Mer meningslöst motstånd

Ulla Limitless Frame/Perila How much time it is between you and me?

Ulla och Perila är två favoriter under de senaste åren, och jag är knappast ensam om att tycka det, allt de släpper är omistligt. Ibland släpper de skivor ihop, ibland var för sig. Ullas nya är släppt på Motion Ward, ett av deras vanliga hem. Skivan skulle släppas i maj men har blivit framflyttad till mitten av juni, på grund av strul med vinyltillverkning. Två veckor senare släpper Perila ny skiva, den här gången på Smalltown Supersound.

Ulla blandar akustiska instrument med elektroniska, ibland var för sig. Ibland dyker röster upp, ibland regn och en varm känsla av nattbuss-ambient. Som vanligt är det alldeles ljuvligt. Låten Walk Alone med saxofon är synnerligen fin. Perilas skiva är lika fin den, och de smälter ihop till en enhet, kanske för att jag lyssnat så mycket på dem parallellt och för att jag är van vid att höra dem (Perila och Ulla) tillsammans. Båda skivorna är dock sina egna, och man får väl vara tacksam för att de släpper varsin skiva den här gången, ibland är kvantitet av godo, i alla fall om det sammanfaller med kvalitet.

”Being somewhere, while being somewhere else

A place I look for in other places

A moment on repeat

I made this music as a way to hug myself”

Ned Milligan Enter Outside

Ännu en skiva med Ned Milligan, som vanligt inspelad på sin veranda med sina chimes. Den här gången har han förstärkt sin arsenal med en singing drum, det kan ju bara bli jävligt vackert. Absolut inte sockersöt och irriterande, som det lätt kan bli, bara alldeles ljuvligt. Släppt på hans etikett Florabelle

Manja Ristić kairos & the dwellers

Är en jäkel när det handlar om field recordings, alltid bra. Den är skivan spelade hon in här hon var fast på ön Korčula i Kroatien, under pandemin. Bearbetade och icke beartbetade field recordings tillsammans med elektroakustisk musik. Alldeles underbart.

Utgivet av forms of minutiae. Rekommenderas varmt, såväl som deras första släpp av Pablo Diserens som driver etiketten. Han släpper även musik under namnet Ōtone, som är väl värd att kollas upp.

Viv Corringham Here in Our Distant Corner We Wait

Viv Corringham jobbar med field recordings och röst, ibland står hon i en skog och sjunger rakt ut, ibland är hon i städer. Hon har hållit på sedan åttiotalet, studerat under Pauline Oliveros. Kolla även in Burning Cacti

ett samarbete med saxofonisten Paula Garcia Stone.

Diurnal Burdens & Matt Atkins Idle Magnetism

Daniel J. Gregory and Matt Atkins Primitive Observance

Matt Atkins är en musiker som släpper väldigt mycket musik, och det är i princip alltid värt kollas in. Han bland annat nyligen släppt nytt på Falt, vars hela katalog är omistlig. De här två är två samarbeten med två andra intressanta musiker. Han har släppt flera skivor sedan jag skrev det här, rekommenderas varmt.

Cornelius Cardew performed by The Montréal Scratch Orchestra The Great Learning

Cornelius Cardew var med och bildade Scratch Orchestra på sextiotalet. Den här skivan är inspelad 1996 av The Montréal Scratch Orchestra: Mara Barrett, Dave Bennett, Philip Clarke, Jessica Werb, Sarah Davies, Eli Gedalof, Joe Hussney, Alex McKich, Daniel O’Connor, Lars Ro, Christopher Johannsen, Benjamin Rinehart, Dean Rosenthal, Ingrid Rudman. Och är utgiven av Tone Glow, deras andra släpp. Ni vet Joshua Minsoo Kim skivetikett, och hans förträffliga nyhetsbrev.

Skivan består av två längre körverk, dirigent är Dean Rosenthal vars skiva Stones​/​Water​/​Time​/​Breath på Edition Wandelweisser är ett måste, precis som den här är det. Bland det vackraste jag har hört i år. Rekommenderas varmt.

Peter J. Woods A Waste of Red Meat

Fantastisk konceptuell noice av en hyfsat ny bekantskap. Släppt på Flag Day Recordings, mycket bra skit. Mer skivor därifrån vid nästa inlägg.

