Mer musik för den undergång som verkar krypa allt närmare.
Mark Harwood A Perfect Punctual Paradise Under My Own Name
Mark Harwood som driver Penultimate Press har tidigare släppt skivor under namnet Astor, samt ett par andra projekt i samarbete med andra. Detta är hans först under eget namn, typ. Två spår på drygt 30 minuter, fragmentarisk musik och ickemusik, röster, uppgivna skratt/gråt? Jag älskar det förstås, Graham Lambkin beskriver de bättre här:
”It’s a work that explores the sound of a mind collapsing under pressure, where lucidity is traded for mania, and eloquence reduced to a scattershot of primal rambling and abstract self-reflection. It’s man-as-animal, cowering in a cage, teeth exposed, as vulnerable as it is unpredictable. It’s the sad musings of a failed musician turned stand-up comic, left alone in his squalid flat to reflect on life’s undelivered promise with only the constant playback of his odd routines for distraction. It’s a palimpsest of derelict ideas and unloved skits, etched onto the tattered skin of Salmon Run and worn before an audience of no one. It’s a series of wrong turns and dead ends, a puzzle, a game, a confession, but above all else, A Perfect Punctual Paradise Under My Own Name is the greatest record Astor never made. – Graham Lambkin”
Daphne X Água Viva
Tsss Tapes fortsätter på samma spår som tidigare med två nya släpp. Daphne X har släppt lite grejer tidigare men ganska varierat sound. Här är det knastrigt och lite småskramligt, som det typ brukar låta på Tsss Tapes, bra skit.
Philip Sulidae Stein
Nytt med favoriten Philip Sulidae igen, hans utgivning är diger och varierad. Field recordings brukar vara en röd tråd i hans musik, och jag tror att så är fallet här med. Det låter dock som något från Tsss Tapes, vilket är en bra sak, skivan är en bra sak helt enkelt.
Broshuda Contemplative Figuration
Broshuda har släppt en gäng fina skivor, senaste är släppt på Soda Gong. Han går från klarhet till klarhet, från någon slags långsam dansmusik till än mer till stillsam musik. Sönderklippt musik som jag inte vet om det är samplat från annan eller hans egna grejer, spelar roll det är väldigt fint i alla fall. Ett plus att omslaget utgörs av en samling stenar.
Sarah Davachi Cantus, Descant
Ännu en skiva av Sarah Davachi, 80 minuter droneig orgelmusik. Nu även två spår med sång, lite åt Grouper-hållet. Utgivet på egna etiketten Late Music.
Ny liveskiva släpps också snart.
Märta Forsberg New Love Music
Nytt på Warm Winters Ltd ännu den svensk, den här gången Märta Forsberg från bland annat Hästköttskandalen med Ellen Arkbro, Maria W Horn och Kali Malone. Det här är Forsbergs andra soloskiva, en komposition för sine waves, zither och kör. Från början en installation för elektronik och LED-lampor, men det funkar utmärkt som skiva också. Mäktigt och sakralt, mycket vackert.
Sarah Hennies The Reinvention of Romance/Casts/Spectral Malsconcities
Tre nya skivor av Sarah Hennies, nåväl Casts är en återutgivning som först gavs ut 2014, då som nu på den fantastiska etiketten Astral Spirits Records som gett ut en massa experimentell musik, ofta med en liten jazzvibb men inte alltid. Sarah Hennies är ta mig fan alltid värd att lyssna på. Trummis men med ett väldigt brett sätt att uttrycka sig på. Fyra spår på dryga 50 minuter.
Senaste skivan är släppt på samma etikett, den består av ett 90 minuter långt spår för cello och slagverk.
Det är som alltid värt att lyssna på, noga eller inte men det tid, deep listening osv.
Spectral Masconcities är utgiven på New Worlds Records, typ spår på ca 30 minuter vardera. Musiken är uppdelad i sex delar där musikerna som spelar är medvetet ur synk. Tanken är att de efter ett tag ska börja spela fel och för att efter ett tag komma in rätt igen. Men tydligen var musikerna för bra att för att detta skulle ske. Det är i vilket fall en ljuvlig skiva, kanske något stökigare än de två andra nya skivorna. Hennies är en av de där varje släpp är värt din tid.
Kollar även in hennes nya duo-skiva på Hasana Editions.
Här är en intervju med henne i New York Times.
Judith Hamann Music for Cello and Humming/Shaking Studies/Peaks
En annan ny favorit är cellisten Judith Hamann, som har varit iblandad i en mängskivor och har spelat med bland andra Sarah Hennies, Yvette Janine Jackson, Alvin Lucier, Tashi Wada, och La Monte Young, nu släpper hon plötsligt tre soloskivor. Den första är släppt på Black Truffle, som ju har har ett alldeles vansinnigt år. Den skivan är lite annorlunda än vanligtvis, cellon är med på ett hörn här också, men även field recordings av andra instrument, röster och alldagliga ljud. Riktigt fin.
De två andra skivorna är släppta på Blank Forms, där bland annat Sarah Hennies och Anthony Pateras dyker upp på ett hörn. Musiken skulle mycket väl kunna vara släppt på Another Timbre eller Wandelweisser. Det är minimalistisk och vackert som fan.
Ser precis innan publicering att hon faktiskt nu släppt en ny skiva på just Another Timbre.
MIKI YUI Aperio!
