Tips!

David Grubbs & Liam Keenan Your Music Encountered in a Dream

David Grubbs, alltid bra, ensam eller tillsammans med andra. Jesus så mycket fantastisk musik han har gjort, ja ett par böcker också. Han håller för övrigt på med en ny soloskiva också. Det här en duoskiva, två gitarrer. Den andra spelas av en Liam Keenan, en ny bekantskap för mig. Inspelad och improviserad i Australien en sommar. Tre spår, mellan 12 och 15 minuter. Riktigt fint, som alltid när Grubbs är inblandad.

Släppt på Room40.

Alan Courtis & David Grubbs Braintrust Of Fiends And Werewolves

Ännu en duoskiva med David Grubbs. Alan Curtis, eller Anla som han kallas. Är ju bland annat med i fantastiska Reynols. Och har en mängd andra projekt. Alltid bra skit. Här kör de gitarrduo, och det alldeles underbart.

Släppt på Ryley Walkers Husky Pants.

Joseph Franklin a thousand tiny mutinies

Debutsoloskiva av Joseph Franklin. Han spelar kontrabas-gitarr och artefakter. Lite higlife-vibbar, Moondog, men också något väldigt eget. Rekommenderas varmt.

Släppt på Nice Music

Lori Vambe Space​-​Time Dreamtime

Lore Vambe gav i början av åttiotalet ut två egenutgivna skivor, som nu samlats till en lång skiva. Han hade byggt ett eget instrument (Drumgita), en trumgitarr eller strängtrumma. Något av en utmärkt syskonskiva till ovan nämnda av Joseph Franklin. Riktigt fint.

Släppt på Strut Records.

LOU Soundtrack

Ännu en skiva på Nice Music. LOUs andra skiva. Projektet består framför allt av Sarah Hardiman på gitarr, syntar och programmering. Men även violin, saxofon och banjo av Alice Gaynor, Raven Mahon och Zena Dawson. En utsökt blandning av amerikansk primitivism (även om hon är från Australien), Loren Connors, Derek Bailey och Popol Vuh. Rekommenderas varmt.

Släppt på Nice Music.

Dead Bandit Memory Thirteen

Amerikansk duo med sin andra skiva, med släpig instrumental postrock i stil med Beadhead, Codeine osv. Men instrumentalt och filmiskt. Lite amerikans öken-noir typ. Riktigt fint.

Släppt på Quindi Records.

Choi Joonyong/Devin DiSanto Strange Skills

Erstwhile är väl något av en institution vid det här laget. Senaste släppet är en duoskiva av Joonyong och DiSanto. En liveinspelning från två dagar i Oktober 2023 i Seoul. De fem låttitlarna förklarar väl typ vad det hankar om: 1 Taking Apart a Piano Reel 1, 2 Movement, Vibration, Tone, 3 Wrapping a Piano in Foil and Vibrating the Case, 4 Spray, White Noise and a Bowling Ball, 5 Taking Apart a Piano Reel 2. Asbra skiva.

Släppt på Erstwhile.

Jim White All Hits: Memories

Jim Whites första soloskiva! Den underbara trummis, från Dirty Three med Mick Turner och Warren Ellis. Han spelar bland annat trummer på Cat Powers fantastiska Moon Pix, spelat live och på skivor med Will Oldham, Boxhead Ensemble osv. Han läpper snart en andra duoskiva med gitarristen Marisa Anderson och ny skiva med Dirty Three. Släppte 2023 The Forest in Me med Giorgos Xylouris. Detta är dock hans första regelrätta soloskiva, även om flera av låtarna är skriva tillsammans med, och producerade av Guy Picciotto. Från Fugazi och Rites of Spring. Förutom trummor så spelar White keyboard på skivan. 13 spår på 24 minuter, kort men ljuvligt.

Det är fragmentariskt och sönderfallande, precis som samtiden. Om än mycket vackrare. Älskar skiten.

Släppt på Drag City. Som ju aldrig verkar sluta släppa bra skit. Snart en samling med Gastr Del Sol, bland annat.

