Tips!

David Grubbs & Liam Keenan Your Music Encountered in a Dream

David Grubbs, alltid bra, ensam eller tillsammans med andra. Jesus så mycket fantastisk musik han har gjort, ja ett par böcker också. Han håller för övrigt på med en ny soloskiva också. Det här en duoskiva, två gitarrer. Den andra spelas av en Liam Keenan, en ny bekantskap för mig. Inspelad och improviserad i Australien en sommar. Tre spår, mellan 12 och 15 minuter. Riktigt fint, som alltid när Grubbs är inblandad.

Släppt på Room40.

Alan Courtis & David Grubbs Braintrust Of Fiends And Werewolves

Ännu en duoskiva med David Grubbs. Alan Curtis, eller Anla som han kallas. Är ju bland annat med i fantastiska Reynols. Och har en mängd andra projekt. Alltid bra skit. Här kör de gitarrduo, och det alldeles underbart.

Släppt på Ryley Walkers Husky Pants.

Joseph Franklin a thousand tiny mutinies

Debutsoloskiva av Joseph Franklin. Han spelar kontrabas-gitarr och artefakter. Lite higlife-vibbar, Moondog, men också något väldigt eget. Rekommenderas varmt.

Släppt på Nice Music

Lori Vambe Space​-​Time Dreamtime

Lore Vambe gav i början av åttiotalet ut två egenutgivna skivor, som nu samlats till en lång skiva. Han hade byggt ett eget instrument (Drumgita), en trumgitarr eller strängtrumma. Något av en utmärkt syskonskiva till ovan nämnda av Joseph Franklin. Riktigt fint.

Släppt på Strut Records.

LOU Soundtrack

Ännu en skiva på Nice Music. LOUs andra skiva. Projektet består framför allt av Sarah Hardiman på gitarr, syntar och programmering. Men även violin, saxofon och banjo av Alice Gaynor, Raven Mahon och Zena Dawson. En utsökt blandning av amerikansk primitivism (även om hon är från Australien), Loren Connors, Derek Bailey och Popol Vuh. Rekommenderas varmt.

Släppt på Nice Music.

Dead Bandit Memory Thirteen

Amerikansk duo med sin andra skiva, med släpig instrumental postrock i stil med Beadhead, Codeine osv. Men instrumentalt och filmiskt. Lite amerikans öken-noir typ. Riktigt fint.

Släppt på Quindi Records.

Choi Joonyong/Devin DiSanto Strange Skills

Erstwhile är väl något av en institution vid det här laget. Senaste släppet är en duoskiva av Joonyong och DiSanto. En liveinspelning från två dagar i Oktober 2023 i Seoul. De fem låttitlarna förklarar väl typ vad det hankar om: 1 Taking Apart a Piano Reel 1, 2 Movement, Vibration, Tone, 3 Wrapping a Piano in Foil and Vibrating the Case, 4 Spray, White Noise and a Bowling Ball, 5 Taking Apart a Piano Reel 2. Asbra skiva.

Släppt på Erstwhile.

Jim White All Hits: Memories

Jim Whites första soloskiva! Den underbara trummis, från Dirty Three med Mick Turner och Warren Ellis. Han spelar bland annat trummer på Cat Powers fantastiska Moon Pix, spelat live och på skivor med Will Oldham, Boxhead Ensemble osv. Han läpper snart en andra duoskiva med gitarristen Marisa Anderson och ny skiva med Dirty Three. Släppte 2023 The Forest in Me med Giorgos Xylouris. Detta är dock hans första regelrätta soloskiva, även om flera av låtarna är skriva tillsammans med, och producerade av Guy Picciotto. Från Fugazi och Rites of Spring. Förutom trummor så spelar White keyboard på skivan. 13 spår på 24 minuter, kort men ljuvligt.

Det är fragmentariskt och sönderfallande, precis som samtiden. Om än mycket vackrare. Älskar skiten.

Släppt på Drag City. Som ju aldrig verkar sluta släppa bra skit. Snart en samling med Gastr Del Sol, bland annat.

Små Vågor / Henrik von Euler Små Vågor 6

Henrik von Euler driver den fina etiketten Flora och Fauna, där han ger ut en massa fin musik. Andras, ibland solo och ibland i samarbeten med andra. Hans soloskivor, Små Vågor. Brukar vara en fin blandning av ambient och kraut, påminner framför allt om Roedelius soloskivor. På den här skivan spretar det lite mer, men är inte mindre fint för det. Han är något av en svensk kulturskatt. Rekommenderas varmt.

Släppt på Flora & Fauna

Nate Scheible or valleys and

Nate Scheible åttonde skiva, och hans kortaste. 17 minuter lång. Minimalistisk, upphittade kassetter, men inga kassettbrev den här gången, dock några röster som dyker upp en kort stund. Knaster, melodier gästblåsare i form av ”Sarah Hughes – Alto Saxophone Kirsten Lies-Warfield – Trombone 
Abe Mamet – French Horn”.  

Jag kan inte peka på vad det är med Nate Scheibles musik, som skiljer ut sig från liknande grejer. Men något är det. Omistligt som alltid.

Släppt på Outside Time.

Lemon Quartet Lemon Law

Ny skiva med ambientjazz-kvartetten Lemon Quartet! Fem låtar på 20 minuter, kort men fint.

Släppt på Dead Currencies.