Nytt med Miki Yui på Hallow Ground, som nyligen också släppte en av Siavash Aminis bästa på länge. Yui har jag följt under många år. Hon var bland annat tillsammans med konstnären och musiker Rolf Julius fram till hans död. De gör och gjorde så kallad small music. Och hon har fortsatt göra vacker och anspråkslös musik sedan dess, den senaste är lika fin som man hade kunnat hoppas.
Hennes skiva Oscilla från 2005 är alldeles nyligen upplagd på hennes bandcamp, även debuten Small Sounds finns där. Rekommenderas varmt.
Tomoko Sauvage Fischgeist
Tomoko Sauvage är en annan favorit, det här är väl typ hennes tredje skiva. Jag såg henne live för något år sedan, spelandes med vattendroppar och skålar med vatten, med specialtillverkade mikrofoner. Förra skivan var inspelad på liknande sätt. Senaste skivan är inspelad i en gammal vattentank, vattenskålarna, mikrofonerna och egentillverkade syntar är också med. Resultatet, med ekot som går musiken lite mindre stillsam och påminner ibland som Akio Suzuki, vilket är en väldigt bra sak.
Släppt på Bohemian Drips.
Kollar gärna in nyutgivna Zeitstudie och Gi n g a med Aki Onda.
Kai Althoff Aber mich macht’s traurig
Kai Althoff är bildkonstnär och musiker, och har varit inbland ett par olika musikprojekt tidigare. Den senaste skivan är inspelad mellan 2016-2019 och låter ibland som Loren Connor, ibland som Henning Christiansen blandat med Maher Shalal Hash Bash. Alltså alldeles underbart.
Antonina Nowacka Lamunan
Nytt på polska Mondoj. Antonina Nowacka är en ny bekantskap. Under en sex månaders lång resa i Indonesien, där. hon var för att studera traditionell musik, brukade on besöka en grotta där hon brukade sitta och sjunga. När hon kom tillbaka till Polen spelade hon in en skiva i fortet Modlin i Warszawa. Vackert.
Vilde&Inga How Forests Think
Den skivan är så jävla bra, lite som Judith Hamann, Sarah Hennies, Another Timbre och Elsewhere, fast norsk och utgivet på Sofa Music.
Det här är den norska duons tredje skivan och den första jag hört. 15 spår på drygt 82 minuter. Fiol och dubbelbas är deras instrument, field recordings och viss elektronisk assistans av en Benjamin Maumus. Alldeles förtjusande skiva må jag säga.
Erik K Skodvin Anbessa
Norrmannen Erik K Skodvin och hans Miasmah har jag följt sedan debuten med Deaf Center. Senaste soloskivan är ett soundtrack till en film som jag inte har sett, hans första solosoundtrack tydligen. Filmen utspelar sig Etiopien och soundtracket är delvis inspelad där, men field recordings från Etiopien. Drygt 24 långt och väldigt fint.
FPBJPC Jubilee
Världens bästa Recital Program är igång igen. FPBJPC är ett konstkollektiv som består av Jonathan Gean, Michael Pollard, Ben Schumacher, Peter Friel. Jag har stött på några av deras namn förut. Det här är en slags samling av en inkomplett bild av deras gemensamma undersökande av att umgås. Bland annat en slags cover på en Interpol-låt, underbart och några ord av favoriten Derek Baron här:
”Everything in FPBJPC’s oeuvre requires you to tilt your head to adjust where the glare obscures the picture. Or there’s no glare, but we’re accustomed to thinking there ought to be one. I was in the audience for the 2019 Recital Earth Day Gala concert, and during FPBJPC’s set someone in the audience muttered to me, “perfect music.” At the Interpol concert, I was also in the audience. I didn’t know the words and didn’t feel like crowdsurfing, but I was very happy to be there. This music helps me remember how to learn how to love. Maybe in the last seventy years or so the loveless mistrust of fucks given has become the cruel, background fuck whose givenness is a given. FPBJPC invites us to relieve ourselves of that cruelty and, thereby, invites us back into love. Perfect music.”
-Derek Baron, Sept. 2020
Philip Corner Through Mysterious Barricades with George Maciunas
Philip Corner Chord / Gong! (with Carles Santos)
Två nya skivor av Philip Corner, en på Recital Program och en på Unseen Worlds. Den ena inspelad 1978 tillsammans med Carles Santos. Två långa spår för fyrhänt piano. Samt en skiva med nyinspelat och gammalt material, mer fluxuskalabalik på den.
Här är en ny fin intervju på Tone Glow med Corner, där han verkar förundrad över att någon överhuvudtaget bryr som vad han håller på med. Underbar musik som alltid.
De Ponti / Moretti Sinclasi
Dinzu Artefacts som är ännu en av de där små etiketterna som bara släpper intressant musik. Den här duon är en ny bekantskap för mig. Ett myller av ljud och oljud, typiskt för Dinzu Artefacts och Tsss Tapes, på ett bra sätt. Rekommenderas varmt.
”Mixer, Moog MF-101, Prepared Speaker and Zither, Slide Whistle, Cheap DIY Synth by Stefano De Ponti
Bells, Cymbals, Drums, Gong, Polystyrene, Slide Whistle, Stones, Suspended Woods by Elia Moretti
SALGO (nello spazio, fuori del tempo) a poem by Dino Campana
Performed by Vojtěch Bárta”
Mikensky/Sysoev fFx_alx
Ännu en duo som jag inte hade koll på tidigare, och också på Dinzu Artefacts. Elektronik och röst, klonk och plonk och fint som alltid när det handlar om Dinzu Artefacts.
Discreet Music 