Små Vågor / Henrik von Euler Små Vågor 6

Henrik von Euler driver den fina etiketten Flora och Fauna, där han ger ut en massa fin musik. Andras, ibland solo och ibland i samarbeten med andra. Hans soloskivor, Små Vågor. Brukar vara en fin blandning av ambient och kraut, påminner framför allt om Roedelius soloskivor. På den här skivan spretar det lite mer, men är inte mindre fint för det. Han är något av en svensk kulturskatt. Rekommenderas varmt.

Släppt på Flora & Fauna

Nate Scheible or valleys and

Nate Scheible åttonde skiva, och hans kortaste. 17 minuter lång. Minimalistisk, upphittade kassetter, men inga kassettbrev den här gången, dock några röster som dyker upp en kort stund. Knaster, melodier gästblåsare i form av ”Sarah Hughes – Alto Saxophone Kirsten Lies-Warfield – Trombone 
Abe Mamet – French Horn”.  

Jag kan inte peka på vad det är med Nate Scheibles musik, som skiljer ut sig från liknande grejer. Men något är det. Omistligt som alltid.

Släppt på Outside Time.

Lemon Quartet Lemon Law

Ny skiva med ambientjazz-kvartetten Lemon Quartet! Fem låtar på 20 minuter, kort men fint.

Släppt på Dead Currencies.

Jon Collin The Other Dead Sea

Jon Collin är från England men är bosatt här i Stockholm. Han har släppt rejält många skivor vid det här laget, och blivit något av en favorit. Hans huvudinstrument är gitarren, men ibland byts den ut mot nyckelharpa. På senaste skivan får bli lite av varje, tror jag i alla fall. Alldeles underbart. Jag rekommenderar verkligen att skaffa hela hans katalog.

Släppt på Labaroratorio Palestro.

Loren Connors & Chris Cochrane

Loren Connors, kanske min absoluta favoritmusiker blev en dag inbjuden av gitarristen Chris Cochran. För en liveimprovisationi Brooklyn, med ett gäng andra musiker. Bland annat violinisten Gabby Fluke-Mogul. Resultatet är en ljuvlig jazz-ambient-gnissel-skiva.

Släppt på Infrequent Seams.

Kevin Laundry

Nytt på Motion Ward, alltid kvalitet där. Kevin är en ny duo bestående av Ben Bondy och Mister Water Wet. Som gör någon slags lågmäld och avskalad ambient-folk, så jävla fint.

Hösttips 2020

 

 

Musik istället för att tappa det fullständigt.

Henning Christiansen SAVE THE NATURE – USE FLUXUS, The Box parking lot, Los Angeles/Op. 41 BADET / Kom Frem For Satan / Min Døde Hest / Op​.​72 Bondeføreren Knud Lavard/Op​.​201 L´ESSERE UMANO ERRABANDO LA VOCA ERRABANDO

Penultimate Press leverar ett flertal kulturskatter, nya såväl som gamla, även om det mesta är nytt för de flesta. Henning Christiansen-arkivet, som bland annat Penultimate Press Mark Harwood, har hand om. Är en otrolig kulturskatt med denna gamla fluxuskonstnär.

Det läggs kontinuerligt upp skivor på bandcamp, och det kommer allt fler fysiska släpp också. Nu senast, tre skivor på raken. Den första, Save the Nature…, är från ett sex timmar långt live-event från 2019, på en parkeringsplats i Los Angeles vid The BOX gallery. Skivan består av fyra spår på ca 20 minuter vardera.

En av de medverkande är Hennings och Ursula Reuter Christiansens son Thorbjørn Reuter Christiansen, som bland annat blandar inspelad musik och röst av Hans med egna ljud. Mark Harwood själv framför en musikalisk protest, med field recordings från de senaste protesterna Chile, eld, rytm och kaos. Även Paul McCarthty och hans dotter Mara medverkar (hon är även den som driver BOX gallery). Även konstnären Bjørn Nørgaard medverkar på ett spår där han läser texter om hur rutten kapitalismen är, och Mai Dengsøe Hanse spela på orgel.