Jon Collin The Other Dead Sea

Jon Collin är från England men är bosatt här i Stockholm. Han har släppt rejält många skivor vid det här laget, och blivit något av en favorit. Hans huvudinstrument är gitarren, men ibland byts den ut mot nyckelharpa. På senaste skivan får bli lite av varje, tror jag i alla fall. Alldeles underbart. Jag rekommenderar verkligen att skaffa hela hans katalog.

Släppt på Labaroratorio Palestro.

Loren Connors & Chris Cochrane

Loren Connors, kanske min absoluta favoritmusiker blev en dag inbjuden av gitarristen Chris Cochran. För en liveimprovisationi Brooklyn, med ett gäng andra musiker. Bland annat violinisten Gabby Fluke-Mogul. Resultatet är en ljuvlig jazz-ambient-gnissel-skiva.

Släppt på Infrequent Seams.

Kevin Laundry

Nytt på Motion Ward, alltid kvalitet där. Kevin är en ny duo bestående av Ben Bondy och Mister Water Wet. Som gör någon slags lågmäld och avskalad ambient-folk, så jävla fint.

Matana Roberts Coin Coin Chapter Five: In The Garden​.​.​.

En ny skiva av Matana Roberts är alltid en anledning till att bli glad. Saxofonist, kompositör, ljudkonstnär med mera. Har spelat på skivor med God Speed! You Black Emperor, haft band med Joshua Abrams och mycket annat. Detta är del fem kollageskivorna-serien Coin Chapter. En serie om afroamerika, rasism osv. Spoken workd, jazz. Frasen ”My name is your name, our name är their name” upprepas under skivans gång, någon slags kampramsa.

Bra jävla skit.

Släppt Constellation Records.

Vilhelm Bromander In This Forever Unfolding Moment

Ny skiva av Vilhelm Bromaner på Alex Sethsons etikett Thanatosis Produktion. Där de tidigare, alldeles utmärkta skivor, var mer åt dronehållet. Så har Bromander här inspirerats av John Coltrane, Alice Coltrane, Don Cherry och Charlie Haden. På skivan medverkar:

Vilhelm Bromander – double bass. 
Katt Hernandez – violin. 
Martin Küchen – alto and sopranino saxophone. 
Elin Forkelid – tenor saxophone. 
Alberto Pinton – baritone saxophone. 
Christer Bothén – bass clarinet. 
Emil Strandberg – trumpet. 
Mats Äleklint – trombone. 
Alex Zethson – piano. 
Mattias Ståhl – vibraphone. 
Dennis Egberth – drums. 
Anton Jonsson – drums. 
Marianne Svašek – vocals.

Ingen dålig uppställning. En av mina favoritskivor från i år.

Vasco Trilla A Constellation of Anomaly

På samma etikett som ovanstående skiva släpper Vasco Trilla sina nya skiva. Trilla är slagverkare, och den här skivan består enbart av slagverk, eller ja spelas på saker om de vore slagverk, typ.

I vilket fall som helst så är det en av årets vackraste skivor.

The Devil Probably ST

Ny tri med den otroligt produktive saxofonisten Patrick Shiroishi (som snart släpper ny soloskiva), ovan nämnda Vasco Trilla och dubbelbasisten Àlex Reviriego. En utmärkt systerskiva till Trillas soloskiva. Kanske något ljusare.

Släppt på Urpa Musell.

BCMC Foreign Smoke

En duo bestående av Cooper Crane från Bitchin Bajas och Bill McKay, vet man ju redan på pappret kommer blir bra. Fyra spår på drygt minuter var. Ökenambient raga, Date Palms, Terry Riley, Tired Hand, Jim O’Rourkes soundtrack till Hands That Bind osv.

Kolla även in Black Duck på Thrill Jockey. En trio bestående av Charles Rumback, Douglas McCombs och just Bill MacKay. Riktigt fin den också.

Släppt på Drag City.

A Handful of Dust The drum is the shaman​’​s horse

Bruce Russell från världens bäst band Dead C, och Alastair Gailbraith. Har ett band ihop, (Galbraith är ju för övrigt fantastisk på egen hand). 2020 gick tyvärr deras tredje medlem Peter Stapleton bort, så nu är de alltså en duo. Här hittar du en massa bra musik med Stapleton. Men nu är det alltså Alastair Galbraith (violin, guitar, cello, piano, drums) och Bruce Russell (guitar, electronics). Inspelad 2022. Släppt på Carbon Records i USA.

Ett spår på ca tre minuter, ett på 16 och ett på nitton. Gnissel, oljud och alldeles underbart.

Här är en utmärkt samlingsskiva också.

Hysterical Love Project Lashes

Nytt från Motion Ward, alltid en kvalitetsstämpel. Den här gångne av duon Brooklyn Mellar och Ike Zwanikken aka Hysterical Love Project. En ljuvlig blandning av triphop, shoegaze, pop och ambient. Ett av de poppigare släppen på Motion Ward, men det passar ändå väl in i den övriga katalogen.

Som sagt, släppt på Motion Ward.

Ilyas Ahmed A Dream of Another

Äntligen nytt av gitarristen Ilyas Ahmed, som väl senaste släppte var väl samarbetet med Jefre Cantu-Ledesma. Ljuvlig vacker och mystisk ökenmambient. Droneiga stycken med piano, avskalad gitarr som påminner om Loren Connors, en ödslig trummaskin. Vackert som fan.

Släppt på Geographic North

Greymouth Parked Up

Greymouth är de två nyzeeländarna Mark Anderson och Mark Sadgrove, som bor i Tokyo. Extremt lofiig pop rock, noise och non music. Lätt något av ett favoritband. Vackert kaos. Kolla även upp den Dan Sours utmärkta Drinkers Mass.

