uppmärksamma den här skivan, var att det är William Winant som framför musiken. Han är en slagverkare som medverkat på Jon Hassells debutskiva, spelat med John Cage, Alvin Curran, Joan LaBarbara osv osv. Kolla in hans Five American Percussion Pieces.
Den här skivan är inspirerad av sex japanska dikter om månen, instrumenten består av tre gongs och en Tam tam. Garland har givit vissa instruktioner till Winant, som att ljuden från instrumenten måste få dö ut av sig själva. Det är långsamt, mullrande och otroligt vackert. Den påminner mig på något sätt om en av mina absoluta favoritskivor, Robert Turmans Flux.
Tourist Kid Crude Traces
Nytt släpp på Melody As Truth,
Tourist Kid har släppt ett par fina skivor förut, bland annat på insomnade Phinery. Det här är nog det stökigaste släppte på Melody As Truth, väldigt fin dock.
Discreet Music 