Den andra skivan består av fyra stycken inspelade mellan 1967-1972. Första spåret Op. 41 Badet, där Charlotte Strandgaard läser upp sin dikt, Badet, i ett badkar. Henning spelar melodica till ljudet av plaskande. Sen förekommer även ett soundtrack till en skolpjäs, soundtracket till offrandet av en häst, (ett performance av Bjørn Nørgaard), och en låt med den ljuvliga titeln Kom Frem For Satan.

Sista skivan Op.201… är ett 35 minuter långt spår och är inspelat 1991. Det är ett verk för kör och sjungs av Henning, Ursula och ett par italienska vänner. Stycket kom till genom att de diskuterade likheterna med att bo på en ön, Møn (där Emile Bojesen bodde granne med Henning), italienarna kom från Sicilien).

Röster, ljudet av vågor, vindinstrument och pvc-rör. De låter lite som full sjömän, väldigt fint.

De fysiska skivorna finns att beställa på Penultimate Press

 

Komare The Sense Of Hearing 

Nästa skiva är också släppt på Penultimate Press. En duo bestående av engelsmännen Dominic Goodman och Peter Blundell. Tillammans med Clive Phillips har de bandet Mosquitoes. De låter som en avlägsen släkting till This Heat. Komare uppstod på grund av att Clive ibland inte hade tid att vara i replokalen, och då bildade de andra två ett mer elektroniskt band. Båda banden låter dock underbart sönderfallande och fragmentariska, en mörk smådubbig kusin till The Shadow Ring.

 

Still House Plants Fast Edit

Blank Forms släpper tillsammans med Bison Records Still House Plants andra skiva. Tre konststudenter från The Glasgow School of Art, Finlay Clark, David Kennedy, och Jessica Hickie-Kallenbach. De låter som det dekonstruerat Orange Juice, med inslag av Crescent och Dirty Projectors. Att den haft en sex månaders residens Cafe Oto hörs också. Underart och skevt.

 

Moniek Darge Bratschebraut

Nick Hamilton har dragit igång en etikett som heter Horn of Plenty, och Penultimate Press verkar hjälpa till med distributionen. Ett av släppen är en ny skiva med belgiska Moniek Darge, fyra nya spår inspelade under samma tid som Sounds of Sacred Places

Här kan man även köpa en samling från deras Logos FoundationHon är som alltid fantastisk.

Har nämnt det förut, men kolla in den här nya intervjun med Moniek.

Penultimate Press · Moniek Darge – Bratschebraut (excerpts)

 

Sean McCann, Matthew Sullivan, Alex Twomey Saturday Night

Mer fluxuxaktig musik och konst. Sean McCann och hans fantastiska Recital Program.

Det finns ett par etiketter som alltid leverar, Black Truffle och Recital är två av dem. Gammal musik ny musik, spelar ingen roll. Aldrig förutsägbart eller konformt, alltid intressant och avigt. Senaste är en skiva med Sean själv, samt Matthew Sullivan och Alex Twomey, som han har släppt ett par fina skivor med förut. Den här räknas dock som den första riktiga skivan, jag tror de andra är typ live.

Fyra spår, första är ett 20 minuter långt och ganska stillsamt pianostycke med cello.

Resten av skivan blandar fluxus-skrammel och non-music. Fint som fan.

 

Aki Onda Nam June’s Spirit Was Speaking To Me 

Ännu ett släpp på Recital Program denna gång en hyllning av Nam June Paik från Aki Onda. 2010 bodde Aki Onda under fyra dagar på Nam June Paik Art Center i Sydkorea. Inspelad på en portabel inspelningsbar radio under ett par år. Ganska bryska oljud blandas med intervjuer med Nam Jun Paik. Fint.

 

Derek Baron Curtain/Fourteen Latches of Heaven and Earth

En av mina absoluta favoritmusiker Derek Baron, som driver etiketten Reading Groupsläppte nyligen nyss en skiva på Recital Program.

