Tips

 

Lite fler tips för denna ljuvliga tid.

 

Maggi Payne Arctic Winds/Ahh-Ahh

Maggi Payne är kompositör, flöjtist, videokonstnär och undervisade på Center for Contemporary Music på Mills College, i recording engineering, composition och electronic music 1972- 2018.

Ahh-Ahh var nog den första skivan jag upptäckte av henne när Root Strata återutgav den 2012. Inspelade 1984-1987 för en dansgrupp. En blandning av kosmiche och mer Steve Reichaktig rytmik. Nu återutger Aguirre den igen samt Arctic Winds. De gav även ut hennes skiva Crystal för ett par år sedan.

Arctic Winds är från 2010 och är baserad på field recordning, och den låter typ som namnet. Här finns en ny och lång intervju med Payne, underbar läsning. underbar lyssning.

 

Chris Watson/Georgia Rodgers Notes From The Forest Floor​/​Line Of Parts

Chris Watson är för evigt förknippad med Cabaret Voltaire och som en av de främsta inom field recordings. Georgia Rodgers är en ny bekantskap, och en mycket trevlig sådan.

Båda spåren är kompositioner med field recordings, som från början vad installationer med multikanaler, som nu är omarbetade för stereo. En underbar blandning field recordings av natur, non-music och musik.

Släppt på Snvariations.

 

Joseph Sannicandro I Always Worked

En av många favoritetiketter är Dinzu Artefacts.

Man vet att det kommer var intressant och lyssningsvärt, plus att omslagen alltid är snygga. Det första av de tre senaste släppen är av en Joseph Sannicandro.

”An intimate and personal sound collage of recordings taken from press room machines, the 1969 draft lottery and dialogue from the artist’s father and grandfather.”

 

Sound Kite Orchestra The Venice Session

Nyligen släppte Roberto Carlos Lange aka Helado Negro skivan Kite Symphony, Four Variations. Ett multiprojekt med ljud bild och skulpturer, inspirerade av vinden, ljuset och ljuden i västra Texas. Bland annat ljuden av vinden via drakar. Detta har de sedan spelat in musik till. Ett liknande projekt är en av de tre senaste släppen av Dinzu Artefacts.

The Sound Kite Orchestra är en orkester bestående av musiker, kompositörer, ljudkonstnärer och videokonstnärer lett av Florian Dombois. Musiken är skapad genom att ett stränginstrument är kopplat till en drake, som dessa personer sedan gjort musik av. Något mer uncanny än ovanstående projekt, men rekommenderas varmt.

 

Philip Sulidae Tupik/Perplexor

Den tredje kassetten i den senaste matchen på Dinzu Artefacts, är en av gammal favorit, Philip Sulidae, som släppt drygt 30 skivor. Jag har väl ca hälften av dem, och de är alla intressanta. Tupik på Dinzu Artfacts är den senaste och innan dess släpptes Perplexor på anrika Line Imprint.

En blandning av field recordings, collage, inspelningar från övervakningskameror. Rekommenderas varmt.

 

TOMOKO HOJO + RAHEL KRAFT Shinonome

Senaste släppet på Line Imprint är en duoskiva av två nya bekantskaper, Shinonome är ett japanskt ord som beskriver en specifik känsla av ljuset vid skymning. Det en installation i form av en audio walk som nu omarbetats till en skiva. En blandning av akustiska instrument, röster och field recordings. Mycket mycket fin.

 

Emile Bojesen Scrape

Ett annan ny skiva på Line Imprint är Scrape av Emile Bojesen, som bland annat bott granne med Henning Christiansen på ö Møn. Inspirerad av Samuel Becketts minimalism är det en väldigt tyst skiva som kräver uppmärksamhet för att till fullo uppskattas, men som även funkar i bakgrunden. Mycket fin.

 

Fabio Perletta + Luigi Turra Ma 間

Nästa skiva är på 901 Editions med Perletta och Turra som tidigare medverkade på Hodokeru Mimi, även den på Perlettas 901 Editions. Fluxus, Akio Suzuki, japansk arkitektur, fotsteg, tystnad osv. Underbar skiva.

 

Frédéric D. Oberland & Irena Z. Tomažin ARBA, DÂK ARBA

Släppt på Hallow Ground. Oberland medlem är i Oiseaux-Tempête som jag inte lyssnat på men borde, men har förstått att jag borde. Sång av Tomažin och elektroniskt dragspel Oberland, det är ursprungligen ett soundtrack till en konstutställning. Droeniegt elektroakustiskt, lite läskigt men också vackert.

 

Bérangère Maximin Land of Waves

Första skivan jag hört av Maximin, som har tidigare släppt på Sub Rosa, Crammed Discs och Tzadik. Omslaget med palmer fångar så klart mitt intresse. Musiq concrete, exotica field recordings akustiska instrument, syntar. En låt är lite för klubbig ochNågot obehagligt men fint.