Släppt på Sophomore Lounge

7038634357 Neo Seven

Neo Gibson gör musik, under vad som tydligen är hans telefonnummer. Och har släppt en gäng skivor på egen hand, och han verkar ha en trogen fanskara. Nu släpper han en skiva på anrika, Blank Forms. Har bland annats jämförts med Burial, minus beatsen. Inte helt fel, väldigt fint.

Graham Lambkin Aphorisms

Nytt med Graham Lambkin, vilket alltid är anledning till glädje. Han släppte även nyss en douskiva med James Rushford på Erstwhile. Aphorisms är släppt på Blank Forms, de är ju även på gång med de två första The Shadow Ringskivorna på vinyl, samt en box med 10 cd och en 500-sidig bok. I början på 2024.

Det här är hans försöka skiva med ny musik på ett par år. Det är vacker kaos som vanligt, musik och ickemusik. Jag kan inte förklara varför, men Graham Lambkin och hans värld, är viktigare än någonsin. I den hör nyliberala mardrömmen som är vår samtid.

Mark McGuire A Pocket Full Of Rain

Mark McGuire, gitarrist i Emeralds, som ju lade ner i ett par år. Men som nu verkar vara tillbaka. Släpper nu via Ryley Walkers Husky Pants, en kassett som släpptes 2009. Nu på utökad dubbelvinyl. Ljuvlig Manuel Göttchingaktig kosmiche.

Mary Jane Leach Woodwind Multiples

Mary Jane Leach är en kompositör som varit med länge, hon har bland annat arbetat med Arthur Russell, Peter Zummo, Ellen Fullman, Arnold Dreyblatt, Philip Corner med flera. Hon är även den som till stor del, legat bakom Julius Eastman äntligen börjat få lite uppmärksamhet. Många år efter hans död.

Den här skivan är den andra skivan av Mary Jane Leach som släpps på Modern Love, och kan väl ses som en uppföljare till (f)lute songs. Musiken är framförd av Manuel Zurria, Sam Dunscombe bland annat.

Lite mer tips I väntan på apokalypsen, som väl snart är här nu.

Jake Meginsy Trinities

Jake Meginsky gjorde för något år sedan en dokumentärfilm om Milford Graves, som jag tyvärr fortfarande inte sett. Meginsky var bland annat elev till Graves, och den senaste skivan är en hyllning till honom. Meginsky har tidigare släppt en par fina skivor på Bill Nace’s etikett Open Mouth. Små rytmiska elektroakustiska saker. Så även här, kanske hans bästa hitintills, rekommenderas varmt.

Släppt på Poole Music, som ju bara släpper bra skit, och mer är på väg.

Monde Ufo Vandalized Statue To Be Replaced With Shrine

Quindi Records skrev jag om sist, med den fina slowcoreskivan av Bondo. Nu är det dags för en duo från Kalifornien. Skev pop, trummaskiner, exotica, ambient, fourth world, och bossanova. Riktigt fin, rekommenderar även deras förra skiva 7171. Och de har även släppt en ep med covers på Fugazi-låtar, bara en sån sak. Även på den här skivan, finns en med, sista låten.

Släppt på Quindi Records.

Wave Temples Panama Shift

En gammal favorit som legat lågt ett tag, släpper äntligen nytt. På Not Not Fun till råga på allt. Har väl följt honom i typ tio år, fortsatt exotica, undervattensambient i stil med Dolphins Into the Future, men även lite mer rytmiska låtar. En skiva dedikerad till den japansk-amerikanska antropologen Yosihiko H. Sinoto, vars ansikte pryder omslaget. Med skivan följer även en extra skiva ”Portals”, med mer lösryckta sketcher, även den fin.

Ljuvligt helt enkelt.

Old Saw Sewn The Name

Ny skiva med Old Saw aka Henry Birdsey, som ju utgör halva duon Tongue Depressor. Sjukt fin ökenambient-americana. Lite Oliveros, Riley-vibbar och ett av årets snyggaste skivomslag.

Släppt på Lobby Art Records.

Joseph Allred For the Fallen Dawn

Joseph Allred är en musiker från Tennessee, influerad av John Fahey och Robbie Basho, om än lite trött på de jämförelserna, Men det är amerikans primitivism i sin ädlaste form. Hen har släppt ganska många skivor, ibland med annat folk. Senaste skivan är släppt på utmärkta Island House Recordings.

Skivan är instrumental, med något enstaka inslag av sång. Instrument är akustisk gitarr, luta och typ cikador. Riktigt fin skiva.

Sons of Buzzi Die Hand der Riesin

Utmärkt syskonskiva till Allreds på Ramble Records. En ny bekantskap för mig, Sebastian Bischoff aka Sons of Buzzi, från Zurich. Något mer experimentell än Allred, men jävlig fint. Har släppt ett gäng skivor, som nog är värda att kolla upp.

Också släppt på Ramble Records.

MV & EE Green Ark

Ännu en skiva på Ramble Records, den här gången av legenderna MV & EE. Fem ganska långa flummiga grooviga låtar, som är alldeles ljuvliga. Rekommenderas varmt.