De har ju släppt skivor där förut, men detta är deras första soloskiva där. Två spår, det första ett 20 minuters långt kammarmusik-stycke för flöjt, gitarr, violin, keyboard och bas-klarinett. Väldigt vackert, andra stycket är ett 15 minuter långt kollage med field recordings. En av mina favoritskivor i år.

Ett par veckor efter den här, så släppte Café Oto via sin etikett Takuroku ännu en skiva av Derek Baron. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag tycker som mycket om med Derek Barons musik, men det är i alla fall perfekt för var jag råkar befinna mig i livet, vad gäller estetisk uppskattning, vad det nu kan betyda.

Här en ny intervju med Derek Baron på Tone Glow.

”For this new release they’ve treated us to a series of musical vignettes; uncovered fragments of memories and offering us tiny glimpses into their personal world. Tender, haunting and beguiling – these works burrow deep.

Fourteen Latches of Heaven and Earth is a collection of fragments from the last decade or so of my thinking about harmony and performance. ”J&C” was a collaboration with V Haddad; ”Herr Gott, dich loben wir” was recorded with Dominic Frigo. ”Choral Arrival” is a group learning of the Franciscan Salve Regina, sung at the co-incidence festival in Boston in January 2019. ”Choral Arrival” is named after a phrase by Annika Finne.” – Derek Baron

 

Takuji Naka/Tim Olive Minouragatake

Fantastiska Notice Recordings släpper tre ny skitbra skivor, som alltid. Min favorit är en duoskiva med Naka och Tim Olive, som släppt en skiva som duo förut och ett gäng med flera andra. Den här är i samma stuk som 3.

tapes/electronics, magnetic pickups/electronics. Knastrigt, murkigt och väldigt vackert.

Notice Recordings har även släppt två andra nya skivor, en gnisslig sak och en annan med bland annat Jason Kahn där han experimenterar med röst, som han ofta gör. Väldigt fin den också.

 

KMRU Peel/Opaquer

KMRU aka Joseph Kamaru är en 22-årig yngling från Nairobi. Han har nyligen fått uppmärksamhet för sin kommande skiva på Editions Mego. Här är en intervju på Tone Glow. Skivan är improviserad och inspelad under ett dygn, den låter dock genomarbetad. Han använder sig field recordings och elektronik. Lite innan den här skivan släpps, släppte amerikanska etiketten Dagoretti Records, en skiva som spelades in något år tidigare. Både är mycket bra, kanske att Opaquer är lite mer melodiös och inte lika droneig.

Det ska onekligen bli intressant att följa honom framöver.

 

Eiko Ishibashi Hyakki Yagyō 

Japanska Eiko Ishibashi har en jäkla massa skivor, experimentell  folk på Drag City, fin duoskiva med Darin Gray på Black Truffle och en massa annat. Den senaste soloskivan är också släppt på Black Truffle, som för övrigt släpper ett par fantastiskt fina skivor i månaden. Den här består av två spår på drygt 20 minuter vardera, ett myller av skramlande ljud. Jim O’Rourke och Joe Talia medverkar, det fint som fan.

Black Truffle alltså, Jesus såna släpp. Det bara fortsätter och fortsätter. De kommande månaderna har de släpp med Bellows, Judith Hamann, Tatsuhisa Yamamota och Kassel Jaeger på gång, alla omistliga.

 

Bellows Undercurrent 

Ännu ett släpp på Black Truffle, Bellows är en duo bestående av Nicola Ratti och Guiseppe Ielasi, två legendarer som släppt massor av fantastisk musik. Om ni inte redan prenumererar på Ielasis nyhetsbrev samt skivetikett så råder jag er att genast göra det. Det är minimalistiskt, påminner möjligtvis lite om briljanta Blue Chemise. 

Där är är alldeles alldeles underbart. Sjukt snyggt omslag också.

 

Guiseppe Ielasi Five Wooden Frames

Ny soloskiva av Ielasi på 12K. Här är han tillbaka med gitarren, vilket var hans vanligaste instrument i början av hans karriär. Loopar av akustisk gitarr, påminner lite om skivor som han släppte på Häpna och tidigare skivor på 12K, som Aix som nyligen återutgavs.