Släppt på Karl Records.

 

Vlad Dobrovolski Natursymphony No. 3 — Vibrant Matters

Ständigt dessa ryssar, så mycket bra musik. Dobrovolski har jag skrivit om förut. Det gäller även Klammklang som släppt den här, samt hans förra utmärkta skiva. Hela deras katalog rekommenderas för övrigt. Akustiska instrument, som kokosnötter, syntar, musik concrete, electroakustiskt, en gästande Yoshio Machida som är expert på steele pan. När jag kollar upp honom inser att jag på den gamla goda dotshop.se-tiden köpte hans skiva Infinite Flowers. Det här var 2004, men den visar sig var lika fin fortfarande.

Nåväl Dobrovolski skivas rekommenderas varmt, ett motstånd våra sjuka nyliberala tid enligt honom själv.

 

 

Valentina Goncharova Recordings 1987​-​1991, Vol. 1

Shukai är en underetikett till ryska Muscut, Shukai letar upp gammal obskyr rysk musik och återutger den. Medan Muscut ger ut nya grejer. Valentina Goncharova har en intressant historia som det går att läsa om här. Hon är gammal gautmusiker, klassiskt skolad i violin, experimenterade med new age osv. Musiken är smått fantastisk, och sjukt snyggt förpackad. Rekommenderas varmt.

 

Rosso Polare Lettere Animali

Ny tillbaka till Klammklang, fortfarande Ryssland alltså, men musikerna är dock italienare. En duo i form av Cesare Lopopolo och Anna Vezzosi. Field recordings, så klart, jag är ledsen men jag är lättköpt. Electroakustisk och folkmusik från Medelhavet. Onekligen ett eget sound, vilket i dessa dagar inte är helt vanligt. Mycket mycket fin.

 

Tom James Scott Mine Is The Heron 

Tom James Scott driver bland annat den lilla etiketten Skire och har ett par projekt med legendaren Andrew Chalk. Scotts soloplattor är ofta lågmälda, piano, akustisk gitarr och lite ambient ljud som man inte vet var de kommer ifrån.  Alltid vackra, melankoliska utan att bli sentimentala. De balanserar alltid på en skör tråd, men hamnar alltid på rätt sida.

Den här skivan är släppt på Students of Decay.

 

Han Bennink Musical Collage for Mara Han

Cafe Oto är något av en institution i London vad gäller spelningar för okonventionell musik, ibland skämtas det om dem på sociala medier, för att det är knepig musik spelas där, det är ju dock bara löjligt. Nåväl de har på senare tid dragit igång ett par små skivetiketter. Ett av dem är Takuruko, ett projekt där artister spelar in livemusik under corona, istället för konserter på plats. De släpper batches med sex skivor åt gången i veckan. Det är löjligt mycket bra musik och artister, så det är svårt att välja ut några enskilda. Men Han Bennik collage är en bra start. Men allvarligt kolla gärna igenom rubbet.

cafeOTO · Takuroku

 

Hilary Woods Isolation Tank

Boomkat som är ju är en digital skivbutik, släpper även skivor. Det senaste är Boomkat Editions där artister under corona, spelar in musik istället för att spela live. Det har inte gummit komma en mängd fina skivor från Sarah Davachi, Lawrence English, Hilary Woods, Mark Leckey; Kevin Drumm, Ulla med flera.  Ett brett spektrum av musik, genomgående bra skit.

 

Kassel Jaeger Swamp/Things

Kassel Jaeger skrev jag nyligen om när han släppte en skiva med Jim O’Rourke. Nu kommer han senaste soloskiva, släppt på Shelter Pressoch med bland annat Jim O’Rourke som gäst, såväl som Lucy Ralton. Skivan är som vanligt mycket bra, ganska mörkt och läskigt. Kolla även den Okkyung Lees vackra skiva på samma etikett.

 

France Jobin Death is perfection, everything else is relative

Mörk ambient av veteranen France Jobin, den här gången på Editions Mego. Reflekterande över döda vänner (Mika Vainio), tre familjemedlemmar och döden i allmänhet. Bra som alltid.

 

Bill Nace Both

Bill Nice från Body/Head och som driver den fina etiketten Open Mouth, släpper soloskiva med enbart gitarr. Skivan är släppt Drag City, en gång i tiden en liten etikett men det var länge sedan. De fortsätter dock att ge ut bra musik. Skivan är riktig fin, ganska varierad ambient.

”Free guitar for the new age: improv with intention, construction and destruction”.

 

David Grubbs & Taku Unami Comet Meta

Nytt med två favoritmusiker är alltid trevligt, på Grubbs underetikett till Drag City, Blue Chopsticks. En uppföljare till deras förra skiva Failed Celestial Creatures. Den är här lite mer åt ambienthållet än deras förra, men förstås också skitbra.