FOURTH WORLD MAGAZINE III Neoplatonic Aquatic Symposiums

Spencer Clark är fortfarande produktiv, nu ny skiva som Fourth World Magazine, ännu ett utmärkt släpp på Poole Music. Clark har ett helt unikt sound, trots att han varierar sig. Man hör direkt att det här han, vilket är en bra sak. 75 minuter i hans underbart knäppa värld, men den fysiska kopian medföljer även en tidskrift.

Släppt på Poole Music.

Canaan Balsam Eternity lies within or nowhere

Ännu en skiva på Where To Now! Andra skivan är lite hemlig britt. New age, ambient osv. Skulle kunna vara tråkigt, men jag gillar det. Han har även släppt en skiva innan den här, rekommenderas också.

Paul Danny Grody Arc of Day

Gitarristen Paul Danny Grody var en gång i tiden med i bandet Tarantel, med bland ananat Jefre-Cantu Ledesma. Just Grody och Ledesmas soloprojekt och sammarbetsprojekt har jag följt noga sedan dess. I princip alltid värt att lyssna på. Grody senaste skiva, släppt på alltid utmärkta Three Lobed Recordings.

På den här skivan ville han ha lite fler musiker, än på de senaste soloskivorna. Chuck Johnson dyker upp på ett spår, och även medlemmar från Tarantel och The Drift. Väldigt vacker skiva, ibland naken amerikansk primitivism, ibland mer åt Tarantels svulstigare stunder. Rekommenderas varmt.

JC Leisure A Courtyard!

Britten JC Leisure har släppt minst två fina skivor tidigare. Den här är släppt på Cameron Stallones Sun Ark, vilket alltid bådar för kvalitet. En intressant sak med släppen på Sun Ark, oavsett artist. Är att jag ofta tycker mig höra spår av Sun Araw, inte för att den är en dålig. Bara lite intressant.

Jim O`Rourke Hands That Bind (Original Motion Picture Soundtrack)

Den otroligt mångfacetterade O’Rourke måste vara en av de mest respekterade musiker, jag känner till. Senaste skivan är ett soundtrack till en film som jag inte har sett, men det verkar fin. Musiken står sig dock väl på egen hand. Den är av det konventionellare slaget, för att komma från O’Rourke. Filmen verkar vara lite av en modern gotisk western, och musiken låter därefter.

Jag kom att tänka på Tindersticks soundtracks till Claire Denis filmer, och Bruce Langhornes soundtrack till The Hired Hand. Såg att Boomkat tänkte precis samma sak.

Släppt på Drag City.

Fint som alltid när det handlar om Jim O’Rourke, kolla även in relativt nyligen släppta Eiko Ishibashi/Jim O’Rourke Lifetime of a Flower.

Hydromedusae ST

Är en ny duo som består av Annelies Monseré och Jessica Bailiff. Belgiska Monseré jag ju släppt ett gäng fina folkskivor, solo och med bland annat gruppen Luster. Bailiff är väl lite av en legend bland ambient/folk/drone-fansen. Det här är hennes första nya musik sedan 2013, så vitt jag vet. Musiken är inspelad på varsitt håll. Något mer folkig än Bailiffs soloskivor, även om det ibland dyker distig drone. Det låter väl lite man hade hoppats och väntat sig av ett samarbete mellan de här två.

Släppt på Trome Records.

Natalia Beylis and Eimear Reidy She Came Through The Window To Stand By The Door

Duet mellan cello och orgel, inspelat i en kyrka på Irland. Beylis har jag koll på sedan tidigare. Cellisten Reidy är en ny bekantskap. Riktigt fint.

Utgiven på Eiderdown Records.

Ben Chasny & Rick Tomlinson Waves

Ben Chasny aka Six Organce of Admittance har jag fört i många många år, Tomlison är en ny bekantskap. Sex låtar, fem akustiska gitarrduetter och ett längre dronespår. Utsökt.

Släppt på Tomlinsons etikett Voix.

Hayden Pedigo The Happiest Times I Ever Ignored

Hayden Pedigo, skojaren från Texas som dök upp i en dokumentär när han på skoj ställde upp som politiker, eller jag han ställde upp som politiker på riktigt, efter att folk trodde att han i videon gjorde det på riktigt. Som har fans som William Basinski, Tim Heidecker och Gillian Welch. Som en dag fick för sig att han skulle lära sig spela gitarr, efter att ha upptäckt John Fahey. Och som ganska snabbt fick skivkontrakt med Mexican Summers. Och vars skivor och melodier bara blir finare och finare för varje skiva.

Släppt på Mexican Summer.

Rosso Polare Bocca D’ombra

Duon Rossa Polare från Milan, slsäptte nyligen sin tredje skiva på brittiska Sagome. Inspirerade av Timothy Mortons bok Dark Ecology, blandar de field recordings med akustiska och elektroniska instrument. Det är mörkt, vackert och lite otäckt. Som vår samtid typ.

Hösttips 2020

 

 

Musik istället för att tappa det fullständigt.

Henning Christiansen SAVE THE NATURE – USE FLUXUS, The Box parking lot, Los Angeles/Op. 41 BADET / Kom Frem For Satan / Min Døde Hest / Op​.​72 Bondeføreren Knud Lavard/Op​.​201 L´ESSERE UMANO ERRABANDO LA VOCA ERRABANDO

Penultimate Press leverar ett flertal kulturskatter, nya såväl som gamla, även om det mesta är nytt för de flesta. Henning Christiansen-arkivet, som bland annat Penultimate Press Mark Harwood, har hand om. Är en otrolig kulturskatt med denna gamla fluxuskonstnär.