 

This Valley Of Old Mountains S/t

Något av en superduo, Taylor Dupree som driver 12K där den även är utgiven, och Federico Durand. Det är skört varmt och gulligt, På ett bra sätt, på rätt sida av det sentimentala.

 

Lionel Marchetti PLANKTOS ​​​/​​​ 2015 – 2020 ~ composition de musique concrète

Lionel Marchetti är född 1967 i Lyon och är ett stort och respekterat namn inom den elektroakustiska experimentella världen. Han har släppt löjligt många skivor med genomgående hög kvalitet. Den senaste skivan är 3,5 timmar lång, ett undervattens epos med field recordings och akustisk och elektroniska instrument. Fantastisk.

 

Nate Scheible Prions And Scrapie

Nate Scheibles typ sjätte skiva, den här är släppt på Unifactor.

De släpper alltid en batch med tre kassetter åt gången, och de två andra av Whisker och Amanda R. Howland. Alla tre är riktigtbra, Howland är en blandning av poesi och ett jäkla oväsen. Men Scheible är nog ändå favoriten här, loopar, drones och ibland några röster. Vet inte hur han gör det men han sticker ut.

 

Ellen Fullman & Theresa Wong Harbors

Ellen Fullman och hennes long string instrument har minst sagt, fått mycket uppmärksamhet på sistone. Här är en relativt nyinspelad skiva tillsammans med cellisten Theresa Wongö. Utgiven på Room40 som precis som Black Truffle och Recital Program bara öser ut fantastisk musik.

 

Ned Milligan & John Atkinson Call Me When You Can

Ned Milligan och John Atkinson har släppt ett gäng fina soloskivor, detta är deras första samarbete. Ned Milligan spelar huvudsakligen klockspel inspelande på hans veranda, som John Atkinson sedan bearbetat. Bland det vackraste i år, rekommenderar även deras  soloskivor.

Släppt på brittiska Facture .

 

John Atkinson + Talya Cooper Plains

John Atkinson släppte även en skiva ihop Talya Cooper på Milligans etikett Florabelle RecordsRekommenderas varmt, så även Atkinsons och Miligans soloskivor som de relativt nyligen släppte.

 

John Atkinson Quattro Terre

 

Ned Miligan Fricatives

 

G.S Sultan Music For A Living Water 

Nytt av G.S Sultan, datoriserad underwattensambient med visst släktskap med Visible Cloaks. Kanske hans mest lättillgängliga, fin som fan. Släppt på Orange Milk Records  

 

Wave Temples Tales From The Cymatic Abyss

Not Not Fun är igång igen, ja favoriten Wave Tempels släpptes redan förra batchen och det är som alltid fint som fan. Två spår på 26 minuter vardera. Ljuvlig undervattens ambient som alltid.

 

X.Y.R Pilgrimage

Nytt från Ryssland, också på Not Not Fun, en gammal favorit som lugnat ner sig lite med utgivniningstakten på sistone. Här två nya spår på drygt 20 minuter vardera, kanske hans bästa hitintills. Fler fina släpp släpp i den här batchen av V. Kristoff som är en av de som har etiketten Jungle Gym Records

Här med fin drömsk ambient inspelat på en iPhone. Även en annan ryss, Coral Club med sin skiva Nowhere Island rekommenderas varmt.

Sommartips 2019

 

 

Nate Scheible Indices

Nate Scheible har tidigare släppt fyra skivor, den förra skivan, Fairfax var riktigt bra även om jag rekommenderar alla. Senaste skivan är släppt på Never Anything Records

Den förra hade ett tydligt narrativ med hjälp av ett kassettband som han hittat i en secondhandbutik. Där en kvinna hade läst in brev till en man som bodde på en annan ort. Den här gången är det helt instrumentalt och nästan sakralt. Jag vet forfarande inte exakt vad det som gör att vissa artister och skivor sticker ut mer än andra men Scheible är definitivt en av dem. Sex låtar på 30 minuter som kan och bör köras på repeat i timmar.