Asmus Tietchens & Miki Yui Neues Boot

Asmus Tietchens är ett år äldre än min mamma, född 1947. Har har gjort extremt mycket musik, märkligt nog i princip alltid bra eller intressant. Miki Yui har släppt skivor sedan 1999, med den utmärkta Small Sounds. Och har sedan dess släppt 13 skivor, alla väl värda att kolla upp

Nu släpper de en skiva tillsammans utgiven på Stefan Schneiders Neues Boot, och tydligen var det Schneiders idé att de skulle släppa en skiva ihop. 

Det låter precis så fint som jag hade hoppats.

Mosquitoes Reverse Drift / Reverse Charge

Ny skiva av Mosquitoes, vars musik blir mer och mer uppluckrad och fragmentarisk. Den här skivan består av två spår på ca 12 minuter vardera. Underbart gnissel klonk och mummel.

Clinton Green Relativity/Only 

Clinton Green är något av en ny bekantskap, australiensare som verkar ha hållt på med musik och konst länge. Hans senaste skiva är tänkt att dokumentera ett konstverk han gjort, men som han inte blev riktigt nöjd med, rent ljudligt. Det är ett verk med skivspelare och diverse artefakter. Slutresultatet är en rytmisk, rogivande och vacker skiva. Rekommenderas varmt. 

Han verkar även driva etiketten Shame File Music som släppt den här skivan tillsammans med Nice Music. 

Jag rekommenderar båda deras kataloger. Kolla även i senaste skivan av Astasie-abasie Molecular Gamelan, riktigt fin!

NR/MA Shinkai

Nicola Ratti släpper ny skiva på Where To Now? Den här gången med en japansk rappare. Ovanligt och ljuvligt.

Christer Bothén Ambrosia

Christer Bothén är född 1941 och har extremt mycket fantastisk musik, har bland annat jobbat med den ljuvlige Don Cherry. Senaste skivan är en trippelskiva och den är alldeles underbar. Vet inte hur jag ska beskriva den, lyssna säger jag bara.

Horaflora Eaves Drop

Horaflora aka Raub Roy från Oakland har släppt ett par skivor tidigare, hans senaste är släppt på alltid utmärkta Enmossed. Jag tjatar ofta om field recordnings, vet inte varför det bara är så. Natur, djur, stad, människor, möbler vad fan som helst. 

Så länge de är inspelad och blandade med andra ljud, inte alltid att det sistnämnda är nödvändigt dock. Här är det vissa instrument, och ljud inspelade med binuarala hörlurar. Det är alltså väldigt detaljrikt ljud.  Någonting om övervakningskapitalism nämns i pressreleasen. Nåväl vackert är det, mitt i allt sönderfall.

Släppt på Enmossed, alltid bra skit.

Paradise Cinema S/t

Nytt släpp på Gondwana Records  från Manchester.

Paradise Cinema är Jack Wyllie som bland annat spelar i Szun Waves och Portico Quartet. Det nya projeket är inspelat i Dakar, Senegal tillsammans med Khdamim Mbaye på Sabatrummor och Tons Sambe på Tama-trummor. Rytmiskt med field recordings och ganska drömskt.

Berger / Dombois / König / U5 / Wang Struck Modernism: Figure X A

Ett av mina absoluta favoritetiketter Dinzu Artefacts från Los Angeles. Experimentell är väl ett uttjatat begrepp jag vet, men jag tycker ändå att det funkar för att försöka beskriva ljuden som de ger ut. De har hunnit släppa två batches med kassetter sen senast, så sex nya om jag räknar rätt. 

Gnissel, bankande, konstiga maskiner, röster, field recordings, fluxusvibbar osv osv. Alldeles alldeles underbart.

Shabason, Krgovich & Harris Philadelphia

Shabason fortsätter att släppa fin Jon Hassellaktig ambient, snart en fjärde soloskiva också. Detta är ett samarbete med två andra musiker som spelat i band som jag gillade för ett par år sedan, No Kids och P:ano bland annat. 

Den här en fin uppföljning till Shabasons soloskivor men den här gången med sång, de släppte nyligen även en instrumental skiva också. 

Och eftersom jag är så seg så har Shabason nu även hunnit ge ut sin tredje soloskiva också. Fin även den.

Tarab Holes

Tarab är en av mina favoritmusiker, tillsammans med Jeph Jerman. I alla fall när det handlar om non-music eller vad man nu vill kalla det. Emon Sprod heter han egentligen. Han gör någon slags behaglig noise, skrapande och bankande. Han spelar in ljud från vardagliga situationer till naturljud. Bakar ihop det olika sätt och ut kommer härliga ljud. Senaste skivan Holes är inget undantag, kanske stundtals en av hans lugnare skivor. Nåväl jag älskar skiten.