Det läggs kontinuerligt upp skivor på bandcamp, och det kommer allt fler fysiska släpp också. Nu senast, tre skivor på raken. Den första, Save the Nature…, är från ett sex timmar långt live-event från 2019, på en parkeringsplats i Los Angeles vid The BOX gallery. Skivan består av fyra spår på ca 20 minuter vardera.

En av de medverkande är Hennings och Ursula Reuter Christiansens son Thorbjørn Reuter Christiansen, som bland annat blandar inspelad musik och röst av Hans med egna ljud. Mark Harwood själv framför en musikalisk protest, med field recordings från de senaste protesterna Chile, eld, rytm och kaos. Även Paul McCarthty och hans dotter Mara medverkar (hon är även den som driver BOX gallery). Även konstnären Bjørn Nørgaard medverkar på ett spår där han läser texter om hur rutten kapitalismen är, och Mai Dengsøe Hanse spela på orgel.

Den andra skivan består av fyra stycken inspelade mellan 1967-1972. Första spåret Op. 41 Badet, där Charlotte Strandgaard läser upp sin dikt, Badet, i ett badkar. Henning spelar melodica till ljudet av plaskande. Sen förekommer även ett soundtrack till en skolpjäs, soundtracket till offrandet av en häst, (ett performance av Bjørn Nørgaard), och en låt med den ljuvliga titeln Kom Frem For Satan.

Sista skivan Op.201… är ett 35 minuter långt spår och är inspelat 1991. Det är ett verk för kör och sjungs av Henning, Ursula och ett par italienska vänner. Stycket kom till genom att de diskuterade likheterna med att bo på en ön, Møn (där Emile Bojesen bodde granne med Henning), italienarna kom från Sicilien).

Röster, ljudet av vågor, vindinstrument och pvc-rör. De låter lite som full sjömän, väldigt fint.

De fysiska skivorna finns att beställa på Penultimate Press

 

Komare The Sense Of Hearing 

Nästa skiva är också släppt på Penultimate Press. En duo bestående av engelsmännen Dominic Goodman och Peter Blundell. Tillammans med Clive Phillips har de bandet Mosquitoes. De låter som en avlägsen släkting till This Heat. Komare uppstod på grund av att Clive ibland inte hade tid att vara i replokalen, och då bildade de andra två ett mer elektroniskt band. Båda banden låter dock underbart sönderfallande och fragmentariska, en mörk smådubbig kusin till The Shadow Ring.

 

Still House Plants Fast Edit

Blank Forms släpper tillsammans med Bison Records Still House Plants andra skiva. Tre konststudenter från The Glasgow School of Art, Finlay Clark, David Kennedy, och Jessica Hickie-Kallenbach. De låter som det dekonstruerat Orange Juice, med inslag av Crescent och Dirty Projectors. Att den haft en sex månaders residens Cafe Oto hörs också. Underart och skevt.

 

Moniek Darge Bratschebraut

Nick Hamilton har dragit igång en etikett som heter Horn of Plenty, och Penultimate Press verkar hjälpa till med distributionen. Ett av släppen är en ny skiva med belgiska Moniek Darge, fyra nya spår inspelade under samma tid som Sounds of Sacred Places

Här kan man även köpa en samling från deras Logos FoundationHon är som alltid fantastisk.

Har nämnt det förut, men kolla in den här nya intervjun med Moniek.

Penultimate Press · Moniek Darge – Bratschebraut (excerpts)

 

Sean McCann, Matthew Sullivan, Alex Twomey Saturday Night

Mer fluxuxaktig musik och konst. Sean McCann och hans fantastiska Recital Program.

Det finns ett par etiketter som alltid leverar, Black Truffle och Recital är två av dem. Gammal musik ny musik, spelar ingen roll. Aldrig förutsägbart eller konformt, alltid intressant och avigt. Senaste är en skiva med Sean själv, samt Matthew Sullivan och Alex Twomey, som han har släppt ett par fina skivor med förut. Den här räknas dock som den första riktiga skivan, jag tror de andra är typ live.

Fyra spår, första är ett 20 minuter långt och ganska stillsamt pianostycke med cello.

Resten av skivan blandar fluxus-skrammel och non-music. Fint som fan.

 

Aki Onda Nam June’s Spirit Was Speaking To Me 

Ännu ett släpp på Recital Program denna gång en hyllning av Nam June Paik från Aki Onda. 2010 bodde Aki Onda under fyra dagar på Nam June Paik Art Center i Sydkorea. Inspelad på en portabel inspelningsbar radio under ett par år. Ganska bryska oljud blandas med intervjuer med Nam Jun Paik. Fint.

 

Derek Baron Curtain/Fourteen Latches of Heaven and Earth

En av mina absoluta favoritmusiker Derek Baron, som driver etiketten Reading Groupsläppte nyligen nyss en skiva på Recital Program.

De har ju släppt skivor där förut, men detta är deras första soloskiva där. Två spår, det första ett 20 minuters långt kammarmusik-stycke för flöjt, gitarr, violin, keyboard och bas-klarinett. Väldigt vackert, andra stycket är ett 15 minuter långt kollage med field recordings. En av mina favoritskivor i år.

Ett par veckor efter den här, så släppte Café Oto via sin etikett Takuroku ännu en skiva av Derek Baron. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag tycker som mycket om med Derek Barons musik, men det är i alla fall perfekt för var jag råkar befinna mig i livet, vad gäller estetisk uppskattning, vad det nu kan betyda.

Här en ny intervju med Derek Baron på Tone Glow.