 

Soda Lite Vale & Stone

Soda Lites sjätte skiva är släppt på Inner Islands som drivs av Sean Conrad som gör ljuvlig musik under namnen Channelers och Ashan.

Alex Last som ligger bakom aliaset Soda Lite är verksam i Melbourne. Det verkar som att han förfinar sitt uttryck för varje skiva, som att han blir bättre och bättre på sitt hantverk, den här är definitivt hans bästa hitintills. Inspelad på morgnar under 2018. Han utgår alltid från field recordings därefter själva musiken, som skapats med två gamla keyboards flöjter och trummor. Påminner om Yoshimuras Music For Nine Post Cards, Soundscape:1 Surround och Yutaka Hiroses Nova som snart återutges av WRWTWW. 

Här är en liten intervju där Sean Conrad intervjuar Last.

 

 

Nite Lite Landcestors

Nite Lite består av bland annat Jeffry Astin och kassettetiketten Stunned Records som släppt den här skivan tillsammans med Sun Araws Sun ArkFörrförra skivan Megrez är smått fantastisk och den emellan har jag tyvärr missat. Nya skivan visar sig vara minst lika bra som Megrez. Field recordings, piano, gamelan, syntar och massa mystiska ljud. Alldeles underbart. Estetisk perfektion på alla sätt och vis.

 

Thomas Tilly A Semiotic Survey 

Thomas Tilly är ännu en sån där som gör underverk med field recordings och manipulerade och icke manipulerade ljud. Script Geometry från 2014 är ett utmärkt exempel, där hela skivan består av ljud från en regnskog. Eller Codex Amphibia (An Interpretation Of The Explosive Breeding Phenomenon) på  Glistening Examples.

Senaste skivan är släppt på Fern Recordings och verkar även den bestå av inspelningar från regnskogen. Vackert vackert.

 

Raymonde Ce qui est en bas, est comme ce qui est en haut; et ce qui est en haut, est comme ce qui est en bas

Den här skivan är släppt på Vlek som håller till i Bryssel. Vad som fångade mitt intresse med den här skivan var att omslaget var snyggt samt att Knud Viktor nämns i pressreleasen, kan ju inte gå fel.  Det här är dock betydligt mer dansant och rytmiskt än Knud Viktors skivor. Påminner lite om Wanderwelles senaste och skivorna på Island of the Gods som för övrigt snart släpper sin fjärde, den här gången med Young Marco.   Kanske en släng av Luc Ferrari och Xenakis också när jag tänker efter.

 

Black Merlin Kosua

Apropå Island of the Gods så var jag nästan säker på att jag skrivit om Black Merlins andra skiva förut men det verkar inte som det när jag letat. Detta är alltså en uppföljare till första släppet på Island of the Gods. Jag gillade den första väldigt mycket men tycker ännu bättre om den här. Mer fokus på field recordings och något lugnare än föregående skiva. Såna här skivor får ibland kritik, beroende på hur man gör det. Jag friar hellre en fäller, och gillar när kulturer möts på det här sättet och något nytt uppstår. Som sagt jag förstår problemetiken och respekterar den. Nåväl bra skiva i vilket fall.

 

Deep Nalström Naive Melodies

Etiketten Natural Selections första släpp var Mårbles senaste skiva. Nu följer de upp med fransmannen Guillaume de Ubédas debutskiva under namnet Deep Nalström. Fourth word, ambient och lite dans. Om man gillar Mårble, Ramzi och ovanstående skivor så rekommenderas den här.

 

His Name Is Alive All The Mirrors In The House (Early Recordings 1979 – 1986)

Warren Defever har släppt skivor sedan 1990, ett flertal på 4AD. Nu släpper Disciples en samling med ambientlåtar där de tidigaste är inspelade när Defever var 10 år gammal. Det låter vansinnigt jag vet men ta mig fan det är riktigt bra. Det här är första delen av tre skivor, mycket lovande tidlös ambient.