”all sounds borrowed from various rooms, the things that happened in them, and those that come in from outside. collected and re-arranged 2020.”

Bredbeddle Steps on the Turning Year

Rebecca Lee från Nottingham kallar sig Bredbeddle när hon gör musik. Såvitt jag vet är det här hennes andra skiva. Fyra låtar på ca 30 minuter vardera. Ljudcollage av ljud från BBC’s arkiv såväl som från musik hon själv spelat, och samlat in från diverse platser. Skivan är släppt på Bezirk Tapes som drivs av Daryl Worthington (Beachers) och Tristan Bath (Spool’s Out / Missing Organs).

Hon har märkligt nog med en låt som the The Gävle Goat. Kul. Nåväl det är två sköna timmar som rekommenderas.

Cop Tears Theodor Adorno: Piano Works

Derek Baron är ju något av en favorit, här en ny skiva med hans grupp Cop Tears. Ett par pianostycken av Adorno spelade på flöjt, dubbelbas och två gitarrer, inspelad i Barons lägenhet i New York vintern 2018. Det är väldigt avslappnat, det pratas och skrattas. Det pausas och tas om, det är vackert, jag gillar det.

Maxine Funke Seance

Akustisk avskalad folkpop från Nya Zeeland, hennes första på ett par år. Kort och fin som fan, utgiven på alltid utmärkta A Colourful Storm

Jefre Cantu-Ledesma & Ilyas Ahmed You Can See Your Own Way Out

Två favoritmusiker slår sig ihop för ett samarbete. Inte lika mycket shoegazevibbar som tidigare, eller drone. Ganska avskalat, gitarrer, field recordings, lite Mike Coopers ambientexoticaskivor över det hela, men mer känsla av nattlig öken, lite Loren Conors och Grouper också. Så jävla fint. Släppt på Ledesmas Shining Skull

Guido Gamboa A Droll 

Giudo Gamboa driver etiketten Pentiments och gör musik icke-musik, han har bland annat släppt på Regional Bears. Hans nya är släppt på hans egna Pentiments, än så länge bara på vinyl. Två spår på 10 respektive 20 minuter, ett måste för den som gillar Shots, Graham Lambkin, Vanessa Rossetto och Anne Guthrie.

Anne Guthrie Gyropedie/Fraufraulein Solum

Anne Guthrie släpper ny soloskiva på Students of Decay. Och en duo skiva med sin partner Billy Gomberg under namnet Fraufraulein på Notice Recordings. Både är helt omistliga.

Tasting Menu Tasting Menu/Stand closer when you have something to say

Tasting Menu är en hyfsat ny bekantskap, de har nyligen släppta två skivor, en på Full Spectrum, och det var tydligen ett år sen, sorry jag har varit segare än någonsin det senaste året. Skivan är inspelad i en grotta, det låter som att grejer släpas runt på och annat skumt. Helt underbar. Den andra skivan är släppt på Mappa. Den är inte inspelad i en grotta utan i två olika rum, sjukt jävla bra den också.

Mappa och Full Spectrum släpper för övrigt bara bra grejor, allvarligt alltså.

Marja Ahti Still Lives.

Marja Ahti har jag ju skrivit om förut, nu släpper hon nytt på Students of Decay, alltid en gläjde när hon släpper nytt. Vet inte hur jag ska beskriva det, men du behöver det i ditt liv.

Lucia Nimcová & Sholto Dobie Dilo

Ok lite mer Mappa när vi ändå håller på. Sholto Dobie har jag nämnt förut, hans samarbete med Mark Harwood. Här utgår man från en dokumentär om folkmusik från Ukraina. Field recordings, sång och lite manipulation. Riktigt fint.

Etelin Frisson

Alex Cobb som driver Students of Decay och Soda Gong, släpper sin andra skiva under namnet Etelin. Den här gången på Lillerne Tapes. Jag har fått för mig att han tröttnade på drone och den typen av ambient, och gick vidare till det här något mer svårdefinierade. Fint som fan är det.

Daniel Bachman Axacan

Daniel Bachman är väl mest känd för sitt fina gitarrspelande, så är även fallet här. Men det finns även rikligt med field recordings, radioinspelning och annat. Nästan lite Jeph Jerman och musiq concréte stundtals.