”For this new release they’ve treated us to a series of musical vignettes; uncovered fragments of memories and offering us tiny glimpses into their personal world. Tender, haunting and beguiling – these works burrow deep.

Fourteen Latches of Heaven and Earth is a collection of fragments from the last decade or so of my thinking about harmony and performance. ”J&C” was a collaboration with V Haddad; ”Herr Gott, dich loben wir” was recorded with Dominic Frigo. ”Choral Arrival” is a group learning of the Franciscan Salve Regina, sung at the co-incidence festival in Boston in January 2019. ”Choral Arrival” is named after a phrase by Annika Finne.” – Derek Baron

 

Takuji Naka/Tim Olive Minouragatake

Fantastiska Notice Recordings släpper tre ny skitbra skivor, som alltid. Min favorit är en duoskiva med Naka och Tim Olive, som släppt en skiva som duo förut och ett gäng med flera andra. Den här är i samma stuk som 3.

tapes/electronics, magnetic pickups/electronics. Knastrigt, murkigt och väldigt vackert.

Notice Recordings har även släppt två andra nya skivor, en gnisslig sak och en annan med bland annat Jason Kahn där han experimenterar med röst, som han ofta gör. Väldigt fin den också.

 

KMRU Peel/Opaquer

KMRU aka Joseph Kamaru är en 22-årig yngling från Nairobi. Han har nyligen fått uppmärksamhet för sin kommande skiva på Editions Mego. Här är en intervju på Tone Glow. Skivan är improviserad och inspelad under ett dygn, den låter dock genomarbetad. Han använder sig field recordings och elektronik. Lite innan den här skivan släpps, släppte amerikanska etiketten Dagoretti Records, en skiva som spelades in något år tidigare. Både är mycket bra, kanske att Opaquer är lite mer melodiös och inte lika droneig.

Det ska onekligen bli intressant att följa honom framöver.

 

Eiko Ishibashi Hyakki Yagyō 

Japanska Eiko Ishibashi har en jäkla massa skivor, experimentell  folk på Drag City, fin duoskiva med Darin Gray på Black Truffle och en massa annat. Den senaste soloskivan är också släppt på Black Truffle, som för övrigt släpper ett par fantastiskt fina skivor i månaden. Den här består av två spår på drygt 20 minuter vardera, ett myller av skramlande ljud. Jim O’Rourke och Joe Talia medverkar, det fint som fan.

Black Truffle alltså, Jesus såna släpp. Det bara fortsätter och fortsätter. De kommande månaderna har de släpp med Bellows, Judith Hamann, Tatsuhisa Yamamota och Kassel Jaeger på gång, alla omistliga.

 

Bellows Undercurrent 

Ännu ett släpp på Black Truffle, Bellows är en duo bestående av Nicola Ratti och Guiseppe Ielasi, två legendarer som släppt massor av fantastisk musik. Om ni inte redan prenumererar på Ielasis nyhetsbrev samt skivetikett så råder jag er att genast göra det. Det är minimalistiskt, påminner möjligtvis lite om briljanta Blue Chemise. 

Där är är alldeles alldeles underbart. Sjukt snyggt omslag också.

 

Guiseppe Ielasi Five Wooden Frames

Ny soloskiva av Ielasi på 12K. Här är han tillbaka med gitarren, vilket var hans vanligaste instrument i början av hans karriär. Loopar av akustisk gitarr, påminner lite om skivor som han släppte på Häpna och tidigare skivor på 12K, som Aix som nyligen återutgavs.

 

This Valley Of Old Mountains S/t

Något av en superduo, Taylor Dupree som driver 12K där den även är utgiven, och Federico Durand. Det är skört varmt och gulligt, På ett bra sätt, på rätt sida av det sentimentala.

 

Lionel Marchetti PLANKTOS ​​​/​​​ 2015 – 2020 ~ composition de musique concrète

Lionel Marchetti är född 1967 i Lyon och är ett stort och respekterat namn inom den elektroakustiska experimentella världen. Han har släppt löjligt många skivor med genomgående hög kvalitet. Den senaste skivan är 3,5 timmar lång, ett undervattens epos med field recordings och akustisk och elektroniska instrument. Fantastisk.

 

Nate Scheible Prions And Scrapie

Nate Scheibles typ sjätte skiva, den här är släppt på Unifactor.

De släpper alltid en batch med tre kassetter åt gången, och de två andra av Whisker och Amanda R. Howland. Alla tre är riktigtbra, Howland är en blandning av poesi och ett jäkla oväsen. Men Scheible är nog ändå favoriten här, loopar, drones och ibland några röster. Vet inte hur han gör det men han sticker ut.

 

Ellen Fullman & Theresa Wong Harbors

Ellen Fullman och hennes long string instrument har minst sagt, fått mycket uppmärksamhet på sistone. Här är en relativt nyinspelad skiva tillsammans med cellisten Theresa Wongö. Utgiven på Room40 som precis som Black Truffle och Recital Program bara öser ut fantastisk musik.

 

Ned Milligan & John Atkinson Call Me When You Can

Ned Milligan och John Atkinson har släppt ett gäng fina soloskivor, detta är deras första samarbete. Ned Milligan spelar huvudsakligen klockspel inspelande på hans veranda, som John Atkinson sedan bearbetat. Bland det vackraste i år, rekommenderar även deras  soloskivor.

Släppt på brittiska Facture .