”As Defever recounts in the liner notes: “By age ten, I had a tape recorder and was using it to capture the sounds of nearby lakes, thunderstorms, and my older brother’s LP collection played at the wrong speeds. As a teenager, I got deep into all kinds of music – punk, new age, blues – and played bass in the high school jazz band, as well as studying Bach chorale harmonization and counterpoint.”

 

Georgia Immute 

Georgia har jag följt länge nu, nyligen släppte de en skiva på Firecracker och nu den här lite lugnare historien på Ekster som man alltid kan lite på. Lite Visible Cloaks-vibbar bland annat.

 

GEORGIA / BELLOWS decouple ][ series

Och för ett tag sedan släppte Georgia en split på Ohh-Sounds tillsammans med Bellows, som ju består av Giuseppe Ielasi och Nicola Ratti. Fint bubblande rytmisk ambient/dans av båda akterna.

 

Kaspi & Stride Leanings

Georgia består av Brian Close och Justin Tripp. Tripp släpper nu en soloskiva under namnet Kaspi & Stride på Alex Cobbs relativt nystartade Soda Gong . Första släppet där är han själv under namnet Etelin och skivan Hit Terra är skitfin. Tripps skivan är betydligt mer dansant och eftersom jag är gammal och trött vill jag oftast numera ha det lugnt. Den här funkar dock utmärkt i soffan också.

Missa för guds skull inte TKIL’s skiva Positions Emotional Response av Tripp, Close, Ruscha och Kudo.

 

Nicola Ratti Continental

Nicola Ratti som ju bland annat med Ielasi utgör Bellows, har släppt en mängd mycket egensinniga skivor. Alltid med rytmen i centrum. Senaste skivan är släppt på Alex Cobbs andra etikett Students of Decay.

Varför den släpps där och inte på Soda Gong vet jag inte men spelar roll. Det är som alltid när det handlar om Ratti, alldeles fantastiskt. Väldigt bubbligt och det gillar man ju.

Kolla för helsike också upp Blue Chemise platta Daughters of Time på Students of Decay.

 

S A D Okom Onu Uwa

Ryska etiketten Muscut med ryska S A D, har bland annat tidigare gett ut den jazziga Ode To The Sea och Wrong Water som jag gillade väldigt mycket. Nu släpper de en skiva med ryska duon S A D, som verkar ligga bakom etiketten Udacha.

En av dem har tidigare släppt den förtjusande skivan Beyond The Wave Image & Synthetic Terrain som P-SH, någon slags dansant undervattensambient. Ett mindre dubbigt och instrumentalt syskon till Sea Urchin. S A D låter nästan likadant om än mindre dansant än P-SH. Fågelkvitter samsas med porrfilmsstön, vilket kanske är lite märkligt, jag föredrar min musik utan snusk om det inte är Arab Strap. Nåväl det är sammantaget en alldeles utmärkt skiva, som för övrigt inte skulle kännas helt främmande på Stroom.tvPerfekt skiva för den som gillar Nite Lite.

Kolla även in Indoor Plants som släpptes 2017

 

 

Carlo Giustini Le Voci dal Balcone

Italienaren Carlo Giustini har släppt sex skivor. Oftast handlar det om field recordings bearbetade och icke bearbetade och ibland något ”riktigt” instrument. Senaste skivan är hans andra på ACR, de har för övrigt en riktigt fin katalog. Den här gången är skivan inspelad på hans balkong och det är mer musikmusik än vanligt, vilken gör den något annorlunda än hans tidigare skivor. Men precis som hans tidigare skivor rekommenderas den varmt.

 

Joseph Branciforte & Theo Bleckmann LP1 

Joseph Branciforte startade nyligen etiketten Greyfade för att ge ut elektronisk musik, algoritmkompositioner, ambient och kammarmusik. Första släppet är en skiva med Branciforte och sångaren Theo Bleckmann. Bleckmann står för sång och elektronik och Branciforte för synt, fender rhodes, tape loops och bearbetning. Sången är loopad och funkar som ett instrument i mängden. Det är fyra spår på 35 minuter, alla mellan åtta och nio minuter långa. Riktigt fin.