Släppt på Three Lobed Recordings

Hösttips 2020

 

 

Musik istället för att tappa det fullständigt.

Henning Christiansen SAVE THE NATURE – USE FLUXUS, The Box parking lot, Los Angeles/Op. 41 BADET / Kom Frem For Satan / Min Døde Hest / Op​.​72 Bondeføreren Knud Lavard/Op​.​201 L´ESSERE UMANO ERRABANDO LA VOCA ERRABANDO

Penultimate Press leverar ett flertal kulturskatter, nya såväl som gamla, även om det mesta är nytt för de flesta. Henning Christiansen-arkivet, som bland annat Penultimate Press Mark Harwood, har hand om. Är en otrolig kulturskatt med denna gamla fluxuskonstnär.

Det läggs kontinuerligt upp skivor på bandcamp, och det kommer allt fler fysiska släpp också. Nu senast, tre skivor på raken. Den första, Save the Nature…, är från ett sex timmar långt live-event från 2019, på en parkeringsplats i Los Angeles vid The BOX gallery. Skivan består av fyra spår på ca 20 minuter vardera.

En av de medverkande är Hennings och Ursula Reuter Christiansens son Thorbjørn Reuter Christiansen, som bland annat blandar inspelad musik och röst av Hans med egna ljud. Mark Harwood själv framför en musikalisk protest, med field recordings från de senaste protesterna Chile, eld, rytm och kaos. Även Paul McCarthty och hans dotter Mara medverkar (hon är även den som driver BOX gallery). Även konstnären Bjørn Nørgaard medverkar på ett spår där han läser texter om hur rutten kapitalismen är, och Mai Dengsøe Hanse spela på orgel.

Den andra skivan består av fyra stycken inspelade mellan 1967-1972. Första spåret Op. 41 Badet, där Charlotte Strandgaard läser upp sin dikt, Badet, i ett badkar. Henning spelar melodica till ljudet av plaskande. Sen förekommer även ett soundtrack till en skolpjäs, soundtracket till offrandet av en häst, (ett performance av Bjørn Nørgaard), och en låt med den ljuvliga titeln Kom Frem For Satan.

Sista skivan Op.201… är ett 35 minuter långt spår och är inspelat 1991. Det är ett verk för kör och sjungs av Henning, Ursula och ett par italienska vänner. Stycket kom till genom att de diskuterade likheterna med att bo på en ön, Møn (där Emile Bojesen bodde granne med Henning), italienarna kom från Sicilien).

Röster, ljudet av vågor, vindinstrument och pvc-rör. De låter lite som full sjömän, väldigt fint.

De fysiska skivorna finns att beställa på Penultimate Press

 

Komare The Sense Of Hearing 

Nästa skiva är också släppt på Penultimate Press. En duo bestående av engelsmännen Dominic Goodman och Peter Blundell. Tillammans med Clive Phillips har de bandet Mosquitoes. De låter som en avlägsen släkting till This Heat. Komare uppstod på grund av att Clive ibland inte hade tid att vara i replokalen, och då bildade de andra två ett mer elektroniskt band. Båda banden låter dock underbart sönderfallande och fragmentariska, en mörk smådubbig kusin till The Shadow Ring.

 

Still House Plants Fast Edit

Blank Forms släpper tillsammans med Bison Records Still House Plants andra skiva. Tre konststudenter från The Glasgow School of Art, Finlay Clark, David Kennedy, och Jessica Hickie-Kallenbach. De låter som det dekonstruerat Orange Juice, med inslag av Crescent och Dirty Projectors. Att den haft en sex månaders residens Cafe Oto hörs också. Underart och skevt.

 

Moniek Darge Bratschebraut

Nick Hamilton har dragit igång en etikett som heter Horn of Plenty, och Penultimate Press verkar hjälpa till med distributionen. Ett av släppen är en ny skiva med belgiska Moniek Darge, fyra nya spår inspelade under samma tid som Sounds of Sacred Places. 

Här kan man även köpa en samling från deras Logos Foundation. Hon är som alltid fantastisk.

Har nämnt det förut, men kolla in den här nya intervjun med Moniek.

Penultimate Press · Moniek Darge – Bratschebraut (excerpts)

 

Sean McCann, Matthew Sullivan, Alex Twomey Saturday Night

Mer fluxuxaktig musik och konst. Sean McCann och hans fantastiska Recital Program.