 

John Atkinson + Talya Cooper Plains

John Atkinson släppte även en skiva ihop Talya Cooper på Milligans etikett Florabelle RecordsRekommenderas varmt, så även Atkinsons och Miligans soloskivor som de relativt nyligen släppte.

 

John Atkinson Quattro Terre

 

Ned Miligan Fricatives

 

G.S Sultan Music For A Living Water 

Nytt av G.S Sultan, datoriserad underwattensambient med visst släktskap med Visible Cloaks. Kanske hans mest lättillgängliga, fin som fan. Släppt på Orange Milk Records  

 

Wave Temples Tales From The Cymatic Abyss

Not Not Fun är igång igen, ja favoriten Wave Tempels släpptes redan förra batchen och det är som alltid fint som fan. Två spår på 26 minuter vardera. Ljuvlig undervattens ambient som alltid.

 

X.Y.R Pilgrimage

Nytt från Ryssland, också på Not Not Fun, en gammal favorit som lugnat ner sig lite med utgivniningstakten på sistone. Här två nya spår på drygt 20 minuter vardera, kanske hans bästa hitintills. Fler fina släpp släpp i den här batchen av V. Kristoff som är en av de som har etiketten Jungle Gym Records

Här med fin drömsk ambient inspelat på en iPhone. Även en annan ryss, Coral Club med sin skiva Nowhere Island rekommenderas varmt.

Tips

 

Lite fler tips för denna ljuvliga tid.

 

Maggi Payne Arctic Winds/Ahh-Ahh

Maggi Payne är kompositör, flöjtist, videokonstnär och undervisade på Center for Contemporary Music på Mills College, i recording engineering, composition och electronic music 1972- 2018.

Ahh-Ahh var nog den första skivan jag upptäckte av henne när Root Strata återutgav den 2012. Inspelade 1984-1987 för en dansgrupp. En blandning av kosmiche och mer Steve Reichaktig rytmik. Nu återutger Aguirre den igen samt Arctic Winds. De gav även ut hennes skiva Crystal för ett par år sedan.

Arctic Winds är från 2010 och är baserad på field recordning, och den låter typ som namnet. Här finns en ny och lång intervju med Payne, underbar läsning. underbar lyssning.

 

Chris Watson/Georgia Rodgers Notes From The Forest Floor​/​Line Of Parts

Chris Watson är för evigt förknippad med Cabaret Voltaire och som en av de främsta inom field recordings. Georgia Rodgers är en ny bekantskap, och en mycket trevlig sådan.

Båda spåren är kompositioner med field recordings, som från början vad installationer med multikanaler, som nu är omarbetade för stereo. En underbar blandning field recordings av natur, non-music och musik.

Släppt på Snvariations.

 

Joseph Sannicandro I Always Worked

En av många favoritetiketter är Dinzu Artefacts.

Man vet att det kommer var intressant och lyssningsvärt, plus att omslagen alltid är snygga. Det första av de tre senaste släppen är av en Joseph Sannicandro.

”An intimate and personal sound collage of recordings taken from press room machines, the 1969 draft lottery and dialogue from the artist’s father and grandfather.”

 

Sound Kite Orchestra The Venice Session

Nyligen släppte Roberto Carlos Lange aka Helado Negro skivan Kite Symphony, Four Variations. Ett multiprojekt med ljud bild och skulpturer, inspirerade av vinden, ljuset och ljuden i västra Texas. Bland annat ljuden av vinden via drakar. Detta har de sedan spelat in musik till. Ett liknande projekt är en av de tre senaste släppen av Dinzu Artefacts.

The Sound Kite Orchestra är en orkester bestående av musiker, kompositörer, ljudkonstnärer och videokonstnärer lett av Florian Dombois. Musiken är skapad genom att ett stränginstrument är kopplat till en drake, som dessa personer sedan gjort musik av. Något mer uncanny än ovanstående projekt, men rekommenderas varmt.

 

Philip Sulidae Tupik/Perplexor

Den tredje kassetten i den senaste matchen på Dinzu Artefacts, är en av gammal favorit, Philip Sulidae, som släppt drygt 30 skivor. Jag har väl ca hälften av dem, och de är alla intressanta. Tupik på Dinzu Artfacts är den senaste och innan dess släpptes Perplexor på anrika Line Imprint.

En blandning av field recordings, collage, inspelningar från övervakningskameror. Rekommenderas varmt.

 

TOMOKO HOJO + RAHEL KRAFT Shinonome

Senaste släppet på Line Imprint är en duoskiva av två nya bekantskaper, Shinonome är ett japanskt ord som beskriver en specifik känsla av ljuset vid skymning. Det en installation i form av en audio walk som nu omarbetats till en skiva. En blandning av akustiska instrument, röster och field recordings. Mycket mycket fin.

 

Emile Bojesen Scrape

Ett annan ny skiva på Line Imprint är Scrape av Emile Bojesen, som bland annat bott granne med Henning Christiansen på ö Møn. Inspirerad av Samuel Becketts minimalism är det en väldigt tyst skiva som kräver uppmärksamhet för att till fullo uppskattas, men som även funkar i bakgrunden. Mycket fin.

 

Fabio Perletta + Luigi Turra Ma 間

Nästa skiva är på 901 Editions med Perletta och Turra som tidigare medverkade på Hodokeru Mimi, även den på Perlettas 901 Editions. Fluxus, Akio Suzuki, japansk arkitektur, fotsteg, tystnad osv. Underbar skiva.