 

 

Dennis Young Quest/Sojourn/Visions/Portastudio Ambient Tapes

Dennis var slagverkare i Liquid Liquid men spelade även in en massa musik på egen hand, som på senare år återgivits på ett par samlingsskivor. De har varit utmärkta, men förra året gav Daehan Recordings som är belägna i Sydkorea ut Quest, en skiva som gavs ut på kassett i Korea på åttiotalet. Skivan var en del i en new age-serie. Nu ett år senare kommer ytterligare två skivor i samma serie som också är från åttiotalet. Det är riktigt fin ambient/new age och lite pop där och var. Piano, syntar, ibland lite sång och så klart olika typer av slagverk.

Som om det inte var nog med det så har James Duncan som driver Inner Moods fått tre tidigare outgivna låtar av Young själv för att ge ut på just Inner Moods. Tre låtar släppta på en sjua som låter som titeln Portastudio Ambient Tapes. 

Kanske ännu mer avslappnade låtar än på de tre ovanstående skivor.

Och som inte det var nog finns det ännu en skiva inspelad lite senare och som Young tydligen jobbade på fram till 2004. Primitive Substance är kanske inte lika mycket min kopp te som föregående skivor, men likväl en fin blandning av jazz, Arthur Russell-disco och lite kraut och annat. Inte dum alls.

 

 

Floris Vanhoof The Fluid Computer

Floris Vanhoofs förra skiva Talking Gongs på Lieven Martens Edições CN var en slags installation så är även fallet denna gång. Den här gången är skivan utgiven på Kraak en av Belgiens många fantastiska kulturinstitutioner. Skivan består av två tjugominutersspår. Field recordings, syntar och egenbyggda instrument. Låter som om Harry Partch och Iannis Exenakis hade gjort en skiva ihop i år.

 

Christophe Piette Six tableaux de Quelpaert

2017 var filmaren Christophe Piette inbjuden till Sydkorea för att filma konstnären Myonghis verk. När han var där spelade han in field recordings från olika platser, som sedan Lieven Martens valde ut och satte ihop till en skiva. Utgiven på Lievens  Edições CN. Musik som kanske inte är musik är nog ändå den musik jag uppskattat bäst på sistone.

Här är en liten intervju med Piette.

 

M. Grig Mount Caramel

M. Grig är en relativt ny bekantskap för mig. Jag hade hört Still Lifes Other Songs och gillade den, lapsteeleambient typ. Jag blev väldigt entusiastisk när jag såg att 12K skulle släppa en skiva med honom, och omslaget är fantastiskt.

Som tur är visade sig även skivan vara riktigt fin, några tidiga skivor på 12k som jag har som favoriter är de av Seaworthy. Ja jag gillar så klart i princip allt på 12k men det är något speciellt med dem, kanske för att de påminner mig om Loren Connors. Det är inte nödvändigtvis det första jag kommer att tänka på här, men det är tveklöst än av årets vackraste skivor.

 

 

PJS Ears/Neuroplasticity

PSJ upptäckte jag efter att Matthew David som driver Leaving Records hade tweetat uppskattande om dem, för att lite senare återutge en av deras kassetter. De är en duo från USA och har väl vid det har laget släppt åtta skivor tror jag, plus ett par soloskivor vardera plus att en av dem har ett projekt med sin bror Anarchist Mountain

Deras musik är oftast droneig vacker ambient, så är även fallet på en av deras senaste skivor som är släppt på alltid utmärkta Muzan Editions i Japan. Muzan Editions har hunnit släppa ett gäng skivor på ganska kort tid men de är alltid intressanta.

Skivan Ears är släppt Kudatah som jag inte är bekant med sedan tidigare och är ganska annorlunda jämfört med deras andra skivor. Ok inte jättemycket, men det är fler och kortare låtar än vanligt vis. Det förekommer även rytmer här och var, deras popskiva har jag för mig att jag läste någonstans.