Det finns ett par etiketter som alltid leverar, Black Truffle och Recital är två av dem. Gammal musik ny musik, spelar ingen roll. Aldrig förutsägbart eller konformt, alltid intressant och avigt. Senaste är en skiva med Sean själv, samt Matthew Sullivan och Alex Twomey, som han har släppt ett par fina skivor med förut. Den här räknas dock som den första riktiga skivan, jag tror de andra är typ live.

Fyra spår, första är ett 20 minuter långt och ganska stillsamt pianostycke med cello.

Resten av skivan blandar fluxus-skrammel och non-music. Fint som fan.

 

Aki Onda Nam June’s Spirit Was Speaking To Me 

Ännu ett släpp på Recital Program denna gång en hyllning av Nam June Paik från Aki Onda. 2010 bodde Aki Onda under fyra dagar på Nam June Paik Art Center i Sydkorea. Inspelad på en portabel inspelningsbar radio under ett par år. Ganska bryska oljud blandas med intervjuer med Nam Jun Paik. Fint.

 

Derek Baron Curtain/Fourteen Latches of Heaven and Earth

En av mina absoluta favoritmusiker Derek Baron, som driver etiketten Reading Group, släppte nyligen nyss en skiva på Recital Program.

De har ju släppt skivor där förut, men detta är deras första soloskiva där. Två spår, det första ett 20 minuters långt kammarmusik-stycke för flöjt, gitarr, violin, keyboard och bas-klarinett. Väldigt vackert, andra stycket är ett 15 minuter långt kollage med field recordings. En av mina favoritskivor i år.

Ett par veckor efter den här, så släppte Café Oto via sin etikett Takuroku ännu en skiva av Derek Baron. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag tycker som mycket om med Derek Barons musik, men det är i alla fall perfekt för var jag råkar befinna mig i livet, vad gäller estetisk uppskattning, vad det nu kan betyda.

Här en ny intervju med Derek Baron på Tone Glow.

”For this new release they’ve treated us to a series of musical vignettes; uncovered fragments of memories and offering us tiny glimpses into their personal world. Tender, haunting and beguiling – these works burrow deep.

Fourteen Latches of Heaven and Earth is a collection of fragments from the last decade or so of my thinking about harmony and performance. ”J&C” was a collaboration with V Haddad; ”Herr Gott, dich loben wir” was recorded with Dominic Frigo. ”Choral Arrival” is a group learning of the Franciscan Salve Regina, sung at the co-incidence festival in Boston in January 2019. ”Choral Arrival” is named after a phrase by Annika Finne.” – Derek Baron

 

Takuji Naka/Tim Olive Minouragatake

Fantastiska Notice Recordings släpper tre ny skitbra skivor, som alltid. Min favorit är en duoskiva med Naka och Tim Olive, som släppt en skiva som duo förut och ett gäng med flera andra. Den här är i samma stuk som 3.

tapes/electronics, magnetic pickups/electronics. Knastrigt, murkigt och väldigt vackert.

Notice Recordings har även släppt två andra nya skivor, en gnisslig sak och en annan med bland annat Jason Kahn där han experimenterar med röst, som han ofta gör. Väldigt fin den också.

 

KMRU Peel/Opaquer

KMRU aka Joseph Kamaru är en 22-årig yngling från Nairobi. Han har nyligen fått uppmärksamhet för sin kommande skiva på Editions Mego. Här är en intervju på Tone Glow. Skivan är improviserad och inspelad under ett dygn, den låter dock genomarbetad. Han använder sig field recordings och elektronik. Lite innan den här skivan släpps, släppte amerikanska etiketten Dagoretti Records, en skiva som spelades in något år tidigare. Både är mycket bra, kanske att Opaquer är lite mer melodiös och inte lika droneig.

Det ska onekligen bli intressant att följa honom framöver.

 

Eiko Ishibashi Hyakki Yagyō 

Japanska Eiko Ishibashi har en jäkla massa skivor, experimentell  folk på Drag City, fin duoskiva med Darin Gray på Black Truffle och en massa annat. Den senaste soloskivan är också släppt på Black Truffle, som för övrigt släpper ett par fantastiskt fina skivor i månaden. Den här består av två spår på drygt 20 minuter vardera, ett myller av skramlande ljud. Jim O’Rourke och Joe Talia medverkar, det fint som fan.