 

Frédéric D. Oberland & Irena Z. Tomažin ARBA, DÂK ARBA

Släppt på Hallow Ground. Oberland medlem är i Oiseaux-Tempête som jag inte lyssnat på men borde, men har förstått att jag borde. Sång av Tomažin och elektroniskt dragspel Oberland, det är ursprungligen ett soundtrack till en konstutställning. Droeniegt elektroakustiskt, lite läskigt men också vackert.

 

Bérangère Maximin Land of Waves

Första skivan jag hört av Maximin, som har tidigare släppt på Sub Rosa, Crammed Discs och Tzadik. Omslaget med palmer fångar så klart mitt intresse. Musiq concrete, exotica field recordings akustiska instrument, syntar. En låt är lite för klubbig ochNågot obehagligt men fint.

Släppt på Karl Records.

 

Vlad Dobrovolski Natursymphony No. 3 — Vibrant Matters

Ständigt dessa ryssar, så mycket bra musik. Dobrovolski har jag skrivit om förut. Det gäller även Klammklang som släppt den här, samt hans förra utmärkta skiva. Hela deras katalog rekommenderas för övrigt. Akustiska instrument, som kokosnötter, syntar, musik concrete, electroakustiskt, en gästande Yoshio Machida som är expert på steele pan. När jag kollar upp honom inser att jag på den gamla goda dotshop.se-tiden köpte hans skiva Infinite FlowersDet här var 2004, men den visar sig var lika fin fortfarande.

Nåväl Dobrovolski skivas rekommenderas varmt, ett motstånd våra sjuka nyliberala tid enligt honom själv.

 

 

Valentina Goncharova Recordings 1987​-​1991, Vol. 1

Shukai är en underetikett till ryska Muscut, Shukai letar upp gammal obskyr rysk musik och återutger den. Medan Muscut ger ut nya grejer. Valentina Goncharova har en intressant historia som det går att läsa om här. Hon är gammal gautmusiker, klassiskt skolad i violin, experimenterade med new age osv. Musiken är smått fantastisk, och sjukt snyggt förpackad. Rekommenderas varmt.

 

Rosso Polare Lettere Animali

Ny tillbaka till Klammklang, fortfarande Ryssland alltså, men musikerna är dock italienare. En duo i form av Cesare Lopopolo och Anna Vezzosi. Field recordings, så klart, jag är ledsen men jag är lättköpt. Electroakustisk och folkmusik från Medelhavet. Onekligen ett eget sound, vilket i dessa dagar inte är helt vanligt. Mycket mycket fin.

 

Tom James Scott Mine Is The Heron 

Tom James Scott driver bland annat den lilla etiketten Skire och har ett par projekt med legendaren Andrew Chalk. Scotts soloplattor är ofta lågmälda, piano, akustisk gitarr och lite ambient ljud som man inte vet var de kommer ifrån.  Alltid vackra, melankoliska utan att bli sentimentala. De balanserar alltid på en skör tråd, men hamnar alltid på rätt sida.

Den här skivan är släppt på Students of Decay.

 

Han Bennink Musical Collage for Mara Han

Cafe Oto är något av en institution i London vad gäller spelningar för okonventionell musik, ibland skämtas det om dem på sociala medier, för att det är knepig musik spelas där, det är ju dock bara löjligt. Nåväl de har på senare tid dragit igång ett par små skivetiketter. Ett av dem är Takuruko, ett projekt där artister spelar in livemusik under corona, istället för konserter på plats. De släpper batches med sex skivor åt gången i veckan. Det är löjligt mycket bra musik och artister, så det är svårt att välja ut några enskilda. Men Han Bennik collage är en bra start. Men allvarligt kolla gärna igenom rubbet.

cafeOTO · Takuroku

 

Hilary Woods Isolation Tank

Boomkat som är ju är en digital skivbutik, släpper även skivor. Det senaste är Boomkat Editions där artister under corona, spelar in musik istället för att spela live. Det har inte gummit komma en mängd fina skivor från Sarah Davachi, Lawrence English, Hilary Woods, Mark Leckey; Kevin Drumm, Ulla med flera.  Ett brett spektrum av musik, genomgående bra skit.

 

Kassel Jaeger Swamp/Things

Kassel Jaeger skrev jag nyligen om när han släppte en skiva med Jim O’Rourke. Nu kommer han senaste soloskiva, släppt på Shelter Pressoch med bland annat Jim O’Rourke som gäst, såväl som Lucy Ralton. Skivan är som vanligt mycket bra, ganska mörkt och läskigt. Kolla även den Okkyung Lees vackra skiva på samma etikett.

 

France Jobin Death is perfection, everything else is relative

Mörk ambient av veteranen France Jobin, den här gången på Editions MegoReflekterande över döda vänner (Mika Vainio), tre familjemedlemmar och döden i allmänhet. Bra som alltid.

 

Bill Nace Both

Bill Nice från Body/Head och som driver den fina etiketten Open Mouthsläpper soloskiva med enbart gitarr. Skivan är släppt Drag Cityen gång i tiden en liten etikett men det var länge sedan. De fortsätter dock att ge ut bra musik. Skivan är riktig fin, ganska varierad ambient.

”Free guitar for the new age: improv with intention, construction and destruction”.

 

David Grubbs & Taku Unami Comet Meta

Nytt med två favoritmusiker är alltid trevligt, på Grubbs underetikett till Drag City, Blue Chopsticks. En uppföljare till deras förra skiva Failed Celestial CreaturesDen är här lite mer åt ambienthållet än deras förra, men förstås också skitbra.