Black Truffle alltså, Jesus såna släpp. Det bara fortsätter och fortsätter. De kommande månaderna har de släpp med Bellows, Judith Hamann, Tatsuhisa Yamamota och Kassel Jaeger på gång, alla omistliga.

 

Bellows Undercurrent 

Ännu ett släpp på Black Truffle, Bellows är en duo bestående av Nicola Ratti och Guiseppe Ielasi, två legendarer som släppt massor av fantastisk musik. Om ni inte redan prenumererar på Ielasis nyhetsbrev samt skivetikett så råder jag er att genast göra det. Det är minimalistiskt, påminner möjligtvis lite om briljanta Blue Chemise. 

Där är är alldeles alldeles underbart. Sjukt snyggt omslag också.

 

Guiseppe Ielasi Five Wooden Frames

Ny soloskiva av Ielasi på 12K. Här är han tillbaka med gitarren, vilket var hans vanligaste instrument i början av hans karriär. Loopar av akustisk gitarr, påminner lite om skivor som han släppte på Häpna och tidigare skivor på 12K, som Aix som nyligen återutgavs.

 

This Valley Of Old Mountains S/t

Något av en superduo, Taylor Dupree som driver 12K där den även är utgiven, och Federico Durand. Det är skört varmt och gulligt, På ett bra sätt, på rätt sida av det sentimentala.

 

Lionel Marchetti PLANKTOS ​​​/​​​ 2015 – 2020 ~ composition de musique concrète

Lionel Marchetti är född 1967 i Lyon och är ett stort och respekterat namn inom den elektroakustiska experimentella världen. Han har släppt löjligt många skivor med genomgående hög kvalitet. Den senaste skivan är 3,5 timmar lång, ett undervattens epos med field recordings och akustisk och elektroniska instrument. Fantastisk.

 

Nate Scheible Prions And Scrapie

Nate Scheibles typ sjätte skiva, den här är släppt på Unifactor.

De släpper alltid en batch med tre kassetter åt gången, och de två andra av Whisker och Amanda R. Howland. Alla tre är riktigtbra, Howland är en blandning av poesi och ett jäkla oväsen. Men Scheible är nog ändå favoriten här, loopar, drones och ibland några röster. Vet inte hur han gör det men han sticker ut.

 

Ellen Fullman & Theresa Wong Harbors

Ellen Fullman och hennes long string instrument har minst sagt, fått mycket uppmärksamhet på sistone. Här är en relativt nyinspelad skiva tillsammans med cellisten Theresa Wongö. Utgiven på Room40 som precis som Black Truffle och Recital Program bara öser ut fantastisk musik.

 

Ned Milligan & John Atkinson Call Me When You Can

Ned Milligan och John Atkinson har släppt ett gäng fina soloskivor, detta är deras första samarbete. Ned Milligan spelar huvudsakligen klockspel inspelande på hans veranda, som John Atkinson sedan bearbetat. Bland det vackraste i år, rekommenderar även deras  soloskivor.

Släppt på brittiska Facture .

 

John Atkinson + Talya Cooper Plains

John Atkinson släppte även en skiva ihop Talya Cooper på Milligans etikett Florabelle Records. Rekommenderas varmt, så även Atkinsons och Miligans soloskivor som de relativt nyligen släppte.

 

John Atkinson Quattro Terre

 

Ned Miligan Fricatives

 

G.S Sultan Music For A Living Water 

Nytt av G.S Sultan, datoriserad underwattensambient med visst släktskap med Visible Cloaks. Kanske hans mest lättillgängliga, fin som fan. Släppt på Orange Milk Records  

 

Wave Temples Tales From The Cymatic Abyss

Not Not Fun är igång igen, ja favoriten Wave Tempels släpptes redan förra batchen och det är som alltid fint som fan. Två spår på 26 minuter vardera. Ljuvlig undervattens ambient som alltid.

 

X.Y.R Pilgrimage

Nytt från Ryssland, också på Not Not Fun, en gammal favorit som lugnat ner sig lite med utgivniningstakten på sistone. Här två nya spår på drygt 20 minuter vardera, kanske hans bästa hitintills. Fler fina släpp släpp i den här batchen av V. Kristoff som är en av de som har etiketten Jungle Gym Records. 

Här med fin drömsk ambient inspelat på en iPhone. Även en annan ryss, Coral Club med sin skiva Nowhere Island rekommenderas varmt.